Blogg

Sida 2

Den sista kullen

3 okt 2019

Långt innan mina kattungar föddes, 25 mars i år, hade jag bestämt att de skulle vara de sista bebisarna att växa upp hos oss. Om jag inte gjort det tidigare hade jag kommit fram till det, när de väl var födda. Alla tidigare kullar har fötts utan komplikationer och skötts av sin mamma fullt ut de första veckorna. Sedan har de ätit bra och ökat fint i vikt och allt har flutit på som det ska. Annat var det med min sista kull!!!

Först var det den märkliga förlossningen, där tre kattungar föddes och välkomnades av sin mamma. Hon tvättade dem och gav dem di. Problemet var att det inte kom någon mjölk. Förklaringen kom två dagar senare, då ytterligare tre kattungar. Förvisso kom det lite mjölk efter det men inte så att det räckte för att småttingarna skulle öka i vikt. Det var helt enkelt en urjobbig tid. I flera veckor var vi tvungna att mata dem med spruta och Miraclenapp; var fjärde timme i början. Resultatet blev iallafall fantastiskt. Så sociala kattungar har vi aldrig haft tidigare, trots att alla våra kattungar varit mycket "människovänliga". Men det är inte slut här.....

Ni som läst min blogg tidigare vet ju att Stella omplacerades förra veckan. Hon har en fantastisk ägare, en av de bästa uppfödare jag känner. Jag är sååå glad för att det löste sig så bra. Så kom nästa problem. Tania, min fodervärd, hörde av sig i förrgår p.g.a. hennes dotter har fått allt svårare att andas. Ett allergitest bekräftade det de fruktat - dottern är allergisk mot katter!!!

Jag skickade ett nytt mail till Ulrica, som sedan en vecka tillbaka äger Stella, med en förfrågan om hon möjligtvis visste någon uppfödare som letar en fertil, blå mittedhona. En timme senare hörde Ulrica av sig. Hon hade nyss pratat med en av sina tidigare kattungeköpare och hon hade börjat se sig om efter ytterligare en avelshona!!! Det var bara ett problem och det berättar jag om imorgon.

På bilden sitter Zinja tillsammans med sin "fodersyster" Alita.

 

 

World Animal Protection

1 okt 2019

En hemsida som jag vill uppmärksamma alla på är World Animal Protection (WSPA) - en av världens största internationella djurskyddsorganisationer. 

WSPA hjälper djur över hela världen, från direkta insatser till politiskt arbete med lagstiftning på högsta nivå. Visionen är en värld, där djurvälfärd är viktig och djurplågeri helt har upphört. WSPA har valt ut fyra områden, där föreningen kan hjälpa flest behövande djur så effektivt som möjligt. De fyra områdena är: 

  • Vilda djur - WSPA arbetar för att stoppa misshandeln och utnyttjandet av vilda djur
  • Djur i samhällen - WSPA arbetar för att stoppa massavlivningar av hundar och ge hemlösa hundar bättre liv 
  • Lantbruksdjur - WSPA arbetar för bättre välfärd för miljarder djur inom världens jordbruk.
  • Katastrofdrabbade djur - WSPA både förebygger i utsatta regioner och rycker ut med akut hjälp till djur, som drabbas av katastrofer.

WSPA firar 55-årsjubileum i år. Grattis!!!
Katastrofteam har lyckats ta sig fram till jordbävningar, jordskred, vulkanutbrott, cykloner, skeppsvrak och konflikthärdar.

Runt en miljard människor beräknas vara beroende av djur. 

Tanja, min fina fodervärd i Uppsala, kontaktade mig och meddelade att Natalie, hennes dotter, blivit allergisk mot katt. Det är också verifierat. Såååå synd! Särskilt tråkigt är det för Zinja, Natalie, Tanja själv, Ove och mig.

Nu ska jag försöka finna en lösning på problemet. Jag säljer gärna Zinja till avel och då till en registrerad uppfödare. Priset är 6 500 kr. Om hon säljs till enbart sällskap kostar hon 5 000 kr. Innan hon flyttar till sin nya ägare kommer hon vara kastrerad. Kostnaden för kastrationen tillkommer (5 000+ den summa kastrationen kostar). zinja kommer att få bo kvar här tills operationssåret har läkt.

