Blogg

Det får bli imorgon istället

18 jan 2018

Det är nu tredje dagen utan att jag berättat om kattlivet här och hos gulliga kattungeköpare men här har hänt så mycket, så jag har inte haft den tid jag behöver på kvällen. 

Ikväll har vi haft styrelsemöte och jag måste skriva protokollet direkt för att få med allt. Det jag kommer att berätta mer om imorgon är varför Sissel inte kommer att ställas ut på lördag som planerat och publicera mysiga bilder på både Ninni, Nicko och Snöflinga.

Vi lämnar katterna på pensionatet imorgon men åker själva till Örebro först på lördag förmiddag. Vi vill ändå gå på utställningen och på middagen, som är arrangerad på hotellet på lördagkvällen.

Temat i nästa nummer av Trasdockan

14 jan 2018

Avlar du med hälsan i fokus - en fråga som varje uppfödare tveklöst borde svara ”ja” på men är det med sanningen överensstämmande? Visst vill jag tro det men helt säker är jag inte och anledningen kan vara okunnighet. För att bli uppfödare i SVERAK med möjlighet att få stamtavla på kattungarna, tycker jag att uppfödaren ska vara diplomerad och även ha gått PawPeds grundkurs I med godkänt resultat. Jag är väl medveten om att många uppfödare vänder sig emot mig, när jag säger/skriver detta men för mig är det inte konstigare än att man måste ta körkort för att få köra bil. Naturligtvis kan man vara en bra uppfödare utan dessa krav, precis som man kan bli en bra bilförare utan att ta körkort. Utbildningarna ger emellertid en viss garanti för att uppfödaren har en hel del, åtminstone teoretisk, kunskap. Praktisk kunskap går inte att läsa sig till. Det tar många, många kattfödslar och kattungar, innan man blir en erfaren uppfödare. Att fram till dess åtminstone ha det teoretiska i bagaget, gör att uppfödaren i de flesta fall känner sig tryggare i sin nya roll och leder oftast till att vanliga nybörjarfel undviks. Kunskap är inte tung att bära!

Är en extra klo på frambenet ett avelshinder? Får en katt med kroksvans ställas ut? Kan jag ha katten kvar i transportburen ett par timmar, medan jag hälsar på min allergiska svärmor om jag tillser att det varken är för varmt eller för kallt i bilen? Jag tror att det finns frågor man inte ens kommer på att ställa, om man inte själv har kunskap. Det optimala är att den blivande uppfödaren tar sitt ”kattkörkort” och dessutom har en mentor, som är en erfaren uppfödare. Min förhoppning är att Ragdollklubben på sikt kommer att kunna erbjuda de nya uppfödare, som så önskar, en mentor att vända sig till för råd och stöd.

Katter kan också glömma

13 jan 2018

Den senaste veckan har Stisse vid flera tillfällen glömt att han är kastrerad. Det visar sig på så vis att han utsätter Stina, inte Sandie, för den något brutala uppvaktningen som hankatter gör. Det hela startar med att han utstöter märkliga ljud och då blir Stina på sin vakt. Hon lägger sig på sidan eller på rygg, så att hon kan sparka bort honom. Inte sällan får hon hjälp av mig, eftersom hon är påtagligt störd av Stisses beteende. När jag lyfter upp den motsträviga hankatten, glömmer han liksom bort vad han nyss var i färd med och lugnet lägrar sig i bostaden.

Idag fick katterna både räkor och kokt torsk. Alla är mycket förtjusta i bådadera men ingen så mycket som Stina. Hon är annars en försynt katt; inte rädd men omtänksam (om man kan säga det om en katt) och inte påflugen utom när det gäller räkor eller torsk. Då har hon inga hämningar. Inte någon gång annars hoppar hon upp på köksbänken men när det finns sådan älsklingsföda där, då hoppar hon upp direkt. Oj, vad hon åt. Förvisso gjorde även de andra det men då på golvet.

Jag har ägnat många timmar åt verksamhetsberättelsen idag. Carina skickade mig ett utkast och jag har försökt hjälpa till på mitt sätt. Det är svårare än man tror att tydligt, klart och korrekt uttrycka allt, som är av betydelse och som hänt i en förening under ett helt år. Visst finns protokoll, som man kan ta hjälp av men att sammanfatta allt i ett enda dokument är faktiskt inte lätt.

