Blogg

En helt vanlig dag

17 sep 2019

Katter tar det oftast väldigt lugnt men kan vara blixtsnabba, när de går till attack. De byten våra katter anfaller lever inte, utan brukar vara en vippa eller en boll. 

En vuxen katt ömsom sover, ömsom vilar mellan 12 och 19 timmar per dygn; de vilda katterna för att behålla sin energi och vara alerta när ett byte uppenbarar sig och, tro det eller ej, av precis samma anledning sover också våra soffälskade katter så mycket. En annan anledning till att katter sällan är vakna på dagarna är att de är crepuscularer, vilket betyder att de är som mest aktiva runt gryning och skymning. Det förklarar att våra katter oftast går och lägger sig nästan direkt efter frukost. Det är inte ovanligt att de sedan sover/vilar ända till eftermiddagen. När katten vilar är den fortfarande medveten om sin omgivning men går av och till också ner i djupsömn. Genom att titta på kattens öron kan du avgöra om den sover eller bara vilar. Vilande katter rör på öronen som små radarskivor som vänds mot ett ljud de hör - detta för att snabbt kunna agera om de uppfattar att de kan vara i fara. En katt som sover djupt reagerar inte på normala ljud. I vaket tillstånd ägnar kisse mycket tid åt att vårda sin päls. Mer om pälsvård imorgon.

En vanlig dag i våra katters liv ser ut ungefär så här: redan vid 06:30, ti-to, får de frukost av Ove, fr-ti får de vänta ytterligare c:a en timme innan de får sitt morgonmål. Själv ligger jag kvar i sängen tills klockan är runt 8. När katterna ätit, de får våtfoder på morgonen, går de till kattlådan för att uträtta sina behov. Därefter vill de fortsätta att sova. Stina klättrar oftast upp i ”trädet” i hallen, där hon sedan lägger sig och fortsätter sova. Stisse däremot vill ligga bredvid ”mamma”. Om jag har tur somnar han inte direkt och jag hinner då både bädda och lägga på överkastet. Om han hunnit gå ner i djupsömn får jag vänta med att göra iordning sängen. Jag väcker aldrig mina katter, om de sover på riktigt. 

Både birman och ragdollen älskar sina människor och vill umgås med dem all vaken tid. På kvällarna, när de är som mest alerta, skulle de tycka det vara trist om jag inte vore den kvällsmänniska - rättare sagt nattmänniska - jag är. Jag gillar kattens sätt att hantera livet på, även om jag aldrig någonsin komit på idén att sova på dagen som de gör (om jag inte är sjuk förstås). Jag gillar att de är vaksamma när så krävs, hur coola de är när de bedömer att inga faror lurar och att de, precis som jag själv, njuter av tystnaden och lugnet på morgnar och kvällar.

Likheter och olikheter

16 sep 2019

Inga individer är lika men det finns mycket som är gemensamt, oavsett om det gäller bland katter, älgar eller människor. Det är de individuella skillnaderna som gör oss unika och extra spännande. Om vi nu enbart tänker på katter, vet vi t.ex att alla är födda till att vara jägare; mer eller mindre aktiva. Hur viktigt är det då för våra innekatter att få utlopp för sin jaktinstinkt? Hur viktigt är det för dem att kunna klättra i riktiga träd? Hur viktigt är det för kissen att själv kunna bestämma över sitt liv; t.ex. att gå ut och in när den behagar? Den frågan kan vi nog aldrig riktigt få svar på men vi kan kanske ha en uppfattning om det.

Det finns ingenting som inte har en baksida, menar jag. När vi gör våra val väger vi fördelar mot nackdelar innan vi bestämmer oss. Jag kan se att mina katter, på grund av mig, fråntagits möjligheten att både jaga levande byten, klättra i riktiga träd och annat som utekatter brukar, kan och vill göra. Jag håller mina katter som innekatter men jag har aldrig tvivlat på att mitt beslut är det rätta. Det jag gör är att jag försöker efterlikna den miljö, som utekatten har fri tillgång till. Jag tror t. om. att somligt, som mina kissar åtnjuter, är sådant som utekatten ibland önskar sig. Det jag främst tänker på då, är det lugn jag kan erbjuda mina missar. Katter vill t.ex. sova en hel del men utomhus kan de aldrig koppla av till fullo. Där lurar många faror; på landet attacker från andra djur, i stan i form av bilar. Jag tror att det enda rätta vi kan göra för våra katter, oavsett om de är ute- eller innekatter, är att få dem att känna sig älskade, respekterade och trygga. Då trivs de - det är jag övertygad om.

Det vi säkert vet är att katten trivs bäst, när allt är sig likt från dag till dag. Den håller väl tillgodo med att t.om äta samma sorts mat livet igenom. Med hjälp av doftkörtlar på främst kinder och trampdynor märker den upp sina människor och sitt revir när den stryker sig mot både familjemedlemmar, dörrkarmar och olika möbler. En katt blir trygg av att känna igen sin egen doft.

