Blogg

Vilka framsteg!

22 apr 2018

Kattungarna är åtta dagar idag och massor har hänt på den korta tid som gått, sedan de föddes. Alla har mer än fördubblat sin födelsevikt. Molgan är störst med sina 245 g. Alla kattungarna är knubbiga och det märks inte minst, när de ska äta. Tidigare låg Sandie på sidan med kattungarna på rad framför sig. För att alla småttingarna ska få plats ligger hon nu med magen snett uppåt och kattungarna kan liksom klättra upp på sin mamma. De har inte längre några problem med att hitta till tutten. 

I samband med vägningen idag såg jag det som jag ser som ”en milstolpe” i kattungarnas utveckling - ett öppet öga eller rättare sagt två ögon, som öppnat sig! Musse och Mickey kan se med varsitt öga. Den viktigaste socialiseringsperioden i en katts liv har börjat. Den sker mellan den 2:a och den 7:e levnadsveckan. Kattungen behöver då mycket kontakt med människor, för att den ska bli en bra sällskapskatt som tycker om att umgås med människor. Våra katter vill alltid vara med där Ove och jag är och de kopplar gärna av tillsammans med oss i soffan.

Jag filmade Sandie och hennes bebisar på förmiddagen. Den lilla videosnutten finns nu på Prata Katts Instagramkonto, titta gärna in på småttingarna. Hittills har livet mest gått ut på att äta och sova för kattungarnas del men de börjar alltmer träna på att ta sig fram. I den nya ”bostaden” har de bra möjligheter att träna. Min plan är att regelbundet filma småttingarna för att mina läsare ska kunnna få följa kattungarnas utveckling. Om c:a två veckor kommer de att flytta igen - då till en hage, som kommer att stå på golvet i vardagsrummet. Det är viktigt att de blir vana vid ljud och känner att de är med i familjen. De vuxna katterna missar aldrig bra TV-program :-).

Jag hoppas att ni följer Elins och min podd, Prata Katt. Vi har fått intressanta mail från människor/företag, som vill starta ett samarbete med oss. Det tycker vi är jätteroligt. Närmast kommer vi att så smått börja jobba ihop med Kattbox Sverige AB, ett företag som startade 15:e februari, 2016. Berättar lite mer om företaget imorgon.

Nu har Sandie en egen matplats i ”kattboet”. Hon gillar att äta där; nära kattungarna och utan de andra vuxna katterna som älskar (och försöker stjäla) Sandies extra kaloririka mat.

 

 

Det hände igen....

21 apr 2018

Jag glömde publicera gårdagens bloggavsnitt; förmodligen var jag för splittrad innan jag lade mig. Gjorde det idag på morgonen istället, så det finns två inlägg med samma datum nu. Det är många saker som behöver bli gjorda under den närmaste veckan och jag började göra en planering (i huvudet) över, i vilken ordning och hur jag ska gå tillväga de närmaste dagarna. Det är roliga saker jag talar om men de tar tid. Prio ett är att jag ska börja skriva några artiklar till Trasdockan men det får bli framåt natten. Istället prioriterade jag det fina vädret och satt i solen på gården några timmar på dagen. Om jag inte hade katterna skulle jag kunna sitta i solen på balkongen men jag törs inte öppna fönstren där, eftersom det inte går att lita på kissarna, om en fågel eller insekt flyger förbi. 

Det intressanta brevet som jag talade om i förrgår kom från Eva. Jag har aldrig träffat henne men hennes mamma och jag gick de första sju åren i samma skola i Morgongåva utanför Uppsala. När jag flyttade till Gustavsberg fortsatte vi att hålla kontakt, ända tills Lena gifte sig med en man från Kreta och flyttade med honom till hans hemö. Lenas dotter Eva bor i Sverige, fick jag veta. Hon är på jakt efter en kattunge och Lena uppmanade henne att ta kontakt med mig. 

När kattungarna får flytta framåt eftermiddagen, går det bättre att kunna fotografera och filma dem. Elin sköter vårt Instagramkonto, Prata Katt, och håller det levande genom att dagligen lägga ut kattbilder. Nu ska jag också skicka videosnuttar på småttingarna till henne. Hoppas att de öppnar ögonen under helgen :-).

