Blogg

Är det så här otrohet känns?

17 nov 2019

Saga, Nickes katt, är en helt underbar kisse! Varje gång jag träffar henne infinner sig en känsla i mig snarlik förälskelse. Jag gillar allt hos henne; hon är vacker, nyfiken, pigg, trygg, kelig och "lagom". Att Nickes val hamnade på en sibirisk katt, beror till stor del på mig. När han köpte Saga, var rasen tämligen okänd i Sverige. Själv hade jag nyligen fått upp ögonen för "sibben" och hade pratat mycket om den sibiriska katten, så mycket att även Nicke blivit intresserad. Han hade inte "hintat om" att han funderat på att köpa katt, än mindre en sibirisk men.....

Nicke ringde en lördag förmiddag och jag blev minst sagt förvånad, när han frågade: "vill du följa med och titta på en sibirisk kattunge på Ekerö"? Självklart ville jag det! Det blev kärlek vid första ögonkastet. Saga tingades och en dryg timme senare rattade Ove bilen med mig och den blivande ägaren av den första sibbe jag träffat personligen.

Det är här det blir jobbigt att berätta men jag kan inte hålla mina känslor stångna längre - jag är kär!!! Jag kan nästan inte berätta det men känner att jag måste. Jag har varit otrogen idag! Skulle från början bara titta om det finns någon sibirisk kattunge till salu i Stockholmstrakten. Sedan "smalnade" sökningen till blå sibirisk kattunge, som sedan blev en blå silver sibbe för att därefter landa på blå silvertabby hankatt i Stockholmstrakten, som till sist utökades till att gälla hela Mellansverige.

Det jag nu berättat ger mig en känsla av, som jag tror det känns, otrohet men jag älskar ju fortfarande ragdolls och birmor. Mina känslor för dem blir väl inte mindre för att jag vill ha en sibirisk katt, resonerar jag nu och då känns det bra igen. Jag känner mig själv så nu gäller det att tänka efter riktigt noga. Det är ett jättestort ansvar att köpa en katt. Kanske är det bästa att vänta på mitt "barnbarn, d.v.s. Zinjas son. Jag måste sova på saken.

Same, same - not different :-)

16 nov 2019

Katter vill ju inte att något ska förändras. De vill följa samma mönster dag efter dag.

Varje morgon får Stisse och Stina frukost av Ove. När de ätit strosar de runt lite i lägenheten för att efter en liten stund sätta sig på mattan framför balkongdörren. Det betyder att de vill gå ut, åtminstone Stisse. Om vi inte genast öppnar för honom, tydliggör han med bestämd stämma att vi ska öppna för honom. Oavsett årstid lägger han sig på en kudde på balkongen; hur länge han vill vara ute, beror på temperaturen. Så har han brukat göra ända sedan vi flyttade hit men......

I tisdags var det annorlunda. När Stisse hade ätit sin frukost, gick han direkt till sovrummet och lade sig i sängen. När han vid 16:30 fortfarande inte kommit upp, blev jag lite fundersam. Han tittade upp som vanligt när jag kom in och pratade med honom men visade inga tecken på att vilja stiga upp. Verkligen inte likt honom!!! Jag blev faktiskt orolig och började tänka på att han ju är en äldre herre nu och måtte han inte vara sjuk! (2 människoår motsvarar 24 kattår och därefter räknas ett år för människan som fyra för katten). Som väl är var allt som vanligt dagen därpå.

Den här kvällen ser ut som alla andra, d.v.s. Stisse ligger bredvid mig i soffan och Stina på mellanvåningen på tornet. När jag sedan lägger mig, kommer Stisse att inom en halvtimme komma efter och lägga sig på kudden bredvid min. Där väntar han sedan på att jag ska somna. Kanske stannar han tills han hör på mina andetag att jag sover och känner då att jag inte behöver honom där längre. Så tror i alla fall jag att det förhåller sig, för när jag vaknar har han återvänt till sitt soffhörn.
Kanske har katter ändå rätt i att det lugnaste är, när allt är som vanligt; same, same - not different! 

En fodervärd är lösningen!