Jag gör allt jag kan för att mina kissar ska trivas och jag tror att de är nöjda med sitt liv. Deras dagar ser ungefär likadana ut. Imorgon ska jag berätta hur vi gör för att förhoppningsvis få dem att känna sig lyckliga.

Spelar säkert ingen roll för katterna

15 sep 2019

Det fanns ingen gul hylla eller gult ”rivrör” men jag tror att varken Stina eller Stisse bryr sig om färgen. Har aldrig tänkt på det tidigare men nu slår det mig - ser katter färger överhuvudtaget; alla färger eller enbart vissa. När jag skrivit dagens blogg klar, ska jag försöka hitta svar på frågan och återkomma med ett besked. Hur som helst - det fanns inget av det jag sökte i gult. Det blev svart som tidigare. På grund av att jag var i Hallsberg hela dagen igår, kommer vi att göra iordning ”trädet” först idag. Det är lättare om man är två och hjälps åt.

För att få stadga i ”tornet” har vi skruvat den översta delen hårt mot taket och vi måste demontera hela möbeln för att kunna byta - som vi trodde - hylla. Det är inte den första som katterna nött ut det mjuka tyget på. Trots det hade vi helt glömt bort att det räcker med att trä en ny klädsel över hyllstommen men ”tornet” måste i alla fall ner. När Ove ändå är i klättrartagen, ska han också byta den blommiga köksgardinen mot en mer neutral gardinkappa.

Nicke ska flytta men bara till en lägenhet några hus bort. Området, Bandhagen, är jättetrevligt med närhet till både grönska och tunnelbana. Eftersom även den nya bostaden ligger högst upp i huset, måste också balkongen där nätas in. Saga har aldrig gjort så mycket som en ansats till att försöka hoppa upp på balkongräcket men jägare kan man aldrig riktigt lita på; varken två- eller fyrbenta (älgjakten är redan igång och skogspromenader är inte att rekommendera). Innan allt annat med flytten ska Nicke tillse att nätet kommer på plats. Balkongdörren kan därmed stå öppen under den svettiga flytten. Katter älskar, som bekant, att spana på fåglar och insekter men  är mindre roade av ett rum fullt med kartonger. Saga kan då vara på balkongen medan lådorna bärs in men när Nicke börjar plocka upp innehållet ur dem, kommer hon garanterat att vilja hjälpa till :-).

Fick ett foto från Ethel på morgonen. Jag har valt att kalla bilden ”första spaningen för dagen” - lite svårt att se ut innan morgondimman lagt sig men katter har tålamod - tänk bara hur länge de kan vänta på rätt tillfälle att attackera ett byte.

 

 

En ”göra-dag”

13 sep 2019

Jag avskyr att gå runt i affärer och leta efter något, som jag oftast inte hittar. Den huvudsakliga anledningen brukar vara min avsaknad av tålamod; tittar på några få plagg innan jag tröttnar, åker hem och börjar leta på nätet istället. Det är överlägset att kunna luta sig tillbaka i soffan, slå på en iPad och i lugn och ro kunna titta igenom utbudet på flera olika sajter. Det är oftast så jag införskaffar det jag behöver - eller inte behöver men vill ha (vilket också händer ibland). Förutom Elgiganten finns ytterligare en affär som jag älskar att gå runt i personligen. Jag talar nu om Zoo.se.

Ove är ledig på fredagar och måndagar och en av dagarna brukar vi ta tag i de saker jag under veckan samlat på min ”att-göra-lista”. Av någon anledning är den aldrig tom :-). Den innehåller oftast ett besök i djuraffären. I dagens minnesanteckning står ’hylla och rör”. Äntligen ska vi göra slag i saken och fixa till klätterträdet. Jag gillar förändringar - kanske finns hyllan i någon ny och trevlig färg. Det skulle vara snyggt med en gul hylla på mitten av trädet och  ”klovässarröret” längst ner i samma färg.

Imorgon ska jag åka tid Hallsberg och hälsa på min f.d kollega Birgitta. Vi arbetade tillsammans på förlossningen på SÖS under många år. Med på resan är även Lena och Kristina, även de barnmorskor. Det slår mig plötsligt att många flickor födda på 40-talet hette just så. Jag kanske ska döpa kommande kattungar till det, kom jag på nu. Jag har inte hört en enda kisse med något av de namnen.

Birgitta har varit hunduppfödare i många år men hade inget djur, när vi träffades förra hösten. Då pratade hon om att hon ville ha en katt men hon har inte sagt något mer om det sedan dess - f.ö pratas vi inte vid så ofta mellan våra små kalas. Trots det känns det som om ”det var igår”, när vi väl träffas. Ska bli spännande att se om Birgitta lyckats övertala maken och att även hon numera är kattägd..

