Blogg

Bråda tider på katthemmet

17 nov 2017

Skrev detta i tisdags men glömde publicera det.

 Första söndagen i december hålls julmarknad på katthemmet. Skam till sägandes har jag aldrig varit där tidigare. När det gäller praktiska saker är jag inte till någon större hjälp; kan varken stå i kaffeserveringen eller än mindre bära tunga saker eller möblera om. Om det visar sig finnas uppgifter, som min lekamen klarar kommer jag att åka dit, annars inte. Julmarknaden är det största eventet under året och visst kan det vara roligt att vara där men ibland känns det jobbigt också att inte kunna vara till någon nytta. Telefon- och skrivarbete passar mig bäst.

Ikväll kom Björn från katthemmet, där han jobbat ett kvällspass med katterna. Björn bor i Märsta och tog vägen om Sundbyberg för att lämna två kartonger med kalendrar till mig för vidare transport till Bromma zoo och Arken zoo i Solna. Rysligt tunga kartonger, så jag måste nog hämta pirran från förrådet för att kunna ta dem från bilen in i affären. På torsdag ska jag iallafall jobba med sådant, som jag klarar. Jag ska åka till katthemmet för att bättre sätta mig in i, hur en arbetsdag ser ut där. Räknar med att lämna hemmet vid 10-tiden och hoppas vara hemma senast klockan 17. Som ansvarig i personalfrågor vill jag givetvis vara med på personalmötet klockan 14:30.

Jag skrev tidigare att jag skulle återkomma till ”kattfaror” i hemmet. Eftersom de flesta av dem jag tänkte ta upp är förknippade med julen, har jag beslutat mig för att skriva om dem närmare jul. Istället vill jag skriva några rader om Ragdollklubbens hemsida.

Av egen erfarenhet kan jag säga att många ragdollägare sällan besöker hemsidan. I mitt fall var den främsta anledningen att jag sällan hittade något nytt där, att ”nyheter” kunde vara flera månader gamla. Det var en ren tillfällighet att jag loggade in på sidan precis när man sökte någon, som ville arbeta med Trasdockan (kanske var det också en gammal ”nyhet”). Hur det än var, är jag glad över att jag ”gick in på” sidan. Vi försöker iallafall numera att hålla sidan uppdaterad och ”Månadens fråga” är något vi hoppas ska kännas viktigt för alla medlemmar att svara på. Förhoppningsvis kommer jag att kunna analysera och resultera svaren så småningom.

Ibland räcker inte viljan

17 nov 2017

....men jag har alltid svårt att acceptera att min viljestyrka inte alltid räcker. Så var det igår. Jag orkade helt enkelt inte skriva här på bloggen.

Jag började dagen som fullt frisk. Klockan 10:10 kom taxin, som körde mig till katthemmet. Om jag ska vara personalansvarig måste jag bättre sätta mig in i vad personalen, 6 personer, egentligen gör, hur de delat upp ansvaret sinsemellan och hur deras arbetsuppgifter/rutiner ser ut. Den första timmen på Skurusundsvägen 159 (där katthemmet ligger) samtalade jag med verksamhetschefen om katthemmet både nu och då, planerade projekt, önskemål osv. Jag har visserligen varit där tidigare men då var jag mest nyfiken på volontärernas arbete. Vi har också haft några styrelsemöten där.

Det är ett stort projekt att driva katthemmet och alla; såväl verksamhetschefen, de övriga anställda, passansvariga (för volontärerna) och givetvis volontärerna gör ett fantastiskt jobb. I ur och skur, vardagar, lör- och söndagar, jul- och nyår, påsk och midsommar - kort sagt årets alla dagar går de den backiga, jobbiga vägen från busshållplatsen till katthemmet. De infinner sig plikttroget på katthemmet för att ge katterna den dagliga vård och den kärlek de så väl behöver.

Vad kan jag bidra med då? Inget praktiskt arbete med katterna men administration och kommunikation passar mig. Därför har mina ansvarsområden blivit personalansvar, information och i viss mån marknadsföring. Jag har många idéer men begränsas en del av att katthemmet ligger så långt bort. Jag kan helt enkelt inte vara där så mycket som jag skulle vilja. Det kostar 140 kronor varje gång jag åker dit. En sak som absolut inte får ”tummas på” är iallafall personalmöten? De ger mig en mycket bra insyn i vad man tänker, planerar och önskar. Personalmötet igår var både trevligt och konstruktivt men vartefter tiden gick blev jag allt hesare och frusnare och på kvällen hade jag både feber och och en ordentlig sjukdomskänsla. 

