Blogg

Imorgon kanske

19 maj 2019

Småttingarna behärskar mer och mer för varje dag. Idag hittade jag två kattungar på fönsterbrädan i kattrummet. Jag måste säga att det var en överraskning. För att komma dit har de först lyckats ta sig upp på en stol och därifrån till fönstret. Om det var lätt eller svårt vet jag inte men lite knepigt var det iallafall att ta sig ner igen. Pepsi stod länge och övervägde om han skulle våga men efter en stund tog han ett skutt och landade fint på golvet. Kanske kommer vi imorgon att ta bort masonitskivan, som vi ställt i dörröppningen. Hittills har vi bedömt att småttingarna ännu inte behärskar att ha fri tillgång till hela lägenheten. När tidigare kullar börjat försöka att klättra över hindret, har de också klarat sig bra på ”fri tass”. Jag tror det gäller detsamma för de här småttingarna.

Alla katter, stora som små, gillar att kunna klättra upp till högre höjder. Problemet är att de inte har samma förmåga som de vuxna katterna att bedöma vad de klarar eller inte klarar. Det kan bli riktigt farligt och det fick jag på allvar erfara för snart fyra år sedan. Kattungarna var drygt 11 veckor och den första skulle flytta om mindre än en vecka. De var duktiga på att klättra och tog sig lätt både upp till och ner från den översta avsatsen på vårt högsta klätterträd (som når ända upp till taket). Det hade jag noga kontrollerat. Vad jag däremot inte hade räknat med var att två kattungar skulle börja brottas där uppe. Ni förstår nog vad som hände; en av dem ramlade ner. Som väl var hände inget allvarligt men det blev en ögonöppnare. När de hör kattungarna får fri tillgång till hela bostaden, måste vi även ta ner klätterträdet som står mellan hallen och vardagsrummet. De vuxna katterna blir förvisso lite ledsna men det är ju bara tillfälligt. 

Ethel har skickat nya foton på Safir och Blue. Jag blir lika glad varje gång.

 

Katastrof tänkte jag först men

18 maj 2019

egentligen är det ju ett välfärdsproblem men jobbigt är det iallafall. Jag har två iPads ”i molnet”. Det har alltid känts säkert och det som hänt nu trodde jag knappt var möjligt.

På den ena plattan kommer jag nu inte åt iMessage (Apple är inkopplat och en ”Seniorsupport” har tagit över problemet då den första killen inte kunde lösa det. Tyvärr är det fortfarande olöst). Inga problem, tänkte jag. Jag har ju allt på den andra plattan. Då händer det osannolika!! Hemknappen på den plattan lossnar. Nu måste jag till en Applebutik för att se om man kan hjälpa mig där. Håll tummarna, snälla ni! Jag älskar teknik men just nu önskar jag att jag skulle ha skrivit allt jag har i plattorna med penna och på papper.

Något avsnitt på bloggen blir det inte idag, för det är jobbigt att skriva med hjälp av telefonen. Nu ska kattungarna utfodras, jag ska skriva några mail och sedan försöka sova. För ovanlighetens skull är jag trött.

Jag fick ett mail från Daniela, som köpte sin kattunge i somras. Se så stor och fin Finn är!

 

Tiden har gått fort ändå

17 maj 2019

trots att det varit lite sömn och mycket passning. Jag har inte tidigare varit med om en förlossning, som sträckt sig över två dygn, inte heller så små kattungar som 75 respektive 80 g. Det var knepigt att få tillmatningen att fungera från början. De nappar och nappflaskor som fanns i zooaffären gick helt enkelt att använda. T.om personal i butiken sade att de var värdelösa och tipsade oss att köpa nappar från USA. Dessa passade på sprutor som finns att köpa i Sverige och så fick det bli. Men.....nu är det historia. Det är underbart att se småttingarna komma springande mot matfaten, särskilt när det är dags för blötmat. 

Sandie löper, som sagt. Jag lider själv med henne men det är naturligtvis ännu värre för henne än för mig. Sandie är väldigt rastlös och skriker ut att hon är parningsvillig och detta tar på hennes krafter. Som väl är är hon inte lika jobbig nattetid, som Stina var när hon löpte. Sandie ska också slippa jobbiga löp framöver. Hon har gjort sitt nu för rasens bestånd och ska kastreras så snart hennes bebisar flyttat. Nu får andra ta vid (men inte här).