 

En underbar känsla av lycka

12 sep 2019

Det är en förmån att, som jag, oftast vara nöjd med livet. Förvisso dras jag med en del värk men det har blivit ”en vardag” och inget som gör mig nedstämd. 

Personer som känner mig vet, hur oerhört mycket djur betyder för mig. Det gäller främst mina katter men jag har även tänkt mycket på - och även givit bidrag till - alla stackars djur, som har haft sin hemvist i de delar av Amazonas som elden nu ödelagt. Idag har mina tankar cirkulerat en hel del del kring Sandie.

På förmiddagen ringde Mona. Tänk vad ett telefonsamtal kan betyda mycket - jag har känt mig extra lycklig hela dagen. Med stor värme i rösten berättade hon om livet tillsammans med Sandie. Det var i första hand Mona, som önskade sig en kisse men Lasse gillar ju också djur. När Sandie flyttade in hos dem, höll hon sig till en början på sin kant. Det är fullt förståeligt - hon kände ju inte igen någonting - allt var nytt!!!

Det tog inte många dagar, innan Sandie hade funnit sig tillrätta i ”sitt nya liv” tillsammans med den familj som från och med nu även var hennes. Hädanefter skulle hon bo på Södermalm i Stockholm. Mona berättade med glädje i rösten att Sandie äter med god aptit, sköter sina toalettbestyr som hon ska och river inte på möbler. Hon äter med god aptit och har t. om. börjat lägga på sig lite hull (hon var ju så tunn efter den sista kullen). Sandies absoluta favorit är numera Lasse. Hon hoppar gärna upp i hans knä, där hon sedan ligger och spinner. Dessutom är hon en fullfjädrad stalker och följer efter sin husse vart han än går, även till toaletten. Matte är absolut godkänd och får gärna sköta kamningen men - i Sandies ögon når hon inte upp till husses nivå.

Både Mona och Lasse är alltså jätteförtjusta i sin lilla kisse. När Mona beskrev hur hon och maken ser på livet med katt, sade hon: ”vi är lite larviga ibland som vi håller på; har du givit henne mat, har du tömt lådan”. 

Det är inte larvigt, tycker jag. De älskar sin lilla katt och hon dem. Det är omsorg det handlar om och det är fint att ställa frågan, när man varit hemifrån ett tag. Innerst inne vet den av dem, som frågar att om något blivit ogjort, så har det iallafall inte med Sandie att göra. 

Mona har lovat att skicka nya bilder på Sandie och det ser jag fram emot. Ove och jag planerar också att hälsa på henne så småningom.

När Stisse äntligen kom

11 sep 2019

Våren 2009.

Uppfödaren, Åsa, levererade kattungen personligen. Hon placerade transportburen på golvet och öppnade ”dörrluckan”. Stisse var (och är) nyfiken och det dröjde inte många sekunder, innan han tog några försiktiga steg ut på golvet. På behörigt avstånd satt Tasse och beskådade spektaklet. Han hade hela tiden blicken fastnaglad vid den lilla vita tussen med ljusgrå öron och med den rökfärgade svansen rakt upp i luften. Masken i ansiktet var inte helt utfärgad ännu. Han var sååå söt, lille Stisse, men den uppfattningen delade inte Tasse. 

Åsa begav sig hemåt någon timme senare och först då insåg Tasse vad det handlade om. Den där lille skulle alltså bli kvar. Nu nöjde han sig inte längre med att titta på Stisse, han bestämde sig för att genast visa vem som stod högst i rang. Människor använder ord, när de vill sätta sig i respekt. De benämner det inte rang men det är vad det handlar om. Trots att Tasse saknade ord, gick inte att missta sig på vad han menade.

Innan den dagen hade jag aldrig åsett en misshandel och jag hade helst varit den synen förutan men Tasse ville annat. Det var förfärligt! Det minsta lilla försök Stisse gjorde för att orientera sig i bostaden förhindrade Tasse med fysisk styrka. När kattungen försökte springa och gömma sig rusade Tasse efter och fällde honom. Stisse tittade bara på honom - mer förvånat än förskräckt faktiskt. Själv stod jag mitt på golvet. Jag kände mig både förfärad, maktlös och helt rådvill. Å ena sidan hade jag lärt mig att man inte ska lägga sig i när katter rangordnar sig, samtidigt ville jag skydda den hjälplöse, lille nykomlingen. Allt detta hände en fredag.