Imorgon ska jag berätta om dagen. Kattungarna vaccinerades, chippades och veterinärbesiktigades idag. De är helt underbara. I tur och ordning: Nicko, Nickan, Nanna och Ninni.

 

Så förfärligt!

15 nov 2017

Alla som känner mig vet att katterna betyder oerhört mycket för mig. I alla lägen försöker jag ge dem det allra bästa. Det gäller såväl mat, sand, klätterträd och omvårdnad som försäkring, hälso- och veterinärvård. Trots att katterna så gott som alltid finns i mina tankar, hände något förskräckligt idag. 

På onsdagarna har jag vattengymnastik och eftersom jag är hemma först vid 17:30, vill jag ha middagen klar att bara värma, när jag kommer hem. Idag skulle jag lämna hemmet redan 13:30 och jag hade en faslig fart med allt för att hinna med Närtrafikens lilla buss. Stisse hade bestämt sig för att jag skulle sätta mig i soffan för en mysstund med honom. Han tjatade och tjatade och för att avleda honom öppnade jag balkongdörren och planen lyckades........ han gick ut. Den här årstiden är det för kallt att låta dörren stå öppen men det gör inget, för Stisse både jamar och ställer sig på bakbenen mot glasrutan, när han vill in igen. Det gjorde han nu inte och jag glömde släppa in honom innan jag gick hemifrån.

Ove hämtade mig vid simhallen och när vi kom hem, stod som vanligt Stina och Sandie innanför dörren och väntade. Väl inne sprang Sandie fram till balkongdörren och påkallade uppmärksamhet och då upptäckte jag det. På två ben i mörkret stod min fina, stackars katt och jamade. När jag öppnade dörren beklagade han sig högljutt. Han var kall i pälsen och måste ha varit jätterädd där ute. Något förödande kunde ha hänt, nu var det bara något som hänt men inte förödande, tack och lov! Stora delar av balkonggolvet var täckt av jord och blommor. Det pelarbord som härbärgerat den stora omkullslagna blomkrukan, som också låg på golvet, hade vält och blomfatet hade gått sönder men turligt nog var bordets marmorskiva hel - den mjuka mattan hade räddat den. Vilken tur ändå att Stisse inte skadats! Det var flera tankar, som flög genom mitt huvud; Stisse hade kunnat dö om han fått blomkrukan och bordet över sig och han hade kunnat skära upp sina tassar på det sönderslagna blomfatet. Det hade kunnat gå riktigt illa men det enda som skett var att Stisse kanske frös lite och att han garanterat blivit rädd, när bordet ramlade. Nu blir det nya rutiner - aldrig lämna bostaden utan att kolla, var katterna befinner sig.

Det börjar närma sig .....

13 nov 2017

Det är lite praktiska saker, som jag ska ta mig an innan fredag. Jag minns så väl, hur dåligt förberedd jag var 2011, när vår första kull föddes. Jag hade ingen att fråga. Stinas uppfödare visste heller ingenting och någon annan kände jag inte. För mig är det viktigt att sköta allt på bästa sätt, inte hoppa över något för att det tar tid och jag vill vara tillräckligt påläst för att vid behov kunna hjälpa mina kattungeköpare. Jag tycker aldrig att det är jobbigt, om någon vill fråga något - tvärtom! 

Senast torsdag ska jag dra ut de dokument, som ett kattungeköp kräver. Dessa går jag och den blivande ägaren noggrant igenom tillsammans. Jag lägger sedan det som ska medfölja kattungen i en kasse. Kattungens ”lukta-mamma-filt” (finns hos Lotta) läggs in i den transportbur, som de nya ägarna har med sig. Filtarna lämnade vi hos Lotta vid vårt förra besök, så att småkatterna åtminstone ska känna igen lukten av sin mamma och sina syskon, när de lämnar sitt allra första hem. 

Vi har nu bara en fertil kisse hemma och hon har redan hunnit få två kullar. Om allt går som vi önskar, planerar vi ytterligare två dejter för Sandie. Sedan har hon gjort sitt på avelsfronten. Skulle så gärna vilja ha en avelshona till, innan jag förstår att sluta med uppfödning. Jag känner mig inte gammal men vet ju, vilket år jag är född. Dessutom är det mycket arbete med att föda upp kattungar, även om inte alla förstår det. Nåja, det är inget beslut jag behöver fatta idag :-).