 

Lilla Smilla, kunskapen och ängeln

30 sep 2019

Det finns alltid något av bli glad för. Kanske tänker ni ”det är väl inget särskilt med det”, när ni nu ska få veta vad jag blev extra glad för idag.

Ulrica ringde ikväll för att berätta lite om Smilla (Stella Cerice). Ulrica kallar henne också Smilla, precis som hennes förra ägare, så jag ska göra likadant i fortsättningen.
Ulrica är jättenöjd med sin lilla avelshona, lika nöjd som Smilla själv är med sin nya familj. Ulricas andra katter släppte mycket snart in Smilla i flocken och hon fick vara med och leka nästan direkt.

Ulrica har iordningställt en rastgård med direktutgång från köket och Smilla är mycket förtjust i möjligheten att vara ute. Hon är en tuff och nyfiken tjej med stor tro på sin egen förmåga och totalt orädd för det mesta. Det är det ena, som jag är mycket glad över :-).

Den andra glädjekällan är att jag fick lära mig nå’t nytt idag; att hankattens testiklar kan vandra tillbaka upp i buken, även om det inte tillhör vanligheterna. Ulrika berättade att det hade hänt en av hennes hankatter. För mig verkade det helt osannolikt att det kunde vara så, eftersom jag trodde att tyngdlagen höll testiklarna på plats, när de väl vandrat ner från magen. Så är det alltså inte. Jag är kanske onormalt förtjust i att lära mig nya saker, inte enbart om katter utan om det mesta, men så är det. Det vetgirigheten ger mig har jag vidareutvecklat lite i Trasdockan, som f.ö. torde finnas i brevlådan hos Ragdollklubbens medlemmar imorgon.

Jag har köpt en ängel på Blocket. Även materiella ting kan glädja mig. I flera månader har jag letat efter något att sätta på väggen bredvid fönstret men har inte vetat vad jag egentligen letar efter; definitivt inte en ängel men så fanns den bara där! Jag ska jag fotografera den i dagsljus och visa hur fin den är. Oh, vad jag är över den och att den blev min!

Just nu är jag också glad för den sena kvällen. Det är så rofyllt nu; nästan bara jag och katterna är vakna :-).

Ensam? Skaffa katt!

29 sep 2019

Katter kräver lite men ger mycket! Mycket, mycket!!! Tyvärr finns det, detta till trots, fortfarande många hemlösa små stackare. Nu börjar den tid då många av dem stryker med. De kommer att tvingas kämpa mot både hunger, kyla och andra hemskheter.

Jag önskar att jag kunde göra mer för djur, människor också förvisso men ingen kan ta på sig ansvaret för att göra gott överallt. Visst har jag givit bidrag till olika ideella föreningar av och till under året men månatligen endast till Värkdsnaturfonden. På något vis måste man ta ställning till var man tror att pengarna behövs bäst, väl medveten om att de behövs överallt; till forskning, sjukvård, mat, natur och mycket mycket mer. Att jag valt att stödja djuren har sin grund i att jag tycker att  - även om det inte räcker - så många fler är villiga att skänka pengar till föreningar som på det ena eller andra sättet arbetar för människor. Genom stora galor kommer det in massor av pengar, vilket är både fantastiskt, välbehövligt och viktigt men det är inte bara människor, som lever på vår planet. Vi måste även tänka på djuren och naturen!!!
Förra året lämnade Ove och jag ett månatligt bidrag till ett katthem, i år blev det alltså WWW. Hur vi kommer att göra nästa år är inte riktigt bestämt ännu.

Idag, när jag läste Expressen (på nätet - inget papper här), "snubblade" jag över en vädjan från Kattstallet, där f.ö. Elin och jag varit och spelat in ett avsnitt och en liten video till Prata Katt. De som arbetar för katterna där är eldsjälen personifierad. Bilden på katten i annonsen gav mig en stark påminnelse om att det nu börjar en ännu värre tid för de de hemlösa katterna. De behöver verkligen all hjälp de kan då oxh mer därtill. Det går att swisha pengar,  1239002247. Jag gjorde genast slag i saken och hoppas att många fler kommer att göra detsamma. Kattstallet kunde förra året adoptera ut 320 katter men många fler behöver hjälp.

