Blogg

Lilla Mimmi

20 jan 2019

...har blivit tonåring! 

Vid 13-tiden rullade vi iväg till Lahällsvägen i Täby där Mimmi bor tillsammans med Åsa, Örjan, Frans och Fabian. Mimmi satt och tittade ut genom ett fönster bredvid ytterdörren, så hon tog emot oss så snart vi öppnade dörren. Särskilt intressant var min handväska, som hon grundligt nosade igenom. Efter lite kattprat i köket satte vi oss i vardagsrummet och fikade. 

Ännu en kattunge som kommit till ett hem, där katten är en naturlig del av familjen. Både pojkarna och Mimmi var med under kaffe- och pratstunden och det är så roligt när både tonåringar, vuxna och djur trivs tillsammans. Vi hade en liten present med till Mimmi; en kanin vars mage man kan fylla med kattmynta, som medföljde i en separat förpackning. Min erfarenhet är att katter endera älskar myntadoft eller är helt ointresserade. Gamla Mysan var som i trans, när jag sprayade mynta på mattan framför henne medan de tre hemmavarande katterna tittade förvånat på mig, när jag gjorde detsamma framför dem. Urfånigt verkade de tänka.

Mimmi fann sig nära nog genast tillrätta i sitt nya hem. Efter mindre än en minut började hon utforska nedervåningen i huset där hon skulle bo, berättade Örjan. Däremot dröjde det lite innan hon vågade sig på att gå uppför trappan till övervåningen, så Örjan valde då att sova på nedervåningen tillsammans med henne :-). Det var verkligen roligt att få komma och hälsa på. Vi hoppas nu att under våren också få besöka de andra kissarna och se hur de har utvecklats. De är ju alla tonåringar nu och ibland kan de vara lika obstinata som många ”människotonåringar” kan vara men Mimmi visade inga sådana tecken, när vi var där.

Klockan har nyss passerat 23 och som vanligt har jag då sällskap av mina tre underbara katter. De är nästan alltid vakna vid den här tiden. Vet att jag borde försöka somna tidigt ikväll, eftersom mitt mål är att försöka se blodmånen vid 6-tiden imorgon bitti. Det är ju inte månförmörkelse varje år, så det är värt att stiga upp och titta på fenomenet.

Det förata fotot tog Ove idag. Den andra bilden tog Örjan c:a en minut efter det att Mimmi kommit till sitt för-alltid-hem, modig kisse!

Vad har hänt? Sandie börjar bete sig som om hon löper. Hon jamar och rullade sig även på mattan nyss. Kan Malte ha triggat henne till löp? Det visar sig snart.

 

 

Svärsonen

19 jan 2019

Efter stor svårighet hittade jag en sovställning som ryggen godkände. När undret inträffade vet jag inte men iallafall var ryggen ”normalond”, när jag vaknade och det är jag van vid och står ut med. Då vet jag att efter lite stretching går det onda över.

Malte och Eva hade varit på Södra Djursjukhuset innan de hälsade på hos oss. Sara scanningundersökte Malte igår. Direkt kul tyckte han inte att det var att bli fasthållen men fann sig i hanteringen och resultatet på undersökningen var u.a. Eva passade även på att få honom vaccinerad. Malte är utställningskatt och katter som vistas i miljöer där det finns många andra katter ska vaccineras varje är. Efter detta begav sig matte och katt till Sundbyberg. 

Alla våra kissar valde att vara i sovrummet, när Malte bars in i köket. Han var inte nöjd med att sitta transportburen och det gick inte att ta miste på - han klagade högljutt. Naturligtvis fick han komma ut ut buren och började gå runt och utforska varje hörn i bostaden med undantag av sovrummet, där våra katter befann sig, och arbetsrummet. Eva stängde dörren dit för att kunna ha uppsikt över Malte.