Jag älskar att namnge kattungar!!! Allra gladast är jag, om de nya ägarna behåller namnet, även om jag förstår om de vill välja egna namn. Vore konstigt om jag inte skulle ha förståelse för det med tanke på att Stisse i stamtavlan heter Quick Silver, Stina är döpt till Toffifee och slutligen Sandie, som föddes i Å-kullen och heter Åmille Åsåfin. Alltså har jag döpt om alla våra katter, jag säger ”jag” eftersom Ove låtit mig bestämma namnen, för han vet hur roligt jag tycker att det är. Hur normalt är det;-)?

Jag fick tidigare en bild på Smulan och hennes bror Leo men jag glömde att visa den. Hade hoppats kunna göra det idag men i det här skrotprogrammet står ”fel format”!  Tyvärr kan jag inte visa videon på Kajsa och Buster på 3-årsdagen heller men Primus, numera kallad Edison, har jag en stillbild på. Han fyllde nyligen 1 år och ser ut att bli en ”biffig” kille.

 

Första gången i Södertälje

12 nov 2017

Det är för få kattutställningar i Sverige, åtminstone i Stockholm och platser inom en radie på 20 min från huvudstaden. Efter bara några dagar brukar utställningarna vara fulla (ska erkänna att jag inte vet, hur det förhåller sig på andra ställen i landet). Igår var det dags för Birka kattklubb och evenemanget hölls i Täljehallen, en i mitt tycke betydligt trevligare lokal än den i Sollentuna. Vi åkte vid lunchtid och trafiken, särskilt in mot Stockholm, var lika tät som i rusningstrafik en vardag. 

40 kronor kostade inträdet och medan vi väntade på att få betala gav Pia sig till känna. Hon och hennes dotter Emma, satt i cafeterian och pustade ut en stund. Emma hjälper Ragdollklubben att lägga ut kattungeannonser och Facebook-inlägg på klubbens hemsida och är ägare av tre ragdolls, varav en, Hero, just hade blivit nominerad.

Utställningslokalen kändes rymligare och mer överskådlig än Sollentuna rackethall, tycker jag. En av förklaringarna kan vara att man hade valt att endast långhåriga katter, Grupp I och Grupp II, ställdes ut igår och att de övriga två grupperna har sin dag idag. Säkert finns det dem som kan ange många motargument, som jag inte ens kan komma på nu men som kanske t om skulle få mig att ändra uppfattning. Jag var iallafall nöjd igår.

Det har skett många förändringar sedan den första kattutställningen hölls 1598 på en marknad i England. Sveriges första kattklubb bildades 1946. Nio år senare, 1955, bildades SVERAK, då med fyra godkända domare. De flesta internationella utställningar avhölls på den tiden i tre dagar – två dagar var ett undantag fram till i början av 1960-talet. Utställningsarrangören rengjorde kattlådorna och tillagade maten till samtliga katter! Katterna fick stanna i sina burar under hela utställningen, det vill säga även nattetid. Detta gjorde att man hade ”nattkattvakt” som höll kontroll. Inte förrän vid årsmötet 1988 beslutades att katter inte fick vistas i utställningslokalen över natten!!! 

I väntan på nomineringen sov Hero en del, kanske tyckte han att det var tråkigt men i sådant fall dolde han det väl. Han är van vid utställningar och hjälpte också Daniel och mig, när vi representerade Stockholms katthem på SEA i Kungens kurva för några veckor sedan.

 

Såååå nyfiken

11 nov 2017

Alla katter är säker nyfikna; vissa mer, andra mindre och några är JÄTTENYFIKNA. Det sista gäller Stisse. Om något händer i lägenheten; en garderobsdörr öppnas - vips är han inne i garderoben eller om någon ringer på dörren - då rusar han ut i hallen (ska vara den första att hälsa besökaren välkommen). När en kasse eller ett paket ställs på golvet måste han omedelbart ta reda på vad som finns inuti. 

