Blogg

Inbjudan

20 sep 2018

Jag fick ett mail från Bo Söderström i torsdags, där han skrev att Elin och jag är välkomna hem till honom och hans fru torsdagen 11 oktober vid 18-tiden. Har inte hunnit prata med Elin om färdsättet men jag förordar tåg. Jag älskar att åka tåg och spårvagn men är absolut inte förtjust i bil- eller bussresor. Ibland måste jag färdas med buss eller bil men det gör jag först efter att ha inventerat men inte hittat andra alternativ. 

Igår hade vi styrelsemöte i Ragdollklubben och som vanligt hade vi mycket att prata om, bl.a fastställde vi datum för höstens ”klubbscanning” (till reducerat pris). Efter mötet informerade jag Sara, via sms, om att vi bestämt oss för torsdagen den 22:a nov. Kort därefter svarade hon: ”har ”blockat” 22 nov. Min arbetstid är 15:00-20:40. Den dagen är Sara samtidigt en av jourveterinärerna och hon behöver ha ”luft i systemet”, ifall hon måste ta hand om någon akut sjuk katt eller hund. Sara ska återkomma med besked om hur många katter hon beräknar hinna undersöka.

Vilken fin veterinär Sandie hittade åt klubben! Det var när Sandie skulle scannas, som jag träffade Sara första gången. Jag kände direkt att jag måste försöka knyta henne till Ragdollklubben. Sedan den dagen är hon personen bakom ”Veterinären svarar” i Trasdockan. I november har Ragdollklubbens medlemmar, för tredje gången, möjlighet att få sina katters hjärta och njurar ultraljudade för 1500 kr per katt. Det är en avsevärd prisskillnad mot vad en motsvarande undersökning vanligtvis kostar. Södra djursjukhuset har mig veterligt de lägsta priserna i Stockholmsområdet även utan klubbens rabatt. 

Allt jag kan göra för mina katters bästa gör jag och det är viktigt för mig att följa Ragdollklubbens hälsoprogram. Därför kommer jag att anmäla båda mina avelshonor, Sandie och Sissel, till den kommande scanningen. Förhoppningsvis kommer Sissel att bli mamma senare i höst och Sandie under våren 2019. Efter det kommer jag att fortsätta mitt avelsarbete enbart på det teoretiska planet och hoppas kunna hjälpa andra med råd i deras avelsarbete men utan fler, egna  Spinettkattungar.

Den här idén är nog bra

19 sep 2018

..... det hoppas jag iallafall. Att inte ha planer skulle vara förfärligt, tycker jag. Planerna föregås av en massa olika idéer, som inte alla är lysande men flera av dem är faktiskt riktigt bra. Som från ingenstans dyker de upp men visst vore det skönt ibland, om de inte vore så många. Det tar tid att tänka igenom om de håller och många visar sig, vid närmare eftertanke, vara ”spamidéer” :-). Gårdagens ”Liljeholmens” är så pass bra att jag gått vidare med den.

Den senaste idén, som fått gå vidare, dök upp när jag satt och skrev ett mail till Anna-My på Royal Canin. Hon är ju Prata Katts stora stöd i foderfrågor, som jag berättat tidigare. Många djurägare har frågor om mat men känner att de inte har någon att fråga. Anledningen till att jag skulle kontakta Anna-My igår var att en Prata Katt-lyssnare hört av sig med frågor om proteiner och allergier. Plötsligt dök den upp - idén om att göra ett avsnitt med Anna-My on line, där våra lyssnare får ställa frågor och få expertsvar och tips. Hur gör man det? Inte vet jag, för jag har inte funderat färdigt. Jag startade med att fråga Elin, hur hon såg på mitt förslag. Eftersom hon gillade idén gick jag vidare med att via mail höra, hur Anna-My ställer sig till det hela. Nu väntar jag på besked. Om det blir ett ja, återstår en del teknikfrågor att lösa, t.ex klarar vi att koppla ihop en lyssnare med Anna-My, Elin och mig med den utrustning vi har tillgång till. På något sätt ska det gå.

Sandie var extremt sen med att börja löpa och hennes dotter, Sissel, likaså. Sissels jämngamla ”syster” (den andra foderkatten hos Lotta) var inne på sitt fjärde löp, när Sissel äntligen började löpa. Eftersom vi nu beslutat att Sandie ska få en kull till, innan hon kastreras, äter hon nu p-piller för att få hämta sig efter sin förra kull och äta upp sig. Sissel däremot är mogen att bli mamma snart men.......hon löper inte. Vad gör man? Väntar naturligtvis men det är jag dålig på. Skulle vara beredd att betala ett högt pris, om det ginge att köpa tålamod.

