Blogg

Katter och stängda dörrar

18 jul 2019

Katter gillar inte stängda dörrar. Det beror på att de då inte har tillgång till hela sitt ”revir”. Stina är den som är mest uthållig i sitt krafsande på garderobsdörren, de få gånger jag lagt mig utan att först öppna den. Det jag vanligtvis gör innan innan jag kryper till sängs är att först fälla ner persiennerna, sedan dra för gardinerna och till sist öppna skjutdörren till garderoben. Det är länge sedan jag glömde detta med dörren, för de gånger jag missat det, har det alltid slutat med att jag till slut tvingats stiga upp för att få slut på krafsandet, för Stina ger sig inte. Hon vinner jämt! Jag vet katter som t.om. hoppar upp på handtaget, om matte eller husse stängt ute sin kisse. När dörrarna väl är öppna går katten ofta därifrån, huvudsaken är att den känner att den kan gå ut och in som den vill. Katter vill också gärna ha sällskap och krafsar för att få komma in i sovrummet för att få sova i sängen med sina människor.
Ibland måste man ändå stänga in katten. Jag tänker då på att entré-, balkong- och altandörrar ska vara stängda om ingen kan se till katten om den går ut. En katt ska inte vara utomhus utan tillsyn, anser jag. Säkert är ni många som reagerar nu och anser att katter visst ska få vistas fritt ute - ”det har katter alltid gjort förr”. Förvisso, men hur många katter gick då, på grund av detta, en för tidig död till mötes? De blev dödade av rovdjur, blev påkörda eller råkade ut för andra typer av olyckor t.ex. fall från träd. Svaret är tyvärr - MASSOR!!!

Fram tills början av 70-talet var det heller ingen självklarhet att använda säkerhetsbälte men nu vet vi bättre. Det är numera lag på det och allt fler tillåter bara sina katter att vara ute om någon har uppsikt över dem. Allt för säkerhets skull!

Så var det detta med katter och balkonger. Imorgon berättar jag om två självupplevda händelser med ”katt på balkong”.

Små ämnen med stor betydelse

17 jul 2019

Hormoner bildas i någon av kroppens endokrina körtlar och skickas ut i kroppen med blodet. Äggstockarna producerar flera viktiga hormoner och när en honkatt kastreras bortopereras både äggstockar och livmoder. Detta påverkar bl.a. kattens humör och ämnesomsättning.

Jag har märkt det sedan lång tid tillbaka men idag blev jag tydligt uppmärksammad på just detta - Stina är verkligen förändrad sedan hon kastrerades. Sedan dess har hon blivit alltmer harmonisk och tillfreds med livet. Hon var förvisso inte olycklig tidigare heller men numera är hon märkbart mycket mer kelig. Den enda nackdelen med kastrationen, som jag ser det, är risken för ohälsosam viktökning. Stinas har gått upp i vikt men är ändå inte tjock,eftersom hon var smal innan. Ove, som står för djurens mathållning, måste se upp med vad och hur mycket mat han ger henne.

När jag satt i soffan och redigerade en del text på Ragdollklubbens hemsida, kom Stina in från balkongen med siktet inställt på mig. Nu ville hon kela. Hon hoppade upp och satte sig alldeles nära mig och började buffa, spinna och mjölktrampa. Jag såg att hon verkligen uppskattade när jag ägnade hela min uppmärksamhet åt att klappa, klia och prata med henne.

Med detta skrivet hoppas jag att alla förstår att jag förordar att katter som inte ska användas (mer) i avel ska kastreras - dock inte före fyra månaders ålder.

Den enda av våra hemmavarande katter som inte är kastrerad nu är Sandie men på måndag ska även hon bli en lycklig kastrat. 

Kenneth skickade ett foto på Stella Cerise idag. Jag uppskattar alltid, när det kommer hälsningar från ”mina” kattungar. 

 

Så mycket gemensamt

16 jul 2019

Som småbarnsförälder hade jag mycken kontakt med andra i samma situation. Det fanns så många vinster med det; vi kunde hjälpas åt t.ex. med att passa varandras barn eller att skänka varandra eller byta urvuxna barnkläder men det mest väsentliga var ändå att kunna utbyta erfarenheter samt ge och få goda råd och stöd.

Nästan likadant är det för oss kattägare. Förvisso gäller det inte kläder :-) men vi har mycket annat gemensamt och kan hjälpas åt bara vi vill men..... Tyvärr kan det ibland vara tvärt om i ”kattvärlden”. För mig är det obegripligt.