Klätteratällningens mellanavsats måste bytas. Jag förstår det inte! Visserligen ligger oftast någon av katterna där men hur kan den bli utnött av det? Inget att grubbla över, bara att köpa en ny ”vagga”, en hylla där det i mitten är liksom en liten grop klädd med mjukt tyg. Katterna älskar att ligga där! Vi planerar nu att åka till zooaffären och då ska vi också införskaffa den nederaka ”vässa-klorna-delen” i ”trädet”. Stisse är en stor kille med mycket muskler och numera blir ”rivrören” utnötta mycket fortare än tidigare. Så ska det vara. Härligt att mina älsklingsstolar får vara ifred nu, när Stisse nästan helt har slutat att vässa naglarna på mina stolar. Äntligen river han där han ska, tack för det! 

 

Kattmöte och ”Kattcafé”

10 sep 2019

Igår gick höstens första styrelsemöte i Ragdollklubben av stapeln. Efter sommaruppehållet hade vi ovanligt mycket att prata om. Alla i styrelsen har tystnadsplikt och har undertecknat ett dokument om det men det gäller ju inte allt som sägs. Eftersom vi kommer att informera på både hemsidan och FB, om sådant som är planerat ska hända under hösten, kan jag berätta om det redan nu.

En av de saker jag kan informera om är den kommande tävlingen, tror inte att jag nämnt den tidigare, men kanske. Jag kommer att sätta ihop några frågor på sådant, som Ragdollklubbens medlemmar kan hitta svaren på i Trasdockan. Jag ska berätta mer om tävlingen när tidningen landat i brevlådorna. Vinnaren utses genom ”dragning”. Sedan kommer den som vunnit att få sig tillsänd Bo Söderströms bok, ”Hur tänker din katt”. Jag skickar redan nu en tacksamhetens tanke till Bo, som sponsrar oss med både bok och porto.

Jag kan också berätta att det nu är formellt beslutat att vi, dvs jag (åtminstone till en början), ska kalla till ”Katträffar på café”. Jag hoppas verkligen att minst fem ragdollägare anmäler sig. ”Ju mer man kan om katter, desto roligare är det att vara kattägd” - det har blivit mitt mantra. Jag ska göra en manual, för med en sådan att luta sig mot hoppas jag att fler ”kattcaféträffar” kommer att starta med andra ledare och på fler ställen runt om i landet. Jag ser mycket gärna att ni, som följer min blogg, anmäler er så att denna, min dröm, kan gå i uppfyllelse. Jag ska göra mitt allra bästa för att det ska bli en trevlig tillställning - så trevlig att vi vill fortsätta träffas; få nya vänner, svar på frågor och att vi delger varandra även annan bra information. Min förhoppning är att jag ska kunna bjuda på ny kunskap, t.ex. i etologi (läran om djurs beteenden), om kattens hälsa, lagar och annat som gruppdeltagarna vill att vi ska prata om.

Jag vill poängtera att träffarna främst är avsedda för ”vanliga ragdollägare”, d.v.s. personer som nästan enbart har sin kisse till sällskap men givetvis är även erfarna uppfödare och utställare välkomna.

Jag hoppas att Ragdollklubben kommer att kunna bjuda sina medlemmar på en spännande höst! Kaffe och eventuellt tilltugg måste tyvärr deltagarna själva betala.

 

Ett bra beslut

9 sep 2019

På eftermiddagen fick jag ännu ett bevis på att beslutet att Sandie skulle få flytta var rätt. Jag fick två foton på ” lilla gumman”, där hon både satt och låg på armstödet till soffan i sitt nya hem. Hon ser förnöjd ut :-). 

I söndags var Ove och jag och hälsade på Tasse och Carin. Tasse, numera kallad Frasse eller Greven, trivs mycket bra med att vara ensamkatt hos Carin. Mina fyra katter har blivit två men blir kanske tre så småningom, om jag hittar den hankatt som jag länge drömt om och Oves finner sin utställningskisse. Vi får se.

Trasdockan kom från vår AD idag, klar för en sista genomläsning av Carina och mig. Det kommer att ske imorgon förmiddag. Några småsaker ska rätta till. Därefter tillbaka till Karin, vår AD, som fixar det och sedan till tryckeriet. Jag räknar med att tidningen kommer att vara i medlemmarnas brevlådor inom 14 dagar. Det är så roligt att klubbens medlemmar uppskattar vår tidning så mycket, så att flera har uttryckt att det är p.g.a. Trasdockan de valt att bli/fortsätta vara medlemmar i Ragdollklubben. Det, tillsammans med det faktum att jag lärt mig oändligt mycket, är och har varit drivkraften för mig. Vårt tema i den kommande tidningen är ”Möjligheter att förkovra sig”, inget jag ”hostar fram” fakta kring. Jag måste först leta bland olika artiklar och utbildningar och försöka ställa samman det jag hittar till en lättläst, trevligt skriven artikel med saklig information. Det är inte en helt enkel uppgift men jag anstränger mig så långt jag förmår. Jag sänder ofta en tacksamhetens tanke till sökmotorn Google, som aå ofta givit mig svar på sådant jag undrat över.