15 nov 2019

I somras var jag helt säker på att min tid som uppfödare var över. Aldrig mer ville jag uppleva den oro jag kände för mina senaste kattungar under deras första veckor. Yes, jag skrev senaste!....  Från att tidigare ha benämnt kullen "min sista" skriver jag nu "senaste". De jobbiga minnena har bleknat och ersatts av en tilltagande längtan efter nya kattungar. Ju mer jag tänker på hur fantastiskt det är att få följa små, nya liv från total hjälplöshet till färdiga minikatter, desto mer känner jag att jag måste försöka hitta en lämplig fodervärd. Det är inte helt enkelt men DET MÅSTE GÅ!

Jag skulle önska någon som bor maximalt 10 mil från mig, helst närmare. Med rätt person skulle det kunna bli jättebra; "win-win". För min del skulle det innebära att jag kunde få följa mina småttingar utan att ensam ha ansvar för dem. Jag skulle disciplinera mig och inte vara "jobbigt intresserad". Visst vill jag kunna höra av mig någon gång per vecka för att få en lägesrapport och visst vill jag ha möjlighet att hälsa på kattungarna när längtan blir alltför stor; max två gånger per månad (men blir absolut glad om fodervärden vill ha tätare kontakt).


Det finns personer som tror att man genom att bli fodervärd, på ett enkelt sätt, får en vacker raskatt. Till viss del är det sant - efter två kullar övergår katten i fodervärdens ägo. Fodervärden är också den person katten ser som sin ägare, är trogen och tyr sig till. (Kisse förstår ingenting om fodervärdsavtal :-) men enkelt? Att vara fodervärd innebär ett stort ansvar men även arbete och engagemang. Det måste man vara medveten om.

Särskilt om man aldrig haft katt tidigare men nu bestämt sig för att skaffa en kattkompis - kanske t.o.m. funderat på att bli uppfödare - kan det vara tryggt att först bli fodervärd. Det är så mycket som kan hända där man känner sig osäker. Då brukar det vara skönt att ha någon erfaren "kattperson" att luta sig mot och ha möjlighet att ventilera eventuella problem eller funderingar med. Önskar man någon att dela alla glädjeämnen som katter, och inte minst kattungar, ger upphov till har man som fodervärd en lyssnare, som aldrig tröttnar.

Om jag skulle hitta någon, som vill bli min fodervärd, skulle jag "med ljus och lykta" leta efter en lovande avelshona. Fodervärden skulle t.o.m. gärna få följa med, när jag för första gången hälsar på den lilla kissen, som sedan ska bli avelshona. Mer och mer av mina tankar upptas nu av kattungar. Gissar att det har framgått.

 

Badet

14 nov 2019

Hur det gick till vet jag inte men jag klickade i alla fall på "publicera", när jag skrivit klart gårdagens blogginlägg. Därför blev det en total överraskning, när jag idag upptäckte att det inte var synligt. Nåja, då blir det två avsnitt idag istället.

Jag hade mutat Elin med lunch på stan :-) för att hon skulle bada våra katter. Skämt åsido, Elin är både hjälpsam, generös och en stor djurvän, sådan som jag själv också strävar efter att vara. Vi träffades vid spårvagnshållplatsen och gick in på närmaste restaurang. Maten var "så där" - vi har båda ätit betydligt godare mat. Efter avslutad måltid gick vi hem till mig och fortsatte prata om vad vi varit med om sedan vi träffades senast. Det mesta handlade om kattrelaterade händelser. Sedan var det dags för badet.

Både Stina och Stisse vaknade när Elin och jag trädde över tröskeln. De verkade utvilade men sträckte ut sig i sin fulla längd för att bättre komma igång motoriskt. De anade inte vad som komma skulle och det var tur. Då skulle de ha försvunnit längst in under sängen.

Stisse blev "första man till rakning". Elin lyfte upp honom och bar in honom till duschen. Vi hade iordningställt en blandning av schampo och vatten, allt enligt bruksanvisningen, och ställt den tillsammans med balsam nära till hands i duschutrymmet. Plutoduken* var blött och urkramad och ett gäng handdukar låg redo att värmas i mikrovågsugnen. När Elin satte på duschen tyckte Stisse att det var bättre om hon duschade utan honom, så han försökte med hela sin tyngd att förmå duschdörren att öppnas. Jag var tvungen att ställa tvätttunnan mot dörren så att den inte gav efter. Sedan gick jag och ut från toaletten för att istället rastlöst vandra runt i kök och hall. Jag vill inte utsätta katterna för sådant de inte gillar och då är det bättre att jag inte är med och sprider mina stresshormoner.  Vattnet skvalade men för övrigt var det tyst från duschen. Först mot slutet av tvättproceduren började Stisse protestera. Självfallet skulle han aldrig göra Elin illa, bita eller riva henne, men han gjorde tydligt klart för henne att han ville ut - han bad inte utan beordrade henne att SLUTA! Han har en stark stämma, min stora, fina kille. Sedan var det Stinas tur och det var långt ifrån detsamma att bada henne. Det tar vi imorgon. Nu ska båda katterna borstas och kammas. Än en gång, tack Elin!