I många annonser står att läsa att kattungarna är kastrerade innan flytt, alternativt anger parningsavtalet eller överlåtelseavtalet att kattungen ska kastreras innan kisse blir könsmogen. Likaså kan man hitta annonser, där det står att katter till avel endast säljs till registrerade uppfödare. Varför? Ett eget stamnamn är definitivt ingen garanti för något annat än att man betalat 1 500 kr och fått sitt stamnamn godkänt. Själv tycker jag att man, precis som för vanligt körkort, borde ha ett ”körkort” för avel, dvs. ett kunskapsprov.

Om någon som inte har erfarenhet av avel men som skulle vilja köpa en avelskatt av mig för att starta en uppfödning, skulle inte mitt villkor vara att vederbörande har ett registrerat stamnamn. Jag skulle istället (om jag bedömer spekulanten seriös i sina planer) erbjuda mig att hjälpa den blivande uppfödaren tillrätta med både stamnamn och annat man bör känna till, när man startar sin uppfödning. Det ger mig bättre garantier för att köparen ska ha ett stöd och därmed känna sig trygg med en bas att stå på. Jag tror att det ger större möjligheter att lyckas än att enbart ha registrerat ett stamnamn. Det viktigaste i avelsarbete är god omvårdnad och en strävan efter att så långt det är möjligt avla fram rastypiska katter och till en början behöver man både praktisk hjälp, råd och stöd.

Vad vill jag då säga med detta? Jo, min avelskatt blir inte finare för att jag missunnar andra att avla på en av min katts lyckade avkommor. Förvisso minskar antalet konkurrerande katter om jag kastrerar mina kattungar innan de säljs men......  Borde inte vi alla sträva efter en större avelsbas med rastypiska ragdolls?

I samband med överlåtelsen talar jag mycket om värdet av kastration, eftersom jag anser att den katt som inte ska användas i avel absolut ska kastreras. Den mår inte bra annars. Om däremot kattungen är lovande och köparen seriös och vill ta emot hjälp av någon med erfarenhet, tycker jag absolut att katten ska få användas i avel. Jag blir bara glad över om någon vill avla på en fin katt från min uppfödning - en kisse med bra bedömningar från utställning.

 

Mina två sista ”Sisselbebisar”

15 jul 2019

Hanna och Nåmi kom punktligt klockan 12. Alla kattungeköpare har utstrålat samma förväntan och glädje, när de kommit för att hämta sin/sina ”bebis/bebisar”. Det är faktiskt så det känns, när man vet att kattungen snart är ens egen. Vi träffades här hemma och skötte de praktiska detaljerna med ”Sverakdokumenten”, veterinärbesiktningen (gjord i fredags) och de övriga papperen, Royal Canins kattungepaket och Agriafiltarna & termometern. Hanna och jag hade lite mer att prata om än det jag tagit upp med de andra kattungeköparna (undantaget Tanja som också är fodervärd), för en av de två kissarna hon hämtat idag är på papperet min. Hanna är nu fodervärd till Lilly (f.d Bitte) men Luke (f.d Buster) är hennes egen redan från start. 

Jag vet att jag många gånger skrivit om fodervärd men kanske inte ordentligt berättat, vad det innebär att vara fodervärd. Det kan se lite olika ut, för ägaren kan upprätta egenformulerade avtal, själv följer jag även i detta avseende SVERAK:s blankett.

Förutom våra hemmavarande katter äger jag idag också två blivande avelshonor, Zinja som bor hos Tanja och Natalie och Lily hos Hanna och Nåmi. De står för kostnaden för kattens dagliga liv, dvs. mat, sand m.m. Allt som har med själva aveln betalar jag; avelsförsäkring, parningskostnaden till hankattens ägare och en på förhand fastställd summa per kattunge. Allt detta finns nedskrivet i ett Parningsavtal mellan mig och hankattägaren. Jag betalar även vaccinationen vid 1 års ålder och övriga veterinärkostnader om det skulle bli aktuellt. Det som inte står i fodervärdsavtalet är att jag betalar utställningsavgiften men det gör jag gärna, om fodervärden vill ställa ut min katt. Jag ersätter också kostnaden för HCM- och njurscanning, allt enligt Ragdollklubbens hälsoprogram. Därefter är kisse klar för parning (bör vara minst 1 år). Allt kring kattungarna; vaccinationer, besiktning, chippning ersätter jag. Kattungarna stannar hos fodervärden tills de är minst 12 veckor - allt enligt SVERAK:s regler.