Hittills har det blivit 14 nummer av Trasdockan och arbetet med tidningen känns fortfarande roligt.

Lägg huvudet på sned och titta på bilderna :-)!

Stiliga Tasse, bild 1, foto Carin Allard. Bild 2 och 3, underbara Sandie (numera Sonja) fotograferad av Mona. Jag fick också en kort video på Zinja, där hon jagar dammsugarslangen. Stort tack Tanja, min fina fodervärd, för att du tar så väl hand om Zinja!!!

 

Det blev snart två birmapojkar

8 sep 2019

Åter en tillbakablick på 2008 och Tasse. 

De följande dagarna, rättare sagt kvällarna, såg likadana ut. Tasse blev så lycklig när jag kom hem. Så snart jag slog mig ner i soffan hoppade han upp och lade sig sig i mitt knä. Likadant var det kväll efter kväll och det var tydligt att han behövt vara för mycket ensam på dagarna. Jag hade läst att birman inte trivs ensam och behöver sällskap av t.ex. en hund eller katt, om matte eller husse arbetar utanför hemmet på dagarna. 

Redan efter några veckor började jag leta efter en ny birma, helst brun och boende inte alltför långt bort från Stockholm, där jag bodde då. Den enda kattunge jag hittade, som något så när stämde överens med det, var Nobelfusions Quick Silver - en blåmaskad kille som visade sig vara en halvbror till Tasse. ”Det fick duga”, precis så tänkte jag. Stisse, som han kom att kallas, var inte den katt jag helst ville ha då - han var ju blå!!! Nåja, jag behövde fixa ett sällskap till Tasse och han hade nog inga synpunkter på maskfärgen, tänkte jag. Huvudsaken var ju att Tasse skulle bli nöjd. Idag kan jag säga, efter ha lärt känna Stisse, att blå utvecklats till att bli min favoritfärg - och det i många raser, såväl birmor som ragdolls och sibiriska katter .

Stisse är nästan exakt tre månader yngre än Tasse men var inte riktigt flyttklar, när jag och Ove styrde kosan mot Ekerö, där han bodde. Ove och jag var ett par sedan flera år tillbaka men bodde ännu inte under samma tak. Det var jag som hade köpt Tasse och jag ensam, som tänkte köpa Stisse. Ove ville mig bara väl när han, innan vi gick in i huset där Stisse bodde, sade: ”köp inte katten nu, tänk efter lite först”. Han kände mig, visste att jag är snabb att fatta beslut (men ångrar dem sällan för jag vet oftast direkt vad jag vill) och tyckte att det gick lite väl fort nu.

Stina och Stisse ligger nu bredvid mig i soffan. Vi tittar på TV alla tre, Nyhetsmorgon på TV4. Det de flesta har svårt att förstå är att jag både kan skriva och se på TV samtidigt men det kan jag :-). Det är så roligt att Stina numera söker Stisses närhet. Att hon hade stor respekt för Sandie, visste jag, men inte att hon helt enkelt inte vågade lägga sig bredvid honom, när Sandie bodde kvar här.

 

”Mina kissar”, Laban och Zingo, är stora nu

7 sep 2019

Zingo blev kvar lite längre än sina syskon och jag hade så smått börjat fundera på att behålla honom. Han var, och är, en stor och kraftig kille, precis en sådan katt, som jag länge önskat mig. Jag är ju så oootroooligt förtjust i stora hankatter. Jag har förstås Stisse (min heliga birma) men jag vill också ha en stor ragdollkille. Det blev inte så, för jag satte ut en annons på Zingo och tänkte att ödet skulle få besluta åt mig, huruvida han skulle stanna eller ej. Kort därefter hörde Linnéa av sig och ville köpa honom. Hon kom och hämtade honom och han flyttade in hos henne och hennes familj i Köping. Bättre hade han inte kunnat få det, inte ens hos mig :-).

Förutom bilder på Laban fick jag även ett foto på Zingo igår. Zingo är nykastrerad och på bilden sov han, trött efter ingreppet. Som jag skrivit många gånger förut ska en katt, som inte används i avel, kastreras. Det är en förutsättning för att den ska må bra. Linnéas nära släkting tog semester för att hålla Zingo sällskap efter operationen. Jag blir så glad, när djurägare tar lika stort ansvar för sina fyrbenta skyddslingar som vore de deras biologiska barn!