Tänkte på en sak....

18 sep 2018

Utan att ha varit medveten om det och utan att ha reflekterat över Nittsjökatten” har jag nog alltid varit förtjust i maskade katter. Första gången jag i verkligheten såg en birma blev jag helt betagen - det var den vackraste katt jag någonsin sett!!! Åretet var 1994! Inte konstigt då att mina första två katter är birmakissar. ”Nittsjökatten” då, kanske ni undrar. Rätt, den kommer från Nittsjö men den är ingen riktig katt utan en keramikkatt tillverkad och inköpt på Nittsjö keramikfabrik (strax utanför Rättvik) 1977.

Det är inte bara jag som är överlycklig över ombyggnaden av f.d. arbetsrummet/kattrummet. Både Stisse och Sandie älskar att hoppa upp på nedersta hyllan i det nya förrådet och lägga sig på en ihoprullad matta, som ligger där. Sandie ombesörjer att jag öppnar skjutdörren genom att envist och ihärdigt krafsa på den. Hon har varit sträng i sin uppfostran av mig, så jag går givetvis dit direkt och öppnar. Idag, när hon beordrat öppning blev jag uppmärksam på Nittsjökatten, som ligger på en tunna bredvid en gammal barnstol i kattrummet. Jag köpte honom i en tid av livet, då jag fick vända på varenda krona men jag minns att jag tänkte att jag måste ha honom, trots att han var långt dyrare än min kassa egentligen tillät. Beslöt mig för att jobba extra på något, för de andra sjuksköterskorna, oattraktivt pass (oj, vad längesedan kommer jag på). En maskad katt med blå ögon var värd uppoffringen och känslan håller i sig än idag.

Nyss kom ett sms från Nicke, som på vandring i Gröndal och kände sig iakttagen av den här lille krabaten. Det finns så mycket vackert och spännande om man lyfter blicken - både bildligt och bokstavligt talat. Nu ska jag själv gå ut och även om jag inte kommer att se en ekorre, kan jag njuta av småfåglar, det vackra höstvädret och kanske också av en rosa bordsdekoration (som jag hoppas hitta).

 

Samarbete

17 sep 2018

Det är roligt att hjälpa andra och det är härligt att själv få hjälp - och tänk så mycket roligare det blir, när man hjälps åt :-). Idag hoppas jag ha sått ett frö till ett kommande samarbete med The Maine Club.

I Ragdollklubbens stadgar står att klubben - förutom ett årsmöte - ska hålla minst ett medlemsmöte per år. Eftersom ekonomin i klubben inte direkt är lysande, har jag idag tagit kontakt med Angert, den styrelsemedlem i The Maine Club, som nyligen skrev om Prata Katt i den klubbens medlemstidning. Jag bad henne ta upp frågan i sin styrelse; om klubben är intresserad av att delta i och dela kostnaden för en föreläsning med oss i Ragdollklubben. Lokalen får vi låna gratis genom Oves försorg. Nu håller vi tummarna.

Bo Söderström, han som skrev ”Hur tänker din katt?”, skickade ett mail till mig idag med en inbjudan till mig och Elin att besöka honom och hans hustru i Uppsala för att spela in ett poddavsnitt. Det ska bli jättespännande! Jag är inte särskilt road av att läsa om olika katters - icke vetenskapligt bevisade - förträfflighet och klokskap. Det kan vara gulliga historier men jag vill alltid ha vetenskapliga bevis, för att till fullo tro på det jag läser. Jag menar inte att någon vill fara fram med osanningar men omedvetet kan egna tolkningar ha smugit sig in och sedan presenterats som sanna händelser. Bo har skrivit sin bok helt på vetenskaplig grund, genom att ha hämtat sitt underlag från en jättedatabas. Det är främst det som gör att jag är så förtjust i boken men inte enbart. Den är dessutom mycket välskriven och upplägget är oerhört pedagogiskt. Ni som läst boken förstår vad jag menar. Ni som inte läst den - gör det!!! 

Om inget oförutsett inträffar, kommer Elin och jag att ta tåget till Uppsala den 11:e eller 15:e oktober. Då får vi kanske också veta lite, vad det manus Bo just nu skriver på kommer att handla om. Om The Maine Club vill samarbeta kring en föreläsning, kommer jag troligtvis att kunna boka Bo till medlemsmötet. Ensamma har vi inte råd.