När fodervärden haft två kullar på sin foderkatt, övergår den i fodervärdens ägo. Det är ett stort och fint arbete, som en fodervärd utför och jag är sååå tacksam för allt Lotta gjort och Tanja och Hanna påtagit sig ansvar för. Nu har de sista kattungarna ur Sissels andra kull flyttat och Lotta äger nu Sissel. Vi skrev ägarändringaavtal igår.

Hanna har skickat foton på sina småttingar. De har nu utforskat sitt nya hem och verkar nöjda :-). Lily är lite försiktigare än Luke och det är nog tryggt för henne att ha honom med i det nya hemmet, även om hon också gärna vill vara tillsammans med ”sina människor”.

 

Sissels kull

14 jul 2019

Så var det då dags för de första två kattungarna i Sissels kull att flytta till sina nya hem. En sista gång tittade jag igenom de dokument som ska undertecknas, innan jag stoppade ner dem i ett kuvert tillsammans med annat, som också ska följa med vid flytten, t.ex. stamtavla, besiktningsblankett och vaccinationskort. Jag lade också ner en leksak från Ove och mig, den fina filten och en termometer från Agria och hinken med Kitten våt- och torrfoder och ytterligare en filt från Royal Canin. Därefter tog vi bilen till Lotta. 

Klockan 12 kom Lisbeth med sin dotter och son. Tillsammans gick Lisbeth och jag igenom alla papper och pratade kastrering samt försäkring. Jag vill också att kattungeköparna ska känna att de kan kontakta mig om de känner sig osäkra på något och förstå att jag inte blir störd - tvärtom!!! Jag har inte själv svar på allt men jag har ett bra kontaktnät, som jag kan fråga vid behov. 

Carina, som också skulle hämta sin kattunge idag, kom från Uppsala med tåg. Ove hämtade henne och hennes dotter vid pendeltågsstationen. När även Carina och jag skött pappersexcercisen och gått igenom diverse ”bra att veta-saker” gjorde vi oss tillsammans klara för avfärd; Buster, som hennes kisse ska heta, hans båda mattar och Ove och jag. Ove släppte av Uppsalaresenärerna vid stationen och själva åkte vi hem. 

När vi lämnade Lotta hade Lisbeth redan hunnit hem och också skickat ett foto på Zafira, som Bibbi ska heta. Zafira hade gått ur transportburen, så snart de öppnade dörren till den, berättade Lisbeth. Lite senare fick jag via sms veta att Zafira hade varit lite ledsen efter en stund men det verkade snabbt ha ”blåst bort”, för kort därefter fick jag en filmsnutt med en glad katt, som lekte :-). 

Även Carina skickade bilder. Buster såg på fotografierna ut att vara mycket nöjd med livet.

På den första bilden ser du Zafira, på de övriga ses Buster.

Imorgon kommer Hanna och Nåmi och hämtar sina kattungar. 

Till sist! Tanja, Anette & Kenneth och Carolina - det kommer en hink från Royal Canin till er också.

 

 

Den viktiga leken

13 jul 2019

Varje kattägare bör leka med sin katt. Det är viktigt för kattens hälsa och också för att upprätthålla banden mellan kisse och dess ägare. Som tur är så älskar katter att leka. Lekarna går nästan enbart ut på att stimulera jaktinstinkten.

Något av det första du ska tänka på när du skaffar katt, oavsett om det är en kattunge eller en vuxen katt, är att hitta en bra leksak att roa katten med. Om du försöker att stimulera kisses jaktinstinkt, ska du inte använda händerna. Även om katten är försiktig kan den bita dig, om den blir för exalterad. Den ska associera händer med att bli klappad och få mat. 

Det är lätt att hitta bra leksaker för katter och man behöver inte ens köpa dem. Katter är oftast minst lika intresserade av en pappersbit, ihoprullade foliebollar, plastkorkar från flaskor och gärna något som rör på sig och ger ifrån sig lite ljud, t.ex. papperspåsar. Om man vill köpa leksaker kan det vara en god idé att välja något som piper eller har bjällror - särskilt bra att ge en katt som ska vara ensam hemma, eftersom ljudet stimulerar men........ det allra roligaste för kisse är om du härmar rörelsemönstret av något som katten förmodligen skulle jaga. Katter har en stark instinkt att förfölja och döda byten. 

