Blogg

Med blandade känslor

23 jul 2018

En stor milstolpe i livet är när de egna barnen föds, en annan när de flyttar hemifrån. För de flesta innebär båda glädje men av olika slag, för andra kan det vara en stor sorg när barnen lämnar barndomshemmet. Själv var och är jag mest glad över att ha fått vara med och ”föda upp” barnen till självständiga vuxna, som känner sig redo att stå på egna ben men visst kändes det tomt till en början. Ja, jag vet att katter är katter och inte tänker som vi människor men...... Sandie har varit irriterad på småttingarna, när de alltför påträngande försökt få tillgång till närhet (att få dia och bli tvättade). Ändå kallar hon dem till sig ibland med ett ljud, som de känner väl igen och då kommer de genast skuttande. 

Det är en påtaglig skillnad här hemma nu, när vi bara har två kattungar kvar. Det märker både kattungarna och Sandie och mest av alla kanske jag själv. Nu kan jag utan större svårighet ta mig både ut och in genom ytterdörren, utan att någon försöker smita ut i trapphuset. Kattungarna, främst Mimmi, kommer ibland på att det inte finns någon i närheten, när de vaknar. Då jamar de och när jag ropar på dem kommer de lyckligt springande. Även Sandie tycker att något fattas ibland. När Molgan flyttade visade hon ingen saknad - fyra var ju kvar men när Myran och Mickan också lämnade oss blev det väldigt tydligt för henne - för att inte tala om idag. Ingen annan gång har Sandie reagerat så här. 

Eftersom veterinärbesiktningsprotokollet inte får vara äldre än 7 dagar, skulle Mimmi besiktigas idag. Hon ska flytta på fredag och Ove tog henne till veterinär Jon idag på förmiddagen. Endast en kattunge hemma! När Sandie upptäckte det blev hon orolig och började jama. Sedan hämtade hon sin skinnbit, som hon brukar bära omkring när hon löper och kom med den i munnen. Visst har hon den senaste tiden ofta varit irriterad på sina ungar men hon älskar dem ändå. Känns det igen? Hur Mickey reagerade på att inte ha ett enda syskon hemma, berättar jag imorgon.

Jag har fått många bildbevis på att Mickan och Myran funnit sig väl tillrätta hos Ethel och Robin. De har utforskad varje vrå i sitt nya hem. Nyfikna och orädda har de satt sin doft runt om i bostaden men på natten har det varit tryggt att ha sin syster respektive bror nära. Då har de sovit tillsammans i soffan.

Ska skriva till supporten på denna märkliga hemsida. Varför vänder bilderna sig här, när de är tagna på samma sätt och visas normalt i albumet? Någon som vet?

 

Den viktiga leken

22 jul 2018

Igår hämtade Ove den här månadens Kattbox. Med spänning öppnade jag lådan och med spänning övervakade katterna det hela. Nya, fina roliga leksaker och mat från Mjau. 

Mjau är en svensk kattmatstillverkare med säte i Vårgårda. Mjau är ett tämligen obekant kattmatsmärke och jag har ingen egen erfarenhet av ”Mjaumaten”. Det jag vet är att den blötmat som serveras till katterna på Stockholms katthem är just Mjau. Katterna där äter den med glädje och att den är framtagen på ett ansvarsfullt och naturligt sätt. Enligt tillverkaren Innehåller maten varken onödiga tillsatser eller tillsatt socker. I gårdagens Kattbox fanns två portionspåsar drån Mjau och de var verkligen uppskattade. Jag kommer att titta efter sådana nästa gång vi ska köpa kattmat. Att ta del av reklam kan vara bra, om man förstår att inte köpa allt man ser, hör och läser om. 

I boxen fanns naturligtvis en hel del leksaker. De leksaker jag tycker bäst om är sådana som aktiverar katterna utan att jag behöver göra något; saker som kan fästas med kraftiga gummiband på dörrar och handtag och som katterna försöker fånga. Likadant är det med råttor (som låter ssvagt som möss) med mynta i. Bollar och annat som hamnar under alla möbler eller sånt som kräver alltför mycket av mig.