Efter en stund öppnade Ove dörren och släppte ur Sandie, som gick direkt till vardagsrummet för att ta reda på hur han såg ut, killen med den främmande doften. Hon satte sig under byrån, varifrån hon hade uppsikt över hela rummet och där hon kände sig säker. Malte ville hälsa på henne men då fräste hon och han förstod direkt att här gällde det att visa sig underlägsen. Han var trots detta intresserad av Sandie; ömsom smög han försiktigt förbi henne och ömsom lade han sig på golvet en bit ifrån henne och visade att han bara hade goda avsikter. Sammanfattningsvis kan sägas att det säkert kommer att bli fina kattungar framöver. Först och främst väntar vi nu på att Sandie ska börja löpa.

Efter lite kaffe och mycket prat åkte Eva och Malte hemåt och jag kände att både Eva och jag är glada över att bli ”släkt”.

Här vill jag visa snygga Malte till både vardags och fest.

 

Det får bli imorgon

18 jan 2019

Meningen var att jag idag skulle berätta om fantastiska Malte och hans matte, Malte, min blivande ”svärson”. Han har varit på besök idag och träffat Sandie, som så småningom ska hälsa på hos honom. Hoppas att jag är i form för att skriva imorgon. Jag brukar inte ge upp men ryggen tillåter mig bara att ligga stilla. Hoppas att det är en snabbt övergående låsning och att jag är på benen som vanligt imorgon.

Tyvärr är bilden lite suddig men här träffas Sandie och Malte. Likaså skickade Ethel ett foto på ”vår” nykastrerade hankatt, Blue. Han togs väl omhand av sin syster, skrev Ethel.

 

Endast foton idag.

18 jan 2019

Mitt program har varit väldigt intensivt hela dagen - med start klockan 07:30 och slut 00:45. Även idag har jag en del att berätta - om katter naturligtvis - men det får bli imorgon för timmen är sen. Hoppas att ni är höjda med min ”internetdagbok”.

Kattungarna har ännu inte fått namn men jag berättar senare. 

På bild nr: 1 är kattungarna alldeles nyfödda - ingen är äldre än 4 timmar. De två tjejerna tillsammans med småttingarna är Elin (i röd tröja) och Josefin (äger kattungarna). Lista själv ut vilka du ser på de andra bilderna!

 

 

Allt finns med....

16 jan 2019

kroppsdelar, sinnen och instinkter!

Kattungen föds blind men den har ögon, som vanligtvis öppnar sig inom 10 dagar. Kattungen föds döv men öronen finns på plats (hörselgången är sluten men den börjar öppna sig runt 9 dygn) och redan vid drygt 2 veckors ålder känner den igen ljuden från sin mamma, sina syskon och uppfödaren. Luktsinnet fungerar väl redan från födseln och hjälper den lilla kissen att orientera sig när den vill dia. Den känner även lukten av feromoner som kattmamman utsöndrar och dessa har en lugnande effekt på hennes bebis. Känseln är också välutvecklad vid födelsen, så kattungar måste hanteras med stor varsamhet. De kan kravla tämligen direkt efter att de lämnat moderlivet men inte gå. Eftersom utvecklingen går väldigt fort kan de redan vid drygt 2 veckors ålder stappla omkring i bolådan - om än på vingliga ben.

Sessans kattungar har gått upp 10 g sedan igår. De har således alldeles själva hittat till sin mammas tutte eller spene, som det egentligen heter. Där har de sugit i sig den fantastiska råmjölken, kolostrum, som innehåller en mycket hög halt av proteiner och vissa mineralämnen. Den är mycket viktig för immunförsvaret. Alla kattungarna har alltså fått i sig den värdefulla  råmjölken, som Sessan bjuder på. Hon ger dem samtidigt värme, närhet och trygghet.

Sessan har inte gått någon förlossningsförberedande kurs, ej heller amningsutbildning. Hon visste ändå hur hon skulle ta hand om sin förlossning och sina småttingar. Hon följde helt enkelt sina instinkter. Vi människor har kommit lite bort från våra medfödda förmågor och litar inte riktigt på oss själva. Däremot har vi stor tilltro till expertisen och jag är glad över att mödravårdens alla kurser finns.