* Plutoduken är en speciell "handduk", uraprungligen framtagen för hundar. Den drar liksom ut vattnet ur pälsarna på ett väsentligt mycket mer effektivt än frottéhanddukar. De senare sveper man runt djuren när Plutoduken gjort sitt.

Om de bara visste

14 nov 2019

Först vill jag skriva lite om fina Zingo. Han var den kattunge som blev tingad sist. Egentligen tror jag inte på ödet men jag gjorde en deal med mig själv; om ingen hör av sig innan Zingo fyller 12 veckor, behåller jag honom. Jag hade beslutat mig för, som jag berättat tidigare, att inte ha någon mer kull här hemma och hade därför utrymme för ännu en katt. Dessutom har jag länge velat ha ytterligare en hane, fast först senare (nästa kisse blir tveklöst en hankatt). Kattungarna i den sista kullen motsvarade alla det jag älskar hos ragdolls; stora, trygga och väääldigt snälla och tillgivna.......... men så ringde Linnéa.

Linnéa bor i Köping tillsammans med sin make och sina tre barn. När jag hade "intervjuat" henne och hon genomgått mitt "lämplighetstest" med betyget MVG, eller som vi sade när jag gick i skolan, Med utmärkt beröm godkänd, var saken klar. Zingo skulle flytta till Västmanland.

Linnéa har, precis som många andra av mina tidigare kattungeköpare, hållit mig uppdaterad om Zingos utveckling och vardag. Det finns en enorm värme i mailen och det är uppenbart att Zingo har en mycket viktig roll i familjen men inte bara där. Han är även involverad i andra individers liv nämligen "mormors" och hennes hundars. Linnéas mamma och hennes sambo är stora djurälskare precis som sin dotter. Hos dem bor vovvarna som Zingo gärna umgås med. Så småningom ska han få en alldeles egen kompis - en sådan som inte går hem när det är som allra mysigast. Jag tror att det blir en katt men skulle också kunna vara en hund. För Zingos del spelar det nog ingen roll, huvudsaken är att han har någon att vara tillsammans när familjen är på jobbet eller i skolan. 

Elin kommer vid 13-tiden. Det huvudsakliga ärendet är faktiskt inte att vi ska umgås, även om det ingår. Den egentliga anledningen är att hon ska bada Stisse och Stina. Mycket har jag gjort i mitt liv för att det mpste göras, trots att det tagit emot, men något av det värsta jag vet är att utsätta mina katter för, i Stinas fall, skräck och i Stisse stort obehag. Elin ser badet som helt naturligt och lider inte som jag när de protesterar. Själv har jag problem, när jag ser den besvikna blicken när katterna tittar på mig med en blick som om de tänker "hur kan du göra så mot mig, jag som alltid litat på att du alltid vill skydda mig mot otrevligheter"?

 

För fem år sedan föddes fyra små under

12 nov 2019

Stina fick sin första kull vid 1 1/2 års ålder. Allt gick som på räls; från att hitta avelshane, till parning, förlossning och uppfödning av kattungarna. I min värld fanns inte en tanke på att det skulle bli annorlunda nästa gång men...

Stina fick då besöka en, som jag tyckte, både charmerande, stilig, och ung herre med fina anor. Problemet var att Stina och jag inte har samma tycke och smak. Den hankatten föll henne verkligen inte i smaken. Hon ville helt enkelt inte ha med honom att göra. Ove och jag levde på hoppet om att de hade parat sig men att vi bara inte sett det - men icke!!! Ett nytt försök med samma partner ett halvår senare gav samma nedslående resultat.