Samtidigt som jag swishade pengarna föddes en tanke ..... Om jag även imorgon tror på den berättar jag då. Som jag skrivit tidigare dyker ständigt nya idéer upp i mitt huvud och flera av dem är faktiskt riktigt bra även om jag förkastar ännu fler, oftast då beroende på tidsbrist och/eller kraft.

Försäkringar

29 sep 2019

2015
Carina och jag skulle börja med vårt första nummer av Trasdockan, och jag hade fått en idé om att intervjua en veterinär på Västerorts Djursjukhus. Uppriktigt sagt minns jag inte om vad men jag kommer iallafall ihåg att vi kom in på ämnet försäkringar.

Jag förordar å det bestämdaste att alla katter ska vara försäkrade men var och en avgör själv huruvida en försäkring ska tecknas eller ej, så är det ju. Jag har träffat dem, som säger att det är onödigt dyrt och att man sällan har veterinärkostnader som uppgår till samma höga belopp, som man betalar för premien under kattens levnad; att det är bättre att själv lägga undan motsvarande summa för att kunna ta av v.b. Att ha pengar "öronmärkta" för kisse är förvisso ett alternativ och tanken är kanske inte så dum men blir det verkligen av? Jag vill påstå att pengar sällan sätts in på något konto för eventuella veterinärkostnader, även om det var så tänkt från början. Dessutom - hur mycket har man hunnit spara ihop på kontot om ett olycksfall, kejsarsnitt eller annat kostsamt inträffar, när katten bara är runt året? 

"Brukar de katter du får in till sjukhuset vara försäkrade"? Den frågan ställde jag till chefsveterinären. "När det gäller raskatter är det sällsynt att det saknas försäkring, värre är det med huskatterna", svarade hon. "Att behöva avliva en frisk, vital, oförsäkrad katt för att ägaren saknar ekonomiska medel är förfärligt", fortsatte hon. "Alla som är inblandade i en sådan situation mår dåligt och ett liv släcks fullständigt i onödan".

Jag tycker inte att förklaringen - att man ska öppna ett särskilt "veterinärkonto" istället för att teckna en försäkring - håller. Dels tror jag att det oftast inte blir av och dels tar det lång tid innan man får ihop tillräckligt mycket pengar på kontot om olyckan är framme. Neej... 

Jag tycker att man helt enkelt inte ska skaffa ett djur, om man inte har råd att ge det, vad det behöver och har rätt till. Försäkringspremien är den enda kostnad jag själv gärna betalar samtidigt som jag hoppas att jag aldrig behöver nyttja pengarna. Om det krävs vill jag göra allt för min katt. Avlivning får bara komma ifråga om katten är allvarligt sjuk och ingen bot finns eller om den p.g.a. hög ålder lever ett liv utan bra kvalitet.

Försäkringar men först imorgon

27 sep 2019

Fick en tankeställare idag och det gäller försäkringar. Det vill jag vidareutveckla men det får bli imorgon. Nu måste jag göra en sammanställning över det jag gick igenom på lektionen i tisdags. Förutom den brukar mina adepter få en läxa där de får visa prov på tillämpad kunskap. Jag måste alltså formulera några frågor nu också. Timmen är redan sen och det tar nog ett bra tag innan jag är klar. Därefter är det nog klokt att vila.

”Kattdag”

26 sep 2019

Ibland är det skönt att över huvud taget inte ha någonting inplanerat utanför hemmet och ingen tid att passa. Idag var bestämt att jag skulle hämta en ängel, som jag hade bokat. Det störde mig att jag skulle bli avbruten, för jag hade kommit igång med diverse kattrelaterade göromål, som väntat på mig ett tag. Bl.a skulle jag göra ett schema för scanningen och skicka meddelande till de medlemmar, som anmält sina katter. Det är alltid skönt att kunna bocka av "måsten" i "att-göra-listan". Jag skulle också maila och försöka få till stånd ett möte med personer, som skulle kunna vara till hjälp med temat i årets sista "Trasdockan". Som en skänk från ovan kom i lunchtid ett sms från "Alexandra med ängeln". Hon skulle inte hinna möta mig vid Odenplans pendeltågsstation, som vi hade bestämt. Nu kunde jag fortsätta utan avbrott.

