Aldrig varit i Sandhamn

Under de senaste tjugo åren har vi varit i Sandhamn 18 somrar. Jag tycker att det känns som om jag är långt hemifrån, när jag är där. Förmodligen beror det på att det nästan alltid varit fint väder och många turister, när vi varit där. I butikerna hörs samtal på många olika språk på sommaren och man kan också uppfatta dialekter från både norr, söder, öster och väster i Sverige. De senaste två somrarna har vi dessvärre inte varit där överhuvudtaget. Förra året var det fel på reglagen på båten, våra fina, dyra reglage, som Ove alltid varit så glad och stolt över. Baksidan med dessa "fartreglerare" är dock att de inte finns i Sverige. När de nu felade och nya behövde beställas från USA och båtverkstaden inte direkt hade tid att montera de nya, när de kom, hann semestern gå och båten ligga i hamn under ledigheten. Den här sommaren har det varit benet, mitt opererade vänsterben, som förhindrar oss att åka dit. Nu kan jag troligtvis ta mig ombord men nu arbetar Ove ti, on och fr varje vecka.

Sandie har alltså aldrig varit på båten. Säkert är hon mycket glad för det, om hon skulle veta, vad det skulle innebära. Hon var ju rädd, när hon åkte bil till veterinären och skulle nog tycka att det skulle vara ännu värre att åka båt. Säkerligen skulle hon söka trygghet hos stora, trygga Stisse. Det vore inte sant, om jag skulle påstå att han gillar båtfärd men han verkar tycka att det ändå är värt resan för att sedan få ligga på flybridge och studera livet i hamn; båtar som kommer och går - många med djur ombord - fåglar och fiskar. Stina accepterar att åka båt men inte mer. Hon lägger sig i sin bur och där stannar hon tills vi ligger i hamn. Då förflyttar hon sig till "sovrummet" och lägger sig i den stora sängen. Först efter många timmar kommer hon upp på akterdäck. Stisse vet att han måste ha sele och koppel för att få vara ute på båten (vi håller inte i kopplet men kan fiska upp honom, om han ramlar i). Han sätter sig framför trappan från salongen och väntar på att få på sig selen och sedan "försvinner" han upp. Han går ner och äter och går på lådan men kommer snabbt upp igen. På kvällarna brukar vi få bära in honom.

Idag har vi haft fest för katterna. På menyn stod torsk. De övervakar alltid att fisken blir rätt tillagad - alla tre "sjunger" medan fisken kokar. Stina äter alltid så fort, så vi måste servera henne små portioner, så att hon inte ska kräkas upp maten. Hon tittar besviket på den, som tar bort matfatet och förstår inte, varför hon inte får mer. Jag önskar sååå att jag skulle kunna förklara för henne att det är för hennes eget bästa.

Fotade "första-hjälpen-väskan" på Bromma zoo idag. Nu är jag helt klar med min del i tidningen. Sedan återstår bara korrekturläsningen. Carina och jag kommer att vara "lediga" en vecka, innan vi ska börja planera nästa tidning, julnumret. För att uppskatta en ledighet måste jag känna att jag utfört ett bra arbete. Jag tycker att det är roligt att jobba, så jag är glad över att jag hittat något, som intresserar mig - att skriva i Trasdockan. När vi nu snart ska skicka vårt manus till tryckeriet, kommer både Carina och jag att njuta av att vi "rott ytterligare en tidning i land".

14 aug 2016

Comments powered by Disqus

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.