Igår hämtade Joakim, min son, vår nya 65”-TV på Elgiganten. Vilket jättepaket, tur att Joakim har stor bil! När Ove skulle ta bort emballaget ur den fantastiskt genomtänkta förpackningen, var Stisse spänd till bristningsgränsen. Han hoppade upp på en byrå, som stod i närheten av jättekartongen, sträckte fram framtassarna och placerade dem på kanten av kartongen och på så sätt kunde han kika ner i kartongen. Det gjorde honom belåten. Nu övergick han till att hjälpa till praktiskt. Han började med plasten. Kanske tänkte han samla ihop den och ta ut i hallen (så att det inte skulle vara så rörigt i rummet). Hur som helst tog han ett plastsjok i munnen och började dra iväg. Farligt, farligt! Jag tog över. Under tiden började han städa upp frigolitbitarna. Inte heller det något en katt ska göra. Egentligen är vi lika i detta avseende, Stisse och jag, för det blir bara rörigt med en massa skräp på golvet.TV:n är nu på plats och fick precis plats på TV-bänken. Trots att jag aldrig tittar på TV på dagarna -har för mycket omkring mig dör det - beställde jag också en provmånad på Netflix. 

Nu ska jag göra mig iordning för att sedan åka på Birkas kattutställning i Södertälje. 

 

Värsta snöovädret

9 nov 2017

....i november på 111 år! Idag är det exakt ett år sedan. Det är en dag jag aldrig glömmer och det är av många anledningar.  Den främsta är att Stina blev mamma till två bruna kattungar, Snöflinga (Flingan) och Primus. Jag var uppe hela natten ifall det skulle komma fler kattbebisar. Förutom det och det kraftiga snöfallet minns jag även valet i USA. Ju längre natten skred, desto värre blev prognoserna för att till slut fastställa att Donald Trump skulle bli USA:s näste president. Jag välkomnade varken snön eller Trump men snön gick ju, tack och lov, att få bort men dessvärre inte Trump. Idag var det iallafall 1-årskalas hos Flingan och det firades met smaskig tårta :-).

Igår kväll hade jag en hel del arbete, som måste göras klart innan sänggåendet. Ragdollklubbens sekreterare har avsagt sig uppdraget och jag har trätt in i hennes ställe. Jag har vana att skriva protokoll och av den anledningen är det lättare för mig än för Anna, som tidigare hade uppdraget. Trots detta tar det tid, eftersom jag är så noggrann med ordvalet, sammansättningen, interpunktionen osv. Som avtalat skickades det till Carina för justering och nu ligger det i Ragdollklubbens DropBox.

Vi hade ett inplanerat möte med Arbetsförmedlingen idag. Gunilla, som idag axlar rollen som arbetsgivare för personalgruppen, kommer att avgå på nästa årsmöte och tanken har varit att jag ska överta de uppgifterna Gunillas uppdrag tillsammans med Helena men inget är ”spikat”. Hur det än blir är jag glad över den styrelseerfarenhet jag har och även över att ha arbetat fackligt. Aldrig trodde jag väl att jag skulle ha nytta av detta efter min pensionering. 

Vi har fått många, många katter till katthemmet och katter i alla åldrar. Vi har, förutom katter från Stockholmsområdet, även tagit emot ett 30-tal från Västmanland. Ovaccinerade kattungar och deras mamma placeras i jourhem, pga att inga ovaccinerade katter får vistas på katthemmet men en dag låg det sex nyfödda kattungar i karantänen, där katterna placeras, när de kommer (kattmamman hade bara varit några timmar på katthemmet, så ingen hade upptäckt hennes tillstånd.  Jag tänker på vilken tur dessa kattungar haft, som hämtades in från ett vanvårdshem. Innan de sedan kommer till sitt ”för-alltid-hem”, kommer de att grundvaccineras, veterinärundersökning och kastreras. När de är klara att bokas, dvs minst 12 veckor gamla, fotograferas de och ”presenteras” på www.katthemmet.nu. Den nya ägaren betalar sedan 1800 kr per katt. När det gäller kattungar, dvs katter yngre än 8 månader, säljs de aldrig som ensamkatter. Den andra katten bör inte vara äldre än 5 år. Anledningen är att man anser att en kattunge inte ska leva som ensamkatt då det fortfarande händer så mycket i kattens sociala utveckling under den här tiden och det är lätt hänt att en ensam kattunge inte lär sig att uppföra sig på ett naturligt kattsätt. 

Mer imorgon

8 nov 2017

Ibland händer oväntade saker och det har det gjort idag. Måste nu ägna mig åt protokollet som ska vara klart idag och förbereda mötet med Arbetsförmedlingen på Katthemmet imorgon. Berättar mer imorgon.

Innan kattungen flyttar in

7 nov 2017

Det jag tänker ta upp idag är sådant, som är bra att tänka på, innan man får hem sin lilla, mjuka, gulliga och mycket nyfikna kattunge. Så är det - kattungar är alltid nyfikna!!! Allt nytt måste undersökas och det är långt ifrån ovanligt att en och annan prydnadssak faller i golvet och går sönder. Många olyckor går dock att förebygga och det är klokt att ”förbereda hemmet” innan kattungen flyttar in.