Jag har ”pratat” med Anette via sms idag. Hennes familj köpte Izzie för drygt tre år sedan. Vi planerar att gå på soppteater framåt våren men först blir det en tapaslunch den 8:e februari i Sundbyberg. Jag fick också ett foto på vackra Izzie och hennes syster Shadow

 

Tillbaka till ruta ett

12 jan 2018

Imorse fick jag ett sms från Ulrica, som berättade att hon efter 66 dygns väntan fått kattungar med hjälp av - tror kattmamman heter så - Duchesse. Så roligt men..........sedan var det inte kul längre. Ulrica skrev också att Hercules börjat intressera sig väl mycket för de två honor, blivande avelshonor, som hon har hemma och att han pga det ska chippas (honorna är bara ett halvår gamla idag). Jag förstår det så väl men naturligtvis blev jag inte glad. Det innebar att jag var tillbaka på ruta ett, dvs måste leta en ny lämplig kavaljer till Sandie. 

Jag fick efter en stund ett nytt sms från Ulrica, där hon tipsade mig om en uppfödare, som sparsamt lånar ut sin hane till registrerade uppfödare men det finns ett ”men” - ett men som jag av princip inte gillar. Ingen av de eventuellt kommande hankattungarna FÅR gå vidare i avel. Jag vet att jag skrivit om det tidigare men jag säger det igen. Jag gillar inte restriktioner!!! 

Vad göra? Margaretha, som tidigare var sekreterare i Ragdollklubben, bor i Österåker och har tidigare halvt om halvt lovat mig att få låna en av hennes blivande avelshanar, Snusen som är på tillväxt. Nu kom jag att tänka på henne och ringde henne efter middagen. Snusen är nu utsedd till att bli pappa till Sandies nästa kull. Han är en brun High mitted-kisse men jag måste erkänna att jag tog honom för att vara en brun bicolor. Det är inte helt lätt att se skillnad. Detta med high mitted bicolor, midhigh white bicolor och high white bicolor måste jag ta mig en rejäl titt på - uppriktigt sagt har jag glömt hur skillnaden dem emellan tre sig. Det jag vet är att high mitted bicolor ofta felregistreras som bicolor (lätt är det inte).

Margaretha har samma syn på avel som jag. Vi följer båda Ragdollklubbens hälsoprogram. Snusen är också blodgrupperad och det är något jag välkomnar. Det här blir också bra och det är skönt att ha en väntande kavaljer och särskilt glad blev jag, när Margaretha berättade att han är foderkatt i Upplands Väsby :-).

Jag fick nya bilder ikväll på pälsklingarna på Liljeholmen. 

 

Kollade hela kvällen

11 jan 2018

Magnus hörde av sig igår och bad om en kopia på veterinärbesiktningsprotokollet. Självfallet vill jag hjälpa honom så mycket jag förmår. Jag har, som jag skrivit tidigare, en ”kattpärm”. Den börjar för övrigt att bli full och när nästa kull kommer tänker jag starta en ny. Jag tog fram pärmen och började bläddra bland alla kattungedokument. Först två timmar senare ställde jag tillbaka den på dess plats. Det kan låta mycket och det tog mycket längre tid än jag trodde att få alla papper i bra ordning (jag har en ovana att ofta göra arbeten långt mer tidsödande än jag först tänkt). 

Jag skapade ett helt nytt system i pärmen men den främsta förklaringen till att det tog så lång tid var att jag kollade alla katterna i SVERAKs ID-register och började läsa på de olika besiktningspapperen och minnas de små liven; började tänka på hur bra kattmammorna tog hand om dem, hur fint de utvecklades från helt hjälplösa till att sex veckor senare försöka ta sig ut ut bebishagen, hur förväntansfulla blivande ägare besökte dem och hur de efter tolv veckor hämtades hem till sin nya familj. 

Det var jättebra att jag gjorde ID-kollen, för två katter fanns inte registrerade. Jag funderade en stund över vari felet kunde bestå men bestämde mig för att det egentligen var ointressant och att jag istället skulle lägga energi på att felet skulle rättas till. Idag har jag kontaktat dem det gäller och jag ska tala med SVERAK och höra, om jag helt enkelt kan upprätta en ny Ägarändring. En av ägarna var Jens, som ”ärvt” Smurf. Vi hade ett trevligt samtal och om det berättar jag imorgon.