Jag hann nu istället tala med en medlem, som är i färd med att registrera sig som uppfödare och som också vill komma på medlemsmötet i oktober. Kul, tycker jag! Han hade hittat informationen om mötet på vår hemsida.

Jag hoppas verkligen att vi blir fler än förra året. Ragdollklubben har många medlemmar i Stockholmstrakten och vi försöker ordna aktiviteter, som alla kan ha glädje av, oavsett om man är uppfödare, utställare eller endast har sin katt till sällskap. Förutom ett vanligt styrelsemöte med dagordning, protokoll o.dyl, kommer Agneta från Djurambulansen. Hon har bilen med sig och det är intressant att både höra och se hur verksamheten fungerar och organiseras. Elin och jag gjorde ett poddavsnitt om Djurambulansen i våras, så jag vet en del men det är så intressant att jag gärna lyssnar och tittar en gång till. Verksamheten bygger på att djurälskare avsätter både tid och pengar helt utan egen vinning.


Ragdollklubben har det så fint förspänt att ambulansen går att ta in under tak, om det skulle vara dåligt väder. För andra året i rad sponsrar Axel Larsson AB (Oves arbetsgivare) Ragdollklubben med lokalhyra, kaffe, te, vatten och fikabröd. Fantastiskt välkommet!!! Då kan vi använda pengarna vi slipper betala, till något som istället gynnar katterna och deras ägare! Förklaringen till generositeten är att företagets VD är oerhört förtjust i katter. Han kan tyvärr inte ha katt själv p.g.a att han är kattallergiker. Stackars man! Visserligen är diagnosen inte livshotande men det måste ändå vara svårt när man älskar katter

 

Det 18:e numret

26 sep 2019

Idag har Carina och jag tagit första steget mot ännu en Trasdocka. För fem år sedan visste vi inte ens om varandra, vilket är helt ofattbart idag. Numera känns det som om vi alltid varit goda vänner och arbetskamrater men hur började det hela?

Jag gick med i Ragdollklubben så snart Ove och jag köpt Stina, vår första ragdoll. Året var 2012. Det är viktigt att stödja en klubb, som arbetar för den egna rasen men det fanns ett problem med Ragdollklubben, tyckte jag. Varje gång jag "gick in på" hemsidan möttes jag av samma "nyheter" - vecka efter vecka! Det verkade liksom inte hända något i klubben. Av den anledningen besökte jag sidan allt mer sällan; max en gång i kvartalet. Märkligt nog kollade jag sidan precis när man sökte någon, som var intresserad av att jobba för att Trasdockan skulle "återuppstå". Det jag läste lät spännande och eftersom jag tycker om att skriva, skickade jag ett mail till Carina med några rader om att jag gärna ville vara med.

När Carina hörde av sig hade jag nästan glömt det hela, för det gick lång tid mellan mailet och  samtalet från Carina, som då var nytillträdd ordförande. Hon hade redan kontaktat Madeleine, som sedermera kom att bli vår AD. Några veckor efter telefonsamtalet träffades vi tre; Carina, Madeleine och jag själv. Där tog vi sedan våra första stapplande steg mot det som så småningom kom att bli vårt första nummer av Trasdockan. Det var förvisso inte den första tidningen med det namnet men ingen hade haft lust att ta vid, när den förra redaktionen av olika anledningr inte ville fortsätta. Ragdollklubben har därför inte haft någon medlemstidning de senaste åren. 

Övning ger färdighet! Tänk så mycket smidigare jobbet med tidningen går idag, jämfört med hur det var när vi startade. Vi har hittat ett sätt att arbeta på, som vi trivs. Förvisso ligger många timmars arbete bakom de färdiga tisningarna men idag men inte tillnärmelsevis lika många som i början. 

 

Kunde inte ha blivit bättre

24 sep 2019

Jag hoppades intensivt på att jag skulle hitta någon, som ville och var lämpad för att ta hand om lilla Stella (nu Smilla) men vem? Så slog det mig. Jag ska naturligtvis fråga Ulrica, en uppfödare jag håller mycket högt. Hon har enligt mig en perfekt inställning till hur man gör för att skapa ett bra liv för sina katter; stora som små. Därför kontaktade jag henne först av alla. I ”bakhuvudet” hade jag en tanke ”kanske, kanske rent utav Ulrica själv är intresserad av Stella Cerise”. Sannolikheten var inte så stor men hoppas kan man ju alltid. Det jag såg som mer troligt var att Ulrica skulle känna någon, som letar en fertil honkatt.