Alla katter gillar att sitta i fönstret och studera det som händer utanför rutan, inte minst fågellivet i en kärve eller talgboll i närheten. I sitt försök att fånga fåglarna på utsidan kan kisse riva ner både lampor, elljusstakar och fotografier. Man brukar säga att dubbelhäftande tejp är kattägarens bästa vän. Ett tips kan också vara att vira lampsladden ett par varv runt fönsterbrädan. Tänk också på att löst hängande persiennsnören kan vara dödsfällor!
Kattens tunga har taggar, som lutar inåt. Om kisse får tag på en nål eller tråd, finns det bara en väg för den och det är inåt och katten sväljer den och det kan sluta mycket illa.

Den vanligaste operationsorsaken bland katter är att de fått i sig ett främmande föremål, som orsakat stopp eller skada på tarmen eller att de sätter i halsen. Symtomen är att de slutar äta och dricka och gå på lådan. För att undvika att katten får i sig farliga saker, måste man hålla koll hemma. Nos-, ögonpiggar och svansar på söta leksaksmöss kan utgöra en livsfara. Man skulle önska att kontrollen av kattleksaker skulle vara lika noggrann som den för barnleksaker, tycker jag. Det borde vara en självklarhet men......eftersom det nu inte är så, måste vi själva ta på oss det ansvaret.

Imorgon kommer jag att ta upp ytterligare några saker, som är viktiga att tänka på, innan den nya familjemedlemmen flyttar in.

Nicko, Ninni, Nanna och Nickan

 

 

Innan flytten och när kisse flytttat in

7 nov 2017

.....är det mycket att tänka på t ex:
Kisse måste motionera - utekatter motionerar ofta sig själva medan innekatter kan behöva en del uppmuntran och stimulans för att bli nöjda. Satsa på att köpa en bra klösmöbel! Klätterträd som man ”komponerar” själv och där de olika delarna är utbytbara kan förefalla dyra initialt men är både bäst och mest ekonomiska i längden, tycker jag. Leksaker är också viktiga för att kicka igång kattens naturliga instinkter. Katter går också att träna mentalt med olika aktiveringsleksaker. Du och katten får en närmare relation ju mer ni leker med varandra.
Fortsätt med mental och fysisk träning genom kattens hela liv
Kläm och känn - känn redan från början igenom pälsen och kroppen på din kisse varje dag. Känn efter eventuella knölar, (fästingar om kisse får vistas ute) eller sår. Då vänjer sig kattungen vid beröringen och du själv märker om något börjar kännas annorlunda. Titta och lukta i öronen, inspektera tassar och klor och kläm försiktigt på musklerna. På så vis märker du, om katten har ont någonstans. Klorna måste klippas regelbundet c:a var tredje vecka, om katten vistas inomhus. Tänderna ska inspekteras och borstas - helst varje dag.
Rätt utrustning - se till att din kompis har, gärna ett par, olika klätterträd, där det ena står så att katten kan titta ut och det andra på en lugn plats, så att den kan sova där utan att bli störd. En bekväm sele, bra leksaker, kam/borste och en lagom stor transportbur, som är lätt att hålla ren, är något du bör inhandla redan innan du hämtar din kattunge.
Håll koll på värdena - om du misstänker att kisse är sjuk - kolla då: hjärtfrekvens (normalt 140 - 220 slag per minut), andningsfrekvens (20 - 40 andetag per minut och tempen 38 - 39˚C. Tänk på att om katten är stressad stiger andningsfrekvensen!

Nu är det bara runt två veckor kvar tills Sissels småttingar ska flytta in och ta över ledarskapet i sin nya familj. Till dags dato har vi tränat och examinerat 24 små chefer, som alla som arbetar för dem älskar :-), den bästa chef de någonsin haft. Bilden är tagen på ett möte i arbetsgivarföreningen.

 

 

Stamtavlorna är klara

5 nov 2017

Stamtavlorna har ännu inte kommit. Det är, som jag skrivit tidigare, en speciell känsla när kattungarnas stamtavlor ligger i brevlådan. Även om det är länge sedan (51 år) jag kunde hämta ut mitt körkort, minns jag ändå hur det var. Att få stamtavlorna påminner lite om hur det kändes. Det kanske låter märkligt men jag upplever det som att först nu är kattungarna ”på riktigt”, egna individer som är redo att flytta till och glädja en ny familj.