Hade tänkt visa bilderna på Ninni och Nicko, när de ligger och håller om varandra. Tyvärr är detta utomordentligt dåliga program gjort så att man nästan bara kan ta foton, om man håller mobilen och kamera som ”som en kamera”. Tyvärr kan jag alltså inte visa dem.

Tar tacksamt emot tips!

10 jan 2018

Jag vill skriva lite mer om saker, som jag tycker ska finnas på hemsidan; en lösenordsskyddad ”knapp” bara för medlemmar och en hemlig ny grej, som jag hoppas kunna förverkliga. En idé som jag haft länge, förverkligades förra året nämligen ”Månadens fråga”. Det är så bra att få veta, vad klubbens medlemmar tycker och vill ha. Styrelsen ska arbeta för sina medlemmar enligt stadgarna. Det kan ibland vara svårt, då vi sällan får vare sig ris, ros, önskemål eller andra idéer. Önskvärt är således att fler engagerar sig. Tro’t eller ej men det är faktiskt kul att ihärdigt jobba för att nå uppsatta mål. 

Christine var här och städade idag. Tjejerna bryr sig inte om dammsugaren men Stisse avskyr den. När Christine sätter på den piper han iväg så långt bort som möjligt. När Ove kom hem idag var alla katterna jättetrötta. Anledningen var att de inte kunde komma till ro ordentligt, förrän Christine stängt dörren från utsidan. Det blev således en tämligen lugn kväll på tiggfronten. Vanligtvis är Sandie mest aktiv i det avseendet från det att Ove kommer hem men det är mig hon väljer att tigga av (jag lyder hennes direktiv snabbast eller rättare sagt - direkt). Hon är som vissa väckarklockor - börjar i svag ton (mja) och tittar mig uppfordrande rakt i ögonen. Nästa jamande blir både högre och längre (mjaao). Sedan får jag en sista chans (MJAAOO). Om jag fortfarande inte reser mig, vilket sällan händer, får jag skylla mig själv - jag vet ju att hon slår mig med tassen, om jag inte lyder :-). Skönt att vi iallafall bara har en ”tiggapa”. Hon utnyttjar sitt utseende och charm till att få PRECIS ALLT hon vil och det får hon, förutom om det innebär fara för henne.

Alla katterna är charmiga på sitt sätt. Stinas vackra blå ögon träder så fint fram mot det mörkt, mörkt bruna ansiktet. Hon är en vän liten varelse, som aldrig gör något väsen av sig. Stina är lite försiktigare av sig men hon är absolut inte skygg eller rädd. Hon vill vara nära och trampar gärna på en kudde i soffan samtidigt som hon spinner tyst, tyst. Hon finner sig i allt utan att protestera och är därmed väldigt lätt att ha att göra med. Den senaste tiden har hon lärt sig lite av Sandie om tiggeri. Efter kastrationen är hon betydligt mycket mer intresserad av mar. Stisses karaktär berättar jag gärna om imorgon. Min stora, trygga hane! 

Fick bilder av Elin -TACK! Fantastiska Ninni och Neo visar tydligt vad äkta syskonkärlek är. Såååå fantastiskt roligt att de fick följas åt? Laddar upp dem imorgon.

Goda vänner, gemensamt intresse

9 jan 2018

Det blev inget skrivet på bloggen igår och skälet till det är att Carina och jag började förbereda nästa nummer av Trasdockan igår och då går jag ”all in”, om det populärt kallas. När Carina och jag träffas och börjar planera kommande tidning har vi alltid temat klart och så var fallet även igår. Som alltid hade vi ett givande möte med massor av nya idéer, som vi ska förverkliga. När är svårt att säga, för vi måste få hjälp av Hampus, som hjälper oss med hemsidan. Carina ska snarast boka tid och sedan hoppas och tror vi att våra medlemmar ska bli flitiga besökare på sidan. Det är vårt mål!!!