Det jag vill säga är att livet är fantastiskt - djur som människor föds och börjar direkt kämpa för sin överlevnad och när de sedan får egna ungar vårdar och skyddar de sin avkomma men... människan behöver mer hjälp.

Farmors mor

15 jan 2019

Lilla, fina Sandie har blivit farmors mor idag. Sessan och Neo fick fem bebisar men Neo var inte med på förlossningen. Det var däremot hans matte. Oj, vad hon har väntat på kattungarna!

Neos matte är sjuksköterska och har valt att förlägga sin arbetstid till nätterna med start klockan 21 och slut klockan 07:30 - otänkbart för många men inte för mig, tvärtom! Jag har ”arbetat natt”, som vi nattarbetare uttrycker oss, och har verkligen trivts med det men jag har förståelse för att många inte klarar av att ”vända på dygnet” flera gånger i månaden. Dessutom måste man nog också vara ”nattmänniska”. 

Hur som helst, ”matte” hade blivit lovad att vara med under förlossningen istället för kattungarnas pappa, som inte över huvud taget har engagerat sig i sin hona och kommande avkomma :-(. Nu gällde det bara att hon skulle vara ledig, när förlossningen startade. ”Matte” skulle arbeta två nätter i rad; natten till idag och natten till imorgon. Efter några få timmars sömn ringde ”mattes” telefon och hon informerades om att förlossningen hade startat. Säkerligen var det adrenalinet som gjorde att ”matte” kände sig både pigg och utsövd när hon omedelbart steg upp och begav sig hem till Sessan och hennes matte. 

Inom mindre än fem timmar hade sedan fem nya, fantastiska ragdollkattungar berikat världen. På bilden är några ännu inte helt torra och någon timme sedanre hade pälsen torkat. Det är ett under att dessa små, ynkliga varelser kan springa inom några få veckor. 

Varje kväll när jag skriver i bloggen, har jag sällskap av mina, fina kissar. Stisse sover ofta på en kudde bredvid mig och Stina en bit ifrån (det är Stina som är brun). Sandie brukar oftast ligga i sitt träd strax under taket.

 

Energikick

14 jan 2019

Prick klockan 14:00 ringde jag på grinden till Liljeholmsgränd 6. Elin kom genast och släppte in oss men hon var inte ensam. Hack i häl kom en oerhört vacker katt, som tog tillfället i akt att gå ut och titta, om det möjligtvis skulle kunna finnas någon parningsvillig honkatt utanför den egna bostaden.

Idag var Neo extra stilig. Förklaringen är att han är nybadad. Han är van vid vatten, för Elin har regelbundet badat honom sedan han flyttade in men ändå gillar han det inte. Ingen katt göra väl det - iallafall inte när det administreras via duschen. Elin har ett kontaktbarn, som hon träffar två gånger i veckan. Igår hjälptes de åt med att bada Neo, vilket enligt mig innebär ett väldigt bestyr. Efter två shampooneringar och en omgång kattbalsam avslutades pälsvården med en mycket noggrann sköljning av pälsen. Slutligen var det dags för fönen. Efter 45 minuter tyckte Neo att det fick vara nog.

Innan badet hade Elin preparerat Neos svans och den nedre delen av ryggen med potatismjöl, vilket gör det lättare att få bort fettet. Fertila katter drabbas ofta av fettsvans, som beror på att talgkörtlarna vid svansroten börjar överproducera talg.

Elin och hennes sambo Leo har idag filmat själva iordningställandet av studion inför inspelning. Kanske tänker man inte på att det krävs en hel del arbete, innan man kan börja spela in, nu har vi det dokumenterat på en liten video. Var vi ska lägga filmsnutten är ännu inte bestämt.  Mikrofonerna var ”riggade” och mixerbordet på plats, när jag kom.