Två lekstunder per dag brukar vara lagom, både för dig och din katt. Du kanske kommer att upptäcka att en lekstund precis innan läggdags hjälper din katt att lugna ner sig, om den brukar busa mycket på natten.

OBS! Var försiktig med vanliga snören, gummisnoddar eller något annat en katt kan råka svälja.

 

Malte

12 jul 2019

Jag tycker om att gå på kattutställningar som åskådare men inte att själv ställa ut. Många vet redan att en av anledningana är att jag har svårt att bada katterna, eftersom de blir så ledsna då. Det känns t.om som om de blir besvikna på mig när jag utsätter dem för vatten. För att förbereda en katt för utställning räcker det inte med att bara bada den. Den ska fönas också. Många katter avskyr att åka bil, vilket utställningakatten också måste göra. På plats i utställningslokalen ska kisse registreras, ibland veterinärundersökas (stickkontroll) och sedan placeras i en utställningsbur. Där ska den tillbringa stora delar av dagen med endast korta avbrott för ny pälsvård och därefter bedömning av en kattdomare. Den ska också acceptera de många besökarna som vill beundra den. Om katten går vidare i tävlingen väntar ännu en bedömning. Det gäller alltså att kisse, förutom att vara vacker, också har ett bra temperament och har tålamod. Om en katt skulle visa sig vara aggresiv kan dess karriär sluta med ”rött kort”, vilket innebär livstidsavstängning från alla utställningar. Som väl är är det inget som sker direkt - alla kan ju ha en dålig dag - utan det föregås av två varningar i form av gula kort. Aggressivitet kan vara ett uttryck för att katten är rädd. Sandie tillhör den grupp av katter som avskyr utställning. Hon har bara ställts ut en gång, för eftersom hon helt enkelt var skräckslagen, beslöt jag att hon aldrig mer skulle behöva utsättas för utställning. 

Sissel däremot störs inte alls av vare sig bad, fön, bilfärd eller själva utställningsupplägget. Lotta, min fodervärd, gillar att ställa ut och kommer med stor sannolikhet att fortsätta tävla med Sissel. Nästa titel Sissel kan få är Internationell Champion.

Malte, Sissels förra ”kille” tycker också att det är ok med utställning. Han har kommit längre än Sissel. På Uppsala Kattklubbs senaste utställning, i juni, fick han sitt andra certifikat. För att nå nästa titel, dvs. Internationell Champion krävs ytterligare ett cert och för det måste han tävla utomlands. De flesta svenska katter brukar i de fallen tas till Finland eller Norge. Järva kattklubb organiserade tidigare ”utställningsresor” till Finland för sina medlemmar och deras katter, kanske görs det fortfarande - jag vet inte. Det brukade iallafall vara uppskattat. Huruvida andra kattklubbar gör något liknande känner jag inte till.

På den första bilden ligger fina Malte i sin utställningsbur (juni 2019). Den andra bilden är tagen när den lilla ”sibben” ska bedömas (på sin första utställning). Om jag skulle skaffa en annan raskatt, skulle det vara just en sibirier, jag gillar verkligen den sibiriska katten men någon ny ras blir det inte för min del.

 

En tjock pärm

11 jul 2019

Det ena föder det andra och det jag planerat göra idag är uppskjutet tills imorgon. Varför? Jo, så här var det.

Jag skulle leta reda på Zinjas ID-nummer och hämtade pärmen, i vilken jag förvarar alla kattrelaterade dokument. En gång för länge sedan, närmare bestämt 2011 då jag skaffade mitt stamnamn, upprättade jag ett system bland alla papper. Det var bra då men mycket har hänt sedan dess. Jag blir närmast pedantisk, när jag börjar ett sådant här arbete, dvs organisera och sortera. Jag avskyr att hantera papper och för att jag ska behöva ägna minsta möjliga tid åt dem gällde det idag att vara väldigt noggrann och så blev det. Tack gode Gud för Kivra. Jag kunde kasta massor av papper från pärmen, gamla försäkringsbrev och annat, som jag nu har på min iPad.

39 kattungar har det hittills blivit med stamnamnet Spinetts - inte många i jämförelse med de ”stora” uppfödarna. När jag förvärvsarbetade hade jag inte tillräckligt mycket tid för att ta hand om småkissar på det sätt som är rätt för mig, så jag kom igång sent i livet. Bristen på erfarenhet har jag försökt kompensera med att förkovra mig teoretiskt; genom kurser, föreläsningar och ”faktasök” till mina artiklar i Trasdockan, Ragdollklubbens medlemstidning.