Efter middagen bäddade jag den stora hundburen och började flytta över kattungarn en efter en - efter den dagliga vägningen. Sandie var absolut inte glad över tilltaget, särskilt inte när småttingarna började pipa i den nya ”bostaden”. Kattungarna är riktigt duktiga på att kravla runt nu, så jag har rullat en ”Agriafilt” som en avgränsning, eftersom buren är så pass stor. När alla kattungarna var överflyttade, resignerade Sandie och gick in till sina pipande bebisar, lade sig tillrätta, började spinna och alla barnen kravlade fram till maten.

Nu, några timmar senare är allt frid och fröjd på Gjuteribacken.

 

Uppskjuten till morgondagen

21 apr 2018

Meningen var att kattungarna skulle flytta till en större barnkammare idag men det blir inte alltid som man tänkt sig. 

Efter frukost började jag planera min del av temat i nästa nummer av Trasdockan. Vi har valt att kalla det ”Kattpensionat”. Visserligen lärde jag mig en del om detta på Diplomeringskursen men jag minns absolut inte längre t. ex minimimåtten på golvytan, takhöjden eller andra bestämmelser som gäller för en box (rummen på katthemmen kallas så). Det är inte viktigt att komma ihåg, tycker jag. Det väsentliga är att man på kursen lär sig att det finns bestämmelser om detta och att man vet, var de står att finna. Förutom detta behövde jag påminna mig om vad som som krävs för att få lämna katten på ett kattpensionat och vilka bestämmelser det finns kring skötseln av kissen.

Jag hann inte så långt innan jag skulle åka till Elin. På eftermiddagen tog jag ”trevliga spårvagnen” till Liljeholmen, där Elin och jag skulle spela in ett nytt avsnitt till podden. Vi skulle tillika göra en intervju med Sarah Siverman. Den skulle handla om BARF (biologiskt-anpassad-rå-föda). Sarah är näringsexpert och brukar föreläsa för ”kattentusiaster” i olika sammankomster. Elin och jag är så glada över att Sarah - trots att det var fredagkväll - ändå ville åka från Vallentuna till Liljeholmen för att helt idéellt berätta för oss och alla som lyssnar hur hon gör, när hon ”barfar” sina katter. Själv tycker jag att det verkar lite bökigt men övning ger naturligtvis färdighet!

Ninni och Neo hade fått en ny trappa på väggen. På så vis får Neo lättare att ta sig upp på bron, strax under taket. De tycker båda om bron men Ninni i synnerhet. Klockan hade passerat 20, när jag var hemma igen. Vi beslöt att det fick räcka med att väga kattungarna ikväll och flytten till en större ”bostad” för Sandie och hennes kattungar är nu en fråga för morgondagen.

Imorgon ska de flytta

19 apr 2018

..... till en större barnkammare. Småttingarna har svårt att få plats när de ska äta. De är så runda och goa nu, så Sandie behöver mer plats för att kunna sträcka ut sig i sin fulla längd, så att alla kan ligga på rad bredvid varandra. Dessutom är det bökigt när man vill titta på dem eller väga dem. Jag tycker också att det blir roligare för Sandie att få vara tillsammans med Ove, mig och de andra katterna. På kvällarna sitter vi alltid i vardagsrummet och jag vet att Sandie också vill vara med. Hon kommer ut till oss korta stunder men har ingen ro att stanna kvar någon längre stund, för hon tänker på sina bebisar. Hon är väldigt ansvarstagande, vilket jag naturligtvis är väldigt glad för.

Vid vägningen idag stannade vågen på 200 g för Musse, Molgan och Myran. Mimmi vägde 180 g och minstingen, Mickey’s vikt var 170 g. Vi har ju en riktig barnvåg, vilket är avsevärt mycket bättre än en hushållsvåg. Trots att den är hal klarar kattungarna att kravla sig framåt på den. Pälsen är tjock och ljus men jag vill återkomma med besked om färg och teckning. Jag har en teori men Carina ska också få titta och ge sitt utlåtande. Så gjorde vi med den förra kullen också och kom fram till samma resultat.