Som jag skrev igår har jag fått ett mail från Hill’s - ”för att hjälpa dig att hålla S* Creamy blueeye Åmille Åsåfin aktiv!” Står det. Varför det kommer just nu förstår jag inte (hon fyller inte år eller har namnsdag) men det spelar ingen roll. ”Vårt snabba quiz kan hjälpa dig att avgöra om det är dags för ett veterinärbesök. Runt 90 % av alla katter över 12 års ålder har ledbesvär. Rrätt nutrition kan hjälpa”, skriver man. ”Prescription Diet™ j/d™ har kliniskt bevisats förbättra rörligheten redan efter 28 dagar”, fortsätter mailet. Stisse var på hälsokontroll för ett par år sedan och det börjar bli dags för Stina. Sandie får vänta ett tag. Skillnad hade det varit om någon av katterna visat symtom på ledstelhet.

 

 

 

Inför flytt

20 jul 2018

Om något ska göras återkommande brukar det gå både lättare och snabbare, när man fått rutin. Det som hänt är att man - medvetet eller omedvetet - hittat ett eget bra sätt att jobba på och man känner sig tryggare. Detta gör att arbetet flyter smidigare. Inte minst märks det nu, när kattungarna i vår nuvarande kull har och ska flytta. Jag minns alltför väl hur nervöst det var och att jag sökte information överallt, när jag planerade för den första kullen. Det vore fel av mig att säga att jag var en kunnig och bra uppfödare då men jag gjorde så gott jag kunde men hade ingen att vända mig till. Om Stinas uppfödare visste något om avel överhuvudtaget, så dolde hon det iallafall mycket väl. 

Människor är olika och så ska det vara. Det vore hemskt om alla fungerade precis likadant men i vissa situationer underlättar det onekligen. Åtminstone hade det varit enklare om jag hade haft ett stöd, när den första kullen föddes men jag gjorde så gott jag kunde. Idag är det annorlunda! Varför?

Därför att jag nu har erfarenhet av kattförlossningar men jag har också hunnit förkovra mig teoretiskt och det är mycket viktigt för mig. Jag vill kunna!!! Jag är en ”jobbig teoretiker” och vill lära mig allt om det jag är intresserad av. Det är ju ett ouppnåeligt mål men det har fört mig framåt. Eftersom jag hade hunnit fylla 60 år när jag startade min lilla uppfödning, är det svårt att bli en uppfödare med lång praktisk erfarenhe. Det har jag försökt kompensera med att läsa på. Genom att VETA hur saker fungerar och ska vara/skötas kommer man långt. Jag har också fått ”uppfödarvänner” som jag kan diskutera med om jag behöver. Jag ska jag berätta en annan dag, hur jag gjorde och gör.

Det kom ett mail idag - ”Roliga och hälsosamma aktiviteter för katter”. Det är månadens tema med några smarta förslag på inomhuslekar och lättillverkade kattleksaker”. Brevet kom från Hill’s. Nu ska jag ta del av det och återkommer.

Tandhälsan

19 jul 2018

Jag har ju erkänt att jag inte borstar tänderna på katterna och varje gång jag tänker på det, får jag dåligt samvete. Däremot brukar jag tala med alla kattungeköpare om vikten av god tandhälsa. 

Katter är dåliga på att visa, när de har ont någonstans. Därför kollar jag ofta mina katters tänder och tandkött. Trots att Stisse snart ska fylla 10 år har han inte ens tendens till tandsten och tandköttet ser friskt ut. Detsamma gäller Stina och Sandie.

Lite fakta om tanden:

Tanden skyddas av ett mycket tunt emaljskikt (0,2 mm) i jämförelse med människans (ca 2 mm). Under emaljen finns tandbenet (dentinet). Pulpan, i mitten av tanden, består av nerver och blodkärl. Tanden sitter fast i käkbenet med en mängd fibrer, som gör att tanden sviktar lite när man tuggar. 

Gör till en vana att inspektera kattens mun minst en gång i veckan! Om kisse har oturen att få en liten fraktur på en ung tand är risken stor att pulpan skadas och tanden dör. Det kan orsaka både smärta och infektion.

Hur hjälper man katten till bra munhälsa? 

  • Överlägset bäst är att börja vänja kisse redan som liten vid daglig tandborstning. Gnugga tänderna och tandköttskanten med en mjuk liten borste.
  • Om man av någon anledning inte kan eller vill borsta kisses tänder är det bra att ge katten ett ”tandfoder” t. ex Royal Canins Dental Health.

Jag har inte hittat ”tandfrön” speciellt avsedda för kattungar men när jag skrivit färdigt dagens blogginlägg ska jag kontakta  Anna-My på Royal Canin och höra vilka råd hon har, när tandborstning inte är genomförbar. Kanske är det ok att kattungarna äter samma sorts ”tandfrön” som de vuxna. Spännande att se vad Anna-My svarar.