 

Ännu en ”kattdag”

16 sep 2018

Jag är en stor vän av ordning, vilket har sina fördelar i många avseenden men inte alltid. Hur som helst har jag städat i min digitala brevlåda idag, något som känns som en befrielse. Det är både trist och tidsödande att gå igenom en massa gammal post men det måste göras. Igår bestämde jag mig för att jag skulle ta tag i röran idag. Det fanns massors massor av mail liggande i mailboxen, särskilt” i ”skickat-korgen”. För att kasta brev måste jag veta, varför de låg kvar. Hade jag tänkt göra något med dem? Svaret krävde att jag måste kolla vad som var skrivet och varför. Därför tog det lång tid att städa brevlådorna. Nu har jag total koll på posten och papperskorgen är tömd. Jippiii!

Dagen började med att jag lämnade mina synpunkter på ett textutkast, tänkt att skicka till en eventuell samarbetspartner till Prata Katt. När det var klart samtalade jag och Elin om framtida  planer och vi preliminärbokade ett telefonmöte på söndag innan inspelningen av de två nya avsnitt, som vi bestämt göra den 25:e. Som jag berättat tidigare, försöker vi att alltid ha minst ett  färdiginspelat - icke släppt - avsnitt på vänt, när vi bandar nya.

Vi, rättare sagt Carina, fick för en tid sedan ett brev från Gustaf, som är ägare till 18-åriga ragdollen Tiger. Gustaf undrade, hur gammal en ragdoll kan bli. Carina och jag beslöt att vi framöver ska göra en tidning med temat ”den åldrade/åldrande katten”. Samtidigt tänkte jag att ett poddavsnitt på samma tema skulle vara bra och Elin instämde. Idag gjorde jag slag i det jag sedan länge planerat (men inte kommit mig för att göra). Jag ringde Gustaf för att höra med honom, huruvida han kan tänka sig att komma till Stockholm, han själv bor i Mariefred, så att vi kan spela in sånt som han vill dela med sig av från ett lång liv med en ragdoll. Naturligtvis blev jag jätteglad, när han lovade återkomma med förslag på datum, som skulle passa honom. Eftee samtalet med Gustaf svarade jag på några ”kattmail”, såg över översiktsplaneringen i Dropbox och våra kammade katter.

Kattarbetet tar mer tid än de flesta anar men det är roligt och jag gör det gärna. Att få feedback och frågor från lyssnare och läsare gör mig extra glad. Sist i dag vill jag visa Nickes underbara kissar Saga, sibirisk katt, och Sissi, perser.

 

Klubbmästerskapet närmar sig

16 sep 2018

44 katter anmälda och förberedelserna har pågått sedan ett par månader tillbaka. Från början var det spridda och glesa insatser men de ansvariga på plats, Maria och Ann, har lagt mer och mer arbete ju närmare mästerskapet vi kommit.

Det är mycket att tänka på innan dörrarna till utställningen öppnas, därför är det bra om arbetet kan delas upp på fler än Ann och Maria. Carina har skött annonseringen på hemsidan, själv har jag ”tiggt” priser till vårt lotteri. Kattbox har bidragit med en låda, sådan som prenumeranterna får månatligen, dvs en box med fina kattleksaker och annat kattrelaterat. Jag kommer att skänka en fin bok från Världsnaturfonden - en bok jag fått i egenskap av medlem. Jag ska också skriva till Anna-My, min jättefina kontakt på Royal Canin, och höra om hon har något trevligt att bidra med.

Jag är så glad för alla härliga människor jag lärt känna genom katterna; inte enbart genom Ragdollklubben utan också i mitt arbete med Trasdockan och Prata Katt. Jag tänker på Sara, som är klubbens veterinär, på Anna-My, på Irene och Peo på Bromma zoo. Jag vet att jag även är välkommen med eventuella frågor till flera andra, som direkt eller indirekt arbetar med katter; Bo Söderström, forskare, Marita och Bertil, Sagatun kattpensionat, Sara Siverman, foderkonsult och föreläsare m. fl. Alla dessa delar mitt stora kattintresse.

Att Ragdollen alltid vill vara med där det händer saker är tydligt på bilderna, där rörmokarna Saphir och Blue hjälper matte att rensa avloppet :-).