Det fanns inga stamtavlor i brevlådan i fredags, vilket jag hade hoppats på. Jag blev lite besviken och man kan ju undra varför, jag förstår det inte själv. Det är ju samma små gullnosar med eller utan stamtavla. Det har varit massor i görningen hos oss och först ikväll kom jag att tänka på att stamtavlorna kanske var utfärdade men att PostNord, som så många gånger tidigare, helt enkelt inte delat ut posten i fredags. Jag beslöt mig för att kolla SVERAK. Mycket riktigt, STAMTAVLORNA ÄR KLARA! Nu kan alla som vill titta på Ninnis, Nannas, Nickans och Nickos stamtavla gå in på: www.sverak.se, klicka på ”FindUs” och sedan skriva Spinetts på raden för stamnamn. Då kommer alla kattungar i min uppfödning upp och längst ner finns Sissels bebisar. Genom att klicka på namnet kommer den enskilda stamtavlan upp. Nu är de på riktigt. Kanske är det så här nyinflyttade i landet känner, när de får sitt uppehållstillstånd beviljat - ”på riktigt”.

Lotta har skickat nya bilder på småbusisarna. Det är ju fortfarande varmt ute och de får vara på Lottas stora balkong och leka. Där tycker de mycket om att uppehålla sig. Idag är de 10 veckor fyllda och det är fantastiskt så mycket som skett under den tiden. De har redan en väl utvecklad motorik men deras nyfikenhet gör att de ofta lever farligt, om matte/husse inte ordentligt kattsäkrat hemmet, när de flyttar in. Särskilt i juletid lurar många faror. Imorgon ska jag skriva ett inlägg till kommande nummer av Trasdockan och där ta upp sådant, som är viktigt att känna till/påminnas om, för att eliminera risken för olyckor.

För ovanlighetens skull ska jag försöka komma i säng redan innan midnatt. Imorgon väntar ett gediget ”måste-göra-program”. Hur har det någonsin varit möjligt att också hinna förvärvsarbeta?

På bilderna ser du i tur och ordning: Nickan, Ninni, NIcko och Nanna. De är ljuvliga!

 

Hårbollar

5 nov 2017

Det är långt ifrån ovanligt att katter kräks upp hårbollar; cylinderformade torra korvar som kommer upp av och till. Inte en enda gång sedan Sandie flyttade till oss, har jag sett henne kräkas. Tvärtom är det med Stisse och Stina. De kräks upp dylika  korvar av och till men utan att verka besvärade av kräkningen. Vad beror då detta på? Vanligtvis är det inget problem för katter att svälja hår men ibland samlas håret i magen och hårbollar bildas. Långhåriga raser är särskilt benägna att drabbas. Om katten får någon enstaka boll, behöver man inte oroa sig. Om de däremot kommer regelbundet eller att katten verkar ha problem av hårbollarna, bör veterinär konsulteras.

Det bästa att göra för att förhindra att hårbollar bildas är att borsta katten regelbundet. Med långhåriga katter är det ett måste. Då avlägsnas dött hår från pälsen, vilket minskar risken att svälja löst hår. De flesta katter älskar att bli borstade/kammade och redan som kattungar bör man vänja dem vid borsten/kammen och ”nagelsaxen”. Borstningen/kamningen innebär ett utmärkt tillfälle att skapa en bra relation till kisse. På våren, då katten tappar sin vinterpäls, måste man vara flitig med borsten/kammen.

Varför skriver jag om detta idag? Dels för att det är bra att påminna om vikten av att borsta sin katt men främst för att våra kattungar snart ska flytta. Visst sitter jag alltid ner och pratar med de nya ägarna i samband med flytten men det är bra att ta upp ämnet redan nu. På så vis finns redan sax och borste/kam inköpta, när kattungen flyttar in. Hårbollar kan i värsta fall leda till förstoppning, hård avföring med spår av hårstrån, hosta eller kväljningar särskilt efter att kisse har ätit. Katten kan  till och med drabbas av matleda. Pälsvård förebygger hårbollsproblem.

Hann helt enkelt inte

3 nov 2017

..... skriva mitt bloggavsnitt igår. 