Som jag tidigare berättat kommer jag inte personligen föda upp fler kattungar men ge om mina fodervärdar får jag ändå ha kvar en fot i uppfödarbranschen. Jag är så glad för dem; Tanja som sedan några veckor tillbaka har hand om Zinja och Hanna, som ska hämta sina två kattungar på måndag; Bitte som är foderkatt och Buster som blir hennes egen. Båda fodervärdarna har fina tonårsdöttrar som också tar del av ansvaret för kissarna. 

När Hanna hämtat sina kattungar från Lotta, övergår Sissel i Lottas ägo. Vi kommer självfallet att skriftligen ägarändra och tillse att Lotta får stamtavla och alla bedömningssedlarna som givit Sissel titeln Champion.

Zinja och hennes ”fodersyster” Alita brukar få gå på kvällspromenad. Att de gillar det framgår av bilderna. 

 

Jag visste det

10 jul 2019

men blev ändå så innerligt glad, när dörren på Sikvägen öppnades och jag såg ett vackert brunt ansikte med klart blå ögon som tittade ut i trapphuset. Safir!!! Vilken fin kisse och vilken underbar päls. Bakom henne stod Blue, även han brun (trots namnet) med samma vackra ögonfärg men betydligt större och kraftigare. Båda katterna började direkt stryka sig mot våra ben.

Ethel välkomnade oss in i en ljus, trevlig lägenhet med en fantastisk utsikt. Det var alltså här våra kissar bott i nära ett år nu. Det gick inte att ta miste på att katterna är högt älskade. I såväl sovrummen, köket som vardagsrummet stod stora, fina klätterträd - i vardagsrummet t.om 2 stycken. På balkongen var ordnat så att kissarna skulle ha fin utsikt och kunna övervaka måsarna, som skränande flög fram och tillbaka till sitt bo under hustaket. Som de ragdolls de är, såg de till att vara där deras människor befann sig, så när vi drack kaffe och åt nybakad äppelpaj i vardagsrummet, låg de också där i varsitt klätterträd. När vi gick ut i hallen följde de efter. En av dem gick t.om med in i hissen, när vi skulle åka hem.

Ove och jag tycker att det är fantastiskt roligt att få träffa ”våra”  kattungar, när de blivit vuxna. Safir och Blue fyllde ett år i april. De har varit tillsammans sedan födelsen och är varandras bästa vän. Blue är den hungrigare av dem. Förutom köttfärs äter han endast torrfoder. Safir däremot gillar mest blötmat och den får hon ha för sig själv. När det gäller köttfärs däremot måste hon skynda sig, annars äter Blue upp syrrans mat först och sedan äter han sitt eget käk!!!

Igår kom stamtavlorna till kattungarna hos Lotta. Som jag sagt tidigare är det något alldeles extra att öppna brevet med dem. Stamtavlan är ett kvitto på att både kattungarna, deras föräldrar och tidigare generationer är raskatter och att vi uppfödare värnar om att bibehålla rasen enligt den framtagna rasstandarden.

Så här fina är de, Safir och Blue!

 

Kastration - ett klargörande

9 jul 2019

 Först och främst - det heter kastration oavsett om det gäller honor eller hanar. Varifrån kommer då villfarelsen att det heter sterilisering beträffande honkatter? Det vet jag inte men det är alltså fel! Att sterilisera en katt innebär endast att den inte kan reproducera sig. Den har brunstbeteendet kvar; skriker, blir rastlös och markerar ofta sitt revir genom att ”kissa in det”.

Mycket lägligt kommer nu information om kastration från Hill’s, som f.ö av och till skickar ut ”bra att veta-läsning” till oss uppfödare. Följande kom igår:

Honor: kastrationen innebär borttagande av äggstockarna En fertil honkatt kan få 15 - 20 kattungar på ett år, så det mest ansvarsfulla är att kastrera henne, om hon inte ska användas i avel (givetvis ska hon inte heller då ha så många ungar på ett år). Kastration utesluter risken för äggstockscancer och minskar dramatiskt risken för livmoderhalscancer. Om honkatten löper flera gånger utan att paras kan hon utveckla depression, anorexi, diarré och kräkningar, något som  den kastrerade honkatten oftast slipper.

Hanar: kastrationen innebär borttagande av testiklarna. Genom att kastrera hankatten finns ingen risk för att han drabbas av testikelcancer. Ingreppet förebygger även flera oönskade beteenden såsom att han ”revirmärker” med fränt luktande urin eller blir inblandad i slagsmål med andra hanar.