Det är så viktigt att vi vet vad våra medlemmar tycker och vill. Själv var jag medlem i Ragdollkluben i fem år, innan jag började engagera mig. När jag gick med i klubben var det främsta skälet att jag ville gynna en klubb, som jobbade för rasen. Eftersom jag upplevde att mycket lite verkade hända på hemsidan, upphörde jag nästan helt att kika på den. 3-4 gånger per år handlade det om men 2015 råkade jag ”titta in” precis när klubbens nya ordförande, Carina, sökte någon som var intresserad av att vara med och återuppliva Trasdockan, klubbens nedlagda medlemstidning. Yes, sådant gillar jag! Sedan gick allt fort. Jag tillfrågades om jag ville gå med i styrelsen - absolut, jag gillar föreningsliv - och på årsmötet 2015 blev jag invald.

Pennan (i mitt fall paddan) ger massor av möjligheter, om den förvaltas väl. Mitt mål idag är detsamma som när jag började arbeta i styrelsen. Jag vill ha en ”levande” sida, där nya inlägg presenteras ofta. Jag vill skapa en ”vi-känsla”, att det känns som att träffa gamla kompisar när man går på utställningar. Jag vill att medlemmarna ska bli nyfikna på, om något nytt hänt/kommer att hända. I höstas träffades ett glatt gäng på en trevlig restaurang. Alla beställde mat och dryck i sin egen smak och betalade ur egen kassa. Jättetrevligt och...... det är något som går att fixa runt om i hela ladet. Det enda som krävs är vilja och att någon hör av sig till Carina eller mig, så hjälper vi till att annonsera på webben och (beroende om det passar i tid) i Trasdockan. Sedan är det bara att anmäla sig till den som håller i anmälningarna och ringer till restaurangen och bokar bord.

 

Vilken trevlig dag!

7 jan 2018

Egentligen tycker jag att de allra flesta dagar är trevliga, skillnaden dem emellan är bara att en del är extra trevliga och en sådan dag var det idag. 

Dagen började med att jag vaknade med en extra känsla av välbehag och det tog några sekunder, innan jag kom på anledningen. Vi skulle åka till Elin, Leo, Ninni och Neo och dessutom -  lite skäms jag över att jag är så materialistisk - en annan orsak var min nya telefon, en IPhone X (den tänkte  jag leka med på kvällen).

Vi kom fram till Liljeholmstorget strax efter klockan 14. Elin hämtade oss på gatan och guidade oss till gästparkeringen i huset, där den lilla familjen bor. Ove parkerade och sedan tog vi hissen och klev ur utanför lägenhetsdörren. Vilken fin lägenhet, för att inte tala om den 20 kvadratmeter stora balkongen, som nätats in för katternas skull! Där tycker kattungarna om att jaga varandra, berättade Elin. Utsikten var också strålande, särskilt när solen gick ner över vattnet och lämnade ett rödaktigt sken på himlen (men det struntar förstås katterna i).

Vi drack kaffe och pratade katt i flera timmar. Både Elin och Leo är lättsamma och trevliga och att vi egentligen inte träffats mer än några timmar tidigare, kändes det som om vi känt varandra länge. Kattungarna är helt underbara! Jag tror att de är så lyckliga att de till och med spinner, när de sover. Åtminstone började de spinna när vi närmade oss dem, där de låg på sin klättermöbel en liten bit bort från bordet, där vi satt. Hoppas kunna visa några nya bilder snart.

Att ha förmånen att få träffa ”sina” kattungar i deras nya hem och se dem så här nöjda är inte allom givet. Vi har haft förmånen att hälsa på flera av kattungeköpare och vi är sååå tacksamma över det. 

SVERAKs och Ragdollklubbens hemsidor

6 jan 2018

Magnus visste inte att han enkelt själv kan hitta Gunvors stamtavla på SVERAKs hemsida. Genom att klicka på FindUs på startsidan och sedan skriva Spinetts, kommer alla kattungar fram, som är födda i min uppfödning. Visst har jag tagit upp det på bloggen tidigare men man kan inte minnas allt. Jag vill ”slå ett slag för” hela hemsidan. Naturligtvis menar jag inte att man ska läsa allt, utan välja ut det som känns intressant. Att noga studera ragdollstandarden (under rubriken ragdoll) på Ragdollklubbens hemsida och med hjälp av den göra ett eget ”domarutlåtande”  kan vara spännande. Vad vi än kommer fram till vet vi ju förstås att vi själva har världens vackraste katt :-). Det är också roligare att gå på kattutställning, när man känner till hur katterna delas in i olika kategorier; kategori I (hit hör ragdollen) - långhår, kategori II - semilånghår, kategori III - orientaler och kategori IV - korthår. Redan nu har det blivit enklare att förstå. Orkar man går man vidare och tittar på de olika utställningsklasserna, annars tar man det en annan dag. Allteftersom tiden går och man fortsätter läsa på, finner man att det blir ännu mer intressant att gå på utställning. 