Det är viktigt att förstå att p-piller absolut inte ska ges istället för kastrering, om man inte planerar kattungar. P-piller ska endast ges under kortare perioder, för vi ska inte utsätta våra katter för eventuella biverkningar, om de ändå inte ska användas i avel. En kastrerad katt blir mycket lugnare inombords men ändå inte tråkig.

Alla katterna, men främst Stisse, är lyckliga över att sommaren snart är här. Äntligen kan de vara ”ute” från morgon till kväll. Även jag är glad. Nu slipper jag agera dörrvakt; balkongdörren kan stå öppen och vi kan börja äta middag på balkongen, vilket ör jättehärligt. Jag älskar balkonger! När jag bodde på Södermalm hade jag två men ändå är den här min favorit bland balkonger. Det beror på att den är inglasad, vilket betyder att både Ove, jag och katterna kan vara ”ute” även när det regnar. Det kan t.om vara mysigt att sitta där och se regndropparna på glasrutorna.

Jag fick nyss en glad nyhet från min blivande fodervärd. Imorgon berättar jag.

 

Nytt och spännande

16 maj 2019

Förra årets kattkull föddes 14 april 2018, dvs nästan precis ett år innan årets småttingar. Det betyder att jag har de kattungarna färskt i minnet och jämför dem ibland med hur nuvarande småkissar utvecklas och beter sig. Nu kom jag att tänka på hur glada de blev, när de fick börja vistas på balkongen. Hittills har jag inte låtit den här kullen vara där. Jag tycker att det varit för kallt för de små att vara ”ute”, detta i kombination med att de inte till 100% gått att lita på ur toalettsynpunkt. Vilka av dem som stod för det oönskade bajset på mattan i kattrummet, vet jag inte, men det spelar mindre roll. Nu tror jag att det har upphört iallafall. Innan de får vistas fritt i lägenheten, vill jag säkert veta att de är rumsrena.

Jag är så glad! Äntligen börjar kattungarna, med god aptit, äta annat än ”mammamat” ; såväl ”mjukmat” som mjölk från fat. De har fått smaka lite olika matsorter för att vi skulle hitta det foder, som de gillar bäst. Jag är väl medveten om att man inte ska byta mat ofta men i det här fallet är det inget problem, eftersom flera knappt velat smaka överhuvudtaget, andra bara tagit en pytteliten tugga. Den kattungemat de gillar bäst är Carnilove Turkey&salmon. Alla kommer skuttande mot matfaten, när de känner lukten av den moussen. De får även KMR - på fat nu och inte genom en spruta med napp. De lapar i sig mjölken som efterrätt. Detta syns även på vågen! Jag kan inte med ord beskriva, hur glad jag är över det.

Sandie har ändrat sitt löpbeteende. Från att tidigare ha jamat diskret har hon nu övergått till att ge ifrån sig något jag liknar vid vrål; både mer frekvent och högre än tidigare. Ja, anledningarna till min sömnbrist varierar men utsövd är jag inte.

På eftermiddagen ska jag beställa tid för vaccination av kattungarna. Den första sprutan ska de ha vid c:a 8 veckors ålder. Resan till veterinären kommer att bli deras första bilfärd.

Det var så

15 maj 2019

Sandie löper. Jag har många tankar kring det och tänker vidareutveckla dem imorgon. Mitt sista besök för dagen gick nyss. Nu ska jag skriva några brev, som behöver postas idag. Jag har en del att berätta om kattungarna men det blir imorgon. Det har iallafall hänt väldigt mycket det senaste dygnet. Återkommer.

Kan det vara så?

14 maj 2019

Ja, det kan det! Vaddå? Berättar snart.

Styrelsemötet i Ragdollklubben igår tog längre tid än jag hade räknat med och jag var för trött för att skriva något efter det. Nästa möte kommer att hållas på Särö men tyvärr har jag ingen annan möjlighet att deltaga än per telefon. 7 timmar på tåget (spårreparationer) är för mycket för min skrala rygg.

Under mötet umgicks Ove med kattungarna, som mer än någonsin nu uppskattar sina tvåbenta ”föräldrar”. Det visar de bl.a genom att klättra uppför våra ben och tar sig lätt ända upp till höften, innan vi hinner lyfta ner dem. De älskar att komma upp från golvet, vilket resulterat i att de tränat på och nu lätt tar sig upp på översta hyllan på sin lilla klättermöbel. Problemet är att de ännu inte kommit underfund med, hur de ska ta sig ner. Ove fick helt enkelt ta bort hyllan, så nu har de bara underdelen, ett litet ”hus”, att klättra upp på. Där har vi lagt lite bebisfrön och småttingarna gillar att äta där. Jag räknar med att vi inom de inom ett par dagar kan skruva dit hyllan igen och att de då - utan problem - kan ta sig upp och ner problemfritt.