Vattenbehovet

19 jul 2018

En tanke slog mig idag. Kan det vara så att katter piggnar till först på kvällen pga. att de ursprungligen är ökendjur? Visst har jag sedan länge känt till att katter är skymningsdjur och jag har haft katt i mer än 30 år men jag har aldrig tidigare sett sambandet. Med stor sannolikhet förhåller det sig så att det var för hett för ökenkatten att jaga på dagarna. Först när solen gått ner och temperaturen sjunkit orkade den ge sig ut på jakt. Tillgången på vatten var sparsam men jaktbytet innehöll en hel del vätska.

Katter är dåliga på att dricka (även om jag tycker att hela den här kullen dricker bra). Precis som vi människor har de olika smak men majoriteten äter både torrfoder och blötmat av olika sorter. Det är iallafall min erfarenhet. Som namnen antyder innehåller våtfoder mer vätska. Stisse och Stina äter blötmat 1 - 2 gånger per dag, varma sommardagar 2 - 3 ggr eftersom värmen gör att vätskebehovet ökar. De har fri tillgång till torrfoder. Kattungarna serveras blötfoder minst 3 ggr per dag när det är så här väldigt varmt. Vanligtvis räcker det med att bjuda på blötmat morgonen och kväll. På balkongen har vi alltid bebisfrön stående, så att de kan äta när de blir sugna. Sandie ratar ju frön, så hon får blötmat minst 4 gånger per dygn. Det är hon själv bestämmer när maten ska serveras och det går inte att ta miste på, när hon är hungrig. Trots att hon äter så mycket är hon väldigt smal men sakta men säkert ökar hon i vikt.

Mickan och Myran

18 jul 2018

Nu äger jag endast tre kattungar. Mickan och Myran övergick igår i Ethels ägo. Deras ”för-alltid-hem” ligger på Tyresö. Där kommer de att bo högst upp i en lägenhet med en stor ”nätad” balkong. De får alltså samma möjlighet där att sätta ut sina små nosar och inandas frisk luft. Alla våra kattungar har varit tillitsfulla och trygga och flytten till de nya hemmen har varit så gott som problemfri. Katterna har funnit sig väl tillrätta nära nog direkt. Om möjligt ännu smidigare brukar det vara när två syskon får flytta tillsammans. Jag ger rabatt på priset till dem som köper två kattungar samtidigt eller återkommer och köper en ny katt vid ett senare tillfälle. 

Elin har beställt ultraljudsundersökning för Neo, som kommer att träffa Ragdollklubbens veterinär, Sara Granström, den 30:e augusti. Vi ska också spela in ett poddavsnitt om hälsoprogram med Sara, som är en av PawPeds godkända veterinärer (finns endast 15 i Sverige). Det vore då extra roligt, om Leo (Elins sambo) kan följa med och filma när Neo undersöks. Sara har sagt ja till att medverka men vi har inte fastställt datum för inspelningen ännu.

Värmen gör att jag varken vill tillaga eller äta ”riktig mat”. Sallad är det enda jag förmår äta och Ove känner likadant. Igår åt vi sallad och ett skinnfritt kycklingben, i förrgår sallad med chorizo (tillagad i ugn) och idag blir det tonfisksallad. På förhand kan jag säga att det blir jobbigt vid middagsbordet i eftermiddag. Visserligen har kattungarna inte fått smaka ”människotonfisk” men doften kommer att starta tiggeriet. Tonfisk är varken bra för dem eller för de vuxna katterna. Jag tycker ju, som jag skrivit många gånger tidigare, att det är jobbigt när katterna står vid matbordet och tigger. Först stirrar de på mig och om jag inte ger dem något övergår de till att jama och till sist börjar de att slå på mitt ben med tassen, ifall jag inte delar med mig. Jag har inte hjärta att stänga in dem i ett annat rum, när vi äter.  För att komma ifrån problemet har Ove och jag själva avstått från tonfisk under den tid vi har och har haft kattungar. Planen idag - kanske snarare förhoppningen - är att katterna kommer att äta av den ”kattmattonfisk jag tänker servera dem, samtidigt som vi äter vår sallad. Hoppas kan man ju alltid:-).

 

Kattunge, ungkatt eller vuxen katt

18 jul 2018

Upptäckte först nu att jag glömde publicera gårdagens avsnitt. Gör det nu istället.