Klockan 12:30 kom min väninna och vi åt en god lunch tillsammans; köttfärsbiffar, klyftpotatis, cambozolasås och sallad. Efter maten förflyttade vi oss med våra kaffekoppar till soffan i vardagsrummet och där pratade vi om ”gamla tider” och våra djur. Rosita har numera en hund, Felix, en mellanstor, svart sak, som är lite knepig på många sätt, bl.a kan han morra åt sin husbonde och måste få ok från sin matte, innan han vill följa med husse på promenad. Vid 17-tiden åkte Rosita hem och jag tog spårvagnen till Solna station och därifrån pendeltåget till Rotebro, där Ove väntade. Tillsammans fortsatte vi vidare till Lotta och kattungarna.

Småttngarna rör sig nu fritt i lägenheten och alla utom Nickan busade på golvet, när vi kom. Kattungarna är mycket sociala och det är jättehärligt att borra in näsan i deras mjuka pälsar. Småkissarna lyssnar uppmärksamt när Lotta ”smackar på dem”. Var fanns Nickan? Det är jobbigt att vara liten katt. Hela tiden i vaket tillstånd ska något hända; de brottas, klättrar, leker eller äter. Energin tar så småningom slut och kisse måste sova. Till slut hittade vi ”Lillnickie”, rättare sagt hittade Lottas son Robin henne. Han lade sig platt på mage på golvet och upptäckte Nickan långt inne under soffan - sovande! Robin tog fram henne, vilket var som att trycka på ”on”. Plötsligt var hon igång - i full fart rusade hon runt med sina syskon tills Lotta kom med mat till allihop. All annan aktivitet upphörde och alla koncentrerade sig nu på att snabbt få i sig käket. Vi hade tagit med Agriafiltarna. När kattungarna ätit färdig skulle hagen städas och ”kattoan rengöras”. Sedan skulle filtarnas läggas ut i hagen, där småttingarna brukar sova. 

Vi hann inte stanna så länge, för klockan 19:30 måste jag vara hemma igen, för då skulle höstterminens näst sista styrelsemöte börja. Jag hade lovat skriva protokollet, eftersom ordinarie sekreterare velat avsäga sig uppdraget. Det var ett som vanligt givande möte med massor av saker att ta ställning till. Vi är äntligen klara med förslaget till Ragdollklubbens nya uppfödarkodex. Vi har nu malt texten fram och tillbaka och innan årsmötet ska alla medlemmar få ta del av den för att sedan - förhoppningsvis - rösta igenom vårt förslag . 

Efter mötet tittade jag på nyheterna och därefter började jag korrekturläsa texten till Jeanettes hemsida (Beautech laserklinik) och komma med eventuella synpunkter. Jag tycker mycket om att kunna dela med mig av det jag kan, då särskilt till mina vänner, men även till andra. När jag ska göra något, vad det än handlar om, är jag väldigt noga och jag var klar först vid 1-tiden. Nöjd med dagen lade jag bredvid Stisse och Stina, som motvilligt flyttade sig till fotänden av sängen.

Nicko, Nickan, Nanna och Ninni. Om någon kan tala om för mig varför vissa bilder vänder på sig, skulle jag bli jätteglad men nu är det som det är. Kattungarna är jättefina även på snedden:-).

 

Mindre än tre veckor

2 nov 2017

Som jag skrivit tidigare ska alla kattungar, när de flyttar, vara vaccinerade två gånger, ID-märkta och veterinärbesiktigade. De ska få med sig sin stamtavla, ett ifyllt vaccinationskort och ett veterinärbesiktningsprotokoll, som ej får vara ändra än sju dagar. Därför krävs viss planering och datum för kattungarnas flytt måste samordnas. Om det förflutit mer än 7 dagar sedan kattungen besiktigades, måste undersökningen göras om. Det medför en extra kostnad, vilket jag helst vill undvika. 

Vi har tid hos veterinären fredagen 17 november, två dagar innan kattungarna får flytta enligt SVERAKS regler. Imorgon ska jag börja planera inför flytten. Troligtvis blir Ninni och Nicko först ut men säkert vet jag först imorgon. Ytterligare 2 1/2 vecka återstår ännu, så det är inte bråttom med besked från Elin, som själv inte fått veta, hur hon ska arbeta den veckan. Så kan det vara i bemanningsbranschen.