 

En ”djungel” av ragdolls

15 sep 2018

Till salu:

- ”ragdollkattungar med stamtavla”,

- ”ragdollkattungar - kattmamman är ragdoll med stamtavla men pappan saknar stamtavla”,

- ”ragdollkattungar till salu - varken mamma eller pappa katt har stamtavla men är båda ragdolls De finns att träffa i hemmetet”.

Denna typ av annonser ser vi ofta på Blocket

Hur förhåller det sig egentligen - vilken/vilka är ragdolls och vilken/vilka är inte det?

För att en katt ska räknas som en ragdoll krävs att den har en egen stamtavla. För att få stamtavla till en kattunge krävs att ungens båda föräldrar har stamtavla, annars är den ingen raskatt. Ovanstående ragdollannonser beskriver således två huskatter och en ragdoll.

Jag skaffade stamnamn 2012, drygt två månader efter att Stinas första kull föddes) i november 2011). Från början trodde jag nog att jag bara skulle föda upp en kull och därför hade jag inte heller funderat över stamtavlor och registreringar. Idag inser jag att jag verkligen hade behövt en mentor. Tasses, Stisses och Stinas uppfödare var inte den typ av människa, som inbjuder till mentorskap och jag trevade mig fram på egen hand. Jag är rädd att jag inte är ensam om det jag beskrivit. Många uppfödare kan för lite om både avel och uppfödning, delvis för att de aldrig fått någon vägledning.

Medveten om att jag sticker ut hakan påstår jag att det borde finnas ett ”körkort för uppfödning”; en utbildning som uppfödare måste genomgå för att bli registrerade uppfödare - med ett examensprov (liknande upplägg som SVERAKs Diplomeringskurs) Det skulle vara ett av kraven för att få stamtavla på kattungarna. Det blir alltfler annonser på Blocket, där huskatter presenteras som ragdolls. 

Än en gång - EN HUSKATT HAR INTE MINDRE VÄRDE SOM KATT och ska vara lika älskad som en raskatt men INGEN SKA LURAS ATT TRO ATT KATTEN MAN KÖPT ÄR EN RASKATT.

Ragdollen är en mycket populär ras, de senaste åren den mest mest efterfrågade. Många oseriösa uppfödare har dykt upp. För tio år sedan var det nästan omöjligt att få tag på en ragdoll - för få kattungar föddes och de som önskade köpa en ragdoll blev fler och fler. Många nya uppfödare dök upp men alla var tyvärr inte seriösa.

Ragdollen har under flera år varit den friskaste rasen. Nu oroar det mig att många av de oseriösa uppfödarna varken följer hälsoprogrammet/rekommendationerna eller har en tanke på att para sin avelskatt med urskiljning. Vi måste alla hjälpas åt att bevaka vår ras som den friska, stora, kraftiga, tålmodiga och vänliga katt den är.

bild 1 och 2 är Spinettkatterna Saphir och Blue, numera Sverre. På bild 3 ligger Stina och njuter av höstvädret.

 

”Kattdag”

14 sep 2018

Inga planerade aktiviteter utanför hemmet idag men desto fler i hemmet. Benen var på bra humör när jag vaknade :-), så uppstigandet gick över förväntan. Det är inte synd om mig, för värken brukar släppa efter max en timme, de dagar som är besvärliga. 

Trasdockan är nästan klar att gå i tryck men reportaget från klubbmästerskapet (KM) går av förklarliga skäl inte att skriva nu. Det jag kan göra, som gäller KM:et, är en intervju med en av domarna. Frågorna till henne, ska jag sätta ihop imorgon. Vad jag menar med ”kattdag”, ska jag berätta nu:

Carina och jag pratades vid (som vanligt klockan 10). Vi korrekturläste några texter för andra gången och fann några meningar, som vi kände att vi skulle fixa till - jag gjorde nyss ett nytt textförslag. Vi är väldigt noga med det vi gör och jag är glad över att vi tänker likadant - att det ska bli korrekt men ändå trevligt. Det är iallafall bådas mening.

Därefter var det dags att kontakta Sara, klubbens veterinär som besvarar de veterinärfrågor, som kommer till oss. Samtidigt passade jag på att fråga henne om vi kan få möjlighet att till reducerat pris scanna våra katter. Till min stora glädje har hon redan svarat ja och vi får själva välja mellan ett antal dagar i november. På vårt styrelsemöte på onsdag ska vi bestämma datum. Därefter är det dags för mig att skriva några rader om detta, så småningom ta emot anmälningarna och därefter upprätta ett ”körschema”. Det är viktigt att det blir bra flyt helt utan förseningar. Den som inte kommer i tid får vänta tills det uppstår en lucka eller i värsta fall till sist. Det uttrycker jag tydligt och förra scanningstillfället förflöt helt utan problem eller förseningar.