Oavsett om vi bestämt oss för raskatt, huskatt, eller blandraskatt* är det lika spännande och roligt att hämta hem en kisse - en ny familjemedlem. Det är ingen skillnad om det handlar om en kattunge eller vuxen katt, vi ser lika mycket fram emot att få sätta in kisse i transportburen och åka hem. Det är då det är ”på riktigt” att familjen blivit med katt. Hur vi gör våra val beror på en mängd olika faktorer som t. ex om vi är ensamstående, har familj,  ålder på barnen, den egna åldern, boendet, andra djur, allergier, ekonomi m.m. De flesta kan hitta en katt som passar dem själva, bara de inte enbart väljer sin kisse utifrån det ögat ser. 

De katter som bokades snabbast på Stockholms katthem var kattungarna. Kattungar är oerhört gulliga och svåra att motstå men man måste komma ihåg att de också är väldigt intensiva och ibland t. om jobbiga. De är snabba och springer ofta framför fötterna på sin ägare, så det gäller att se upp och kunna reagera snabbt för att inte snubbla eller trampa på dem. De är samtidigt väldigt formbara, nyfikna och roliga

En vuxen katt kan passa bättre för många äldre. Kissen med några år på nacken är inte lika livlig och ”på” som en kattunge men den är för den sakens skull inte tråkig. Den har levt ett antal år och är mer ”jämnårig” med kattägaren själv. Medellivslängden för katt är 15 år men det är långt ifrån ovanligt med 20-åriga katter, vilket var avgörande för Carin, när hon köpte Tasse av mig.

Tasse var 6 år och Carin 76, när de blev sambos. De har nu levt tillsammans i fyra år och de är mycket lyckliga tillsammans (Tasse löser både korsord och stickbeskrivningar numera). Stisse, som är halvbror till Tasse, fyller 10 år i oktober, Stina fyllde 8 år i april och Lillan blir 5 i maj. Jag känner att jag orkar med en kattunge till och jag skulle vilja behålla en kattunge efter Sissel. Den skulle i sådant fall bli min sista kattunge men är det verkligen förståndigt? Ska jag kanske bara njuta av de äldre (men inte gamla), lugnare katterna? Än finns lite tid att fundera.

*det finns egentligen inget som heter blandraskatt men för de flesta innebär det en blandning mellan huskatt och raskatt.

Våra energiknippen

16 jul 2018

Trots värmen leker, springer och slåss småttingarna för fulla muggar till skillnad från de andra katterna, som mest ligger där det är något så när svalt - på borden eller fönsterbrädorna, som är av marmor. Det är otänkbart för de vuxna katterna att leka i hettan. Till skillnad från människan kan katten inte svettas tillräckligt för att sänka sin kroppstemperatur. Den fuktar sin päls genom att tvätta sig eller att flämta, när det blir för varmt. Förvisso har den svettkörtlar under tassarna men det räcker inte långt när det är väldigt varmt. En kyldyna och att blöta kattens päls hjälper den i värmen. Jag brukar klappa våra katter med vatten på händerna. Jag älskar sol och värme men för lite och för mycket skämmer allt! Nu önskar jag också att det ska bli svalare. Ur egoistisk synvinkel skulle jag gärna ha fortsatt soligt men visst behövs regn i skog och mark. Det inser jag.

Ikväll blev jag uppdaterad om Molgan. Sms:et kom när han har bott exakt tre dygn hos morfar. De två är redan bästa kompisar. Allt går över förväntan, fick jag veta. Molgan äter, går på toa, sover i sängen och busar för fullt. Han verkar trivas jättebra, vilket tydligt framgår av de foton Jag fick. Där ser man exakt det jag skrev om igår - en lycklig, äldre man som så gott som hela livet levt med katter och nu - efter att hans förra katt dött - varit ensam ett tag. Eftersom jag inte frågat morfar om lov att publicera den bilden, visar jag endast fotot på Molgan. Det bästa morfars dotter kunde ha gjort för sin pappa är det hon nyligen gjorde. Hon köpte en katt sill sin honom. Själv finns hon som back-up, om han skulle behöva.

bild 1, Molgan,  

bild 2-3: Mimmi bär stolt omkring med sitt stora byte, inhandlat idag på Bromma zoo (enerverade ”musljud ingår).

 

Hur hinner man....