Jag behöver inte slå på väckningsfunktionen på telefonen inatt. Den har, alltsedan kattungarna föddes, stått på 02:30 men ungefär då kommer Ove hem inatt efter att ha gått vakt i båtklubben. Det är inte många som sjösatt sina båtar ännu men några få har trotsat vårens sena ankomst och tagit en liten tur med båten.

Jag fick ett överraskande brev idag från en intresserad kattungeköpare. Jag berättar mer om det imorgon.

Bild 1: vackra Sissel (som ska ställas ut 6 maj), bild 2: Sissels dotter, Ninni, i planterartagen :-).

 

Ni vet

18 apr 2018

....alla ni som följt mig genom åren att jag nästa alltid har något kattrelaterat att berätta varje dag. Så är det även idag men jag har så mycket jag måste uträtta först. I lugn och ro vill jag berätta, vilken fantastisk utveckling som skett beträffande kattungarna på bara fyra dygn.

Jag skriver imorgon om allt jag egentligen skulle vilja berätta idag men inte hinner nu.

Detta hinner jag berätta iallafall; kattungarna kravlar nu runt i boet och tar sig direkt dit de vill; till sina syskon eller till mamma. De rätar redan på de små benen.

Nu hinner jag inte mer än att berätta att alla ökat otroligt fint i vikt; sedan igår har alla ökat 15- 20 g, jättebra!!!

Besök hos Djurskyddet

17 apr 2018

Klockan 13:15 skulle vi träffa Jeanette och Åsa på Djurskyddet. Jag tog tvärbanan mot Sickla. Elin och Leo steg på i samma vagn i Liljeholmen. Efter en kort promenad steg vi in i Djurskyddets lokal  på Hammarby Fabriksväg 25. Den första vi hälsade på var en lite rufsig vovve, som gjorde matte sällskap på arbetet.

Planen för dagen var bl. a att Leo skulle filma när Jeanette visade oss runt på sin arbetsplats. Det var hon som skrev till oss och ville ha till stånd ett eventuellt samarbete. Varje arbetsrum hade en grind ut mot korridoren där vi gick och innanför gallret stod nyfikna hundar som hjälpte sina ägare i arbetet för djur - sådana som inte var lika lyckligt lottade som de själva. Stämningen på arbetsplatsen var väldigt positiv och vi kände oss mycket välkomna.

Efter rundvandringen satte vi oss i konferensrummet; Leo riggade upp mikrofoner och gjorde sina kameror klara. Därefter inledde Elin det som så småningom kommer att bli ett inslag i Prata Katt. Åsa Hagelstedt är generalsekreterare i Djurskyddet; en kvinna som brinner för djur, som är varm och ”utan krusiduller”. Hon beskrev sin organisation och det arbete som utförs. Äntligen fick jag klart för mig den största skillnaden mellan Djurskyddet och Djurens rätt. Båda organisationen har ju djurens bästa för ögonen men i Djurskyddet accepteras att djur föds upp och används som föda. Huvudsaken är att de behandlas väl och får leva ett bra liv innan de slaktas och att transporter och avlivning sker på ett humant sätt. Djurens rätt menar givetvis att djur ska behandlas på bästa sätt men också att djuren inte ska bli människoföda. Jag själv är ju medlem i Djurens rätt men borde kanske ha valt Djurskyddet istället, eftersom jag inte klarat av att bli vegitarian/vegan. När jag tänker efter är det nog inte riktigt sant, för det som jag kan påverka med min vilja har jag alltid klarat, när jag verkligen bestämt mig. Sanningen är nog att jag tycker alltför mycket om kött, kyckling och fisk. Jag ska ta mig en funderare igen.

Kattungarna är så duktiga. De tar sig fint framåt i garderoben, när de vill till sin mamma. Hon tar också väl hand om dem och de ökar fint i vikt. Musse är den som är störst med sina 175 g - en jättebra viktökning. Minst är lilla Mickey men även han har ökat tillräckligt för att vara godkänd. Hade tänkt fotografera kattungarna ikväll men de sover så fint nu i en liten hög, så jag vill inte störa dem.

