Blogg

Grusade planer

17 jan 2020

Allt var klart så sent som kvällen innan vi skulle träffas. På förmiddagen nästa dag kom ett sms - "Hej! Jag kommer inte kunna vara med på ”Café Katt”. 

Vi var två, som skulle hjälpas åt att starta aktiviteten; kattvänner skulle träffas på ett café och utbyta erfarenheter. Sms:et innebar att jag nu var helt ensam. Någon tanke på att ge upp fanns aldrig; det jag åtagit mig vill jag fullfölja, det är viktigt för mig. Orsaken till det tvära kastet har jag ingen aning om men....

Vad gör jag nu? Jag måste helt enkelt, enkelt och enkelt förresten men.... "ro båten iland". Återbudet komplicerade förvisso situationen men ingenting annat än "total kris"; svår sjukdom eller död, kan få mig att inte hålla det jag lovat. Jag blev naturligtvis långt ifrån glad över sms:et men den sinnesstämningen varade inte länge. Jag hade fått en idé.

Elin svarade inte direkt. Hon hade "arbetat natt" men efter en liten stund hörde hon själv av sig. Elin har ett genuint kattintresse och har själv tre kissar, varav två kommer från min uppfödning, Spinettkatter alltså. Hon väntade mer än sju månader på Ninni och Neo och jag kände det nästan som om vi kände varandra, när vi träffades första gången. Ni som läst min blogg länge vet redan att Elin och jag senare startade podden "Prata katt". 

Nästa torsdag kommer Elin hem till mig och vi ska "dra upp ramarna" för den första träffen i "Café Katt". Meningen är inte att vi ska föreläsa utan istället utgå från faktiska situationer med katter och tänkbara lösningar på diverse olika händelser/problem. Förhoppningen är att alla i gruppen vill vara delaktiga i samtalen och dela med sig av av egna erfarenheter och komma med tips och råd. Det enda jag hittills planerat är att vi ska informera om Kattcaféet så snart som möjligt - både på Ragdollklubbens hemsida och på FB. Därefter väntar vi ett par veckor och hoppas på många anmälningar (anmälan behövs för att jag ska boka plats på Espresso house 40 m från min port:-). Spännande ska bli!!!

Lite mer utställning

16 jan 2020

Det har hänt mycket sedan Sveriges Raskattklubbars Riksförbund, SVERAK, bildades (1955). En milstolpe är 1981 då SVERAK inte längre enbart skulle vara ett förbund för raskatter. Förbundet fick ett nytt namn och kom nu att heta Sveriges Kattklubbars Riksförbund men man valde att förkortningen SVERAK skulle vara oförändrad.

Sedan länge har även huskatter (katter utan stamtavla) tillträde till utställningar. De tävlar i en egen klass. För att huskatten ska få deltaga krävs att kissen har ett huskattbevis utfärdat av SVERAK. Kattungen ska vara uppskattningsvis minst fyra månader och vaccinerad. Huskatter över 10 månader ska dessutom vara kastrerade och ID-märkta. Huskatterna tävlar i klass 14 och delas in i korthåriga och långhåriga, honor och hanar.

Ingen katt är mer värd än en annan, menar jag. Det som skiljer huskatten från raskatten är dels priset men främst de kontroller som SVERAK kräver av uppfödarna.