Sissels kattungar har nu hunnit bli drygt tre veckor och idag har det varit fotografering hemma hos Lotta. Säg att kattungar är bedårande! På den första bilden ser du en flicka, bild nr:2 en pojke , nr: 3 en pojke och på den fjärde bilden en flicka. Sista bilden talar för sig själv.

Vad syftar rubriken på, kanske du undrar. Det gör jag också, dvs undrar om Sandie börjat löpa. Hon har alltid varit en tyst ”löperska” men idag har hon blivit omåttligt intresserad av Stisse, Stisse som hon faktiskt försökte misshandla för några veckor sedan, när hon trodde att han ville hennes ungar illa. Det gjorde han absolut inte. Anledningen till att han hoppade in i hagen till dem var att han ville äta av deras feta, och som han tycker, goda ”bebisfrön”. Sandie har gått efter Stisse en bra stund på förmiddagen och försökt komma så nära honom som det någonsin går. Han har inte direkt uppskattat uppvaktningen idag och har avvisat henne genom att helt enkelt gå iväg till ett annat rum. Förutom detta har Sandie legat på golvet och rullat, jamat lite (hon brukar aldrig låta mycket) och trampat med framfötterna. Alla omständigheter inräknade är det ändå lättare nu, när Sandie inte ser ”Plutten” som en fiende.

 

Medlemskap i Ragdollklubben

12 maj 2019

Det mesta kostar pengar men det är också roligt att utan ekonomisk ersättning kunna göra något för andra. När vi säger ”jag har inte tid/hinner inte” har vi redan gjort ett val dvs. vi har prioriterat något annat, som vi anser viktigare eller roligare. Så ska vi ju naturligtvis göra men det betyder inte att man låta bli att göra något man lovat för att något roligare dykt upp. Just här befinner jag mig nu. Jag har lovat att skriva ett utkast till ett brev till Ragdollklubbens medlemmar. Det är en av mina uppgifter i klubbens styrelse. Mitt uppdrag är idéellt (utan ersättning) och jag har åtagit mig det med glädje men måste erkänna att just idag skulle jag gärna vilja säga ”jag har inte haft tid” men visst hade jag hunnit, om jag hade prioriterat annorlunda. Nu är det iallafall så här och jag ska ta mig an det jag lovat. Det är bara att börja och när det är klart kommer jag att vara jättenöjd och har inte kostat klubben en spänn. Därför blir det inget skrivit om varken mina vuxna katter eller kattungarna här på bloggen. Mer kommer imorgon.

I kattrummet

11 maj 2019

Kattungarna är väldigt påhittiga nu. Jag gallrade bland alla kattleksakerna idag och plockade in en del saker, som jag trodde att de skulle gilla - och det gjorde de. De har kul tillsammans; de både småslåss och jagar varandra. Det tycker också att det är roligt att busa i tunneln och krypa in i ”huset” i botten av klätterträdet.

Idag kom småttingarnas ”farmor” på besök, När kattungarna är sex veckor är det brukligt att honkattens ägare betalar en viss summa per levande och frisk kattunge. Summan kan variera beroende på en mängd olika faktorer, ofta ligger den runt 1 500 kr. Samtidigt undertecknar hon- och hankattens ägare blanketten ”Registrering av kattkull” och skickar den i 2 exemplar till avelssekreteraren i - i mitt fall - Stockholms kattklubb, där avelssekreteraren kollar alla uppgifter innan hon vidarebefordrar informationen till SVERAK. Kattungarna stambokförs sedan och får ett registreringsnummer. Avgiften för kattungarna är nu betald och blanketterna ifyllda och under den kommande veckan ska de postas. När man gjort sitt jobb på SVERAK kommer jag och alla som vill att kunna hitta småttingarnas stamtavlor i FindUs.

Jag blir, som jag tidigare berättat, mycket glad, när tidigare kattungeköpare hör av sig. Idag ringde Elisabeth, som köpte en kattunge ur min allra första kull. Elisabeth ville rådgöra med mig angående ett provsvar gällande parasiter. Mina kunskaper är begränsade här men jag vet hur jag själv skulle gå vidare för att få den information jag söker. I detta fall hänvisade jag henne till SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt), där jag tror att hon kan få svar på de spörsmål hon har.

