Äntligen Stinas tur

Först måste jag förklara gårdagens rubrik "katter i verkligheten". Klockan hade med råge passerat midnatt och när jag kom till slutet av blogginlägget, hade jag glömt rubriken. Jag förklarar den nu. Det hade varit två intensiva dygn i Borlänge. Det jag ville säga med rubriken var att både vuxna katter och kattungar välkomnade mig, när jag trädde in genom dörren. Det var så härligt att träffa dem igen och jag tror att de tyckte detsamma. Alla kattungarna följde med mig in i sovrummet, dit jag gick för att byta om till mjukiskläder. I Borlänge var det förvisso mycket katter men bara på bild. Nu hade jag riktiga katter att mysa med.

Tåget avgick på utsatt tid från Borlänge. Säger det igen: "jag gillar att åka tåg". Det enda tråkiga med gårdagens resa var att det inte gick att sitta i restaurangvagnen men det var "not a big deal". Det var bara att köpa med sig något och återvända till sin plats. Jag åt en helt smaklös sandwich. Hur är det möjligt att en smörgås med skinka och bacon inte smakar någonting? Den gick ner ändå, gummimackan. När vi fått i oss maten, tog vi tag i dispositionen av Trasdockan nr: 2 och arbetet flöt fint på. Stor del av den tidningen kommer att handla om Ragdollklubbens klubbmästerskap och Ragdollklubben 25 år. 

Om kattungarna skulle få välja, skulle de äta mammamat tills den nya familjen hämtar dem. Det tillåter Stina varje gång hon har kattungar. Sandie däremot vill ogärna låta småttingarna få sig en liten slurk. Särskilt Trulle ville äta "mammamat" idag. Han är en stor pojke nu och borde äta fast föda från ett matfat, verkar Sandie tycka. Synen idag var obetalbar! Vad ser jag? Jo, när jag tittar in i vardagsrummet, ser jag en katt med fyra bakben. När jag tittar närmare upptäcker jag att det är Sandie som går där och under henne trippar en mindre variant av katt. Bara bakbenen och halva ryggen på kattungen sticker fram strax bakom Sandies bakben. Så går de och hela tiden försöker Trulle få fatt i en spene. Så stannar Sandie och lägger sig ner. Truls blir överförtjust och tror att mamma ska låta honom suga men ....ack, nej! Stina är obeveklig. När han inte ger sig, tar hon ett fast grepp om hans huvud och sparkar honom lätt i magen. Först när han ger upp och inte längre försöker ta sig ur hennes grepp, får han fri lejd.

Sandie är duktig på att lära sina barn självständighet. Annat är det med Stina. Hon är definitivt ingen knäkatt utan passar bättre som prydnad i soffan men hon är en riktig "mammakatt". Hon älskar alla kattungar, inte bara sina egna. Nu, när hon inte längre har sina kattungar kvar och Sandie slutat att hårdbevaka sina bebisar, kan Stina ta hand om de små, precis som hon vill. Hon sover bredvid dem och tvättar dem noggrant medan de spinner som tack för en skön stund. Under tvättproceduren försöker de ta sig till en av hennes spenar men där sätter hon stopp. Inte lika bestämt och tydligt som Sandie utan hon försöker lägga sig, så att de inte kommer åt. Eftersom de inte ger sig slutar det oftast med att hon reser sig och går därifrån.

3 apr 2017

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.