När detta var klart var det dags att författa ett brev till Bo Söderström, forskaren, som i mitt tycke skrivit den bästa kattbok, man kan tänka sig - Hur tänker din katt? Han har varit mycket tillmötesgående och nu hoppas jag att han vill föreläsa om katter och beteende på höstens medlemsmöte och detta till en rimlig kostnad. Lokal kan jag ordna gratis i Upplands Väsby.

Jag har lyssnat på Prata Katt också idag. Avsnitten släpps ju på torsdagar och innan dess lyssnar jag igenom det som sägs och om något förefaller oklart eller rent utav fel (brukar inte hända men...) har Leo och Elin möjlighet att redigera det innan vi ”släpper avsnittet”.

Jag gillar att jobba för och med katter men ingen kan säga annat än att det tar mycket tid men den tar jag mig.

Mitt sällskap tyckte nog att jag borde sova. Själva knoppade de iallafall in. Det är så härligt att vara ägd av dessa två!

 

Hur tänker kattdomarna?

12 sep 2018

Jag berättade för Carina om studiedagen i söndags och då kom hon med en riktigt bra idé. Hon sade: det vore roligt, om vi skulle kunna, i ett samarbete med SVERAK, bjuda in några domare och höra hur de resonerar, när de dömer våra katter. Om de nu tycker att vi uppfödare bär skuld till att ragdollen inte uppfyller den rasstandard som ör fastställd men ändå nominerar katter - hur tänker de då? Om jag ska köpa en klänning och inte tycker att någon passar eller är tillräckligt snygg, lämnar jag affären utan att köpa klänning. Inte betalar jag för en vara jag inte tycker motsvarar mina krav för att butiksägaren ska bli nöjd. Som alla förstår av resonemanget, tycker jag att domarna bär den största skulden till att rasstandarden åsidosätts ibland.

Igår skrev jag ett mail till Kattstallet i hopp om att få komma dit och spela in ett poddavsnitt. Jag skrev, eftersom det telefonnummer som finns på Hitta går till en fax. En stund senare kom ett automarsvar : ”Vänligen boka in en tid för hämtning av katt via http://www.kattstallet.se/adoptera-tidsbokning/ (Mån-tors) I rutan för bokad katt skriver du Reportage så vet vi vad det gäller = )”. Det blev en påminnelse om gamla tider. Nu blir det att skriva ett vanligt brev, sätta på frimärke och stoppa kuvertet i brevlådan. Borde man inte vara bättre tillgänglig?

Neos kärleksmöte är till ända idag. Sessan ska hem ikväll och sedan är det bara att vänta och hoppas på småttingar om c:a 60 dagar. Ninni ska sedan hämtas från ”mormor” men innan dess ska Elin, Leo och Elins morfars syster, Elsa, åka och träffa kungen på slottet. Elsa fyller 100 år 6 oktober och hon är en sann rojalist.

Spännande tider väntar

10 sep 2018

Min lilla Nicko, numera Elins stora Neo, gillar sin tjej nu. Detta trots att hon både fräste och spottade från början, när han försökte närma sig henne. Det är ju så de gör, kattjejerna, fastän de ju ytterst vill para sig och få de småttingar de längtar efter. De ropar och lockar hanen till parning, sedan fräser och slåss de, när han nappar på signalerna. Jag har svårt att få det att gå ihop men det beror väl på att jag inte är katt :-).

Det är lite nervöst och mycket roligt att vänta kattungar, tycker jag. Jag vet naturligtvis inte vad som händer i det lilla katthuvudet men eftersom jag - trots att jag försökt låta bli - förmänskligar djur, tror jag att den blivande kattmamman känner sig glad och harmonisk, när hon blir hämtad av sin ägare. Hon vet att att hon inom ett par månader kommer att få sina efterlängtade bebisar och att hon måste förbereda sig för det. Hon behöver inte diskutera förlossningssätt eller att gå på kurs för att förstå vad som händer och kommer att hända. Hon litar på sin egen förmåga och oroar sig inte. Det finns många fördelar med att vara katt, beroende på hur man ser det. Jag menar inte att det är fel att kvinnor förbereder sig. Det jag menar är att den blivande kattmamman är trygg i sig själv och litar på sin barnmorska - sin matte. Oftast räcker det att ”mamma håller tass”. Det hon själv behöver göra, när hon kommer hem är att se till att hon får i sig tillräckligt med bra mat och så småningom börja bädda åt sig och sina kattungar.