Kastrerade katter är generellt mycket mer fogliga och lätta att hantera. Efter kastration förändras kattens hormonbalans vilket gör att ämnesomsättningen minskar. Detta kan i sin tur leda till att katten lättare går upp i vikt men......skyll inte på katten!!! Vilken mat den får bestämmer du. Den kastrerade katten bör serveras mindre kaloririk föda än tidigare men jag tänker fortsätta att ge Sandie kaloririk mat tills hon återfår normalvikt. Efter den senaste kullen är hon alltför smal.

I förrgår besökte vi Sandies förra kull, som jag berättade igår och hade tänkt berätta om idag men jag har skjutit fram det tills imorgon istället. Det var jätteroligt att få se ”våra” katter som vuxna och naturligtvis även att träffa Ethel och Robin. Jag kommer också att visa flera nytagna foton på Safir och Blue imorgon.

Stora, fina kissar

8 jul 2019

Mona ringde. Det hon menade med fodervärd var att en fodervärd tar över en vuxen katt och betalar för foder, sand, försäkring och annat en katt kan behöva. Kissen blir givetvis också bli en älskad familjemedlem. 

Mona och hennes man har tidigare tagit hand om hemlösa hundar från Grekland och de har ett hjärta som klappar för djur. Den senaste hunden har flyttat till Monas son och sonhustru, som bor på ett annat plan i samma fastighet som Mona och hennes make. Sonen och hans hustru blev så förtjusta i hunden att de bad att få överta den. Efter en del funderande blev det så.

Om man älskar djur och är van vid att det står en glad hund eller katt innanför dörren, känns det väldigt tomt och tråkigt när ingen står och väntar, när man kommer hem. Mona ville nu ha en katt och hade läst på om ragdoll och funnit att en sådan ville hon ha (det gäller säkert också hennes make men det är med Mona jag pratat mest). Under samtalet märkte jag att hos Mona har djur det bra.

Jag förklarade vad det innebär att vara fodervärd i Sverige och berättade också att Ove och jag kommit fram till att vi måste göra något, så att Sandie också skulle trivas med tillvaron. Kanske skulle det vara bra för Sandie att få flytta till Mona och hennes man, men först måste hon kastreras. Vad tyckte Mona om det? Mona hann före mig - hon föreslog att hon själv och maken skulle komma och hälsa på och bekanta sig med både mig och Sandie. Precis det hade jag själv tänkt föreslå.

En vecka senare träffades vi. Allt kändes bra direkt! Även Sandie verkade ”med på noterna” :-). Sandie har nu en bokad tid för kastration, måndagen 22 juli på Väsby Djursjukhus. Efter det följer hon med Ove och mig hem och flyttar först efter rehabiliteringen. Jag tror att detta kommer att bli en mycket bra lösning.

Idag har vi hälsat på hos Safir och Blue, ett syskonpar ur Sandies förra kull. De är både stora och fina och imorgon berättar jag om besöket.

Visst ja, skulle ju berätta

7 jul 2019

I förrgår skrev jag att jag skulle återkomma och berätta om vad som ska hända med Sandie men igår kom jag inte ihåg det. Nu ska ni få reda på det - och varför.

De sista veckorna innan kattungarna flyttade var Sandie ofta irriterad på dem. I början, och så länge de verkligen behövde henne, fanns hon alltid till för dem men när kattungarna krävde av henne sådant hon visste att de klarade utan sin mamma (att äta t.ex) - det var då hon tände till. Jag tror faktiskt att hon kände sig utnyttjad. Småttingarna var inte direkt lydiga utan fortsatte oftast, trots ”fräsvarningar” att försöka tutta på sin mamma. I de lägena höll hon fast dem med tassen och naggade på deras morrhår. Kattungarna visste att hon aldrig skulle göra dem illa på allvar, så rädda blev de inte men de förstod att för att slippa bli fortsatt fasthållna, måste de sluta provocera henne.

Alla Sandies småttingar har nu nya, fina hem och trivs mycket bra där. Sandie däremot är inte till freds med tillvaron och nu riktar hon sitt missnöje mot de andra katterna. Mot Ove och mig visar hon inga sådana tendenser men hon verkar vilja vara ”ensam på scenen”! Nu kommer det......helt otroligt!!!