Det är lätt att tro att man är ägare av en raskatt, när man köpt en kattunge vars mamma eller pappa, i vissa fall båda föräldrarna, har stamtavla. För mig var det i alla fall inte självklart att katten måste ha en egen stamtavla för att vara raskatt. Alla katter utan stamtavla är alltså huskatter! Tyvärr finns många uppfödare som medvetet försöker få oss att tro att vi köper en raskatt, när det i själva verket handlar om att katten är en huskatt. Jag har läst många sådana annonser. En annons jag minns löd så här: "Jättegulliga, nyfikna och mycket sociala ragdollkattungar till salu; 2 killar och 1 tjej. Mamma och pappa katt har stamtavla men jag har inte brytt mig om att ta ut stamtavla för kattungarna. Pris 8 500 kr".
Jag är övertygad om att kattungarna är både gulliga, nyfikna och sociala men de är huskatter. En raskatt har alltid stamtavla, det kan inte nog påpekas!!! 8 500 kr för kattungar utan stamtavla är alldeles för mycket, inte för att de behöver vara sämre på något sätt men vi vet väldigt lite om dem. Raskattungar däremot känner vi till en hel del om; bl.a. deras förfäder (och kunna undvika inavel) och deras hälsotillstånd. Kattungarna är vaccinerade x 2, ID-märkta och veterinärbesiktigade. Vid besiktningen undersöker veterinären noggrant kisses ögon, öron, munhåla, könsorgan, temperament m.m. - allt enligt SVERAKS bestämmelser. Detta kostar uppfödaren en hel del. Detta har jag skrivit om för länge sedan men upprepar det, eftersom nya följare tillkommit. Vid flytt ska stamtavla och besiktningsprotokoll medfölja kattungen. Det kan ses som en form av garanti men jag vill betona att även utan stamtavla och besiktningsprotokoll har alla katter samma rätt att bli älskade och väl omhändertagna av sina ägare.

Inga kattungar längre

15 jan 2020

Minnet av hur jobbigt det var med den förra kullen, både fysiskt och psykiskt, har börjat blekna och uppriktigt sagt längtar jag efter kattungar. För att vara ärlig har jag t.om. av och till funderat på att köpa en ny avelshona. Som väl är har jag "återfått förståndet" och slagit bort tanken. Det är ett oerhört ansvar att föda upp djur, i mitt fall katter, och även om man slipper stödmata småttingarna (var fjärde timme dygnet runt) krävs mycket tid, engagemang och kärlek för att kattungarna vid flytt ska vara både nyfikna, trygga och tillgivna. 
När jag tänker på hur orolig jag var för de pyttesmå liven i den förra kullen, känner jag att jag inte vill utsätta mig för en sådan risk igen. Planen är att nästa katt som ska växa upp här, ska vara ett av våra "barnbarn" - en son till Zinja. Hennes ägare har lovat mig att få köpa en kille så jag hoppas innerligt att Zinja får en son och att detta kommer att bli verklighet.

Zinjas pappa heter Malte och han bor i Uppsala. Malte är en stilig kille i sina bästa år. Det var länge sedan han träffade Zinjas mamma och han börjar nu att längta efter en ny tjej. Han lånas ut till HCM-testade tjejer och uppgifter om Malte finns under rubriken "Uppfödare" på Ragdollklubbens hemsida. Hans EMS-kod (EMS=easy mind system, som anger kattens ras, färg och mönster) är Rag a 03; en blå bicolor. Malte innehar championtitel och ska under våren tävla i Norge för att förhoppningsvis tilldelas titeln Internationell Champion. Jag kan varmt rekommendera denne kille som är lika trevlig som stilig.

 

Hinner inte helt enkelt

14 jan 2020

Idag har vi haft 20-talets första styrelsemöte i Ragdollklubben och som alltid fanns en hel del att diskutera. Ännu återstår några saker som måste vara klara tills imorgon, varför jag ikväll nöjer mig med att visa två foton på Safir och Blue. Bilderna kom från Ethel ikväll. Så här nöjda blev hennes kissar, när de bjöds på kattmjölk.

 

Lilla Saga

13 jan 2020

Nicke arbetade ett ovanligt långt arbetspass igår. Anledningen var att han ville hjälpa en kollega, som behövde vara ledig. För att Saga skulle slippa vara ensam så länge hade Nicke, innan han sade "ja" till extrapasset, frågat om Ove och jag skulle kunna vara hos Saga några timmar. Självklart ville vi hjälpa till. Det tillhör inte vanligheterna att Saga är ensam länge.

Saga hade hoppats att det var hennes husse som satte nyckeln i dörrlåset och stod därför innanför dörren och väntade. När hon insåg att så inte var fallet backade hon in i bostaden och gömde sig sedan under soffan men när hon kände lukten av Sheba som jag lade upp på ett fat, kom hon fram och började äta. Efter två hela portioner var hon mätt. Vartefter tiden gick blev hon alltmer intresserad av Ove och mig och efter ett tag fick jag borsta henne. Hon är en riktigt trevlig katt som också är riktigt, riktigt söt att se på. 