Elin längtar lika mycket efter att bli ”farmor” som Sessan efter att bli mamma. Gårdagen var orolig för Elin, eftersom hon tyckte att Neo inte var tillräckligt intresserad av sin granntjej. Idag är han intresserad ;-) och det har hon sett med egna ögon.

Det känns nästan osannolikt att en stambokförd ragdollhona bor i samma hus som Elin och Neo men så är det. Det är både roligt och lärorikt för Elin, eftersom hon nu har möjlighet vara med under förlossningen och på nära håll följa kattungarnas utveckling och tillväxt. Det är bara att ta hissen upp.

Känner mig styrkt

9 sep 2018

Tidig frukost och sedan iväg. Katterna släpade sig upp och tog några tuggor från matfaten men lade sig rätt snart på balkongen och somnade om. De är inte vana vid den här sortens morgnar. Mina ben var ovanligt samarbetsvilliga idag och det räckte med bara en halvtimmes stretching. Halv nio lämnade Ove och jag Gjuteribacken med GPS:en inställd på Mogavägen 38 i Almunge. 

Jag tycker riktigt illa om att åka bil men den här dagen var ett undantag. Solen sken och inte många var ute på vägarna denna relativt tidiga söndagsmorgon. Fantastiskt att bara ett par mil bort från storstaden betar både hästar, kor och mina älsklingsdjur i hagen - fåren. Vilken underbar höstmorgon! Väl framme överraskades jag av att så många redan var på plats. Två husbilar vittnade om att även långväga uppfödare lockats av möjligheten att delta i rasseminariet. 

Christine Landin, en av föreläsarna, har varit ordförande i Ragdollklubben och är också en av grundarna av Scandinavian Ragdoll Club. Hon har genom åren försökt att ta in nya linjer utifrån - allt för att bredda avelsbasen. Hon var bl.a den första i Sverige med att importera ragdollkatter från Australien och Canada. 

Visst förstår jag att jag är extra nöjd med dagen för att Christine har samma uppfattning som jag. Rättare sagt är det nog jag, som har samma uppfattning som hon. Christine är emot tidig kastrering och restriktioner och hon har aldrig, under sina 22 år som ragdolluppfödare, haft någon enda restriktion på sina katter och har inte heller sett några negativa konsekvenser av det. Tvärtom - avelsbasen får inte minska, utan helst öka, och uppfödare bör hjälpas åt i större utsträckning, anser hon. Precis så tänker jag också. Det vet alla som känner mig eller har köpt en Spinettkattunge.

Allt Christine sade är välgrundat - hon besitter stor kunskap och har lång erfarenhet av avel. Jag har stor respekt för henne. Det är jag inte ensam om insåg jag. Jag vet att många av deltagarna på seminariet både kastrerar sina kattungar innan flytt och har restriktioner på sina katter. Trots detta var det ingen som hade invändningar mot det Christine sade.

Hoppas att det kommer fler möjligheter att kunna lyssna och reflektera efter en dag med Åsa och Christine. Det behöver vi uppfödare. Åsa har själv fött upp ragdolls under många år och hon är domare i kategori I (dit ragdollen räknas).

 

Som han har längtat

8 sep 2018

I flera månader har Neo väntat på sin drömtjej! Varje natt vid 4-tiden har han ropat på henne så högt han förmått. Vad han inte vetat är att hon finns närmare än han någonsin kunnat ana. Hon bor i samma hus som han och nu har hon börjat längta efter honom!!! Hennes ägare var rätt trött idag, eftersom Sessan börjat skrika vid 23-tiden igår och sedan fortsatt hela natten.

Elin ringde vid lunchtid. Hon var på väg med Ninni till ”mormor”, där hon ska vara medan Sessan är på besök. Elin ville höra med mig, vilket rum jag anser att hon ska iordningställa för katternas kärleksmöte. Vi enades om att det bästa nog skulle vara, om hon lånade en klätterställning och stängde in katterna och klätterställningen i gästrummet. Sessan behöver en plats, där hon kan vara ifred ibland. Från ”trädet” kan hon enkelt avvisa den kärlekskranka uppvaktaren. Sessan har fått bebisar tidigare men jag tror inte att Neo har några synpunkter på hennes tidigare förehavanden. Kattungarna är vuxna och utflugna och han får ha sin tjej helt för sig själv :-). Om denna träff blir lyckad och leder till nya avkommor, blir Sissel farmor och Sandie farmorsmor.