Jag hade nästan givit upp hoppet, när HAN uppenbarade sig på Ragdollklubbens hemsida för avelshanar. Sigge bodde i Uppsala och dit åkte vi med Stina. Nu hade vi hittat rätt kavaljer till henne. Han föll henne direkt i smaken.
Sigge var hänsynsfull och artig och han gick runt transportburen, där Stina satt samtidigt som han sjöng för henne :-). Det gillade hon och lite drygt två månader senare föddes Sammi, Smilla, Sissi och Sindy. Sammi och Smilla fick flytta tillsammans till Peter och Marita, där de döptes om till Kajsa och Buster. Där firades 5-åringarna i söndags.
Kajsa och Buster är väldigt lika sin mamma, d.v.s. vackra, stora och bruna men istället för colorpointkatter som Stina, är de mitted (har vit haka och vita tassar). Marita har varit en trogen rapportör genom åren och jag har fått många, fina bilder på "mina" katter.

November är en "födelsedagsmånad" för totalt 12 av Stinas kattungar. De är födda den 5:e, 7:e, 9:e och 10:e - men olika år, förstås. Många födelsedagar att hålla reda på för mamma Stina. Gör hon det? Nej, just nu leker hon med en tygleksak, som vore hon själv kattunge.

Oj, Zingo kom inte med idag heller. Han kommer först i morgondagens avsnitt.

Stina är en fantastisk mamma, som älskar och förbereder sina ungar för att kunna leva på egen tass. När hon förvissat sig om att ungarna klarar sig själva, släpper hon taget och njuter av livet som det ser ut då. Katter oroar sig inte för morgondagen, de går sin egen väg och känner sig förvissade om att de duger som de är. Där har vi människor mycket att lära. 

Oj då, Zingo får komma först imorgon istället, eftersom dagens avsnitt blev så långt.

 

 

Mina fina kattungeköpare

11 nov 2019

Det är jätteviktigt att välja rätt köpare av kattungarna. Det är min skyldighet gentemot de små att tillse att de kommer till ett hem där de får det bra. Det gäller såväl mat, försäkringar, veterinärkontroller/vaccinationer, att de inte lämnas ensamma alltför länge och sist, men inte minst, att de blir en respekterad medlem i familjen.

Den första kontakten brukar tas per mejl eller telefon och åtföljas av ett personligt möte. Faktum är att besöket i mångt och mycket påminner om en anställningsintervju men det är inte enbart för kattungens skull. Jag vill också att de eventuella köparna ska känna att livet som kattägare motsvarar förväntningarna. Det är viktigt att jag tydliggör rasstandarden; då främst att ragdollen är en oerhört sällskaplig katt. Jag förklarar att jag, för både kattungens och kattungeköparens skull, inte vill sälja en kisse som skulle tvingas vara ensam hela långa dagar. Katten skulle då med största sannolikhet bli nedstämd och därmed inte heller rolig för sin ägare.
Världens finaste kattungeköparen har i alla fall hittat till mig!!! Jag börjar med att berätta om det första födelsedagsbarnet, Flingan. 

Natten till den 9 november 2016 var mycket speciell. Då föddes Flingan. Hennes fullständiga namn är Spinetts Snöflinga Blå. Namnet fick hon p.g.a. att hon är blå och att den natten föll årets första snö. Det var inte lite som kom. På flera sätt var detta en mycket minnesrik och spännande natt och till en början kände jag mig nöjd.

Jag satt på golvet och iakttog Stina, som låg i sin bolåda med sina båda kattungar. Primus föddes först, vilket ju hörs på namnet, och en timme senare var Flingan född. Jag följde samtidigt med spänning valet i USA. För övrigt var allt lugnt och tyst i bostaden. Själv väntade jag på kattunge nummer 3 (som aldrig kom) fram till klockan 6. Varför? Jo, Stina spann så där högt av och till, precis som födande honkatter brukar göra, när de har värkar. Natten var fantastisk på många vis; främst kattungarna och Stinas fantastiska omhändertagande, hon är en supermamma, men även den vita snön som lyste upp i mörkret. Tyvärr grumlades lyckokänslan. Någon gång efter midnatt började valresultatet förändras till Triumps fördel och på morgonen hade mina farhågor besannats. USA:s nye president skulle bli Donald Trump.
Så här i efterhand har jag kommit fram till att Stinas spinnande nog berodde på eftervärkar,

Oj, jag hade planerat att även berätta om 5-åringarna, Kajsa och Buster, om brevet från Linnéa och visa bild på "min" eg. hennes Zingo och nytagna foton på Safir och Blue. Det får bli imorgon. Här är i alla fall Flingan i sitt fina hus, som i verkligheten står upp :-).