Tillbaka till utställningen. Jag har redan skrivit att katterna indelas i fyra grupper men glömde påpeka att för att vara korrekt ska man använda ordet kategorier istället för grupper.
Jag förstod absolut ingenting av de olika klasserna katterna indelas i.
Först vill jag informera om att en förklaring till att det finns så många klasser är att fertila katter tävlar för sig och kastrerade för sig från det att de fyllt 10 månader. 
En katt får ställas ut först när den fyllt 4 månader. Så här ser indelningen ut:

Klass 12 - Ungdjur. Katten är  4-7 månader (får inte ha fyllt 7 månader på utställningsdagen)

Klass 11 - Junior. Katten är 7-10 månader (får inte ha fyllt 10 månader på utställningsdagen).

Efter detta börjar indelningen i kastrerade och okastrerade men ovanstående räcker för idag.

Medicinen och mer om utställning

12 jan 2020

Jag kan naturligtvis inte säkert säga om Stina har ont efter tandextraktionen men i alla fall verkar det inte så. Snarare tvärt om, d.v.s. att hon inte har några besvär i munnen alls nu, vilket hon nog hade tidigare (fastän vi inte förstått det). Hon är mycket kärvänligare och även "gladare" nu.

Medicinen Stina fick heter Metacam, i flytande form. Som all annan medicin har även denna biverkningar, i detta fall har minskad aptit, kräkningar, diarré, blod i avföringen, apati och njursvikt rapporterats. Tyvärr förskräcks många i så hög grad av biverkningsbilden att de avstår från att ta/ge medicin. Det är viktigt att veta att i de flesta fall är de positiva effekterna långt överstigande de negativa. Ofta märker vi inte av några biverkningar alls.

Med en liten spruta administrerade jag den söta medicinen i munnen på Stina, som då satt i Oves knä. Det är överdrivet att säga att hon älskade situationen men hon grinade inte illa utan svalde  utan att protestera. Hon ska ha ytterligare två doser; en imorgon och nästa på tisdag.

I förrgår beskrev jag katternas indelning i grupper på utställningar och så här långt förstod jag själv, första gången jag besökte en kattutställning men det var ack så mycket mer jag hade behövt känna till. Innan jag skriver något mer, måste jag korrigera det jag skrev om Grupper (ibland blir det fel när man klipper och klistrar i texten). Grupp III är de korthåriga och Grupp IV orientalerna och inte tvärt om som jag skrev, sorry! 

Det finns några raser som kallas "syskonraser", t.ex. exotic som, enkelt uttryckt, är en korthårig perser och neva masquerade, som är en "maskad” sibirisk katt, det vill säga ansiktet, öronen, benen och svansen har en mörkare färg medan kroppsfärgen är generellt ljus och ögonen är blå. Syskonraserna tävlar i samma grupp. 

Det är som sagt mycket att hålla reda på för att förstå hur utställningar går till/fungerar och mer kommer. Dagens avsnitt avslutar jag med en bild på Safir och Blue, som fått ett nytt "träd" av matte Ethel.

 

 

Smärtstillande

11 jan 2020

Stina var vaken resten av eftermiddagen och även under kvällen; hela tiden nära soffan där Ove och jag satt bänkade framför TV:n. Hon verkade helt enkelt glad över att vara hemma igen men främst av allt tror jag hon var lycklig över att slippa ha ont i munnen. Jag vill än en gång påpeka vikten av att ta sin kisse till veterinären (varje år från 7 års ålder), även om katten inte visar tecken på att något är fel. Katter är mästare på att dölja, när något inte står rätt till!!! Om andra djur skulle se att något inte stämmer, att katten är "ur form", är den underlägsen; lätt för andra katter att övermanna och ett lätt byte för rovdjur. När jag nu tittar på Stina kan jag i backspegeln se att hon har haft besvär av sin tandsjukdom, TR. Nu är hon lättad!!!