Inatt blir det inte mycket sömn för min del men det gör inget. Så här tidigt kan jag inte somna, klockan är 23:30, och jag måste upp tIdigt, eftersom rasseminariet i Almunge (utanför Uppsala) startar redan klockan 10. Det är drygt 8 mil dit och jag vill alltid komma i tid. Det är värt mycket att slippa stressa, så jag planerar att stiga upp vid 7-tiden (man blir inte piggare av att sova 30 minuter till).

Ofta hör man från andra som varit på föreläsning, vad de anser om temat och presentationen men jag vet ingen, som tidigare varit på en föreläsning med morgondagens tema; rasstandard. Inte heller vet jag att jag känner någon, som anmält sig men säkert finns där många bekanta ansikten. 

Jag ser fram mot morgondagen och hoppas lära mig mycket. Ska passa på att boka tid för att intervjua en av föreläsarna för en artikel i Trasdockan - en domare som kommer att döma på klubbmästerskapet den 22:a.

Vad märkligt!

6 sep 2018

Strax efter det att Mia och jag lämnat Elin igår, fick hon ett mail från webmaster, Anngert, i The Maine club - den ena av två rasringar för Maine coonkatter. Hon hade ingen aning om att Mia (som är medlem i den klubben) just intervjuats i Prata Katt. Anngert hade av en händelse upptäckt att det finns en kattpodd med just det namnet. Hon blev intresserad och skrev ett mail till oss (det är Elin som står för kommunikationen med dem som kontaktar oss via sociala medier). Anngert vill intervjua oss och hade skickat med ett flertal frågor. Hon skrev att hon hoppas på snabbt svar för att kunna skriva om oss och Prata Katt i nästa nummer av klubbens medlemstidning. Kul!!! Jag ska sätta ihop ett svar och skicka å det snaraste.

Sissel har inte visat några tendenser till att börja löpa, så det dröjer innan vi får tillökning på kattfronten. Däremot har ”Ove” fått flera fisksyskon, både oranga och gula. Om fiskarna blir för många, får vi lösa det genom att ha fiskar av bara ett kön i det nuvarande akvariet och köpa ett litet, där vi placerar våra fiskbarn. Min plan har varit, ända sedan vi köpte vårt ”fiskbo”, att köpa ett akvarium inklusive fiskar i julklapp till barnbarnen. Jag har ännu inte bestämt om det blir ett 30- eller 60-liters. Ska diskutera saken med deras föräldrar först.

Vi ser fram emot föreläsningen på lördag. Då håller Scandinavian Ragdoll Club ett rasseminarium i Almunge, utanför Uppsala. Två kända profiler i ragdollvärlden, Christine Landin och Åsa Carnbrand, föreläser. Christine var bland de första att registrera sin raggdoll, när rasen väl blivit godkänd i SVERAK 1992 (godkändes 1990 som ras i FIFe). Åsa är kattdomare och hon har dömt Sissel flera gånger (med bra resultat). Kursen börjar klockan 10 och beräknas sluta vid 17-tiden. 

Alla katterna är trötta. Christine har varit här och det uppskattar de inte. Hon stör deras sömn, när hon drar fram genom lägenheten med den, i deras tycke, hemska snabeldraken. Nu är det iallafall lugnt, rent, snyggt och luktar gott i hela bostaden.

Samarbete över ”rasgränsen”

5 sep 2018

Har man levt lika länge som jag, har man vanligtvis varit med om mycket. Jag har själv hunnit studera, jobba på olika arbetsplatser, delta i föreningslivet och träffa massor av intressanta människor. Rätt använda kan man få hjälp av alla erfarenheter - t. om de tråkiga (även om det hade varit bättre att vara dem förutan). Det gäller bara att förstå hur.

När Elin och jag planerar tema och när vi ska spela in nya avsnitt, brukar jag alltid ”inventera” i minnet. Känner jag någon, som kan berätta något intressant ur ett ”kattperspektiv”? En spännande ras, en speciell utställning, ett oväntat veterinärbesök, volontärarbete eller ........ vad vet jag? Innan vi startade podden pratade vi lite löst om olika ämnen och en idé vi hade var att presentera olika kattraser. Idag skulle vi träffa Mia för att höra henne berätta om sin ras - abessinier trodde jag men jag mindes helt fel.