Imorgon planerar jag att flytta den lilla kattfamiljen till transportburen. 

Min alldeles egen sekreterare

16 apr 2018

.....heter Stisse. Jag klarar mig bra på egen hand och skulle ibland, idag t.ex, önska att han skulle sova, när jag ska sköta mitt ”pappersarbete”. Högst ett par år kvar med företaget och - oh, så skönt det ska bli, när jag inte behöver sköta bokföring mer. För att vara ärlig är det egentligen inget att klaga över, i jämförelse med när jag hade anställda. Lika mycket som jag avskyr papper och utskrifter, lika mycket älskar Stisse dem. Han fascineras av när dokumenten kommer ur skrivaren. Redovisningsfirman jag anlitar kan tydligt se i hörnen på papperen (små hål efter sylvassa tänder) att jag har katt :-). Hela förmiddagen har han suttit bredvid mig på en kudde, spunnit och ”hjälpt till”. Nu är det mesta klart och han kände att han kunde gå ut på balkongen och njuta av att våren är här.

Sandie fick ”nattlunch” vid tvåtiden inatt och hon åt med god aptit. Katter tycker om att äta ofta och jag serverar henne så gärna c:a var fjärde timme. De små krabaterna piper så snart något går dem emot - när jag försöker studera dem lite närmare t. ex. Oavsett det ska jag ta upp dem på sängen ikväll och se om jag kan urskilja något utmärkande på var och en och ........... så var det det där med könet.

Glömde igår att jag skulle visa resultatet från apotekets allergitest; ett prov som är enkelt och ger snabbt svar. Vid osäkerhet kan det vara klokt att göra. Ragdoll och sibirisk katt är vad man kallar allergivänliga katter, vilket inte betyder att alla allergiker tål dem. Jag vet att Sällskapet Sibirisk Katt, iallafall tidigare, erbjöd personer som oroade sig för att inte tåla en sibirier att komma på besök några timmar och se om de reagerade allergiskt på något sätt. Själv tycker jag ändå att det är säkrare att göra ett riktigt test, eftersom allergiker kan reagera olika från katt till katt inom samma ras.

Vägde och fotograferade småttingarna ikväll. Första veckorna brukar vi kolla vikten vid ungefär samma tidpunkt varje kväll. Alla kattungarna har ökat fint men visade tydligt att de tyckte att det var väldigt onödigt både att fotograferas och läggas på den kalla vågen. Mamma är mycket varmare och mjukare och när de fick komma tillbaka till henne slutade de genast att hojta.

Bild 1: Mickey Bild 2: Myran Bild 3: Molgan Bild 4: Mimmi Bild 5: Musse

 

Vilken fantastisk mamma

15 apr 2018

Det krävs en hög mjölkproduktion för att föda upp fem småttingar. Kattmammor är ensamstående föräldrar och förutom att de - helt på egen tass - ska producera maten ska de också tvätta och sköta sina ungars toalettbestyr. Sandie är fullt upptagen mest hela tiden. 

Vissa skulle tycka det vara överdrivet men jag vill hjälpa Sandie så gott jag kan. Till en början serverar jag henne därför mat i ”kattboet” en gång per natt. Hon behöver så väl fylla på sina egna depåer. Jag tror också att det skulle vara skönt för henne att få gå ut i lägenheten och sträcka på sig lite men hon tänker i första hand på sina bebisars bästa och lämnar dem bara korta stunder. Imorse, när hon trodde att de sov, kom hon ut i köket för att äta där. Sov kanske de gjorde när hon gick men de vaknade när mammas varma kropp försvann. De små egoisterna började då skrika så mycket de kunde få ur halsarna och Sande sprang direkt tillbaka till dem, lade sig tillrätta och de började genast dia.

Kattungarna är väldigt alerta och kravlar fint fram till mamma och hittar nu raskt en spene och börjar dia. Jag ska kolla om de har sin egen tutte som grisar har. I ett experiment man gjort har man märkt kultingarna med siffror och den spene de väljer med samma siffra. Om mamma gris varit upprätt och lägger sig igen så att hennes småttingar ska få äta, kan man se att kultingarna väljer sin egen spene och inte tar ”första bästa”. Det sägs att det är likadant med kattungar men jag har inte sett det i skrift.