 

Katter och förändringar

10 nov 2019

Katter kan av olika anledningar utveckla beteendestörningar som påminner om depression. Det är inte ovanligt att, för katten stora förändringar, kan leda till "kattdepression. Så illa är det inte med Saga men ännu är hon inte helt bekväm med att ha flyttat. På Evidensias hemsida kan man t.om. läsa: "att flytta innebär ofta problem. Det gäller även innekatter....  Andra vanliga orsaker till att kisse kan bli nedstämd är:

  • Tillgång till mat, vatten, värme, kattlåda är viktigt för katten. Sker förändringar när det gäller dessa basala ting kan katten bli störd. Byte av vilken sorts kattsand eller foder man ger katten kan räcka.
  • Förlust av familjemedlem.
  • Förlust av kattkompis.
  • Nya familjemedlemmar kommer till hemmet, det vill säga till kattens revir.
  • Nytt husdjur flyttar in.

När jag frågade Nicke igår, hur Saga tycker att det är nu, när hon bott i den nya lägenheten några dagar, svarade han: "hon är inte riktigt sig lik, hon lägger sig ibland under soffan". Att han reagerade på det förstår jag, för Saga kan ibland t.om. vara "jobbigt social".

Men...... nu får vi inte luta oss tillbaka och tänka att anledningen till att vår katt ändrat sitt beteende beror på förändringar. Om kisse blir inaktiv och lugnare än vanligt, drar sig undan, slutar tvätta sig, jamar högljutt eller kissar inne utan synbar anledning bör den tas till veterinär. Beteendet kan vara en reaktion på sjukdom.

Jag fick ett sms med en bild på Flinga igår. I Västerås, där hon bor, firades hennes 3-årsdag. Jag glömmer aldrig natten då hon föddes. Mer om det imorgon, då födelsedagsbarnet också finns på bild.

Ethel delade också med sig av Safirs och Blues liv i form av foton. 

Nu ska jag strax bege mig till Bandhagen och beskåda Nickes och Sagas nya, fina lägenhet.

 

 

Finns hon till salu - den fertila avelshonan?

8 nov 2019

Jag undrar vad katterna tänker, när de blir utsatta för sådant, som de inte gillar. De förstår ju inte att det alltid handlar om saker vi gör för deras eget bästa. Jag är alltid så rädd för att de ska tänka att jag är elak. Mitt förstånd säger mig att så inte är fallet, för de litar på mig även efter det att jag t.ex. tvingat dem till veterinären. De "bråkar" inte men jag ser tydligt att de vill därifrån. Snart är det dags igen. När jag skrivit klart här, ska jag äntligen göra slag i saken och beställa tid för "seniorbesiktning" och hoppas av hela mitt hjärta att båda förefaller friska.

Det blir ju inte alltid som man vill, hoppas eller planerat. Det blev jag tydligt påmind om igår. På det senaste medlemsmötet träffade jag en ny medlem i klubben. Han hade väntat och längtat till den dag, när hans blivande avelshona skulle fylla ett år, d.v.s. vara tillräckligt gammal för att scannas. Han hade beställt tid för henne på Södra djursjukhuset. Efter det skulle hon vara klar att paras. Igår ringde han mig för att efterhöra om jag visste någon, som har en fertil ragdollhona i 1-årsåldern.
Ultraljudet visade tyvärr att katten är drabbad av svår hypertrofi, vilket naturligtvis var ett förfärligt tråkigt besked. Det som ändå gladde mig var att katten, som mår bra, ska få kvarstanna i hemmet och få det bästa möjliga livet. När, hur och om katten blir påverkad av sin sjukdom vet vi inte men mamma kommer hon aldrig att bli. Som väl är kommer hennes husse ändå kunna bli uppfödare, även om det nog kommer att dröja. Att hitta en fertil vuxen avelskatt är ju inte det enklaste. Jag vill gärna hjälpa till men jag vet f.n. ingen han kan vända sig till. Om du som läser detta vet någon som har "den katten" till försäljning, hör av dig till mig!
Tyvärr tror jag att det enda som är möjligt är att köpa en kattunge och "börja om". Vi har förvisso aldrig några garantier någonsin men ett gott råd är ändå att endast köpa katt av uppfödare som följer Ragdollklubbens hälsoprogram och att tillse att även hankattens ägare gör det.

 

Så skönt att höra!