Precis som när Ove och jag började prata om att vi måste göra något för Tasse fick jag ett mail från Mona. (ni minns säkert att Carin ringde och vill köpa en vuxen katt, samtidigt som Tasse började tycka att det var för många katter här hemma för att han skulle trivas). Mona presenterade sig och sin familj och berättade att hon skulle vilja bli fodervärd till en vuxen katt för att hon, som hon skrev, inte var intresserad av att ha kattungar. Hur tänkte hon då? Vad innebar det för henne att vara fodervärd? Jag bad henne ringa mig, ofta är det enklare att prata än att skriva. 

Mona hörde av sig, vilket jag är väldigt glad över. Vad som blev resultatet av det samtalet berättar jag imorgon.

Snart dags

6 jul 2019

Tiden går fortare och fortare för varje år som går - åtminstone tycker jag att det känns så. Mina kattungar hos Lotta ska, även de, flytta snart. Därmed övergår Sissel i Lottas ägo och hennes nästa kull kommer att få Lottas stamnamn. 

Jag tycker att det är roligt att Sissels fina gener går vidare men mer än fyra kullar tycker jag inte att en kattmamma ska ha. Hon har väldigt mycket arbete med sina ”barn”; ska ensam både tvätta, mätta och uppfostra sina bebisar. Jag anser att hon efter den fjärde kullen ska få vara en bekymmerslös kisse, som utan ansvar för andra kan njuta av livet och bara tänka på sig själv.

Stina var, som jag tidigare berättat, en oerhört omsorgsfull mamma som månade väldigt mycket om sina ungar och glömde nästan helt bort sig själv. Som fertil tog hon även stort ansvar för Sandies kattungar (när hon fick tillåtelse av Sandie) från c:a 6 veckors ålder. Som kastrat har hon inte alls intresserat sig för Sandies senaste kull. Numera ägnar hon sig mer åt att uppfostra fiskarna och när de får mat, sätter hon sig framför akvariet och slår med tassen på glaset, om hon tycker att de simmar alltför nära. Stina är också mycket mer tillgiven nu och har en helt annan ro i kroppen.

Sandie har fött och tagit hand om 19 kattungar totalt. Hon har därmed också berikat många familjer med en förtjusande katt. Nu ska även Sandie kastreras och jag har beställt tid för henne måndagen 22 juli. Precis som för Stina ska ingreppet ske på Väsby Djursjukhus, en fantastiskt fin djurklinik med personal, medicinsk apparatur och laboratorium ”på topp”. Förutom det har man också en moderat prissättning. Det är viktigt att känna till att kostnaden för ett och samma ingrepp/undersökning kan skilja 100% mellan olika veterinärkliniker, något jag ska återkomma till senare. Elin och jag har också spelat in ett avsnitt från Väsby Djursjukhusi till vår podd, Prata Katt, och vi blev mycket väl mottagna när vi kom.

Efter kastrationen kommer vi att hämta hem Sandie men efter 7 - 10 dagar kommer vi att.......Vad som händer då berättar jag om imorgon.

Flinga, i stamtavlan döpt till Snöflinga, föddes en snöig novembernatt för snart tre år sedan. Hon bor hos Laila och Jan och deras två hundar (som hon f.ö. uppfostrat med bestämd tass) i Västerås. Igår fick jag en semesterhälsning från Flinga. Visst är hon vacker? Tack Laila!

 

 

SVERAK:s hemsida

5 jul 2019

När jag köpte min första raskatt, Tasse, bestämde jag mig för att gå med i Birmasällskapet, en rasring för heliga birmor. När jag blir intresserad av något, börjar jag direkt att ta reda på så mycket som möjligt om det saken gäller och nu var det birmor det handlade om. Några månader senare köpte jag ytterligare en birma som sällskap till Tasse och jag älskade verkligen mina båda kissar.

Tiden gick och en dag kom jag i kontakt med en ragdoll, som fanns i båten som lade till bredvid oss i gästhamnen i Sandhamn. I den stunden föddes mitt intresse även för den rasen. När jag kom hem till stan började jag läsa på allt jag fann om denna spännande katt. En sådan måste jag ha!!! Jag beslöt mig för att köpa en hona för att så småningom kunna förverkliga drömmen om att bli uppfödare. Så blev det! En månad senare hämtade Ove och jag vår första avelshona, Stina. Sedan dess har det ”runnit mycket vatten under broarna” men det berättar jag om en annan gång. 