Först på dagens agenda stod FOTOGRAFERING. Vi har sedan tidigare enats om att Prata Katt ska kännetecknas av en bild på Elin, mig, Ninni och Neo. Som ni kanske minns har vi även tidigare försökt få till en bra bild - då på Elin, mig, Stisse och Sandie men våra fyrfotade modeller vägrade att samarbeta den gången. Ninni och Neo är helt annorlunda. Tvärtemot mina katter satt de idag i famnen och lät Leo fotografera oss utan stress. När saker och ting fungerar bra, t. om bättre än förväntat, får de flesta extra energi och så var det idag; katterna var fogliga, Elin och jag hittade snabbt en bra nivå i våra samtal; det blev inte för lite sagt men vi var inte heller alltför ingående. Samtalet flöt på jättebra och jag tror att vi hittat bra saker som våra lyssnare kan sätta in på sina kunskapskonton. 

 

 

 

Årets första inspelning

13 jan 2019

Nu ökar vi farten! Imorgon ska Elin och jag spela in två nya avsnitt, föregångna av vårt telefonmöte i torsdags. Då diskuterade vi vad de nya delarna skulle innehålla och enades om att vi skulle sammanfatta vårt första år, 8 1/2 månader för att vara exakt, efterföljt av ett avsnitt om våra planer för innevarande år. Hela tiden strävar vi efter att podden ska vara intressant för våra lyssnare och anstränger oss till vårt yttersta för att leva upp till det målet. Innan mötet hade vi - var och en på sin kammare - gjort en lista med förslag på teman i kommande inspelningar.

I förrgår satt jag och tittade igenom våra planer och fastnade för agility, som jag själv är nyfiken på - inte så att jag vill träna våra katter (helt omöjligt när man som jag lider brist på tålamod) utan för att få veta hur man gör och ungefär hur fort en katt lär sig - jag förstår naturligtvis att det är individuellt. Jag började googla och hittade en hel del om bengalen Aramis, som är duktig på att ”hoppa hinder”. Det fanns t.om filmdokumenterat, när Aramis och hans matte Katrin gästade Nyhetsmorgon. Jag beslöt mig för att ringa Katrin. Visst förstår jag att det går att skriva ett brev också men vet av erfarenhet att om mottagaren känner sig tveksam, är det mycket större chans att nå sitt mål med ett samtal. Jag letade fram telefonnumret till Katrin men beslöt mig för att avvakta med att kontakta henne tills idag.

På förmiddagen ringde jag. Mycket riktigt - Katrin lät väldigt avvaktande när jag presenterade mig men efter en kort stund, när jag förklarat syftet och hur jag önskade att vi skulle få göra inspelningen, var hon helt ”med på tåget” och tyckte att det skulle vara roligt att medverka.Vi har fått två förslag på datum när det skulle passa Aramis och Katrin och även Niki, en ung hona som gillar att träna tillsammans med Aramis. Nu gäller det bara att Leo fixar så att han är ledig, för givetvis vill vi att han följer med och filmar besöket.

Glad överraskning

12 jan 2019

Det finns olika typer av glada överraskningar och nu vill jag berätta om något som förvånade mig natten till idag. Strax efter midnatt plingade det till i telefonen. Jag låg klarvaken i sängen (behöver inte mycket sömn men brukar vara pigg ändå) så jag steg upp för att se vad, som jag trodde, Elin ville. Elin och jag är båda kvällsmänniskor och vi sms:ar ibland till varandra även vid den tiden men.... det var inte Elin. Det var Per.

Per köpte en syster till Ninni och Neo - lilla Nickan. Jag brukar prata med alla kattungeköpare om att jag blir väldigt glad för bilder på kattungarna vartefter de växer och även på dem som vuxna. Ännu gladare blir jag, om Ove och jag också får komma och hälsa på dem efter en tid. Många låter oss dela ”våra” kattungars liv i form av både bilder och besök men naturligtvis inte alla.