Jag kan inte ta gift på det jag nu säger, för jag tycker att det är svårt: det är fyra pojkar och en flicka. Imorgon ska jag - i samband med vägningen - kolla könet ännu en gång och då också fotografera kattungarna en och en. De namn jag ska dela ut är då: Musse, Mimmi, Mickey, Murre och Myran, tror jag :-).

Vilken underbar natt!

14 apr 2018

Sandies förvärkar startade vid lunchtid igår men upphörde efter en kort stund. Ändå kände jag på mig att kattungarna skulle födas under kvällen eller natten. Sandie såg på Let’s dance tillsammans med Ove och mig men i slutet av programmet hade hennes värkar kommit igång igen och hon gick in i sovrummet och hoppade upp bland alla handdukarna i ”linneskåpet”, en del av garderoben. Strax innan midnatt kom den första krystvärken. Värkarna var korta och glesa - barnmorskor skriver 30”/3’ i förlossningsjournalen och det betyder 30 sekunder var tredje minut. Sandie var pigg och åt med god aptit under värkarbetet, vilket är bra eftersom förlossningsarbetet kräver mycket energi. 

Att det skulle vara fyra ungar stämde med mina beräkningar. Sandie var ordentligt tjock och fyra kattungar som alla vägde mer än 100 g räckte som förklaring. Jag hade inte förväntat mig att att det skulle komma en femte kattbebis men det gjorde det. 06:37 kom den sista krabaten. Stinas sträva tunga ”satte igång” alla småttingar; de började pipa och instinktivt leta sig mot spenarna. Det är ett under att en blind, döv och nyfödd kattunge hittar till maten. Doften av mjölk vägledde dem. Kattungars luktsinne är välutvecklat redan vid födelsen.

Runt halvåtta lade vi oss för att sova lite. Att vara med om en förlossning är omtumlande för de flesta och det var svårt att somna. Jag slumrade av och till under 1 1/2 timme men sedan fick det vara nog. Kattungarna låg tätt intill sin mamma, när jag tittade till dem igen.

Jag har mycket mer att berätta, t.ex om apotekets allergitest men det får bli imorgon. Nu ska jag gå och kolla mina småttingar. Jag kan inte nog betona, hur glad jag är över de små undren och att förlossningen gick helt utan komplikationer.

Kattungars små klor är väldigt vassa och de ska därför helst ligga på ett nystruket bomullstyg, de kan lätt fastna i öglorna om de ligger på frotté. På bilden väntar de på bomullsunderläggen som låg i tvättmaskinen. Det är viktigt att hålla rent och torrt i ”förlossningsrummet” och det åtgår många tygstycken under en förlossning.

 

04:42 - två kattungar födda

14 apr 2018

 

Ännu inga kattungar

12 apr 2018

Jag trodde nog att de skulle vara födda vid det här laget, kattungarna alltså, men vi väntar ännu. Det är alltid en anspänning att få kattungar och det skulle vara skönt om förlossningen skulle starta nu. Inatt bäddade jag till Sandie och bebisarn även i garderoben; tänkte att hon hellre skulle vilja vara där än i den stora kattburen. Det var ju till garderoben hon bar en av sina ungar första gången hon blev mamma. Mjuka, nystrukna, lagom stora tygstycken i bomull ligger på sängen och väntar. Det är viktigt att de nyfödda kattungarna hålls varma och jag brukar torka av dem lite snabbt innan kattmamman tar över och slickar sina bebisar torra. Förutom att de på så vis inte förlorar så mycket värme stimulerar slickandet till att de reagerar och börjar pipa, om de inte redan gjort det. Cutansrimulering kallar vi det på barnmorskespråk :-).

Ethel och hennes son har, för säkerhets skull, allergitestat sig idag. Exakt hur testet går till vet jag inte men de har fått beskedet att båda tål katter. Det är en mycket stor sorg, om man måste göra sig av med en katt man verkligen älskar. Då är det ju bättre att aldrig ha skaffat en kisse. En av mina söner är allergisk men tanken på att inte kunna ha sin katt kvar gjorde att han kämpade ända tills han hade ordentligt svårt att andas. Då var han tvungen att överlåta katten. Totte lever nu på en gård i Södermanland.