TR är en förkortning av tandresorption (tidigare kallad FORL) Tänder som angripits av sjukdomen måste dras ut. Man bör också röntga kattens mun för att upptäcka begynnande angrepp under tandköttskanten. Det behöver inte vara en dödsdom för katten som ibland kan leva ett långt och bra liv utan en enda tand i munnen. Det man måste göra då är att anpassa kattens utfodring och endast ge mjuk mat. Nu hoppas vi ju naturligtvis att sjukdomen inte progredierar.

På tisdag kommer artikeln i lokaltidningarna om våra kurser i SeniorNet. Nils, journalisten som ställde frågorna, var genuint intresserad av det Björn och jag berättade. Björn är ordförande i vår lokala klubb, SeniorNet Solna-Sundbyberg och har lett kurser sedan 2007. Hela Sveriges Dagny, 107-åringen från Solna, startade sitt "digitala liv" i just SeniorNet. 

Strax dags att ge Stina en dos smärtstillande medicin. Numera förskriver veterinärer det - för kisse att ta i tre dagar. Så SKA det vara men tyvärr finns det en del, mest privatpraktiserande djurläkare av den gamla stammen, som inte gör det. Varför? Min gissning är att de krampaktigt håller fast vid det de en gång lärde sig, tyvärr till priset av att kisse har ont vilket den skulle ha sluppit om den hade behandlats av en veterinär som "hängt med". 

Utvecklingen går framåt och går inte att hejda, det gäller veterinärer såväl som 40- och 50-talister.  Det hjälper inte att säga "katter har klarat sig utan smärtstillande under hela min karriär" eller "jag är inte intresserad av datorer". Vi måste vara öppna och sätta oss in i vad vi tar avstånd ifrån, vilket inte är detsamma som att vi ska säga "ja" till alla nya idéer.

 

Lilla gumman

10 jan 2020

Vid 23-tiden tog jag bort mat- och vattenskålarna från matplatsen. Stina skulle fasta från midnatt och med automatik blev det fasta även för Stisse. Vid halv sjutiden steg Ove upp och katterna följde som vanligt med honom, när han gick till köket för att ta en kopp te och en macka. Det första Ove brukar göra på morgnarna är att ge katterna frukost, alltid något våtfoder. Idag följde han inte rutinerna oc katterna förstod ingenting. Stisse tigger aldrig men Stina sköter den saken för dem båda. Hon tigger med svag stämma men slutar i stort sett aldrig, förrän hon fått som hon vill men idag var det Ove som vann kampen i uthållighet.

Stina är en foglig kisse och finner sig i det mesta. Att vara ensam och försöka stänga in Stisse i buren är nästan omöjligt utan assistans. Han vill själv bestämma när, och om, han ska sitta i transportburen. Imorse ville han trösta Stina, som jamade lite, när Ove stängt dragkedjan till buren. Stisse ställde sig på två ben nedanför bänken där buren stod och satte fram sin blöta nos och pussade sin bästis. Därefter var det dags för Ove och Stina att ge sig iväg.

Stina skulle vara på plats mellan klockan 8 och 9. Ove och hon var där strax innan dörren öppnades och patienterna släpptes in. Vid 11-tiden fick vi telefonbesked om att det var tre tänder man tagit bort och att Stina skulle vara klar att hämta 14:15.

Alldeles nyss kom hon hem, lilla gumman. Jag hade förväntat mig att hon skulle vara trött och lite medtagen men till min glädje kunde jag konstatera motsatsen. Hon gick direkt ut ur transportburen  och började gå runt och stryka sig mot möbler och vägghörnor, detta trots att hon varit borta bara några timmar. Lite lätt besvärad är hon av bandaget hon har på benet över ingången till venen, där droppet satt. Ove är nu på apoteket och hämtar smärtstillande medicin till henne men när han kommer hem ska vi befria Stina från förbandet.