Per hämtade Nickan i november 2017 och förutom kort kontakt i samband med köpet har jag inte hört något från honom. Ove och jag pratade faktiskt för någon vecka sedan om de kattungar vi inte hört något om, för de finns alltid i vårt minne. Så kom då det överraskande plinget inatt med bilder på lilla Nickan, som nu är en stor och fin katt. Per har också lovat att skicka fler bilder på henne framöver. Jätteroligt!!! Han var också intresserad av att se foton på de andra kattungarna i kullen och det har han fått.

På fredag ska jag för första gången träffa min ”svärson”, Sissels och Sandies tilltänkta partner. Han ska scannas då och efter scanningen kommer han och hans matte hit på ett kort besök. Jag vill så gärna se honom ”live” innan parningen. Våra katter kommer förmodligen inte att direkt välkomna honom men han är utställningsvan och därför hoppas jag att han inte protesterar om han inte får gå fritt i lägenheten medan matte och jag fikar. Riktigt hur vi löser detta vet jag inte men det visar sig. Jag ser mycket fram emot att träffa både honom och hans matte.

De första fotona är på Nickan. Har även fått nya bilder på Safir och Blue (bild 3 och 4) och på Ninni och Neo (bild 5 och 6). Titta på den fina ”eyelinern” på Nickan och Neo!

 

Ett intressant inlägg

11 jan 2019

Elisabeth och jag pratade länge om vikten av att allt ska vara rätt vad än det gäller och i det här fallet rörde det sig ju om tingningsavtalet. För Elisabeth var det också viktigt att det skulle vara en äkta Sfynx, dvs med stamtavla, och inte en huskatt med Sfynxföräldrar med stamtavla. Alltså var det viktigt att kattungen också skulle ha stamtavla. Elisabeth var orolig för att uppfödaren skulle bli sur och att hon inte skulle få tinga kissen, när hon nu ställde krav men insåg att det inte heller skulle vara vettigt att betala 13 000 kr för en kattunge utan stamtavla. När vi avslutade samtalet hade hon själv kommit fram till att hon ändå skulle kräva stamtavla och ett korrekt skrivet tingningsavtal, innan hon skrev på det. Jag berättade också för henne att om stamtavlan inte hunnit komma kan uppfödarens kattklubb utfärda ett intyg ”under registrering”, eftersom ansökan om stamtavla först går till den egna kattklubben. Där kontrollerar avelssekreteraren att allt är korrekt ifyllt och att avgiften för stamtavlorna är betald. Först då går papperen vidare till SVERAK.

Ett dygn senare ringde en glad Elisabeth och berättade att uppfödaren skulle ordna stamtavla och tingningsavtal enligt SVERAKs bestämmelser och om några veckor får Elisabeth sin efterlängtade Sfynx.

Det har varit många upprörda kommentarer på FB. Anledningen har varit att en katt som sålts till sällskap har fått gå vidare i avel men det har endast gällt avel med SVERAK-registrerade honor av samma ras. Om det står i överlåtelseavtalet att katten ska kastreras är det naturligtvis inte rätt. Det tråkiga är bara att det står i avtalet. Jag har sett katten, en rastypisk championhane och sådana avelsdjur behöver vi fler av. Enligt en jurist kan man inte heller yrka på skadestånd i dylika fall. Det var ett intressant inlägg och nytt för mig. Varför överhuvudtaget då ens skriva sådana villkor i överlåtelseavtalet? Jag ser mycket hellre att man som uppfödare pratar med kattungeköparen om eventuell senare avel och att han/hon låter få katten bedömd innan avel. Visar sig kisse vara lämplig för avel och den nya ägaren intressserad av att låta katten gå vidare - GRATTIS! Den katten behöver rasen.

 

Vad kan vi kräva?