Det blev ingen ny inspelning till podden idag, den är flyttad till nästa fredag. Som väl är har vi redan ett avsnitt färdiginspelat, så det är ingen katastrof att det inte blev av idag.

Idag kom ett spännande mail - en förfrågan från ett företag om vi är intresserade av ett eventuellt samarbete. Givetvis vill vi veta mer om vad det skulle innebära och ett första steg blir att Elin skriver ett mail och ber om lite mer information om vad det skulle innebära.

Första gången jag fått foton från en intresserad kattungeköparevar igår. Trevligt! Hade tänkt publicera två av dem idag men tyvärr är formatet på bilderna fel för det här dåliga hemsideprogrammer. Man måste hålla sin mobiltelefon i liggande läge för att det ska fungera, puh!

 

När som helst

11 apr 2018

....kan de komma, Sandies bebisar. Både Sandie, Ove och jag längtar efter att träffa dem. Visserligen får Sandie mycket jobb men ändå blir det nog lättare för henne - roligare åtminstone. Nu är hon bara hungrig och trött; sover och äter växelvis.

På förmiddagen ringde Ethel. Hon är på jakt efter ragdolls, ett syskonpar, och hade hittat mig när hon letade bland uppfödare. Vi pratade länge i telefon och hon berättade om sin familjesituation, sitt boende, hur hon såg på katter och hur de skulle få det hos henne. Jag känner att Ethel och hennes son kan erbjuda allt det jag önskar för mina kattungar. Jag fick också bilder på både henne själv och sonen. Eftersom jag inte frågat henne, vågar jag inte publicera dem men om jag får hennes godkännande presenterar jag dem imorgon.

Sarah Siverman föreläser en del om BARF, biologiskt anpassad rå föda, och planen är att hon - precis som jag - ska komma till Elin där vi ska spela in två avsnitt om mat. Sarah ska medverka i ett av dem. Nu är det förstås ett ”men” och det är Sandie. Om hon inte fått sina kattungar innan klockan 13, måste jag ställa in morgondagens planerade inspelning. Jag måste naturligtvis finnas hemma, när kattbebisarna kommer. Således är det ovisst om det blir någon inspelning imorgon och då får vi försöka hitta en ny dag som passar alla tre.

Vi har fått tid för att göra ett reportage från Djurskyddet på tisdag klockan 13. Dels ska Leo filma där och dels ska vi ljudbanda en intervju med chefen där. Det har vi blivit lovade via mail. Djurskyddet har sina lokaler i Hammarby sjöstad, så det blir enkelt för mig att ta mig dig. Jag har mindre än 100 meter till tvärbanans hållplats och jag gillar spårvagnen. Den är ren och prydlig och går ovan mark. Perfekt!

Vilka små under!

11 apr 2018

Tinglas förstfödde, Nappe, är minst och inte lika framfusig som sina bröder. Det gör att han fått den sämsta tutten och han har inte heller varit den glupskaste kattungen. Redan från start visar sig olikheterna; vissa tar för sig mer än andra och jag tror det hör ihop med den inneboende tron på sin egen förmåga. Nappe, som egentligen heter Napoleon, hade gått ner 3 gram under det första dygnet men det är ”tillåtet” men sedan måste även han öka i vikt, vilket hans bröder redan börjat göra. Jag fick två bilder på sötnosarna, Nappe har grönt halsband. Lägg märke till det lilla huvudet som sticker fram mellan Tinglas tassar på den andra bilden! 

Pratade med Åsa igår. Hon och hennes familj har kommit fram till att det saknas en ragdoll i familjen. Jag har ingen väntelista som många andra uppfödare har. Det kan hända så mycket under tiden tills kattungen är leveransklar, särskilt om honan inte är ens är dräktig, när köparen vill ställa sig på väntelistan. Det är bara att följa min blogg och höra av sig, när kattungarna är födda, så planerar vi  vidare. Om Åsa inte får ändrade planer kontaktar hon mig när kattungarna är födda. Då planerar vi ett datum när vi kan träffas och prata vidare, vilket brukar vara när kattungarna är runt 5 veckor gamla. 