En av Ulrikas avelshonor drabbades, för inte så länge sedan, av livmoderinflammation och man tvingades kastrera henna. Hennes andra avelshona fick kattungar för c:a tre veckor sedan men pga av förlossningskomplikationer tvingades man förlösa henne med kejsarsnitt. Den katten bör inte få nya kattungar förrän tidigast om ett år. Det kommer således att dröja länge innan det kommer nya bebisar hos Ulrica, om hon inte köper en arvtagerska till den kastrerade f.d avelshonan, som blev sjuk.

Jag skrev ett sms till Ulrica och frågade om hon möjligtvis visste någon som var intresserad av...så beskrev jag Stella. Ulrica, på väg till Maine coon-kattens klubbmästerskap, hörde av sig nästan direkt. Det hon sade gjorde mig överlycklig. Hon ville själv överta Stella och .....mycket riktigt, använda henne i avel. Vilken bra lösning!!!

Stellas ägare och Ulrica bestämde i samråd, hur övertagandet skulle gå till. Ulrica hade sedan tidigare planerat att åka till Stockholm imorgon. På hemvägen ska hon nu hämta Stella och ta med sig henne hem.

Tänk att allt stämde - de nuvarande ägarna har tid för att kastrera Stella - men inte förrän om en vecka, Ulrica "behöver" en ny avelshona men har inte haft tid att börja leta (kanske hade hon redan tingat eller köpt en avelshona nästa vecka). Ulrica har "provparat" Stella med sina båda egna avelshanar och inavelskoefficienten är 0, d.v.s. Stella är inte på något vis släkt med avelshanarna. Hur provparningen går till berättar jag en annan dag.

Ulrica sammanfattade det hela med "Jag tror på ödet och att det här var meningen".

Spartips :-)

22 sep 2019

Kattens öron och hörsel är högt utvecklade och därför kan en katt upptäcka en extremt stor variation av ljud vid mycket låg styrka. Den kan också vända öronen i olika riktningar, oberoende av varandra, för att på ett bättre sätt kunna lokalisera ljudkällan.

Är det kombinationen, av kattens extremt goda hörsel och att den vänder öronen mot det håll varifrån ljudet kommer, som gör att de flesta katter avskyr dammsugaren, t.om undviker personer som de förknippar med just den? Kanske blir ljudet smärtsamt högt för katter. När Christine kommer för att städa, vill Stisse genast gå ut på balkongen för att slippa höra allt oväsen hon för när hon är här.

Nej, så enkelt kan det inte vara. Zinja är t.ex. inte det minsta rädd för snabeldraken - hon jagar den istället. Jag tror inte att hon direkt gillar den men rädd är hon inte. Hon tycker bara att ljudet är irriterande, gissar jag. 

Oavsett vad det beror på så förstår jag Stisse mycket väl. Jag är själv överkänslig mot ljud och i viss mån överensstämmer mina symtom med dem som 15-20% av jordens befolkning har - nämligen personer med diagnosen HSP, highly sensitive persons. Vi är tillräckligt många med problemet för att det ska betraktas som normalt men inte nog många för att omgivningen alltid ska förstå. Har kanske en mycket hög procent katter också diagnosen :-)? Den borde i sådant fall ha namnet HSC, highly sensitive cats?

Stisse har tagit sin tillflykt till balkongen idag, för här har det städats. Det var Ove som dammsög. Christine tentamensläser och återkommer runt 10 oktober. Jag ogillar inte att städa men själva dammsugningen överlåter jag gärna till någon annan. I det fallet åtnjuter jag sjukdomsvinsten men jag hade ändå mycket hellre dammsugit än ha de problem jag har med axlar, nacke och armar.