7 nov 2019

Mina tankar går ofta till Sandie. Hon har delat nästan hela sitt liv med oss här hemma men sedan snart tre månader tillbaka är hon Monas och Lasses älskade katt. Jag har inte lyckats få något svar på frågan "Hur långt tillbaka minns en katt", åtminstone inte som jag ser det. Jag vill ha ett svar byggt på forskning.

Om en katt träffar ett kullsyskon efter några månader, minns den det troligtvis inte att detta är den kisse den vuxit upp tillsammans med (vi människor kommer ju inte heller ihåg något från den tid när vi var bebisar). Katters minne fungerar annorlunda än vårt och det är viktigt att komma ihåg. Ingen annan art använder sin hjärna som människan - alla andra begagnar den utefter sin egen art och syfte; överlevnad, jakt, revir, trygghet m.m.

Katter kan t.ex. minnas en doft, som för dem betyder något hotfullt för deras revir. De kan även spara på känslor. Både Carolina, Ove och jag upplevde att Laban kände igen Ove och mig. Han gick noga igenom oss och drog in våra dofter i nosen. Likadant gjorde Zinja. Eftersom vi ägnade sååå mycket tid tillsammans med den kull de föddes i -  vi både matade och gosade med dem mer än vi någonsin gjort med tidigare kullar (det var nädvändigt för deras överlevnad), tror jag att de återupplevde detta och att doften av oss var förknippad med positiva känslor.

I september brukar vi ta upp båten ur sjön och det är sista gången som katterna varit på båten för säsongen. Nästa gång brukar vara i maj. Således har det haft sju månader på sig att glömma båten men......det har de aldrig gjort! Så fort vi bär ner dem genom luckan i förpiken, börjar de undersöka om allt finns kvar på sin plats. Det är viktigt för att de ska trivas. De börjar kolla att kattlådan står kvar, därefter går de till matplatsen (där vi hällt upp vatten och lagt upp mat i deras matskålar. Sedan återstår bara att kolla sovrummet. När de konstaterat att allt är i sin ordning känner de sig redo att gå ut - nja det är ju inte riktigt sant. Stisse vill genast ut. Han älskar att sitta på flybridge och spana. Stina kan ibland vänta flera dagar innan hon känner sig redo. Hon rycker om att ligga i sängen och slumra och gillar det milda gungandet.

Jag ser fram emot att träffa Sandie och se henne hemtam hos Mona och Lasse. Senaste gången vi såg henne var allt nytt och, i hennes huvud obegripligt. Hon kunde inte förstå att vi lämnade henne kvar och själva åkte hem. Det hon inte visste var att detta är det allra bästa för henne. Hon vill vara ensam katt och hon trivs jättebra med att vara drottning på Östgötagatan:-).

 

Scanning, Zinja och styrelsemötet

5 nov 2019

Zinja är född 25:e mars i år, snart dags att scanna henne, d.v.s. hon ska genomgå en ultraljudsundersökning av hjärta och njurar innan hon ska paras. Förhoppningsvis blir hon mamma någon gång under sommaren men det är förstås lite tid innan vi är där men tiden går fort! Ragdollklubben har blivit lovad ett nytt scanningstillfälle i mars och det blir bra för Zinjas del. Att jag skriver om det nu beror på att vi talade på styrelsemötet ikväll om just scanning och att det är roligt att så många följer Ragdollklubbens hälsoprogram.

Sofia hämtade, som jag redan har  berättat, Zinja hos Tania vid lunchtid i söndags. Sedan körde hon hem till Vendelsö. När Stina flyttade in hos oss tog hon, som jag skrivit tidigare, flera dagar på sig, innan hon vågade sig ner på golvet för att närmare bekanta sig med det nya hemmet (hon ville bara sitta i mitt knä eller ligga nära mig i sängen). Sofia har, när alla kattungarna i den flyttklara kullen levererats, ytterligare 9 st 5 veckor gamla småttingar och 2 vuxna katter. Dem hade Zinja ännu inte bekantat sig med, när jag hade kontakt med Sofia i söndags kväll. Sofia berättade att Zinja  reagerat en del på alla ljud, som ett hem med tre barn innebär. Hon är kavat och det kommer inte att ta lång tid, innan hon införlivar ljuden i sin vardag, gissar jag. Hon är ju inte vuxen ännu och troligtvis kommer hon att ha mycket kul med de små. Jag har inte fått någon ny "rapport" men ska höra av mig imorgon för att få en uppdatering. Detsamma tänker jag göra också beträffande Sandie, som jag är övertygad om har det bra men som det vore roligt att träffa snart. 