Jag tycker att det är roligt, om mina kattungeköpare vill komma och hälsa på ”sin” kattunge efter att den tingats. Utvecklingen av kattungarna är rekordsnabb och de flesta kommer gärna och hälsar på den blivande familjemedlemmen. Jag vill att den nya ägaren ska få veta vad som händer och alla framsteg informerar jag om på bloggen. Närmast nu är ju förlossningen. I min roll som barnmorska var jag mycket trygg men som kattstödjare känner jag mig inte lika säker. Även om katten kan förmedla mycket genom sitt kroppsspråk skulle jag vilja kunna förklara att jag vill hjälpa till men att jag inte vet, hur jag kan göra det på bästa sätt men....... mina kattmammor har klarat sig helt på egen tass och det enda de signalerat är att de vill att jag ska finnas med och nära.

 

 

Mina små missar

10 apr 2018

Jag har sett fram emot den här veckan, då jag inte har så mycket inbokat. Min förhoppning är att jag imorgon får undan protokollen från Ragdollklubben och SeniorNet och kan börja förbereda mig för inspelningen på torsdag. Mest av allt ser jag fram emot kattungarna, som kommer att födas vilken dag som helst.

Elin arbetade ett eftermiddagspass igår och var hemma först någon gång efter klockan 22. En stund senare kontaktade hon mig, för hon var orolig över att Neos öga var svullet, han knep ihop det och det rann klar vätska från det. Min gissning var att han varit alltför kärvänlig gentemot Ninni och att hon tassgripligen försökt freda sig mot uppvaktningen och att hon råkat riva honom i ögat. Förutom att ögat var svullet och rann, var han helt opåverkad och betedde sig alltså precis som vanligt. Elin katter är försäkrade i Agria och då erbjuder Agria kostnadsfria videosamtal med rådgivning gällande sjukdomssymtom eller skador som omfattas av försäkringen. Elin ringde också till Agrias veterinär. Misstanken mot Ninni som förövare kvarstod :-). Eftersom Elin hade kvar av Ninnis smärtstillande medicin, som hon fick i samband med kastreringen, fick Elin rådet att ge Neo en dos. Imorse hade besvären i ögat försvunnit och han var sig helt lik.

På förmiddagen idag födde Tingla fyra ragdollkillar (svårt att med säkerhet fastställa könen). Förlossningen gick bra. Marie meddelade mig den glada nyheten men berättade samtidigt att Tingla fortsatte att av och till andades med öppen mun och spann så där högt, som honkatter brukar göra under förlossningen. Huruvida det var ytterligare en kattunge som var på väg eller någon anledning till detta var svårt att säga. Även Marie kontaktade Agrias veterinär, som gissade att det var eftervärkar. Huruvida det var eftervärkar eller något annat får vi kanske aldrig med säkerhet veta. Hur det är just nu, vet jag inte. Imorgon berättar jag mer om de nyfödda småkissarna.

”Mina småttingar” är stora kissar nu; Neo blivande avelshane och Tingla nybliven mor. De var ju så små nyss!

Prenumerera gärna

9 apr 2018

Jag har nyss skrivit ett långt nyhetsbrev till mina prenumeranter men det gick inte att publicera idag. Enligt programmet måste det gå minst 14 dagar mellan breven och det har det alltså inte gjort ännu. J

Klockan är mycket nu och det är dags att sova. Jag berättar om söndagen imorgon, för en hel del kattnytt från söndagen har jag ju. Jag publicerar nyhetsbrevet så snart som möjligt.

 

← Äldre inlägg

Katten har under tiotusentals år varit en del av vår kultur. I Egypten, för cirka 5000 år sedan, ansåg man att katten var en helig varelse. Att döda eller äta en katt sågs som ett så allvarligt brott att det bestraffades med döden.Antalet katter i Sverige uppgår till cirka 1,3 miljoner. Av dessa är 13,4 procent rasrena. Nästan var fjärde barnfamilj (23 %) har katt och äldre människor föredrar katt framför hund.

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.