Igår började Ove att leta kattutställningar på rimligt avstånd från Sundbyberg. Han hittade en utställning i Norrköping, dit han tycker att vi ska åka. Det huvudsakliga syftet skulle vara att hitta en bra uppfödare, som har en kattunge som verkar hålla för utställning. Det skulle vara en hane, sa han, så att även jag skulle bli nöjd med köpet. Ytterligare en katt skulle vara roligt, om vi talar om en hankatt men utställningsbiten är jag inte lika förtjust i. Förvisso går jag gärna på utställning men att förbereda en katt; bada, föna och och preparera pälsen känner jag mig tveksam till. Det vet Ove, för det har jag uttryckt tidigare. Nu hade han en lösning på det - han skulle ta hjälp av en annan utställare. Nu blev det intressant på riktigt!!! Ingenting är beslutat men det lutar åt en liten kille och när jag tänker på det, blir jag smått pirrig inombords. Vi får återuppta diskussionen - kanske redan ikväll.

På bild 1 vilar Zingo ut efter kastrationen. Bild 2 och 3 visar hur goda kompisar Laban och Edison är.  

P.S. När jag orkar aka jag sätta mig in i hur man redigerar foton till bloggen. D.S.

 

Tiden går

6 sep 2019

Att tiden går är ett oemotsägligt faktum. Det märkliga är att jag både tycker att det är länge sedan - och nyligen - som kattungarna i de förra kullarna flyttade. Det beror på vad jag tänker på. Gäller det tillmatningen, känns det som mycket länge sedan men om jag tänker på när de flyttade ”som igår”. 

Totalt fick 10 kattungar sina ”för-alltid-hem” inom en månad (runt midsommar). Alla har kommit till jättefina hem. De avelshonor jag valt att behålla, Zinja och Bitte, bor båda relatvit nära mig; Zinja i Uppsala hos Tanja, Bitte hos Hanna i Björkhagen. Jag är så glad över att dessa fina fodervärdar hittade mig, Kattungarna är nu nära 5 1/2 respektive 5 månader och jag inser att jag snart bör börja se mig om efter en lämplig partner till tjejerna. De är visserligen långt ifrån färdigväxta men utseendemässigt kan jag inte se något som ”sticker ut”; de har t.ex. varken för stora eller för små öron, inte heller för kort eller för lång svans. Vore det så skulle jag ju också behöva hitta en hankatt som genetiskt skulle kunna kompensera felet. Det är ingen lätt uppgift att hitta en lämplig hane, om man har många sådana saker att ta hänsyn till, det kan vara svårt ändå. 

De flesta som köper kattungar vill ha dem enbart till sällskap, d.v.s utsrällning och avel ”finns inte på listan”. Då vill man helst hitta en kattunge nära den egna bostaden. Annat är det förstås om man är uppfödare, för då kan det bli svårt att hitta en lämplig katt på nära håll och man är öppen för att behöva resa långt för att hitta ”den rätte”. Under sommaren har det varit mycket få ragdollkattungar till salu i Stockholmsområdet, dvs katter med stamtavla. Däremot har det funnits många huskatter som utannonserats som ragdolls men som i själva verket varit huskatter. När Zinja och Bitte får sina småttingar hoppas jag kunna glädja många ragdollälskare i Stockholmsområdet.

Jag har så smått börjat fundera över en lämplig hane till avelstjejerna men hade inte ägnat en tanke på de kommande kattungarna förrän i onsdags, då Lottie hörde av sig. Hon är intresserad av att bli fodervärd till en av de kattungar, som kommer att födas i Zinjas eller Bittes förata kull. Jag blev jätteglad, för det Lottie kan erbjuda är precis det jag önskar av en fodervärd. Så småningom ska vi naturligtvis träffas och lära känna varandra men det är gott om tid, även om dagarna rusar iväg :-).

Idag kom en hälsning från Laban. Lite om honom och ett par bilder på honom och hans ”storebror” kommer imorgon.

Spännande nya kontakter

5 sep 2019

Ibland tjatar jag men nu säger jag det igen: katter berikar livet!!! Jag har lärt känna så många trevliga människor genom mina katter; som uppfödare, kattägare och mitt engagemang i Ragdollklubben. Från att nästan inte kunnat något om katter, vill jag idag påstå att jag vet en hel del men starten var trög.

Tasse visade sig vara en tuff liten kisse. Han gick genast ur sin bur, när vi kommit hem till Lindvallsplan och började vandra runt i lägenheten. Han strök sitt lilla ansikte mot både möbler, dörrkarmar och även annat i bostaden. Då hade jag ingen aning om varför han gjorde så. Idag vet jag att katten har speciella doftkörtlar på kinderna, hakan, läpparna, tinningarna och vid svansroten. Genom att göra som Tasse gjorde byter katter dofter med både människor och andra katter. På så sätt visar de att vi är en del av gruppen. De märker även ut sitt revir med sin doft. När kisse tvättar och putsar sig sprids också doften i pälsen. Doftsekretet håller pälsen fin och doften uppdaterad.