I SVERAKs ID-register kan och bör man kolla att ens kattunge finns med. Tyvärr tar det lite tid innan kattungen registreras där, så jag hinner inte kolla kattungarna innan de flyttar (de får ju sitt chip först vid veterinärbesiktningen som gjorts någon gång under de 7 senaste dagarna, innan flytt). Innan Magnus skulle få Gunvors ID-nummer, tänkte jag kolla att det fanns där, som det ska men..... icke!!! Var felet ligger vet jag ännu inte; hos veterinären eller hos SVERAK. Utredning pågår.

Min nya rutin kommer alltså att bli att utöka den information som jag ger i samband med att kattungen flyttar. Om jag lyckas skapa ett intresse hos kattungeköparna för att lära sig mer om katter, blir jag så glad. Det kan vara inträdesbiljetten till en fantastisk hobby :) och sist men inte minst - att katten kan spåras till sin ägare om den ger sig ut på rymmen.

 

Ny rutin

5 jan 2018

Som jag berättat tidigare, brukar jag vilja sitta ner med dem, som valt att köpa kattunge av mig. Jag pratar om viktiga saker som de bör känna till och ger lite tips. Från och med igår har jag (i huvudet) lagt till en viktig sak som jag ska ta upp i fortsättningen.

i samband med att kattungen flyttar, ska köpare och säljare underteckna en blankett, ”Avtal om överlåtelselåtelse” (gäller även när vuxna katter byter ägare). SVERAK rekommenderar att uppfödaren skickar in dokumentet men jag frågar alltid köparna, om de själva vill ombesörja det (då vet de säkert att det är gjort). I förrgår fick jag ett mail från Magnus, vars dator blivit stulen!!! Allt var borta! Nu undrade han, om jag hade en kopia på stamtavlan och ID-numret. Naturligtvis! Jag har en hel pärm full med ”kattungepapper”. Genast slog läraren i mig till. Jag måste visa Magnus, hur han lätt hittar information om många bra ”allt-känna-till-saker” - inte för att jag tycker att det är jobbigt att plocka fram pärmen, utan i en förhoppning om att han blir nyfiken och fortsätter att läsa på SVERAK:s hemsida. Ju mer man vet om katter, desto roligare är det.

Jag svarade att jag har kopior på det han saknar men att han också kunde ringa mig, för jag ville visa honom lite ”brasidor”. Igår ringde han och om det ska jag berätta imorgon. Det är det som ska bli min nya rutin. 

Det Magnus berättade om Nanna, omdöpt till Gunvor, värmde mitt hjärta. Hon har överträffat alla förväntningar; orädd redan från första dagen i sitt nya hem, tillgiven och sällskaplig och bäst av allt - hon älskar alla i familjen. Det framgår tydligt på de foton jag fick:-).

Gunvor är mycket intresserad av datorer och hjälper gärna till men en liten katt måste vila ibland. På julafton blev hon så här trött (sista bilden).

 

 

I final

5 jan 2018

Jag och katterna har suttit klistrade vid TV-apparaten och nu är klockan snart ett. Sverige vann, vilket överraskade mig. När matchen var klar tyckte Stisse att det var dags att jag ägnade mig åt honom också en stund. Nu har vi ”gullat färdigt” och jag ska lägga mig. Det är inte ofta jag hoppar över ett blogginlägg men nu är jag så uppfylld av 4-2 i juniorkronornas match mot USA, så jag förmår inge formulera min ”kattdag” nu.

Gunvor

3 jan 2018

Det kom ett efterlängtat mail idag. Brevet kom från Magnus, som köpte Nanna, numera kallad Gunvor. Om hon kallas så efter någon i släkten, en god vän eller om familjen Hermansson helt enkelt bara gillar namnet, vet jag inte. Mysan, som var döpt till Mysan kallades lika ofta Gullbritt. Anledningen till det var att jag tyckte det var ett häftigt namn, som passade på just Mysan. Jag har tänkt så många gånger på Gunvor, velat höra hur familjen trivs med henne och få några bilder på henne. Det fick jag idag:-).