Det kostar en hel del att ha katt, det har jag skrivit om tidigare men det går att få ner kostnaden betydligt, om man handlar sand och foder när zooaffärerna har kampanjpriser. Ordinarie pris på 10 liter Ever Clean (sand) är 229 kr. Vi ska strax åka och köpa ”den sanden” i zooaffären i Bromma Blocks. Där pågår en ”drive” och idag kommer vi endast att behöva betala 179 kr för sanden. Jag minns inte, när vi köpte sand till reguljärpris senast. Det är jättelänge sedan.

Ett litet räkneexempel:

Till två katter krävs c:a 10 liter sand/månad. Att köpa sand till extrapris innebär en besparing på 600 kr/år. Medellivslängden för katter är 14 år. Genom att passa på att köpa sand vid rätt tillfälle blir besparingen 8 400 kr för sand till 2 katter under ett genomsnittligt kattliv. De pengarna är bättre att skänka till ett katthem än att öka vinsten för djuraffärens ägare.

Det finns naturligtvis kampanjer som inkluderar annat strö också. Det är inte heller enbart i Bromma Blocks man har extrapriser. Nyss fick jag ett mail med specialerbjudanden från Arken zoo (dock inte om sand den här gången).

 

De persisterande mjölktänderna

21 sep 2019

Kattungen föds tandlös. Tänderna kommer först från ungefär 3 veckors ålder. En nyfödd människobebis har 20 mjölktänder, en kattunge har 26. De kommer successivt och när kattungen flyttar är alla ”bissingarna” på plats. Mellan 4 och 6 månaders ålder ersätts mjölktänderna av de 30 permanenta tänderna. Det sker under den s.k tandväxlingsfasen.

Det bästa är att borsta kisses tänder och det brukar jag prata med kattungeköparna om, innan de hämtar sin lilla kisse. När jag nu fått veta vad som hände med Laban, kommer jag också att påpeka för mina kattungeköpare att det är viktigt att de regelbundet inspekterar kattens tänder och munhåla.

Mjölktänder, som sitter kvar när de permanenta tänderna (de s.k. persisterande mjölktänderna) brutit fram, ska dras ut. De kan annars hindra de permanenta tänderna från att växa ut till korrekt position och också leda till infektioner - som det gjorde för Laban. Bettfel kan bli följden, om mjölktänderna inte dras ut, när de permanenta börjar komma.

Om en mjölktand skulle brytas av, är det viktigt att låta en veterinär undersöka kattungens mun. En trasig mjölktand kan förorsaka en infektion kring mjölktandens rot, där de permanenta tandanlagen ligger och väntar på att bryta fram. En infektion där kan ge svåra skador på tandanlagen, till och med förstöra dem helt. Därför bör också en frakturerad mjölktand dras ut.

Jag tror att det finns en fantastiskt bra lösning på omplaceringen av Smilla, eg. Stella Cerise. Imorgon vet jag säkert och berättar då. 

Ethel skickade en fin bild på en nyvaken Safir, lika välkommen som alla andra bilder hon delat med sig av.

Även Tanja skickade foton idag. Hon berättade att Zinja är oerhört social och det förvånar mig inte. Så mycket tid som hon och hennes syskon fick med sina människor, d.v.s. Ove och mig, har inga av våra kattungar någonsin fått tidigare. Vi fick - egentligen tvingades - göra mycket av det som deras mamma alltid gjort med/för sina tidigare kattkullar. Den här gången klarade hon inte av att ensam föda upp och fostra sina sex småttingar.

Det finns inte något ont som inte har något gott med sig. Det gäller bara att se det!!! Tanja påtalade idag just det att Zinja är så oerhört social och att hon alltid vill vara där Tanja och Natalie (Tanjas dotter) befinner sig.

Bild 1: totalt avslappnad, underbar och sovande Zinja. Bild 2: flera sidor av Zinja. Bild 3: nyvaken Safir morgonjäspar.

