Äntligen hemma

.....inte jag alltså men katterna hos oss. Det har verkligen varit tomt efter dem och de har längtat hem. Även om djur inte kan tala, så är det uppenbart, när något inte är bra. Den som haft svårast för att inte vara hemma är Stisse. Jag har inte förstått att det förhåller sig så. Han är ju så orädd och framåt, när det kommer besökare men det är alltså bara, när han är hemma och har oss, främst mig, i närheten och som trygghet. Sandie är nog den som funnit sig bäst tillrätta på Sagatun. Marita, föreståndaren, har ägnat sig en hel del åt våra katter, särskilt Stisse och då har han varit nöjd. Han är mycket beroende av människor. För ett par dagar sedan hade han ändå börjat tycka att det var rätt ok att vara ute i rastgården, trots att Sigge stod på andra sidan gallret, men igår kom flera nya katter och det stressade honom; han blev röd på öronen och även ovanför ögonen, precis som när han först kom dit. Fantastiskt kattpensionat men inget för Stisse. Han vill helst vara hemma.

Vi var tillbaka på Sagatun vid 12-tiden och ingen katt var ute. Eftersom Marita visste att vi skulle komma vid lunchtid, hade hon behållit katterna inomhus, så att det skulle vara lätt att sätta in dem i burarna. När vi öppnade dörren till deras rum, spatserade Sandie direkt ut i korridoren och gick sin "diciplinrunda" men verkade inte längre ha samma behov av att sätta sig i respekt. Hon fräste inte längre, när hon tittade till sina undersåtar :-). Det gick inte att ta miste på hur glad Stisse blev. Vi pratade katt med Marita och Bertil en stund innan vi, dvs Ove, placerade Stina i den mindre tygburen och Sandie och Stisse tillsammans i den stora transportburen. Med en faktura på 3320 kr i handen lämnade vi Ekerö. Vi vinkade farväl till värdparet, som varit och är fantastiskt. Alla katterna har fått mycket bra omvårdnad och ett bättre kattpensionat är svårt att hitta. Skönt att nu ha fått hem pälsklingarna iallafall, för jag har verkligen saknat dem. 

Jag trodde att katterna skulle vara mer förvirrade, än de var, när de klev ur burarna i hallen hos Judith. Det har ju hänt mer för deras del på kort tid, än det sammantaget gjort i hela deras liv. Ändå var det som om det inte gjorde något, eftersom de ju ändå hade oss närvarande. Hur mycket katter kan förstå och känna igen, vet jag inte men det verkade på deras beteende som att planlösningen var bekant. Efter en sväng i köket, på toaletten och balkongen hoppade Sandie och Stisse upp på klätterställningen på balkongen för att spana ut över sina domäner.

Efter en dryg timme tillsammans med katterna lämnade Ove vårt provisoriska hem och begav sig till ICA för att köpa torsk och räkor. Själv satt jag sedan en halvtimme tillbaka hos frissan. När jag kom hem hade Ove serverat kissarna den första portionen torsk. Själva åt vi rödspätta. Hela familjen njöt av maten, såväl två- som fyrbenta. Oh, så skönt att ha katterna hemma och tanken på att Stisse ska komma upp och buffa på och spinna för mig imorgon bitti gör mig varm i hjärtat.

Tingla stortrivs på landet och Marie lät mig dela ett foto. Tyvärr kan jag inte visa det, för Marie har troligtvis hållit mobiltelefonen stående. Hur som helst

2 jun 2017

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.