På styrelsemötet idag började vi lite löst att prata om årsmötet. Det är mycket att förbereda till dess och snart måste vi fastställa datum och börja så smått. Ordföranden, vice ordföranden och sekreteraren ska inom kort träffas och de återkommer med förslag. Därefter måste lokal bokas och även det måste ske i god tid innan mötet, som nästa år ska hållas i Göteborg. På årsmötet utses även "Årets katt" och den tävlingen ska också utlysas i god tid. Vi måste också be våra sponsorer om priser till lotterierna som vi brukar ha. Finplaneringen kan vänta tills efter nyår.


Styrelsearbetet är både trevligt och intressant men man måste vara införstådd med att det kräver att man avsätter en hel del tid för det, om allt ska flyta bra och Ragdollklubben vara en klubb där ragdollägare vill vara med och känner sig hemma. Styrelsen måste arbeta för att medlemmarna också ska känna att de får 'valuta för pengarna". Det är viktigt att vi fortsätter publicera (minst) 4 nummer per år. Att tidningen är uppskattad har vi fått bevis på från många håll och det är Carina och jag självfallet mycket glada för.

Flytten

4 nov 2019

I samband med att Nicke flyttade var det planerat att Saga, hans vackra sibiriska katt, skulle vara hos Rickard och hans familj, som består av honom själv, hans sambo, son och en kanin. Saga är en mycket social kisse och började direkt att undersöka det tillfälliga boendet. Kaninen var självfallet mycket intressant och när den fick vara ute en stund på balkongen, undersökte hon kaninburen med samma noggrannhet som vore hon kriminaltekniker. Hon stannade bara precis ett dygn hos Richard. Efter det kom nästa överraskning.

Aldrig mer skulle det bli som det dittills alltid hade varit. När Saga förenades med sin husse, var det i den nyrenoverade lägenheten (i huset bredvid), där de från och med nu kommer att bo. Saga förstår nog inte att det är ett "stort lyft"; att allt nu är nytt och där man skapat en öppen planlösning istället för att "stänga in" köket. Samma kvadratmeterantal kan faktiskt, genom att man river en vägg, upplevas som väsentligt mycket större. Hela kvällen igår vandrade Saga runt och kollade allt. Jag tror att det var än mer förvirrande nu än när hon lämnades hos Rickard, för här kände hon igen allt möblemang och de flesta dofter - ändå var allt så mycket annorlunda.

Klockan 10 igår kom Sofia. Vi skulle göra upp våra mellanhavanden; överlåtelseavtal, ägarändring och den ekonomiska biten, d.v.s. allt som sker vid en försäljning, kanske rättare sagt SKA ingå. För första, och sista, gången har jag gjort ägarändringen digitalt hos SVERAK, ett betydligt smidigare tillvägagångssätt än med papper och penna. När detta var klart fortsatte Sofia med destination Uppsala, där hon skulle hämta Zinja. Jag är glad över att Joakims allergi bara var i begynnelsen, när pojkarna växte upp. Det gjorde att de kundfe växa upp tillsammans med Mysan, vår huskatt. Joakims, numera betydligt svårare, allergi tog fart när han som vuxen levde med tre katter. Det var smärtsamt för honom att behöva omplacera dem och säkert lika svårt för Tania nu, som nu tvingats lämna båda sina foderkatter p.g.a. allergi. 

Imorgon berättar jag om Zinja i det nya hemmet.

Både Saga och Zinja har flyttat

3 nov 2019

Hade planerat att berätta ikväll om både Sagas och Zinjas flytt. Tiden rusar iväg och jag inser att jag måste flytta det tills imorgon. Jag insåg att jag måste prioritera sammanfattningen av lektionerna i tisdags och även skapa läxor till mina adepter. Jag skickar varje vecka, oftast redan på torsdagen, en resumé av vad vi gått igenom på lektionerna. Meningen är att de v.b ska ha möjlighet att gå tillbaka till sina sammanfattningar och kunna hitta svaret på hur man gör för att, t.ex. som idag, kopiera ett recept och klistra in det i ett tomt dokument, göra detsamma med en bild fast klistra in den på samma dokument. De döpte och sparade sedan dokumentet på skrivbordet. Slutligen skapade de en mapp, döpte den och flyttade sitt recept till mappen (tillvägagångssättet har de fått beskrivet separat). Jag tycker verkligen att de blivit jätteduktiga!!!