 

 

Måste ”forska”

20 sep 2019

Det är så roligt att få följa Labans utveckling. På onsdag är det sex månader sedan jag låg på golvet, till hälften inne i en garderob, och följde mamma Sandies förlossning då den lille parveln föddes. Tiden går fort och Laban kastrerades häromdagen. Carolina skrev följande till mig: 

”Nu är även Laban opererad. Allt har gått bra och han börjar precis piggna till här hemma. Vi får se hur länge han behöver ha ”tratten”. En sak - veterinären såg att Laban inte hade tappat sina mjölktänder ordentligt, de satt kvar och han hade ”dubbeltänder”(hörntänderna). Detta hade orsakat skavsår i tandköttet i nederkäken, och han hade matrester och varbildningar där. Stackars Laban! Nu har de gjort rent, men vi ska hålla koll och vi fick en ny tid om en månad. Är inte mjölktänderna borta då, så kommer de att dra ut dem. Har du varit med om något liknande förut? Är det vanligt att ragdolls har problem med tänderna? Jag är i alla fall glad att de upptäckte det nu, Vi har ju dessvärre inte sett det och han måste ju haft ont våran lilla älskling!
Kramar från Carolina”.

Jag har sett något lite om att detta kan hända men har ingen ytterligare information. Därför ska jag börja ”forska” i ämnet och efterlysa någon som drabbats av detsamma. Jag strävar alltid efter att få information från någon, som själv ställts inför ett problem som jag vill veta mer om. Då  brukar jag också få ta del av de tankar som funnits kring detta - inte enbart den rent praktiska delen av hur problemet blivit löst. Återkommer med mer information.

Lilla Smilla, född 25 mars i år, flyttade till ett par, tillika tidigare kattägare. Det senare till trots har båda utvecklat allergi. Därför måste Smilla omplaceras och jag vill givetvis hjälpa till med det, så långt jag förmår. Jag ska därför höra mig för, om någon som jag känner är intresserad av att utöka sin familj med en förtjusande, mycket social kattflicka. Kanske du som läser detta känner att du kan och vill ge henne ett fortsatt bra liv. Smilla har fått en tid för kastration men om någon uppfödare hör av sig, kan hon även säljas som avelshona. Ring mig då på 0763-44 46 48! 

Bild 1: Laban vilar efter det operativa ingreppet. 

Bild 2 och 3: Stella Cerise, Labans syster, aka Smilla.

 

Så gick det se’n

19 sep 2019

Åter till dagen då Stisse flyttade in.

Det gick flera timmar innan Tasse tyckte att han hade ett bra grepp om situationen och kunde ”knoppa in”. Runt midnatt gick även Ove och jag och lade oss och ett befriande lugn vilade över bostaden. Vid halv tre vaknade jag av att en stol välte. Min teori är att Tasse, troligtvis i uppfostringssyfte, råkade springa emot stolen, när han jagade bort Stisse från matskålen. ”Det här går inte, du måste lämna tillbaka katten”, sa Ove. ”Ok, jag kontaktar uppfödaren på måndag”, svarade jag - det var bara att inse fakta. Lugnet återvände efter en kort stund och vi somnade om.

När vi vaknade vid niotiden sov katterna, säkerligen helt utmattade efter allt som hänt under det gångna dygnet. Ove och jag åt vår frukost och såg morgonnyheterna på 4:an. När jag skulle titta till katterna blev jag stående - helt häpen - på tröskeln till vardagsrummet. Trodde inte mina ögon!!! Tasse var i full färd med att, genom att slicka Stisse från hjässan till svansen, införliva honom i familjen. Stisse satt blickstilla och jag tror han förstod att han var godkänd nu och att det fysiska våldet helt skulle upphöra. Från den stunden hände det aldrig mer att katterna var ovänner. De är visserligen halvbröder men väldigt olika, både till utseende och temperament. Det är nog förklaringen till att de gick så bra tillsammans (efter denna söndagsförmiddag). Att Tasse inte längre bor kvar hos oss är en annan historia, som jag berättar någon gång framöver.

Mona skickade ett foto på Sandie igår. Sonja, som hon numera kallas, är en riktig ”hussekatt” och hon tar varje tillfälle i akt att hoppa upp i Lasses knä och ligger sedan där och spinner. Det känns så skönt att veta. Om några veckor hoppas jag att vi kan hälsa på lillan. 