10 jan 2019

Jag hade alldeles för lite kunskap, när jag (egentligen Stina) fick ”min” första kull. Det visste jag naturligtvis men jag trodde att jag bara skulle ha kattungar en gång och aldrig mer. Jag informerade kattungeköparna om mina brister men sade samtidigt att jag ändå ville att de skulle vända sig till mig med eventuella frågor eller problem och att jag skulle göra allt som stod i min makt för att kunna ge ett råd eller svar med hjälp av mina egna kunniga och erfarna ”kattvänner”. Jag tycker att man som köpare av en liten kisse har rätt att kräva det av uppfödaren. Mycket snart efter det att kattungarna flyttat insåg jag att jag ville fortsätta föda upp kattungar. Nu måste jag ta mitt fulla ansvar och utbilda mig. Jag började med att anmäla mig till PawPeds grundkurs 1 (av 3) och läste samtidigt allt jag kom åt om katter.

Maxi kom, som jag berättat, från Stinas första kull. Conny och Elisabeth hade en stor hund och  Elisabeth hade aldrig varit intresserad av katter; tyckte att de såg falska ut med sina gröna eller gula ögon. Conny däremot ville gärna ha en katt och hade nu kommit på den ljusa idén att försöka locka med Elisabeth och titta på en ragdoll, en ras med blå ögon och som Elisabeth aldrig sett. Båda blev förtjusta i Maxi och han gav mersmak.

Elisabeth vill nu köpa en Sfynx och det var det hon ville prata med mig om, när hon ringde igår. Sfynxen är en liten ras, åtminstone i Sverige (vet inte hur det ser ut i den övriga världen). Det finns få uppfödare och alltså knepigt att hitta kattungar till salu. Elisabeth hade nu hittat en uppfödare, besökt kattmamman och hennes ungar och skulle nu tinga en av kattbebisarna. Uppfödaren hade ännu inte skaffat stamtavlor på kattungarna men hon hade nu skrivit, vad hon betraktade som ett tingningsavtal, och nu ville Elisabeth höra med mig vad jag tyckte om det. Uppfödaren hade använt sig av SVERAKs formulär och fyllt i kattmammans alla uppgifter där man ska fylla i namnet på den katt man tingar. Detta förklarade hon med att eftersom hon inte hade någon stamtavla på kattungen var det här det bästa sättet hon kunde komma på!!! 

Jag är glad över att mina kattungeköpare tycker att det är naturligt att ringa till mig, om de vill diskutera något. Jag vill förmedla den känslan till alla som köper katt av mig, för jag vill alltid hjälpa till om jag kan och tycker om att få veta vad som händer runt ”mina” kattungar. Imorgon berättar jag vad Elisabeth och jag kom fram till.

Här kommer en nytagen bild på vackra Flinga i Västerås (bild 1). På den andra bilden ligger Mimmi, en underbar tjej som blivit stora damen. Med bilden följde en inbjudan att hälsa på henne en söndag framöver. Jätteroligt!

 

 

Jag har hittat HONOM!

9 jan 2019

Han heter Malte och är en 2-årig, blå bicolor, RAG a 03. Malte ser precis ut som den hane jag letat men tidigare inte funnit!!! Jag har ju velat fram och tillbaka och när jag nu äntligen bestämt mig för att Sandie ska få en kull till, finns han bara där - på Blocket! Jag kollade hans stamtavla, som vittnar om fina anor, han själv är champion.

Jag kontaktade Maltes uppfödare, för det fanns ett problem. Maltes matte hade inte följt ragdollens hälsoprogram och för mig är det absolut nödvändigt att de kattungar jag bidrager med till rasen, ska ha dokumenterat friska föräldrar så långt det är möjligt. ”Matte” var mycket vänlig och tillmötesgående och förstod till fullo mina argument och svarade utan att tveka: ”då ska jag beställa tid för honom och få undersökningarna gjorda”. Underbart! Sissel och Sandie får på så vis en jättestilig kavaljer och jag känner mig sååå glad. Nu är det bara att vänta på att Sissel och Sandie ska börja löpa. Snart är det mars - hurra!