Den största anledningen till att Magnus skrev till mig var att han - hemska tanke - blivit bestulen på sin dator under en tågresa. Som alla vi andra hade även Magnus de flesta av sina viktiga  dokument samlade där. Inte minst saknade han all dokumentation om lilla Gunvor och undrade nu, om jag skulle kunna ge honom en kopia på stamtavlan, veterinärbesiktningen, datum för vaccinationerna, ID-numret osv. Självklart kan jag det. Trots att jag avskyr papper och försöker lägga allt av vikt lagrat i datorn, sparar jag ändå en del dokument i pappersform, däribland dem som Magnus efterlyste. Jag har en hel pärm med allt om alla kattungar. Jag kanske inte har någon bra förklaring till varför jag tyckt att de finnas kvar men nu är jag glad över att kopiorna finns.

Jag bad Magnus ringa mig - ibland är telefonsamtal överlägsena mail. Jag vill förklara, var han kan hitta stamtavlan, visa  ”Vilse”, kolla att uppgifterna i ID-registret stämmer. Det som hänt Magnus idag har fått mig att förstå att jag bör påpeka och demonstrera ”brasaker” på SVERAKs hemsida.

 

Väl förberedd!

2 jan 2018

Yvonne kom klockan 14 idag. Hon, precis som jag själv, har nästan hela livet omgivits av djur - alltifrån fåglar till hundar och katter. Hennes senaste hund är i hundhimlen sedan något år tillbaka och Yvonne bor nu utan djur i sin lägenhet strax utanför tullarna. Har man en gång varit djurägare och sedan blir ensam, tror jag att tomheten upplevs större än om man aldrig fått ta del av allt det positiva ett djur för med sig; att man blir välkomnad hem, har någon att prata med, somna och vakna tillsammans med, vårda och ge och få kärlek ifrån. Det var anledningen till att Yvonne var här idag. Hon saknar en vacker, mjuk och tillgiven kompis i sitt liv!

Yvonne ringde mig för några dagar sedan. Hon hade bestämt sig för att köpa ett djur och denna gång skulle det bli en katt - inte lika krävande som en hund men ändå ett fint sällskap. Hon hade läst på om olika kattraser och fastnat för ragdollen men hade inte träffat någon trasdocka i levande livet. Nu undrade hon, om hon skulle kunna få besöka mig och mina katter. Självklart! Jag visste direkt att Yvonne är en person som tar ansvar; hon är väl genomtänkt och förberedd och införstådd med att Sandie inte kommer att kunna ge henne en efterlängtad kattunge förrän tidigast i sommar.

Vi hade ett par trevliga timmar med mycket kattprat och om Yvonne inte ändrar sig, kommer hon att bli den första som får välja kattunge. Nu håller jag tummarna extra hårt för att Sandie börjar löpa snart, att hon blir dräktig och föder och tar hand om sina bebisar lika fint, som hon gjort de andra två gångerna. 

En gång tidigare har jag lovat någon köpa en kattunge från mig, innan den tänkta kattmamman ens varit parad. Denna någon är Elin. Det var sååå roligt att dela spänningen inför parningen, dräktigheten, förlossningen och kattungarnas uppväxt med en kattungeköpare som var lika engagerad i kullen som jag själv. Vi skrev till varandra ibland men främst följde Elin ”sina barn” genom bloggen. Elin och Leo är helt rätt och det kände jag vid vår första kontakt. Att de sedan köpte ett syskonpar var ytterligare ett plus, för då visste jag också att kattungarna hade trygghet i varandra, när nästan allt annat förändrades i de små kattliven. Jag vet att det går bra för en kattunge att finna sig tillrätta i sitt nya hem efter några dagar men de här två verkade inte ens fundera över att de flyttat.

Bokade i ”grevens tid”

1 jan 2018

I förrgår kom bekräftelsen på vår anmälan till middagen på Scandic Grand Hotel på lördagskvällen, 20 mars. Tur att jag bokade maten direkt, för nu står att läsa att middagen är fullbokad! 