Saga flyttade först och jag hade tänkt visa en bild på henne här, fel format tyvärr!

Bilderna idag är tagna på Zinja bara några timmar efter det att hon kommit till sitt nya hem.

 

Zinja flyttar imorgon

2 nov 2019

Jag fick en videosnutt på Zinja där hon, intet ont anande, leker på golvet hemma hos Tanja. Imorgon bor hon inte längre kvar i det hem hon trivts och är trygg i. Som väl är är Zinja en stabil katt och jag känner mig säker på att hon kommer att komma tillrätta även hos Sofia men naturligtvis blir det en stor omställning för henne. Hos Sofia finns många fler katter, eftersom hon - förutom de vuxna katterna - har ett gäng kattungar som bara är några veckor gamla, 4 - 5, tror jag (två kullar, som är födda inom ett dygn). Sofia ska hämta Zinja i Uppsala imorgon. På vägen ska hon komma hit och vi ska formellt sköta övertagandet.

Zinja besiktigades igår - helt utan anmärkning. Hon är en jättevacker katt och jag hade verkligen velat behålla henne men nu är det Stina som ska få den uppmärksamhet hon behöver. När hon nu slipper bli åthutad av Sandie och vågar röra sig som hon vill, ska hon bara behöva dela livet med stora, trygga, snälla mysgubben Stisse. Hon ska få fortsätta blomstra. Nu hoppas jag att Sofia hittar en vacker, trevlig och passande hane som pappa till Zinjas kommande bebisar. Hon är nyligen fyllda 7 månader och bör ju scannas innan hon paras. Det passar bra att veterinär Sara lovat att ha en scanningeftermiddag i mars igen. Rekommendationen är att katten ska vara ett år vid första ultraljudsundersökningen och Zinja blir 1 år 25:e mars.

Oj, så många omställningar på bara ett dygn för Saga, Nickes älskling! Det återkommer jag till imorgon. 

Förklaringen och avtalet

1 nov 2019

Jag är inte begåvad med tålamod - inget alls egentligen med ett undantag. Jag vill att allt ska hända NU, så fort en idé dyker upp i mitt huvud. Samtidigt kan jag inte släppa saker utan att förstå innebörden, orsaken eller åtminstone varför jag jag inte begriper.

Det stod tydligt på hemsidan att man skall vara registrerad hos SVERAK för att kunna ta ut vissa blanketter. Jag visste att jag var registrerad, trots det fick jag ändå inte tillgång till blanketten. Till slut återstod bara att ringa. Av för mig outgrundlig anledning hade mitt konto i "Mina Katter" skapats i Oves namn, vilket jag inte förstår eftersom jag ju själv ansökt om stamtavlor till alla kattungar. Om det har något att göra med att Ove anmält Sissel till utställning vet jag inte men det är den enda förklaring jag kan tänka mig. Nåja, det hela är nu löst och jag kunde skriva ut överlåtelseblanketten.

Hanna var här igår. Hon vill väldigt gärna köpa Bitte, som från början var tänkt att bli avelshona. Ove och jag har ju, som jag berättade tidigare, varit och hälsat på henne och hennes bror, Buster, som båda bor hos Hanna. De har det så fint tillsammans och hos Hanna och när nu Hanna vill köpa Bitte vill jag inte "riva upp" henne från den miljö hon är van vid och trivs i.

Buster är tjock och står på diet, berättade Hanna. Han fyllde 1/2 år 21:a oktober och väger redan 5 kg, Bittes mer än 1 kg mindre. Ragdollen är en stor katt, vilket inte får blandas samman med fet. Tyvärr finns många ragdollägare (gäller f.ö även ägare till andra raser) som med stolthet anger den överviktiga kattens vikt som ett bevis på att den är en "lyckad" katt. 50% av alla katter är överviktiga och, precis som hos människan, medför detta risker för både hälsoproblem och för tidig död.

← Äldre inlägg

Katten har under tiotusentals år varit en del av vår kultur. I Egypten, för cirka 5000 år sedan, ansåg man att katten var en helig varelse. Att döda eller äta en katt sågs som ett så allvarligt brott att det bestraffades med döden.Antalet katter i Sverige uppgår till cirka 1,3 miljoner. Av dessa är 13,4 procent rasrena. Nästan var fjärde barnfamilj (23 %) har katt och äldre människor föredrar katt framför hund.

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.