Ethel skickade några bilder på sina sötnosar och snart hoppas Ove och jag kunna hälsa på dem. Ethel har redan inviterat oss men ännu har vi inte velat lämna kattungarna men så småningom ska det bli av.

Bild 1: “farmor” och Pyret. Bild 2: två små bråkstakar. Bild 3: lite trötta kattungar. Bild 4: Safir och Blue

Du minns väl att bilderna blir större om du klickar på dem?

 

 

Tiden flyger iväg

10 maj 2019

därför hann jag helt enkelt inte skriva något på bloggen igår. Jag har haft blivande ”släktingar” här. Hanna och hennes dotter, som så småningom ska bli nya ägare till två av Sissels kattungar, var här i förrgår. Hanna har lång erfarenhet av katter men har varit ”kattlös” ett tag. Nu längtar både hon och hennes dotter efter små fötter som springer över golven och mjuka, varma kattungar som ligger och spinner på huvudkudden. Det är en fantastisk känsla att få hem en liten kissekatt!

Hanna kontaktade mig för några veckor sedan men första gången vi träffades var i förrgår. Det är flera veckor tills hon får träffa kattungarna. Jag vill att de ska ha hunnit bli minst sex veckor innan dess. Besöket igår var ”första-kontaktträffen”, som jag alltid vill ha innan vi bestämmer något mer. Jag tror det är bra för både mig och kattungeköparen. I lugn och ro kan vi ställa frågor till varandra och känna att vår syn på katter och deras behov överensstämmer.

Igår hade vi besök av Labans nya familj, två vuxna och fyra fina barn i varierande åldrar - inget under skolåldern. Kattungarna uppskattade sällskapet, särskilt att så många satt på golvet. Vissa av småttingarna lekte och andra sov. Laban kommer att få en ”bror” och en ”kusin”. Hans nya familj har redan en katt, Edison, och hans nya mattes syster äger Edisons bror, Harry. Bröderna umgås en hel del och snart får även Laban vara med och leka.

Joakim hälsade på idag, alltid lika roligt när han kommer. Han är en stor djurvän men tvingades till slut inse att han inte kunde ha sin älskade huskatt, Totte, kvar. Lyckligtvis hittade Joakim ett nytt, bra hem till Totte och han lever nu ett härligt liv på landet.

Igår köpte Ove ett nytt klätterträd till småttingarna. Det vi hade tidigare var av sämre kvalité och just klösmöbler ska man kosta på (vet att jag även tidigare skrivit det). Kattens Number 1 är stabilt och man komponerar själv ihop det så, som man vill att det ska se ut. Om någon av delarna sedan behöver bytas ut går det att köpa en ny. På sikt blir det billigare, tror jag, men det viktigaste är att klätterträdet går att lita på.

Imorgon ska jag fotografera småttingarna. Bilderna Joakim tog idag, och jag tänkt lägga på bloggen, var tyvärr i fel format.

Utvecklingen går med rekordfart

8 maj 2019

...och kattungarna lär sig nya färdigheter varje dag. Det bästa de vet nu är att öva sig att klättra - allra helst uppför mina ben.

Styrelsen i Ragdollklubben har fått en fråga, som bör besvaras skriftligt innan söndag. Svaret måste vara väl genomarbetat. Med detta, och mycket annat, har jag jobbat idag. Carina och jag fortsätter imorgon med att färdigställa ett första utkast.

Även idag har jag en del att berätta men de ursprungliga planerna är omkullkastade och jag berättar imorgon istället.

Så fantastiskt fint!

7 maj 2019

Det är rörande att se hur fint Sissel och Rubi tar hand om varandra och sina bebisar. Jag gissar att många kvinnor skulle vilja ha den nära relationen med en annan kvinna, när de själva blir mammor; någon som verkligen vet hur det är att amma och är bekant med känslan och kan hjälpa till när man känner att man inte riktigt räcker till för sitt/sina barn. 