Jag började alltmer förstå att jag måste börja lära mig om hur katter fungerar, för jag förstod att det betydde något när Tasse betedde sig som han gjorde. Mysan var de första åren en utekatt och det hade inte blivit lika tydligt för mig att hon också ”märkte upp sina ägodelar”. Att bli ägd av Tasse var både tydligt och trevligt.

Jag var hemma med min lilla kisse de första dagarna men när jag sedan började arbeta och ingen var hemma med Tasse, fick jag en ny insikt. Vissa katter vill absolut inte vara ensamma!!! När jag kom hem på kvällen, ville Tasse sitta i mitt knä och lämnade inte den platsen förrän efter nära två timmar. Då reste jag mig, gick ut i köket och fixade lite mat åt oss båda. Till en början åt Tasse mest ”kattungefrön” men på kvällarna fick han Royal Canins blötfoder för kattungar. Han tyckte att mjukmaten var ”så där”. Jag fortsatte ändå att ge honom våtfoder en gång om dagen, eftersom katter inte brukar vara särskilt duktiga på att dricka och våtfodret innehåller en del vätska.

Igår fick jag ett spännande mail från en erfaren, tidigare kattägare. Detta kommer med stor sannolikhet att innebära ännu en trevlig ”kattkontakt”. Oj, sidan är fulltecknad! Mer om det imorgon.

Det är inte billigt men absolut värt det

4 sep 2019

Innan man skaffar ett djur, oavsett om det är en mus eller en häst, måste man vara medveten om att det kostar en hel del att ha djur - långt mycket mer än vad själva djuret ifråga kostar (men naturligtvis är det billigare med en mus än en häst :-).

Många tror att vi, som föder upp katter, tjänar massor av pengar på vår uppfödning. Om någon vill tjäna pengar är mitt råd att INTE bli uppfödare av katter iallafall. Att få lönsamhet i en kattuppfödning är en inte enkel uppgift. De flesta uppfödare har ett brinnande intresse för sin ras och det är det som är drivkraften, inte pengarna.

Enligt Ragdollklubbens hälsoprogram ska en avelshona ultraljudsundersökas (hjärta och njurar) i snitt tre gånger under sin levnad. Priset för ETT ultraljud (hjärta och njurar) är 1 975 - 3 000 kronor, beroende vilken klinik man vänder sig till. Räkna själv vad kostnaden blir för tre!!! Till detta kommer en mängd andra kostnader, särskilt för djur i avel, men just nu kommer jag endast att skriva om ultraljuden.

Södra Djursjukhuset, i Kungens kurva, har i flera år erbjudit Ragdollklubbens medlemmar ultraljudsscanning till reducerat pris. En eftermiddag, vår och höst, har reserverats för oss och kostnaden för undersökningen har varit 1 500 kr. Nyligen var jag i kontakt med Sara Granström, som är den specialist som utför undersökningarna, för att höra om vi även denna höst kan få samma fina erbjudande. Jag kommer inom kort att informera, på hemsidan och FB, om att årets scanningseftermiddag kommer att äga rum i början av november. Intresset  har varit stort de tidigare gångerna, vilket är mycket glädjande.

Åter till Tasse. Jag hade aldrig ens hört talas om hälsoprogram för katter, när jag tingade honom. Följdakligen var det alltså ingenting jag frågade om. Att Tasse hade stamtavla visste jag, för jag hade hittat honom bland registrerade uppfödare. Eftersom jag helt enkelt visste för lite för att förstå vad som var viktigt, ställde jag inga frågor till uppfödaren. Jag är normalt en vetgirig person men förstod inte att det finns massor man bör veta när man köper katt. Som väl var har allt ändå gått bra!!!

När jag satte in min ljuvliga lilla bruna kattpojke i den fina transportburen och vi påbörjade hemfärden till Lindvallsplan, kände jag mig rusig av lycka.

När längtan blivit tillräckligt stor

3 sep 2019

Sent en söndagkväll började jag leta efter kattungar. Som jag skrivit tidigare visste jag inte särskilt mycket om vad man ska tänka på, när man köper katt men en sak visste jag.....  jag skulle leta en ”riktig” uppfödare och googlade mig fram till Birmasällskapet. Samma känsla som jag som barn hade inför julen, samma känsla infann sig nu; en blandning av spänning, förväntan och oerhörd glädje.

Jag kontaktade endast uppfödare i Stockholmsområdet men utan framgång, delvis p.g.a. att jag hade två krav - kattungen jag sökte skulle vara en hankatt och dessutom brun. (EMS: SBI* n) En av uppfödarna sade att hon hade en brun kille kvar men den som tingat den hade inte pengar utan ville skjuta upp köpet ett par veckor. Eftersom hon sagt ja till förslaget kunde hon inte erbjuda mig att köpa honom men ville ha mitt telefonnummer, för hon kände sig lite osäker på om den tänkta köparen skulle ha fått ihop tillräckligt med pengar för att överhuvudtaget kunna köpa Tasse - som kattungen sedan fick heta hos mig.