Maxi, en fin kille ur Stinas första kull, har bidragit med många, fina ragdolls genom att han varit registrerad avelshane i Ragdollklubben och på så vis haft besök av många kattdamer. Den tiden är över och han är sedan flera år tillbaka en glad och nöjd pensionär. Han lever i harmoni i Täby tillsammans med sina människor, två vuxna och tre barn, och sin djurfamilj, en kanin, två hamstrar, en hund och tre katter. I Täby har vi för övrigt två andra kattungar, Tingla och Mimmi. Jag älskar ju, som jag skrivit tidigare, att döpa våra kattungar. Särskilt roligt är det när de fortsatt har kvar det namn jag gav dem. Både Maxi, Tingla och Mimmi har även till vardags fått behålla sina stamtavlenamn. Eftersom jag helst önskar att det blir så, döper jag aldrig mina kattungar till krångliga namn, vilket jag ofta ser i stamtavlor, t.ex Phoenix Pride Phamarus, som Tasse är döpt till.

Tinglas matte, Marie, behöll en av Tinglas kattungar, Totte, som snart är nio månader. Hon har lite problem med honom, som jag ska berätta om imorgon. Som jag skrivit tidigare är min strävan att varje kväll kunna somna med en ny kunskap. I det avseendet är dagen räddad - indirekt av ”Totte retsticka”.

Varför skrev jag om Maxi, kanske ni undrar. Jo, för att han ska få ett Sfinxsyskon. Det är också något jag vill berätta om imorgon. Det vittnar än en gång om vikten av att vara den uppfödare kattungeköpare känner att de alltid är välkomna att kontakta, om de har frågor om katter. Vet jag inte själv har jag mina kattkompisar (människor) att vända mig till.

Skendräktig - vad är det egentligen?

7 jan 2019

Jag tror att ordet skendräktig är bekant för de flesta men jag är inte säker på att alla vet vad det innebär. Ända upp till vuxen ålder trodde jag att katter, i stort sett alltid, blev dräktiga när de parade sig. Förklaringen är, gissar jag, att katter så ofta fick kattungar när jag var barn. Inte konstigt, eftersom kastration var sällsynt och p-piller ännu ej uppfunna. En fertil honkatt kan, om människan inte på något vis förhindrar dräktighet, föda upp till 120 kattungar under sin levnad. 

Vi uppfödare planerar våra katters kullar; vi letar en lämplig hankatt, som vi tycker passar vår hona. De träffas, parar sig och vi börjar hoppas men finns det några objektiva tecken vi kan se? Ja, även om inte jag kunnat ta gift på att våra kattjejer väntar bebisar.

En dräktig hona går upp i vikt, spenarna blir större och rödare och buken sväller. För en förstagångshona sker denna färgförändring efter två till tre veckors dräktighet - det är under honans första dräktighet som juvret och bröstkörteln utvecklas - medan dessa tecken kommer senare hos en hona som tidigare fått ungar; efter tre till fyra veckor.

Ägglossning sker vid själva parningen och om en honkatt börjar löpa cirka tre veckor efter parning, kan man misstänka att parningen skett för tidigt i löpet eller att parningen inte är fullgjord. Om honan däremot löper igen efter 6-7 veckor har hon haft ägglossning och skäl till utebliven dräktighet beror på annat. 

Honkatt som får ägglossning men inga ägg befruktas blir skendräktig. Vid skendräktighet har honkattens äggstockar aktiva gulkroppar som producerar progesteron, detta gör att hon inte löper om lika snabbt som en katt som inte haft ägglossning utan först efter cirka 35-42 dagar då gulkroppen tillbakabildats. Progesteron- och östrogemängden är alltid lägre hos en icke-dräktig honkatt jämfört med en dräktig. Därför reagerar inte juvret med svullnad och rodnad hos en skendräktig katt.

Jag har aldrig sett de ”hallonröda tuttarna” jag läst om att man tydligt kan se vid dräktighet men behandla honan som om hon är dräktig efter parning. Om inte visar det sig. 