 

Den spännande pälsen

18 sep 2019

Av alla djur i världen anses katten vara det absolut renligaste. Den tillbringar väldigt mycken tid med att putsa pälsen och det finns många anledningar till det:

  • Den vill hålla pälsen ren från damm, hudavlagringar, parasiter o.dyl. 
  • När den slickar pälsen stimulerar den de körtlar den har i huden. Dessa avger ett sekret, som håller pälsen vattentät och som därför isolerar mot kyla
  • Slickandet kan även ha en kylande effekt; pälsen blir våt och fukten avdunstar.
  • En upphetsad eller frustrerad katt brukar, för att lugna sig själv, slicka sig frenetiskt (benämns överslagshandling)
  • Tvättandet är en del av socialiseringen - pälstvättning mellan mor och ungar men även vuxna katter sinsemellan

Om katten inte tvättar sig alls är något fel!!! Det beror oftast på att den är sjuk på något sätt.

Om katten väldigt intensivt slickar sin päls är det också något som inte står rätt till !!!

Slickandet kan vara ett tecken på att den har ont någonstans, känner sig stressad eller är understimulerad.

Etologi=läran om djurs beteende. Det är jätteviktigt för både kisse och dig själv att ni förstår varandra. Mer om det senare.

En helt vanlig dag

17 sep 2019

Katter tar det oftast väldigt lugnt men kan vara blixtsnabba, när de går till attack. De byten våra katter anfaller lever inte, utan brukar vara en vippa eller en boll. 

En vuxen katt ömsom sover, ömsom vilar mellan 12 och 19 timmar per dygn; de vilda katterna för att behålla sin energi och vara alerta när ett byte uppenbarar sig och, tro det eller ej, av precis samma anledning sover också våra soffälskande katter så mycket. En annan anledning till att katter sällan är vakna på dagarna är att de är crepuscularer, vilket betyder att de är som mest aktiva runt gryning och skymning. Det förklarar att våra katter oftast går och lägger sig nästan direkt efter frukost. Det är inte ovanligt att de sedan sover/vilar ända till eftermiddagen. När katten vilar är den fortfarande medveten om sin omgivning men går av och till också ner i djupsömn. Genom att titta på kattens öron kan du avgöra om den sover eller bara vilar. Vilande katter rör på öronen som små radarskivor som vänds mot ett ljud de hör - detta för att snabbt kunna agera om de uppfattar att de kan vara i fara. En katt som sover djupt reagerar inte på normala ljud. I vaket tillstånd ägnar kisse mycket tid åt att vårda sin päls. Mer om pälsvård imorgon.

En vanlig dag i våra katters liv ser ut ungefär så här: redan vid 06:30, ti-to, får de frukost av Ove, fr-ti får de vänta ytterligare c:a en timme innan de får sitt morgonmål. Själv ligger jag kvar i sängen tills klockan är runt 8. När katterna ätit, de får våtfoder på morgonen, går de till kattlådan för att uträtta sina behov. Därefter vill de fortsätta att sova. Stina klättrar oftast upp i ”trädet” i hallen, där hon sedan lägger sig och fortsätter sova. Stisse däremot vill ligga bredvid ”mamma”. Om jag har tur somnar han inte direkt och jag hinner då både bädda och lägga på överkastet. Om han hunnit gå ner i djupsömn får jag vänta med att göra iordning sängen. Jag väcker aldrig mina katter, om de sover på riktigt. 

Både birman och ragdollen älskar sina människor och vill umgås med dem all vaken tid. På kvällarna, när de är som mest alerta, skulle de tycka det vara trist om jag inte vore den kvällsmänniska - rättare sagt nattmänniska - jag är. Jag gillar kattens sätt att hantera livet på, även om jag aldrig någonsin komit på idén att sova på dagen som de gör (om jag inte är sjuk förstås). Jag gillar att de är vaksamma när så krävs, hur coola de är när de bedömer att inga faror lurar och att de, precis som jag själv, njuter av tystnaden och lugnet på morgnar och kvällar.

← Äldre inlägg

Katten har under tiotusentals år varit en del av vår kultur. I Egypten, för cirka 5000 år sedan, ansåg man att katten var en helig varelse. Att döda eller äta en katt sågs som ett så allvarligt brott att det bestraffades med döden.Antalet katter i Sverige uppgår till cirka 1,3 miljoner. Av dessa är 13,4 procent rasrena. Nästan var fjärde barnfamilj (23 %) har katt och äldre människor föredrar katt framför hund.

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.