Utställare eller besökare

9 jan 2020

Egentligen är rubriken i dagens inlägg inte helt korrekt; utställare är ju också besökare men med besökare menar jag "icke-utställare". När jag besökte min första utställning var det förvisso som kattägare men inte som utställare, så idag berättar jag om vad jag kom fram till då.

Jag kände redan i entrén att det låg förväntan i luften. Alla utställarna hade förberett sig för en heldag framför burarna, där deras pälsklingar redan var installerade. Burarna var klädda i fina tyger, slarvigt kallade burskynken men det rätta ordet är burklädslar, den ena vackrare än den andra; ofta med uppfödarens namn som stiligt och väl synligt broderats på tyget. Ägarna till de vackra katterna satt i sina utfällda utställningsstolar med kattens dokumentation och "pälsprodukter" i en väska och mat och kaffe för en hel dag på utställning. Många hade också tagit med hopfällbara trimbord.

Jag såg katter överallt och kunde se skyltar som visade vilken ras katten hörde till men jag hade ingen aning om vad t.ex. Grupp I, Gr II, Grupp III osv. betydde. Så här förhåller det sig: katterna delas in i grupper och de katter som tillhör Grupp I är de långhåriga, Grupp II de semilånghåriga (halvlånghåriga) Grupp III orientalerna och Grupp IV de korthåriga.

Oj, jag kom bara en liten bit om utställning men lite mer blir det imorgon. Nu måste jag sluta, för morgondagens morgon och förmiddag kommer att bli intensiva. Klockan 08 ska Stina tas om hand på Väsby Djursjukhus, där hon ska sövas och en, ev, fler tänder ska dras ut. Den dåliga tanden upptäcktes på hälsoundersökningen för en dryg månad sedan. Jag är så glad över att hon inte behövt plågas av tandvärk och vill betona hur viktigt det är att ta den äldre katten (från 7 år) till veterinären för "genomgång", även om den inte visar några tecken på att något inte står rätt till. 
Själv kan jag inte följa med, för imorgon kommer ett journalistteam, vet inte om det är två eller tre) för att göra ett reportage om den kommande informationsträffen om SeniorNet's kurser. Innan dess har jag en del att göra.

 

Fortsättning på gårdagens bloggavsnitt

8 jan 2020

FIFe är ett internationellt raskattsförbund.; ett gemensamt förbund över nationsgränserna, som det svenska kattförbundet SVERAK är kopplat till. Den 10 december 1950 hölls organisationens första generalförsamling, i Gent i Belgien. Där och då antogs organisationens officiella stadgar under namnet FIFe (Federation International Feline Europe). 

Fife har godkänt över 40 kattraser samt otaliga färgvarianter. 
FIFe är ganska strikta inför erkännande av nya raser. Dessa klassificeras sedan efter kategorier som är specifika för förbundet (källa Wikipedia).

Det finns även andra internationella kattförbund men dem lämnar jag åt sidan idag.

Den i Sverige största kattutställningen, 1 100 tävlande katter, arrangerades av Stockholms kattklubb i Upplands Väsby i mars förra året. Det skulle förvåna mig, om det blir färre katter anmälda i år. Den som aldrig varit på kattutställning har gått miste om en fantastisk upplevelse; en hel lokal full av vackra djur och glada, förväntansfulla människor. 

Ingenting av vad jag hade föreställt mig stämde överens med verkligheten insåg jag, när jag för första gången besökte en kattutställning. Jag hade tänkt mig mer eller mindre stressade och jamande katter, som med sitt kroppsspråk visade att de inget hellre önskade än att komma därifrån. Så var det inte!!! De flesta låg lugnt i sina burar, några knaprade "frön" i sina matskålar och en och annan svarade, när man pratade med den. En del stod på ägarens medhavda trimbord, för att få en sista "fixning" innan domarbedömningen. Andra satt i sina ägares knä - helt stilla utan att visa minsta tecken på kommande rymningsförsök. Otroligt!!!
Historien om de första utställningarna känns nästan overklig. Den återkommer jag till imorgon.

