Har sällan varit så rädd

Lägenheten på Lindvallsplan var i samma skick när jag flyttade in, som den var när den var nybyggd, d.v.s. ett kök med låga bänkar och dålig ventilation, pyttesmå klädkamrar, gulnade tapeter och golv i äkta parkett. Huset skulle inom kort stambytas samtidigt som nya elstigare skulle installeras. Årets OVK var redan beställd. Trots den förestående renoveringen hade jag bestämt mig för den charmiga lilla 2:an, för här fanns potential att få en riktigt hemtrevlig bostad för Mysan och mig. Under ombyggnaden skulle vi bo hos Ove.

Alla sakerna var på plats och jag började laga mat för första gången i det nya hemmet. Trots att det var vinter var jag tvungen att öppna köksfönstret, för köksfläkt fanns inte i lägenheter 1931. När den stora renoveringen skulle vara klar var planen att låta bygga om hela köket, slipa golven, tapetsera och måla. Jag hade redan sett ut kakel, klinkers, nytt badkar och annan toalettinredning.

När jag skulle sätta mig till bords slog mig tanken att jag inte hade sett Mysan på ett tag. Hon var inte helt tillfreds med att ha tvingats byta bostad och röran där och kanske hon krupit in någonstans för att kunna koppla av en stund. Jag gick runt och letade men hon fanns ingenstans. Oj då, fönstret!!!

Från köksfönstret var det mycket enkelt att ta sig ut på den ena kungsbalkongen. Hade Mysan hoppat ut på den? Oron spred sig som en kraftig värmekänsla i hela kroppen, när jag tittade ut genom fönsteröppningen. Hon fanns inte där men hon måste ju ha hoppat ut, eftersom jag inte hittat henne inomhus. På med skor och ut på balkongen för att kunna se om hon hoppat över till balkongen bredvid. (På 30-talet byggdes ofta balkonger bredvid varandra på samma nivå högst upp i husen. Alla övriga bostäder i fastigheten saknade balkong). Med bävan böjde jag mig fram över balkongräcket och tittade neråt gatan. Ingen Mysan på balkongen bredvid, däremot på den två hus bort! Det var mörkt och halt men detta till trots hade hon tagit sig hela vägen dit genom att förflytta sig på den smala delen av balkongplattan som stack ut utanför räcket.

Utan kod till de andra husen - vad göra? Skulle jag kanske kunna locka fram en betingad reflex hos Mysan - Pavlos hundar ni vet? Hon hade ju faktiskt tidigt i livet ätit torrfoder. Kanske kände hon igen ljudet av torrfoderpaketet som jag skakade när hon var liten och jag ville göra henne uppmärksam på att det var dags att äta? Något måste jag ju göra. Jag gick in och greppade ett paket Barilla, som stod på köksbänken. Samtidigt som jag ropade skakade jag på pastapaketet och vad händer? Mysan vänder och börjar gå tillbaka. Jag blundade för jag vågade helt enkelt inte titta.
Några minuter senare åt vi middag tillsammans.

Jag tror inte att lagen fanns om att en balkong belägen 5 m eller högre ovan mark måste vara inglasad eller "nätad", om katten ska vistas där. Även om den gjorde det hade jag inte känt till den. Först många år senare gick jag SVERAKs kurs för att bli diplomerad uppfödare, en utbildning som alla kattägare borde genomgå INNAN de skaffar katt. Jag kan omöjligt förstå varför SVERAK har som krav att man för att vara behörig sökande måste ha fött upp en kull. Jag vill att kursen ska ska döpas om till diplomerad kattägare men att innehållet ska vara ungefär detsamma

 

25 nov 2019

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.