I början av min ”kattkarriär” besökte jag nästan aldrig SVERAK:s hemsida men vartefter tiden gick började jag allt oftare att titta där efter så väl nyheter som annan information. Där finns massor av nyttigheter. På startsidan finns t.ex. rubriken Findus och där kan man hitta alla katter, som är stambokförda i SVERAK. Eftersom jag ansökt om stamtavla för min kull hos Lotta, fodervärden, har jag de senaste dagarna ”gått in” på hemsidan för att se, om stamtavlorna blivit registrerade. Stambokföringen tar semester 8 - 28 juli och ansökan var inlämnad i god tid men eftersom det varit strul med SVERAK:s datasystem, har det funnits en viss oro hos mig. Till min stora glädje fanns alla kattungarnas stamtavlor registrerade idag på eftermiddagen! På måndag kommer de nog också att finnas i pappersform i min egen brevlåda. 

Om du vill se stamtavlorna gör du så här: ”gå in på”  www.sverak.se.  Klicka på Findus längre ner på sidan. På den tomma raden bredvid ”Reg nummer, namn och/eller stamnamn” skriver du ”Spinetts”. Klicka sedan på ”sök”. Du kan nu se namn, kön, ras, EMS-kod (easy mind system), registreringsnummer och födelsedata på alla Spinettkatterna. Om du klickar på kattens namn får du tillgång till hela stamtavlan. 

 

Den övergivna ragdollen

4 jul 2019

Jag har inte kunnat släppa tankarna på den övergivna ragdolltjejen. Ena stunden har jag tänkt att det nog skulle lösa sig, den andra att det inte skulle gå att hitta någon som ville ta hand om henne.

Vuxna människor VET att katter inte klarar sig utan människor - iallafall inte om de ska leva ett något så när värdigt liv. Ändå överger många sin katt utan samvetsbetänkligheter. Det är förfärligt att någon kan vara så ansvarslös och grym.

Hur Helena bar sig åt vet jag inte men hon har iallafall hittat ett hem till den övergivna katten, som nu fått flytta in hos en kattälskande dam här i Sundbyberg, där hon även har fått en ”ragdollbror”. Jag får nog mer information snart men när jag nu vet att katten får leva, kommer jag att kunna sova gott inatt.

Idag har Carin varit här på lunch. Katter förenar!!! För snart fyra år sedan fick jag ett oväntat telefonsamtal. Det var en äldre dam, som sökte en katt med några år på nacken. Just då hade jag en kull busungar. Min första raskatt, Tasse, tyckte att det hade blivit jobbigt här hemma. Han var inte elak mot småttingarna men låg största delen av dagen uppe på en garderob för att få vara ifred. Ove och jag hade börjat prata om att vi måste göra något för Tasse men hade ännu inte hittat någon bra lösning på vad. När Carin nu hörde av sig beslöt vi att låta Tasse flytta till henne. De två skulle nog trivas tillsammans och det skulle då vara en bra lösning - Tasse skulle slippa busungarna och Carin skulle få sällskap igen (hennes förra katt hade nyligen dött och det hade blivit alltför tomt hemma).

Tasse och Carin fann varandra. I samband med överlåtelsen (jag följde SVERAK:s rekommendationer) bjöd jag Carin på lunch. Hon såg då min iPad och undrade hur den fungerar och jag förklarade i stora drag. Efter några dagar ringde Carin och berättade att hon köpt en egen platta. Problemet var att hon inte hade en aning om hur den fungerar. Jag erbjöd mig självfallet att hjälpa henne. Hon tog med sig sin padda och kom. Jag höll regelrätta lektioner och gav henne läxor och Carin löste de uppgifter hon fick. Så fortsatte vi många timmar. Carin är idag jätteduktig men varje gång hon kommer på besök, har hon med sig sin iPad. Det är alltid något nytt hon vill ha hjälp med. 

Vi har Tasse att tacka för att Carin och jag lärde känna varandra. Carin har det sällskap hon saknade och jag vet att Tasse fått ett bra liv med ett lugnt åldrande (han fyller 11 år den 27:e denna månad) utan busiga kattungar, som stör friden. Tasse heter numera Greve Frans af Tassen :-) men kallas bara Greven.

← Äldre inlägg

Katten har under tiotusentals år varit en del av vår kultur. I Egypten, för cirka 5000 år sedan, ansåg man att katten var en helig varelse. Att döda eller äta en katt sågs som ett så allvarligt brott att det bestraffades med döden.Antalet katter i Sverige uppgår till cirka 1,3 miljoner. Av dessa är 13,4 procent rasrena. Nästan var fjärde barnfamilj (23 %) har katt och äldre människor föredrar katt framför hund.

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.