Mia och jag var arbetskamrater en kort tid på Södersjukhuset för många år sedan. Vi umgicks aldrig men jag gillade henne och minns att hon hade två katter. Det var inte abessinier fick jag veta idag utan somalikatter. Sedan sju år tillbaka har hon nu två maine coonkissar - ett syskonpar. Vilken överraskning men det gjorde ingenting, för den rasen har vi inte presenterat tidigare. Mia är väldigt verbal och jag tycker att hon gav en bra och lagom ingående beskrivning av maine coonkatten.

Elin och jag brukar träffas en stund innan våra gäster kommer. Då går vi igenom hur vi ska lägga upp programmet och vilka frågor vi ska ställa. Av olika anledningar hann vi inte det idag. I en sådan situation har jag hjälp av att jag jobbat med medicinsk marknadsforskning under sex år; många intervjuer av läkare med skilda specialiteter. Som sagt - tidigare erfarenheter kan användas i situationer man minst kan ana.

Maine coon är en intressant ras och påminner mycket om ragdollen; en stor, semilånghårig, social och trevlig katt. Den var upphov till att Pawped startade hälsoprogrammet för HCM.

Färger....och köksstolar

4 sep 2018

För att börja med gårdagens resonemang om bimetallic vill jag säga att det enda som liknar sökordet ”bimetallic” i Google är ”bimetall” - två metaller hopfogade till en, som när den värms upp böjs på grund av att den ena metallen utvidgar sig mer än den andra. Bimetall används i bl.a termometrar - ingen ledtråd! Färgen bimetallic hittar jag inte någonstans men gissar att det är en ljusare nyans av sköldpaddsfärgen (röd och svart) kanske med silverinslag. Har ingen aning om huruvida det ens är möjligt rent genetiskt. Jag kanske är helt ”ute och cyklar”.

Jag har hittat en uppfödare av ”sibbar” och med bimetallicfärgade kattungar, har tillskrivit henne och bett henne kontakta mig, så kanske hon kan förklara vad bimetallic egentligen är. Förhoppningsvis ställer hon upp på en intervju i Prata Katt någon gång under hösten.

Idag har vi köpt nya stolar till köket; renoverade och omgjorda stolar från slutet av 1800-talet. Egentligen är de matsalsstolar men tillräckligt opassande som köksstolar för att vara ”rätt” :-), tycker jag. Jag älskar dem!!! De bodde hos en kvinna, Kim, som hade två katter i bostaden och naturligtvis kom vi mycket snart att samtala om katter. Kim berättade att hon, vid ett tillfälle för några år sedan, börjat mata en tam men övergiven katt. När hon märkte att katten var dräktig, fick kisse komma in och födde sedan tre fina kattungar, som Kim lät vaccinera, ID-märka och veterinärbesiktiga. Sedan sålde hon dem utan vinst (priset var satt så att endast omkostnaderna finansierades). Därefter släpptes kattmamman ut igen. Själv skulle Kim resa till USA. Strax innan avfärd upptäckte hon att katten hade ett kraftigt infekterat öga, tog henne till djursjukhus och informerade personalen om att katten inte var hennes, att hon sökt ägaren genom att sätta upp lappar i närområdet men att ingen hört av sig och att hon själv inte tänkte ta fortsatt ansvar för kissen. Kim reste iväg som planerat. När hon kom hem väntade en polisanmälan i brevlådan. I brevet stod att hon, eftersom hon matat mamma katt och tagit hand om kattungarna, enligt lag var att betrakta som ägare av kattmamman och därmed hade ansvar för henne.

När jag får lite mer tid ska jag kolla den ordagranna textlydelsen. Vad står det egentligen i lagen?

 

← Äldre inlägg

Katten har under tiotusentals år varit en del av vår kultur. I Egypten, för cirka 5000 år sedan, ansåg man att katten var en helig varelse. Att döda eller äta en katt sågs som ett så allvarligt brott att det bestraffades med döden.Antalet katter i Sverige uppgår till cirka 1,3 miljoner. Av dessa är 13,4 procent rasrena. Nästan var fjärde barnfamilj (23 %) har katt och äldre människor föredrar katt framför hund.

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.