 

 

Kattklubbar och utställning

7 jan 2020

Det kan vara lite krångligt att hålla reda på vad som är skillnaden mellan en kattklubb, en rasring, en central organisation i ett land och ett internationellt kattförbund. Även om jag skrivit om detta tidigare, är vi många som behöver påminnas ibland trots att vi kanske - en gång för länge sedan - hade detta helt klart för oss. Jag vill därför i korta ordalag repetera vad som är vad. Detta med anledning av att jag nyligen fick en fråga, som vittnar om att det finns oklarheter "på sina håll". 

Frågan kom med anledning av Stockholms Kattklubbs kommande utställning i Upplands Väsby, helgen 14-15 mars. Därför vill jag än en gång försöka reda ut begreppen, väl medveten om att många sedan länge känner till nedanstående skrivna.

Redan 1936 fanns en bok, där man kunde läsa: "Sverige saknar tyvärr varje sammanslutning till kattuppfödningssportens fromma, som kan anordna utställningar, stambokföring etc. Intresset för raskattuppfödning torde emellertid numera vara så pass stort även hos oss, att en god anslutning säkerligen skulle kunna påräknas för realiserandet av önskemålet: En svensk kattuppfödareklubb”

Sveriges första kattklubb bildades i Stockholm 17 januari 1946 och fick namnet Svenska Kattklubben, som 1955 namnändrades till Stockholms Kattklubb.

Västsvenska Kattklubben med säte i Göteborg bildades 1950. Nu var kattintresset i Sverige stort och antalet medlemmar, uppfödare och utställare ökade. Behovet av bland annat gemensamma regler och stambok blev allt mer tydligt. Den 19 maj 1955 bildades den centrala kattorganisationen inom Sverige, Sveriges Raskattklubbars Riksförbund, som senare bytte namn till SVERAK. Idag finns 42 lokala kattklubbar registrerade i Sverige. I en kattklubb har alla godkända raser rätt till medlemskap inklusive huskatten. (källa SVERAK)

Rasringar eller raskattklubbar arbetar specifikt för den egna rasen. Några är SVERAK-anslutna men t.ex Ragdollklubben (RK) är det inte. Rasringar håller egna utställningar för sina medlemmar, s.k. klubbmästerskap, där katterna bedöms av auktoriserade domare men där titlar ej får tilldelas.

Imorgon fortsätter jag skriva lite om kattklubbar och utställning, vilket kanske gör det lättare för vissa att hänga med i snacket ibland. Iallafall tyckte jag att det var svårt när jag var ny i "kattvärlden, särskilt när jag läste om olika utställningar och vilka som fick vara med var och varför. Jag kommer inte att vara utförlig utan bara berätta i stora drag.

Måste repetera

6 jan 2020

Jag hade haft katt i mer än 25 år när jag köpte Kattbibeln, d.v.s. boken "Hur tänker din katt" av Bo Söderström. Innan dess hade jag inte en aning om att det går så enkelt att veta i vilken sinnesstämning katten befinner sig, vad den menar, gillar och avskyr. När jag började läsa boken, började jag titta på katterna på ett helt annat sätt och plötsligt började jag förstå saker jag sett men inte reflekterat över tidigare. Igår blev jag, med anledning av ett inslag i Rapport, påmind  om den. Jag inser att jag nu ska hämta hem den från Carin, som har haft den till låns i några månader. Jag ska börja repetera kattens sätt att förmedla sig med både svans och öron, ögonen känner jag mig helt säker på. Jag tror ändå att jag kommer ihåg det mesta. 

Våra katter "pratar" sällan. Enda gången Stisse ger ifrån sig ett förnöjt ljud är när han ligger i sängen, tittar upp och ser mig gå förbi. Då menar han att jag ska komma och klappa honom; helst från mungiporna och ut mot kinden (så vill katter helst bli klappade). Stina gör likadant men det uppfattar man bara, om man går väldigt nära, för hon är så timid och hörs knappt. 
Annat är det med Saga, Nickes sibirier. Hon rapporterar hela dagen, när han kommer hem från arbetet. Röstläget och de olika sätten att jama säger också en hel del och här har jag stora luckor. Det ska jag lägga stor vikt vid och Nicke ska få ett exemplar av boken, när han fyller år i april (fattar inte att jag inte tänkt på det tidigare).