Det var många foton på Stella Cerise igår och anledningen till det är att hennes blivande matte, Anette, var här och träffade sin ”dotter” för första gången. Ömsesidig kärlek uppstod direkt. Anette fotade och de bilderna delade hon med sig av till mig. Kattungarna blir, som jag även skrivit tidigare, jättelyckliga när det kommer gäster. De kan springa nu och skyndar sig fram och sedan börjar de ofta klättra uppför benen på besökaren. Deras vassa små naglar gör det lätt för dem men det gör också ont :-). De brukar samtidigt också börja spinna, särskilt Pyret och Stella Cerise.

Dagen efter det att kattungarna var nyfödda kom Eva på besök. Sandie och hennes bebisar låg då i garderoben, där Sandie tyckte sig ha bra koll på dem. När Eva närmade sig ”kattboet” morrade Sandie. Ingen och inget fick hota hennes barn, så det var bäst att försöka skrämma iväg alla främmande, tycktes hon tänka. Igår, när Anette kom, låg Sandie lugnt kvar framför elementet i kattrummet medan hennes telningar sprang omkring på golvet. Utan protester fick Anette ta upp dem i famnen. 

Stella Cerise är nu tingad och om sex veckor kommer hon att flytta till Anette och hennes make, som inte följde med igår pga en besvärande förkylning. Sin nya husse kommer hon att få träffa när han blir frisk.

Ikväll hade vi besök av Hanna och Noomi, som så småningom kommer att överta två av Sissels kattungar, fler bilder på dem kommer.

Enbart bilder idag

6 maj 2019

Dagen har innehållit mycket men det kommer jag att skriva om imorgon. Jag lägger några bIlder här idag och ”broderar ut” med förklaringar till bilderna imorgon. Allt har de senaste dagarna utvecklats till att bli så bra. Nu slipper jag så mycket av den oro jag känt de senaste veckorna; över förlossningen, neonataldygnen, stämningen bland de vuxna katterna, viktökningen osv. Nu börjar jag fullt ut att kunna njuta av bebisarna.

 

Den andra glada nyheten

5 maj 2019

Nu är det inte enbart Zingo, och i viss mån Pepsi, som äter ”bebisfrön”. Jag blev sååå lycklig igår, när tre av småttingarna satt vid matfaten samtidigt och åt - dessutom till synes med god aptit. De övriga tre tyckte också att det var gott men åt i omgångar. Småttingarna är nästan sex veckor och de behöver mer och mer fast föda men givetvis fortsätta mysstunderna tillsammans med sin mamma och hennes goda mjölk.

Sandie vakar över sina bebisar men inte lika ”strängt” som tidigare. Hon lämnar dem endast korta stunder men ligger nu ofta en bit ifrån kattungarna, som alla oftast ligger tätt intill varandra när de sover.

Igår tvättade vi de filtar vi tidigare bäddade med i hagen och lade dem sedan i en kasse i kattrummet (i väntan på att stoppas i kattlådan i förrådet). Det är nog den bästa kattbädden av alla alla vi provat; tillräckligt stor men samtidigt lagom trång för sex kattungar att krypa in, lägga sig tillrätta och sedan somna tätt tillsammans i. En bit bort, framför elementet som fortfarande strålar ut värme, ligger mamma. Hon har koll men klarar det många människomammor inte gör - nämligen att successivt släppa kontrollen och träna sin avkomma till att klara ett självständigt liv. Hon finns för dem; låter dem dia (fast inte lika mycket), tvättar dem (men tänker inte fortsätta göra det i samma utsträckning som tidigare) och lägger sig inte i deras inbördes kraftmätningar.

Förklaringen är, tror jag, att katter bättre än människor behållit sina medfödda instinkter. 

 

 

Så fantastiskt!

4 maj 2019

Trodde inte att det var sant, när jag igår såg Sandie närma sig sovrummet med en kroppshållning som utstrålade en vänlig sinnesstämning. Katter är bättre än jag på att avläsa varandra och jag förstod direkt att Sandie ville förmedla välvilja till de andra katterna, då främst till Stisse. Han var på sin vakt och släppte henne inte med blicken men han låg kvar vid huvudändan av sängen och visade varken rädsla eller aggressivitet - endast stor uppmärksamhet. Även jag var spänd och var beredd på att - vid minsta tecken - avstyra ett angrepp från Sandie men.......hurra!!! Hon hoppade mjukt upp i sängen och närmade sig Stisse mycket försiktigt för att, som jag tror, inte skrämma honom. Hon nosade först på hans ena bakben men en kort stund senare möttes de nos mot nos. Vid fotändan låg Stina och iakttog försoningen. Lite senare lämnade Stisse sovrummet, där han ofrivilligt tillbringat massor av tid sedan kattungarna föddes. Han gick ut i hallen, klättrade upp i klösträdet, lade sig på den mellersta avsatsen och somnade. Vid det laget var Sandie i full färd med att tvätta sina ungar inne i kattrummet.