Imorgon kommer en gammal barndomskamrat på lunch. Det var hos henne jag en gång, för många år sedan, såg den vackraste katt jag någonsin sett - en helig birma vid namn Knicken. Namnet Knicken fick han på grund av att han hade en ”knick” på svansen. Vid veterinärbesiktningen går veterinären igenom hela katten efter ett särskilt protokoll, där svansen är en av parametrarna. Vad man menade med ”knick” var det som egentligen benämns kroksvans. Kroksvans är en missbildning mellan två svanskotor och innebär att kotorna, där de normalt ledar mot varandra, är hopväxta i förskjutet läge. En eller flera av lederna i svansen kan vara defekta. Kroksvansen medför oftast inga problem för katten och den får ställas ut. Däremot bör en katt med kroksvans inte ingå i avel. Knicken var härligt obekymrad om sin svansknick och var under många år till stor glädje för sin familj. Knicken är död sedan länge men han hann uppnå en ansenlig ålder innan dess.

Nu väntar jag på kattungarnas stamtavlor. Språngavgiften till Amarettos, kattpappan, ägare är betald och ”faderskapet” (kullregistrering) bekräftat med hankattägarens namnteckning. Tillsammans med kopia på betalningen till SVERAK och på veterinärbesiktningen av Sissel är kullregistreringen skickad till Birka kattklubbs avelssekreterare. Hon skickar i sin tur underlaget till SVERAK och sedan dröjer det några dagar tills stamtavlorna kommer i brevlådan.

 

Vänner genom katter

31 okt 2017

Det finns så många trevliga människor, som jag aldrig skulle ha träffat, om vi inte haft katterna. Alla som köpt kattungar av oss har känts rätt från första stund. Innan någon ens kommer på besök, har vi pratats vid på telefon och jag har betonat vikten av att kattungen inte ska lämnas ensam hela långa dagar. Jag vill också undvika flera småbarn, yngre än tre år. Det är helt normalt att en tvååring tar tag i katten på ett ovarsamt sätt, skriker och stojar runt på ett sätt, som kan skrämma kisse. För både den kattungeintresserade familjens och kattens skull är det bra att vänta med kattköpet tills barnet förstår, att ett djur måste behandlas med respekt och vad det innebär. 

Jag gissar att det finns många intressen, som kan förena människor. I Oves och mitt fall är det främst katter och kattungar och i viss mån också båtar och båtlivet. Genom katterna har vi fått nya vänner, inte bara träffat kattköpare. Det är snart tre år sedan vi lärde känna Carin, som köpte Tasse. Hon och jag äter numera regelbundet lunch tillsammans. Kattägare lider aldrig brist på samtalsämnen när de träffas - särskilt inte Carin och jag som är lika dåliga på att vara tysta ;-).

Annelie kom på besök efter arbetet idag. Första gången jag talade med henne var i telefonen, när hon ringde och var intresserad av att köpa en av våra hankattungar på försommaren 2016. Första gången jag träffade henne, hade hon redan tingat en kattunge. Det skedde när jag var inlagd på Danderyds sjukhus och fått mitt knä opererat för andra gången. Den gången kom hon för att titta på den hane vi pratat om i telefonen men hade, när hon åkte hem, tingat Smulan. Smulan valde Annelie och det blev kärlek direkt. Efter att Smulan flyttat har vi träffats flera gånger, senast i somras, då vi åt en förträfflig lunch på Annelies trevliga uteplats i Grödinge. Smulan och hennes ragdollbrorsa var med under hela måltiden; stora, fina och trevliga katter båda två!

Stina har verkligen förändrats sedan hon kastrerades. Som jag skrivit tidigare är hon märkbart mer tillgiven mot Ove och mig men även mer intresserad av besökare - om än inte lika mycket som Stisse. Han fyller ju år idag och jag berättade det för honom direkt på morgonen men han verkar inte vara så mycket för att fira högtidsdagar :-). Eftersom Annelie skulle komma på besök och det inte skulle vara trevligt att mötas av fisklukt, beslöt vi att katterna ska få sin kokta torsk på lördag istället. Idag fick Stisse bjuda de andra katterna på Feline från Bromma zoo istället och det utföll också till belåtenhet.

Nu har katterna firat klart och det måste ha tagit på krafterna, för nu sover de; två tillsammans med mig i vardagsrummet och en i min säng bredvid Ove, som ska stiga upp tidigt och arbeta imorgon.

← Äldre inlägg

Katten har under tiotusentals år varit en del av vår kultur. I Egypten, för cirka 5000 år sedan, ansåg man att katten var en helig varelse. Att döda eller äta en katt sågs som ett så allvarligt brott att det bestraffades med döden.Antalet katter i Sverige uppgår till cirka 1,3 miljoner. Av dessa är 13,4 procent rasrena. Nästan var fjärde barnfamilj (23 %) har katt och äldre människor föredrar katt framför hund.

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.