14 jul 2018

följa alla vänner på Facebook, hålla dem uppdaterade om det egna livet, kolla bilder på Instagram, publicera egna bilder där, läsa och skriva sms, mail och bloggar, lyssna på poddar, se på TV, Netflix och annat man kan titta på - hur hinner man? Sedan skulle det kanske kunna vara kul att prata med sina vänner också men det hinns sällan med. Mer och mer har de samtalen ersatts av skriftliga, bilddokumenterade meddelanden. Förutom allt detta bör man också hålla koll på allt nytt som tillkommer i den tekniska värld, som för 30 år sedan var tämligen obekant för de flesta. Dessutom ska man ”visa framfötterna” på jobbet, se fräsch och vältränad ut och sköta allt som krävs för att det dagliga livet ska fungera hemma. Inte konstigt att så många känner sig otillräckliga idag. 

Elin och jag ska så småningom prata om de hälsoeffekter katter har. Vetenskapliga undersökningar har visat att katter påverkar hälsan i positiv riktning på flera sätt. Jag tror att många äldre, som pga av sjukdom och olika handikapp känner sig ensamma och isolerade, skulle må mycket bättre om de finge bo tillsammans med en kattkompis. De skulle inte längre vara ensamma utan känna sig behövda och ha någon att prata med. Katter är för många en långt bättre medicin än antidepressiva tabletter. Problemet är dock att det kan vara svårt för till åren komna personer att få köpa en katt, trots att det är i just den åldern katten kan vara som mest behövd. Medellivslängden för katter är c:a 15 år och ......... ja, räkna själva! Jag har en idé som jag skulle vilja kunna förverkliga. Så här tänker jag:

Kanske skulle jag kunna starta en regelrätt idéell förening med stadgar och allt som hör till. Målet skulle vara att hitta personer, som kan ta vid om ägaren blir sjuk och förhindra avlivning av katten genom omplacering, om kattägaren dör. På så vis skulle äldre få bättre möjlighet att ha katt (nu finns det många uppfödare som av omsorg om katten inte vill sälja en katt till personer över 70 år). Det är viktigt att klargöra att ägaren själv måste klara av den dagliga skötseln av katten, när den flyttar in. Jag menar inte en förening som tar hand om hemlösa katter eller katter vars ägare tröttnat på dem. Det skulle helt enkelt vara en förening som möjliggör för äldre att leva hela sitt liv i sällskap av ett älskat djur, om det är deras önskan.

Detta är en ny tanke som dök upp i mitt huvud, när jag började skriva dagens bloggavsnitt. Varifrån den kom och varför, vet jag inte. Jag inser att det skulle innebära en hel del arbete. Kanske skulle uppgiften kännas övermäktig, när jag närmare tänkt igenom den men om vi skulle vara flera som hjälptes åt, skulle det inte vara omöjligt. Det borde gå! 

Jag är ju själv ingen ungdom och min roll skulle inte vara att ta ansvar för katter, utan jag skulle grunda och organisera föreningen. Det praktiska kring katterna skulle skötas av yngre människor. Nu har jag mycket att tänka på och jag hoppas att jag orkar och lyckas genomföra att den som vill ha katt genom livet också ska ha möjlighet till det. 

Flytten

13 jul 2018

Molgan visste inte att det var hans sista dag igår tillsammans med syskon, mamma, de andra vuxna katterna och sina ”tvåbenta föräldrar” men det gjorde jag och tanken kom över mig med jämna och täta mellanrum under hela dagen. Det känns alltid sorgligt när vi ska skiljas från våra kattungar. Trots att jag vet att vi bara har dem till låns, har de kommit väldigt gärna mitt hjärta. Det är ofrånkomligt och ska nog så vara. Jag vet att alla kommit och kommer till mycket bra hem och den tanken försöker jag plocka fram, när jag känner mig lite ledsen.

Familjen Backman kom klockan 18, som avtalat. Efter två tidigare besök här, svängde barnen direkt in på toaletten för att tvätta händerna, precis som de uppmanades göra vid det första besöket. Barn och kattungar är oerhört receptiva. Kattungarna har t. ex lärt sig känna igen ljudet när jag öppnar brödburken (som är gjord av plåt). Eftersom jag helst vill äta frukost utan tiggande katter försöker jag öppna burken ljudlöst men det har aldrig lyckats. Inom en halv minut står de där allihop, såväl Sandie som hennes avkomma. Det var en liten parentes.