Sissels kattungar är 12 dagar idag och har sedan de föddes ätit, sovit och ökat i vikt precis som de ska. I onsdags fick de även ”syskon”. Lottas andra foderkatt fick tre egna kattungar. Detta är den andra kullen för både Sissel och Rubi, som hennes ”fodersyster” heter. Det betyder att båda kattmammorna överlåts till Lotta, när deras ungar är flyttklara, vilket de är när de är 12 veckor.

Förutom att jag för första gången sedan 24:e mars fått sova en hel natt; från klockan 23:30 igår till klockan 7 idag, har jag en annan glädjande nyhet att berätta men det blir först imorgon. Nu måste jag tävla mot ”Smarta femteklassare på SVT1.

 

Gårdagen

3 maj 2019

Kattungarna visar upp nya färdigheter varje dag; vissa större, andra mindre. Gårdagen innebar ett stort kliv framåt på vägen mot duktiga jägare. De började med ”vippor och råttor” som de försökte fånga, när vi drog dem över golvet.

Tania och Natalie kom på besök vid lunchtud. Deras lilla tjej, Zinja, har blivit en stor flicka nu, om man jämför med när Tania träffade henne förra gången. Då var hon helt nyfödd. Småttingarna sov i sitt nya kattrum men vaknade efter en liten stund och ville bekanta sig med gästerna. De är, som sagt, mycket sociala och nyfikna och uppskattar att ha sällskap på golvet.

Zinja kommer sedan att bo hos dem en bit utanför Uppsala - endera i en helt nybyggd lägenhet eller i den villa, som Tanja och Natalie bor i nu. För Zinjas del spelar det ingen roll - huvudsaken för en ragdoll är att den får vara tillsammans med sina människor. Med en trasdocka ii hemmet behöver man aldrig känna sig ensam.

Måndagen 25 mars hade jag bestämt träff med med Matilda och Sebastian, ett trevligt kattlängtande par som hade kontaktat mig pga kattungelängtan. Deras första tanke hade varit att köpa en kattunge men efter att ha funderat lite kommit fram till att det bästa skulle vara att köpa två. Roligt, tycker jag! Kajsa och Buster, Ninni och Neo och Blue och Safir - två och två har de fått flytta till sina nya hem. De älskar varandra, är aldrig ovänner och har kommit till fantastiskt fina  hem. Det är inte nödvändigt att katter måste bo tillsammans med ett syskon även om det är roligt. Huvudsaken är att de inte lämnas ensamma hela långa dagar. Jag har hjälpt mina kattungar att  hitta bra hem. Det är min främsta uppgift som uppfödare, väl medveten om att jag alltid också måste arbeta för att behålla den vackra, tålmodiga, friska och snälla ras jag föder upp. Vår träff blev inte av då som planerat då. Anledningen var att natten till den 25:e födde Sandie sina bebisar, två dagar innan jag räknat med att de skulle komma, och mötet flyttades fram.

Matilda och Sebastian kom klockan 19 igår. De tog sig tid att umgås med katterna, ”prata katt” med Ove och mig och fika. Alla småkissarna var nyfikna på dem men Pyret var den som direkt bestämde sig för under vems beskydd han vill leva sitt liv. Han kommer att gilla båda sina nya ägare men det var på golvet, i Matildas knä, han definitivt fattade sitt beslut.

Jag vill säga att det var Pyret själv som valde den av kattungarna som skulle flyta med till Matilda och Sebastian. Valet föll på Pepsi, som även han tydligt visade vilka ”nya föräldrar” han vill ha.

Blue och Safir, som flyttade förra året, är så här stora nu  

 

 

← Äldre inlägg

Katten har under tiotusentals år varit en del av vår kultur. I Egypten, för cirka 5000 år sedan, ansåg man att katten var en helig varelse. Att döda eller äta en katt sågs som ett så allvarligt brott att det bestraffades med döden.Antalet katter i Sverige uppgår till cirka 1,3 miljoner. Av dessa är 13,4 procent rasrena. Nästan var fjärde barnfamilj (23 %) har katt och äldre människor föredrar katt framför hund.

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.