Narkos kan medföra en hel del oönskade effekter och om det går att undvika en sövning, ska man göra det, tycker jag. När mitt knä skulle opereras kom narkosläkaren och började tala om sövning. Jag frågade direkt: "går det inte att göra i ryggbedövning", varpå doktorn frågade: "jobbar du i sjukvården"? När jag svarat berättade han att patienter, som inte är insatta i vad en sövning  innebär i förhållande till en epidural- eller spinalanestesi (två olika typer av ryggbedövning), brukar alltid svara: "jag vill sova", om de ställs inför möjligheten att välja.

Ibland är det nödvändigt att söva och i de allra flesta fall innebär det inga problem. När det gäller Stina och tandextraktionen (tror det räcker med att dra ut den angripna tanden) är det sövning som gäller. Det går säkert bra men jag gillar det inte!

Den självständiga katten

5 jan 2020

Normer är en förutsättning för att kunna fungera tillsammans. Samtidigt finns det många normer som begränsar oss och speglar ojämlika förhållanden. Är det en tillgång eller ett problem att inte bete sig "inom normen"? Inom normen för vad?

Nicke sade något intressant igår, ”katter måste ha Aspbergers”. Jag började googla på diagnosen (som för de flesta var okänd fram till 90-talets mitt). Jag fann:

”Det förefaller som om en smula autism är nödvändig för att man ska nå framgång inom vetenskapen eller konsten”. Så skrev den österrikiske barnläkaren Hans Asperger, som gav namn åt Aspergers syndrom. Vidare kan jag läsa att personer med diagnosen har specifika och intensiva intressen och är ofta mycket intelligenta och framgångsrika. Diagnosen medför nedsättningar i förmågan till socialt samspel/social kommunikation (mer eller mindre tydlig). 

Man spekulerar i att t.ex. Albert Einstein, Isac Newton och Michael Jackson hade diagnosen Aspbergers - alla intelligenta, högpresterande och framgångsrika människor.

Jag började fundera över hur katterna beter sig och fann att Nicke måste ha rätt men att ingen nog känt behov av att sätta en diagnos på dem.

  • Katter har specifika intressen och är intensivt intresserade av att jaga. De kan sitta blick stilla i timmar under ett fågelbo eller utanför ett mushål, i väntan på det byte som de vet finns där (intensivt och specifikt intresse).
  • När de umgås med människor och djur, gör de det på sina egna villkor (samspel).
  • Trots att vi vet att katter är minst lika intelligenta som hundar, har vi överseende med att de inte lyder kommandon, när de själva är av en annan uppfattning (samspel). 

Vi tycker ibland t.o.m. att deras beteende är charmigt och vi har inga behov, som väl är, att ge dem en diagnos och sätta in dem i ett särskilt fack! Istället är det främst p.g.a. sättet att vara vi kattälskare väljer just katten som husdjur. Våra katter accepteras som dem de är och vi fascineras av deras självständighet.

Fanns inga människor med Aspbergers syndrom innan 1985 eller....? Nu är i alla fall personer med diagnosen insorterade i en egen grupp och jag undrar - har de det bättre av att finnas i ett särskilt fack? Kanske - jag vet inte.

 

Chanserna är mycket små men om.....

4 jan 2020

Min kropp samarbetar inte som förr och morgnarna är värst. För att komma igång stretchar jag framför TV:n, Nyhetsmorgon, varje dag. TV4 sänder ju, som bekant, sina program med reklamavbrott och de senaste dagarna har jag blivit oerhört berörd av inslagen. Jag kan inte sluta tänka på de stackars djur, som lever under psykisk och fysisk tortyr.; en Björn som förflyttar sig från tass till tass på en yta som är 5 dm bredare än björnen själv. Hur den klarar av att uträtta sina behov vill jag inte ens tänka på och jag känner mig osäker på, om den kan inta en ställning i liggande utan att tvingas tränga ihop sig. Lika avskyvärt behandlades en apa jag såg. Vi måste protestera.