Barnen var väldigt ivriga. Idag skulle Molgan bli deras på riktigt men det är hos morfar han ska bo. Morfar och farmor och farfar bor i samma hus som barnen, vilket måste vara fantastiskt för både dem och barnen. Säkert en mycket bra lösning att Molgan är ”mantalsskriven” hos morfar. Det är lugnare hos honom än i en barnfamilj men barnen och Molgan kan ändå få leka med varandra ibland. Morfar har haft katt i hela sitt liv och sedan den förra katten dog har han längtat efter en ny. Nu har han fått en ny skyddsling tillika kompis. Redan på förmiddagen fick jag ”rapport” om Molgan. Tack Neda! Molgan har funnit sig väl tillrätta, har sovit i morfars säng och både ätit och druckit bra.

Ännu har Ove och jag tid kvar att njuta av de andra kattungarna och vi ”suger på den karamellen”.

 

Veterinärbesiktningen

12 jul 2018

Strax innan kattungarna ska flytta ska de gå igenom en besiktning hos veterinären. Det vanliga har varit att vi bokat tid för den andra vaccinationen, ID-märkningen och besiktningen vid samma tillfälle och i anslutning till flytten. Inom 7 dagar har kattungarna sedan flyttat - inte alla samma dag utan spridda under veckan. Vi har inte haft någon kull som varit flyttklar i semestertid, så vi har sluppit ombesiktiga kattungar tidigare. Den här gången är det annorlunda. För att kattungarna skulle få sin andra vaccination i rätt tid (den första sprutan vid 8 veckors ålder och den andra c:a 4 veckor efter det), beställde jag tid för dem igår, väl medveten om att jag själv inte skulle kunna följa med och att två kattungar skulle behöva ombesiktigas. Ove är fantastisk, som utan att tveka sade att han självklart skulle ta småttingarna ensam till veterinär Jon, Bromma Zoo. Naturligtvis hade jag bokat tid en annan dag, om Ove hade varit tveksam eller sagt nej.

För mig finns fem stora händelser i kattungarnas liv; när de öppnar ögonen, äter fast föda, ”går på låda”, kan och får vistas fritt i bostaden och slutligen det sista besöket hos veterinären (däremellan också många andra stora stora ögonblick). När vi kommer till veterinärbesiktningen blir det så påtagligt för mig att kattungarna inte kommer att vara våra särskilt länge till. Det är en märklig känsla att inse att den pigga, roliga kattungen, som vi välkomnat till världen - blind, döv och helt hjälplös för bara tolv veckor sedan - nu är mogen att flytta till en ny familj. Visst blir det tomt efter kattungarna men också roligt att veta att de kommer att sprida glädje i sina nya hem. 

Jon kontrollerade allmäntillstånd, lynne, hud, päls ovh tassar, lymfkörtlar, ögon, öron, mun-tänder och svalg, buk-ändtarm, hjärta, andningsorgan, könsorgan och rörelseorgan. ALLT utan anmärkning. Jon sade att han tyckte att det var en jättefin och trevlig kull!!

Ove satte in alla syskonen i den stora transportburen och åkte direkt hem med gänget.  Det var jättevarmt i bilen, när han satte in buren - trots att han bara varit inne hos veterinären i 40 minuter. Tack för air condition!

Morgan flyttade ikväll. Han är en riktigt trevlig och kraftig kille, som vägde 2020 g igår. 

Nedan Molgan nyss kommen till sitt nya ”bo”. Varför vänder sig bilden? (Har inte Photoshop och kan inte ändra)

 

 

Inspelning och dagens grovplanering

11 jul 2018

Jag visste redan när jag vaknade att det skulle bli en intensiv dag idag. Elin och jag skulle spela in material till fyra nya avsnitt i Prata Katt! Kanske låter det inte så mycket, vad vet jag? Jag kan iallafall berätta att det är mastigt. En inspelning kräver mycket engagemang och koncentration, särskilt som vi måste ”lägga om kurs”, när vi byter ämne. Vårt stora mål med podden är ju att dela med oss av det vi kan och förhoppningsvis kunna sprida ny kunskap till våra lyssnare. Då är det viktigt att allt blir rätt och känns inspirerande för alla som följer oss.

Huvudtemat idag var ”Hälsoprogram”. Vi borde nog ha startat med det, vilket är en erfarenhet vi tar med oss. Anledningen till att jag tror det, är att jag mot slutet kände att jag var lite ”avslagen”. Många har problem med att prata i en mikrofon och/eller bli filmade och blir trötta av den anspänning det innebär. Det är inte den sortens ansträngning som gör mig trött. Den huvudsakliga förklaringen är nog att jag försökte vara så pedagogisk och inspirerande som det någonsin går. Det kräver stor koncentration och det tar på krafterna. På gott och ont fungerar jag så att jag alltid vill göra mitt allra, allra bästa. Först när jag är klar eller nära slutet av mitt uppdrag tillåter jag mig att känna efter. Därför hade det varit bäst att börja med temat, för i starten är hjärnan som klarast:-). Istället startade vi med att en lyssnare berättade om sin ras.