Ove och jag kommer att anlända till Örebro på fredag eftermiddag, 19 januari. Vi kommer att börja med att ta oss från stationen till hotellet och boka in oss där och slappa lite, innan vi ska äta middag. Om vi kommer att äta mat på hotellet på ankomstdagen eller om vi väljer något annat matställe beror helt och hållet på vädret. För att komma till utställningshallen dagen därpå behöver vi bara gå några tiotal metrar. Sån nära är det mella hotellet och utställningshallen.!

Matsedeln för den gemensamma måltiden på hotellet ser ut så här:

Förrätt: Sotad rimmad lax med tillägg av diverse tillbehör. Middag: För min del blir det Vitlök- & rosmarinmarinerad lammrostbiff, Ove väljer nog biff tillagad på låg temperatur. Till detta får man välja mellan potatisgratäng och pommes frites. Efterrätt: en dessertmeny tänkt att avnjuta tillsammans med kaffe. Jag undrar hur långt jag kommer på matsedeln, innan magen sätter stopp. För detta betalar vi 555 kronor per person. Kostnad för dryck tillkommer.

Det är trevligt med små avbrott i vardagen. Visserligen ligger Örebro inte långt bort men det känns som en liten semester att byta stad och bo två nätter på hotell. Med största sannolikhet kommer vi att träffa bekanta både i utställningshallen och på hotellet.

Tågbiljetter är bokade och jag ser riktigt mycket fram mot vår resa till Örebro. Ska fråga om Nicke vill bo här I två dygn tillsammans med katterna. Tror inte att det kommer att bli några problem :-).

 

 

Nyårsfirande

31 dec 2017

Först måste jag berätta vad som hände igår på Arken zoo, Solna. Innan jag lämnade kalendrarna där, hade jag ett trevligt samtal med butikschefen, som gärna ville hjälpa katterna på katthemmet genom att sälja kalendrarna. Hon ville också skänka kattmat till oss. Igår blev det däremot inte positivt alls.

Jag fick hjälp av två gulliga biträden, som hämtade de kalendrar som fanns kvar. Man hade hunnit sälja 13 stycken innan huvudkontoret satte stopp för försäljningen. Varför hade tjejerna ingen förklaring till. Allt väl så här långt! Pengarna låg i en liten plastpåse och tillsammans med biträdena räknade jag sedlarna och mynten. 111 kronor saknades - en mycket märklig summa, då kalendrarna kostar 120 kronor styck. Om det hade varit jag som jobbade i butiken, hade jag bara tagit pengarna ur kassan och reglerat detta med chefen, när hon åter var i tjänst. Inte en sekund umgicks jag med tanken på att detta inte skulle godkännas av chefen. Kalendrarna var utkvitterade, pengar (en struntsumma för en affärskedja) saknades och alla pengar från försäljningen skulle tillfalla hemlösa djur, som tas om hand av människor, som alla arbetar idéellt. Butiksbiträdet valde att ringa sin chef. Jag trodde inte mina öron, när hon förklarade att butiken inte kunde ersätta oss med mer än det som fanns i påsen. Jag bad att själv få tala med henne och hon lämnade någon obegriplig förklaring om att vi inte lämnat med någon ställning att ha kalendrarna i. Om detta var inte ett ord sagt, när jag lämnade dem och hur de hanterar sina varor/organiserar sitt arbete är givetvis inte katthemmets sak. Tilläggas bör att denna chef inte är densamma, som jag pratade med. Resultatet blev att kalendrar och pengar är kvar i butiken och jag kommer på tisdag att söka personalchefen för Arkenbutikerna och be att få dennes syn på hanteringen/bemötandet. Jag trodde att våra zoobutiker jobbade för djurens bästa - inte bara för ekonomisk vinning - och att man inte ens skulle fundera över om det var de eller katterna som skulle stå för de saknade 111 kronorna. Både obegripligt och oerhört sniket!!!

Hittills bara några enstaka smällare och raketer, som inte ens fått katterna att vilja titta ut. De sover!

← Äldre inlägg

Katten har under tiotusentals år varit en del av vår kultur. I Egypten, för cirka 5000 år sedan, ansåg man att katten var en helig varelse. Att döda eller äta en katt sågs som ett så allvarligt brott att det bestraffades med döden.Antalet katter i Sverige uppgår till cirka 1,3 miljoner. Av dessa är 13,4 procent rasrena. Nästan var fjärde barnfamilj (23 %) har katt och äldre människor föredrar katt framför hund.

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.