Den s.k. magkänslan fungerar ibland. Patricia, säljaren, hade haft rätt - den som tingat Tasse först hade inte pengar nog, då det var dags att genomföra köpet. När Patricia långt senare hörde av sig, hade jag nästan glömt att hon eventuellt skulle ringa. Vilken lycka!!! Vi bestämde att jag skulle hämta Tasse på fredagen samma vecka.

Jag började förbereda Tasses ankomst på ett sätt som på många vis var demsamma, som när jag själv väntade barn. Jag inhandlade allt det jag tyckte att en kattunge kan behöva och valde zooaffären på Berglunds Strand. Väl där inne tog jag gott om tid på mig och njöt av att gå omkring bland transportburar, sand, kattmat och leksaker. Jag köpte den finaste och dyraste buren att ta hem min (s)katt i. Betalade och Nu var min enda tanke ”Måtte tiden gå fort fram till fredag”!!!

*SBI = Sacred Birman

 

SVERAK:s hemsida

2 sep 2019

Det var olikt mig att inte ta reda på så mycket som möjligt om raskatter, när jag bestämde mig för att köpa en helig birma. Det kan vara jobbigt att alltid söka en massa information, när man ska göra något nytt; att ta reda på allt som går att finna oavsett om det gäller en resa, ett djur, någon teknisk pryl eller vad det nu kan vara men......  sådan är jag. Som alltid när jag får en idé, vill jag att den ska gå fort att genomföra - eller åtminstone förbereda - för att sedan snabbt kunna sättas i verket. 

Jag hade ju varit kattägare under så många år, så jag trodde nog att jag visste vad jag behövde känna till men ........ack så fel jag hade! Det finns så mycket spännande information om den fantastiska katten. När jag så småningom insåg det och började leta, delade jag upp mitt sökande i ”Allmän kattkunskap” och ”Rasspecifika fakta”. Skam till sägandes hade jag inte besökt en enda kattutställning, när jag skaffade min första raskatt.

Mysan for till katthimlen i december 2007 och jag var fast besluten att inte köpa en ny katt. Jag skulle vara ”fri” och inte ta på mig mer ansvar än nödvändigt; inget mer köande för inköp av 150 g nymald köttfärs (Mysan krävde att färsen skulle vara nygjord). Inte heller skulle jag behöva ha besvär med att skaffa kattvakt, när jag skulle resa bort. Det skulle bli bra, tänkte jag men den tanken varade inte så länge. Redan efter ett par dagar började jag känna att det var väldigt tomt och tråkigt, när jag kom hem efter arbetet. Jag lyckades i hela 10 månader slå bort det som allt oftare dök upp i mitt huvud - ”jag kanske ska köpa en ny kisse iallafall”.

I oktober gick det inte längre. Då hade tankarna övergått till att låta så här: ”Är det verkligen värt att avstå från att köpa katt när priset (inte i kronor utan i saknad) är så högt”. Jag hade börjat längta så intensivt efter en kisse. ”Hur vettigt är det att sakna ett djur i 11 hela månader, för att kunna resa bort utan ”kattbestyr” max en månad. Jättejobbigt var det väl inte heller att köpa lite köttfärs till katten?” 

En mörk och trist kväll i oktober insåg jag fullt ut att jag aldrig skulle sluta längta efter en katt. Jag bestämde mig för att göra slag i saken direkt. Denna vanligtvis trista, mörka månad förvandlades nu till ljusa, glada och underbara oktober!

Jag visste direkt att jag skulle köpa en birma, den dittills vackraste raskatt jag någonsin hade sett. Några år tidigare hade jag stiftat bekantskap med Knicken, en birma som tillfälligt bodde hos en av mina väninnor. Så snart jag såg honom minns jag att jag tänkte: ”om jag någonsin mer kommer att köpa en katt, ska det vara en birma”.

Tasse fick han heta, min birma. Hur han kom in i mitt liv berättar jag imorgon. Likaså berättar jag om SVERAK då. Trodde det skulle bli idag men jag hann aldrig dit. :-). Det finns ju så mycket att prata om på temat KATTER!

 

← Äldre inlägg

Katten har under tiotusentals år varit en del av vår kultur. I Egypten, för cirka 5000 år sedan, ansåg man att katten var en helig varelse. Att döda eller äta en katt sågs som ett så allvarligt brott att det bestraffades med döden.Antalet katter i Sverige uppgår till cirka 1,3 miljoner. Av dessa är 13,4 procent rasrena. Nästan var fjärde barnfamilj (23 %) har katt och äldre människor föredrar katt framför hund.

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.