För att programmet ska kunna hållas i lätt samtalston skriver varken Elin eller jag iner det vi vill förmedla. Vi måste då vara 100%-igt närvarande och även det förklarar en del av trötthetskänslan. Två raskattägare beskrev sina katter, för vi har fått önskemål från en lyssnare om att vi ska beskriva olika kattraser. Vem gör det bäst om inte den som lever tillsammans med den ras som presenteras? Vilka raser det handlar om är tills vidare en hemlighet. Vid 17-tiden åkte jag hem men dagens ”kattarbete” tog inte slut för det. E-brev skulle skrivas, veterinärtider om- och nybokas och Molgans flytt förberedas. 

Nu är jag lite trött och ska skingra ”Prata Katt-tankarna” med en bok. Imorgon ska jag berätta om besiktningen av kattungarna, brevet till Sara och vårt kommande besök hos Kattvärnet i Haninge.

Sist av alla.....

10 jul 2018

flyttar Mickey. Han blir kvar hos oss till 3:e augusti, dagen efter att hans nya familj kommit hem från USA. Molgan flyttar först. Redan på torsdag kommer familjen Backman och hämtar sin nye familjemedlem. Det är bra att kattungarna inte flyttar samtidigt, för det blir oerhört tomt och stilla när bara Ove, jag och de vuxna katterna sitter framför TV:n på kvällarna men det främsta skälet är att Sandie inte ska bli av med alla sina barn samtidigt. Visserligen är hon irriterad på dem ibland men det är ju alla mammor av och till. Visst finns det stunder, när det också kan vara jobbigt med kattungar - det ligger leksaker överallt, man måste noga se efter var man sätter fötterna (för småttingarna kommer liksom upp ur parketten) och man får aldrig öppna eller stänga en dörr utan att vidta stor försiktighet, så att inte en svans eller tass kommer emellan. Fem kattungar skulle vara för många att behålla men en från varje kull skulle vara kul men......... orealistiskt.

Jag pratade nyss med Anette, en god vän jag har mina katter/kattungar att tacka för. Vi hade nog aldrig träffats om det inte vore för dem. Anette och hennes familj köpte Izzie, Stinas kattunge, i februari 2015. Sedan dess har vi hållit kontakten. Så många fina människor jag lärt känna, mer eller mindre, genom kattungarna; Conny, Elisabeth, Eva, Jens, Marita, Annelie, Laila, Janne, Marie, Elin, Leo och Carina. För att inte tala om hur många andra bekantskaper jag gjort genom Ragdollklubben och utställningar. Det finns mycket jag har att tacka mina underbara djur för.

Jag ogillar restriktioner inom aveln i de fall där anledningen, i grund och botten, endast är att ägaren inte vill dela med sig av sin avelskatts fina gener. Det borde vara tvärt om! Avelsbasen decimeras kraftigt med den synen på avel och med rasens bästa för ögonen är sådana restriktioner obegripliga för mig. Hur kan man tycka att det är viktigare med titlar på utställning eller mindre konkurrans. 

Därför blev jag så oerhört glad idag, när jag idag fick löfte om att låna en brun colorpointhane, när någon av mina tjejer börjar längta efter bebisar nästa gång. Förvisso har jag fått löfte av två andra uppfödare, som delar min uppfattning men den ena hade chippat sin katt och den andra hade beslutat att ta den strilande, jamande, vrålande, rastlöse hanen ur avel och kastrerat honom för en vecka sedan.

Mina ställningstaganden ska jag vidareutveckla en annan gång, för jag anser att jag har grundade skäl till mina åsikter.

En gång mamma, alltid mamma

9 jul 2018

Hela Stinas tillvara cirkulerar kring bebisar. När hon själv haft kattungar, har hon fortsatt sköta dem så länge de bott kvar här hemma. Hon har tvättat dem - kanske inte lika mycket de sista som de första veckorna. Hon har alltid velat ha sina småttingar rena och fina :-) och hon har också låtit dem dia, när de kommit att tänka på att en slurk mammamjölk skulle smaka bra.