Dropbox

6 jan 2019

Jag är så glad över att vi i Prata Katt (PK) - t.om gratis - har tillgång till DropBox (DB). Ja, om man använder väldigt mycket utrymme där, måste man betala men man får mycket för pengarna. Jag har passerat gränsen för gratis i min privata DB och betalar sedan ett år tillbaka 9 kr per månad och för de pengrana har jag fått mycket mer lagringsutrymme. Eftersom bilder är skrymmande, lagrar jag dem jag använder på hemsidan hos nu.se och inte på min egen DB. De bilder vi får till Prata Katt visar vi på FB. Det är en trevlig tanke att starta 2019 med en ny DB med bättre struktur och positiv erfarenhet från det första året. Vi känner att vi verkligen behövs och vet att många lyssnar på oss och att vår podd är uppskattad. 2019 i PK startade 2 januari med vårt redaktionsmöte. På torsdag ska vi förbereda årets förata inspelning och den 14:e spelar vi in. 

Carina ringde på eftermiddagen igår och hon kände sig bättre, vilket gjorde att vi träffades och skapade vår dummie. Första numret kommer att innehålla många bilder. Ragdollklubben utser varje år Årets Katt i kategorierna: 

Bästa vuxna hane, bästa vuxna hona, bästa vuxna kastrathane, bästa vuxna kastrathona, bästa ungdjur, bästa junior - och

bästa seniorhane, bästa seniorhona, bästa veteranhane, bästa veteranhona - och

bästa avelshane, bästa avelshona, bästa uppfödning

Det blir bilder på alla vinnarna och således upptas långt många fler sidor av bilder än vanligtvis. Detta innebär att det blir mindre research och skrivande för Carina och mig. Jag har på så vis mer tid att lägga på förberedelserna av årsmötet om så krävs. Programmet där är ännu inte spikat.

Trasdockan #1 2018

5 jan 2019

 

Det har gått nästan tre veckor sedan jag tänkte på Trasdockan - kanske inte helt sant men nästan :-). Vissa perioder jobbar Carina och jag väldigt koncentrerat med tidningen; i starten när vi brainstormar, när vi gör research och c:a tre veckor innan tidningen ska skickas till våra medlemmar (usch, jag gillar inte att blanda in engelska eller - ännu värre - försvenska de engelska orden med ett a för att få till ett verb men ....).

När jag gjort min research börjar jag skriva och det brukar vara lustfyllt men det gäller att vara i rätt form; att inte samtidigt ha tankarna på något annat viktigt. I de flesta andra avseenden har jag bråttom, ibland alltför bråttom, med att bli klar med det jag håller på med. Det gäller däremot inte när jag skriver. Som jag berättat tidigare, går jag igenom mina alster många gånger och ”smakar på” orden innan jag känner mig nöjd. 

Planen idag har varit att Carina och jag ska träffas hemma hos mig för att göra vår dummie (det lilla häftet vi upprättar för att få en bättre överblick över den tidning vi planerar). Nu är det inte säkert att det blir någon träff idag, för Carina mår inte riktigt bra. Tråkigt för Carina men för tidningen gör det ingenting - vi har gott om tid ännu. Redan i julnumret informerade vi om saker som vi kommer att skriva om:

 Årets Katt 2018
 Årsmötesrapport
 Hälsoprogram PawPeds

Förhoppningsvis kan vi locka någon från PawPeds att komma till årsmötet, lördagen 16 februari, och  berätta om den forskning som bedrivs om HCM och att vi så också får ta del av den statistik som finns om sjukdomen.

← Äldre inlägg

Katten har under tiotusentals år varit en del av vår kultur. I Egypten, för cirka 5000 år sedan, ansåg man att katten var en helig varelse. Att döda eller äta en katt sågs som ett så allvarligt brott att det bestraffades med döden.Antalet katter i Sverige uppgår till cirka 1,3 miljoner. Av dessa är 13,4 procent rasrena. Nästan var fjärde barnfamilj (23 %) har katt och äldre människor föredrar katt framför hund.

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.