Programledarna brukar fråga Trissvinnarna vad de ska göra med pengarna. Svaret blir inte sällan "en resa". Om jag skulle vinna skulle minst 25% gå till hjälp till djur men som läget är nu finns inte en chans, för jag köper inga Trisslotter. Jag ska börja med det; åtminstone en i månaden.

Igår fick jag ett tips från Eva, särskilt bra för kattägare som låter sin kisse vistas ute på egen tass men även bra när katten får gå ut på promenad i sele; ett lysande halsband. Kanske har sådana funnits länge men eftersom våra katter är innekatter, som absolut inte vill vara ute annat än på balkongen eller båten, har jag inte heller tittat efter halsband på senare år. En gång i tiden trodde jag att katterna skulle gilla promenader om jag köpte "rätt" sele. Jag inhandlade den ena selen efter den andra och trodde att någon av dem skulle falla katterna i smaken men nej! Det är faktiskt inte selen det beror på - de har ju inget emot sele på båten. De tycker helt enkelt att det är läskigt att vara ute; både marken under tassarna och avsaknaden av begränsning av yta. Lika bra egentligen, för jag skulle få dåligt samvete av att se dem längta ut, när jag själv vill sitta uppkrupen i soffan och skriva.

Björn, mitt sedan i somras nya försäkringsombud, arbetar på ett sätt jag gillar, d.v.s aktivt och det är aldrig problem med att få svar/hjälp med sån't jag undrar över. Han har lovat att "slussa mig" till rätt person för att få svar på frågor kring de, de senaste åren, kraftigt ökade veterinärkostnadern. Det återspeglar sig ju hos försäkringsbolagen.

 

 

 

 

Topplistan

3 jan 2020

I februari blir det fem år sedan jag startade min blogg och aldrig hade jag väl tänkt att jag fem år senare fortfarande skulle skriva mina inlägg; absolut inte ligga på plats nummer 28 på programmets, n.nu, topplista. Bland de 100 första på topplistan är vi tre med kattbloggar. Vid en snabbtitt på de andra på listan såg jag mest namn på olika städbolag och hantverarföretag.

Ovanstående var en total överraskning för mig igår. Visst kände jag till att programmet hade en topplista men hade aldrig brytt mig om att titta på den, för aldrig trodde jag väl att jag skulle finnas med där; ett program med fler än 20 000 hemsidor. Kul!!!

När jag startade bloggen tyckte jag att det var både roligt och spännande men efter en tid slutade jag skriva; tänkte att det väl inte var någon som var intresserad av vad jag skrev men....... En dag kom Ove hem och berättade att en av mina följare kommit och frågat honom, varför jag inte skrev mina små inlägg längre. Marita hade fått vetskap om min blogg genom sin man, som arbetade på samma företag som Ove. Oj, någon som var intresserad!!! Om jag hade vetat att någon gillade att läsa det jag skrev, en enda person bara, hade jag inte slutat. Nu visste jag det och sedan dess har jag, med några få undantag, skrivit ett inlägg varje dag. Idag har jag många fler följare :-).

Det nya, mörktt lila, sammetsöverkastet är väl inte det bästa valet för djurägare - i synnerhet inte för dem med långhåriga katter. Våra katter älskar att dra sig tillbaka till sovrummet och hoppa upp i sängen efter morgonens bestyr. Det är förundrande att de, bara genom att ligga på överkastet, kan lämna så mycket hår efter sig. Nåja, vill jag ha både ett mörkt sammetsöverkast och ljusa långhåriga katter får jag ta konsekvenserna av den kombinationen. Det kan det vara värt!

← Äldre inlägg

Katten har under tiotusentals år varit en del av vår kultur. I Egypten, för cirka 5000 år sedan, ansåg man att katten var en helig varelse. Att döda eller äta en katt sågs som ett så allvarligt brott att det bestraffades med döden.Antalet katter i Sverige uppgår till cirka 1,3 miljoner. Av dessa är 13,4 procent rasrena. Nästan var fjärde barnfamilj (23 %) har katt och äldre människor föredrar katt framför hund.

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.