Sandie har inte samma tålamod med sina ungar som Stina. Hon tycker att kattungarna ska äta från faten/ur skålarna och tvätta sig själva, när de blivit 8 - 9 veckor men ibland händer det att hon börjar slicka en kattunge och bjuder på lite mjölk. Om något av syskonen ser det och skuttar fram för att också få vara med under mysstunden, reser hon sig upp och går därifrån. 

Båda kattmammorna har tagit hand om sina ungar på ett exemplariskt sätt. Det som skiljer dem åt är hur länge omhändertagandet ska vara. Egentligen pågår det ända tills de flyttar fastän hur omsorgen ser ut förändras över tid. Även om Sandie inte längre vi ge di, har hon alltid sina bebisar under uppsikt. Om någon piper någonstans och hon inte vet varför eller inte direkt ser den, reser hon sig genast upp för att ta reda på, om det är något hon behöver hjälpa till med.

När Sandie fick sina första kattungar och mammarollen var ny för henne, hoppade Stina in i ”förlossningssalen” och lade sig mellan Sandie och hennes bebisar. Vi var helt enkelt tvungna att ta ut Stina ur rummet. Stina är numera kastrerad och vi tyckte att det skulle bli spännande att se, om hennes intresse för kattungar skulle ha förändrats. Kanske lite - den här gången försökte hon inte få vara ”co-mamma”, utan tittade bara på småkissarna de första veckorna men igår........ vad ser jag? Precis det ni såg på bilden igår.

Sandie bevakar inte sina bebisar längre och har inget emot att Stina tvättar dem men att Stina skulle tillåta dem att dia, trodde jag inte. Sista gången hon blev mamma var i november 2016, så tillgången på mjölk torde vara obefintlig. Trots det låg tre nöjda kattungar och sög på Stinas tomma spenar igår. Närheten och omsorgen räckte för att de ville vara kvar hos ”sin moster”.

Smulan njuter av gräset, solen och matte, som hon nu får umgås med hela dagarna.

 

Hälsoprogram

8 jul 2018

På onsdag ska vi spela in flera avsnitt till vår podd; fler än vi brukar. Vi kommer bl. a att intervjua två raskattägare. Om det hade fungerat hade vi gärna valt två olika intervjutillfällen men så här i semestertider hittade vi ingen bättre möjlighet. Elin och jag är båda intresserade av på vilka grunder vi väljer våra katter. Är det utseendet, temperamentet, rasens popularitet, hälsan, nyfikenhet, åsikter från nära och kära eller slumpen? På onsdag kommer vi att få svar på varför våra gäster valde just sibirisk katt respektive kurilean bobtail.

Båda raserna kommer från Ryssland, där de levt isolerat under århundraden. Katterna är storvuxna och har tjock päls med mycket underull. En stor skillnad mellan ”ryssarna” är svansen. Den sibiriska kattes svans är lång medan kurilean bobtail ståtar med en svans som endast är 3-8 cm. Den senare är en tämligen ny ras hos oss - godkändes i FIFé  först 2005. Jag tycker mycket om den sibiriska katten. Min son har en sibbe och jag har t. om funderat på att själv köpa en sibirier. Jag älskar stora kraftiga katter! Den kortsvansade har jag bara sett på utställning.

Vi ska också prata om hälsoprogram på onsdag - vad ett hälsoprogram innebär, hur det uppkommit, hur det används och varför. Ragdollklubben har ett eget hälsoprogram och jag har varit med om att ta fram Ragdollklubbens hederskodex (finns på hemsidan >avel och hälsa), som antogs på årsmötet i februari i år. Det innebär att alla medlemmar som vill finnas med bland Ragdollklubbens uppfödare, sätta in annons om planerade kullar, kattungar till salu och avelshanar till utlåning ska skriva på klubbens hederskodex. Jag ska senare informera mer om hälsoprogrammets betydelse och vilka undersökningar som bör göras och hur ofta det ska ske.

Jag förklarar bilderna imorgon.

 

 

← Äldre inlägg

Katten har under tiotusentals år varit en del av vår kultur. I Egypten, för cirka 5000 år sedan, ansåg man att katten var en helig varelse. Att döda eller äta en katt sågs som ett så allvarligt brott att det bestraffades med döden.Antalet katter i Sverige uppgår till cirka 1,3 miljoner. Av dessa är 13,4 procent rasrena. Nästan var fjärde barnfamilj (23 %) har katt och äldre människor föredrar katt framför hund.

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.