Bolådan invigd

Lådan har stått på golvet i vardagsrummet sedan igår. Många anser att man ska iordningställa den tidigare men jag delar inte den uppfattningen. Som jag många gånger tidigare påpekat, är katterna olika individer på samma sätt som vi människor och det finns ingenting, som alla människor eller alla katter tycker, tänker eller vill. Vi har haft bolådan stående framme länge, de tidigare gångerna, när vi väntat kattungar men ingen har brytt sig om den. Stina har aldrig fött sina bebisar i den, utan det är vi som flyttat ungarna dit, efter födelsen. Förra gången stannade den lilla familjen i garderoben i sovrummet i flera dagar. 

Det är viktigt att hålla rent och fräscht, där kattmamma ligger tillsammans med sina barn. Det är inte helt lätt på bottenhyllan i garderoben. Därför är det skönt att kunna flytta dem, där det är enklare att byta lakan och där man kan se samspelet mellan mamma och barn. Det är viktigt att komma ihåg att mamma katt klarar det mesta utan min inblandning men om... Jag vill kunna se att alla hittar sin "matplats" och kan äta sig mätta. Jag kan inte helt släppa en viss oro över att de inte ska öka i vikt, som de ska. Imorgon ska vi köpa mjölkersättning för säkerhets skull och hoppas kunna lämna tillbaka burken till Apoteket efter en vecka.

Stisse var först med att inviga bolådan. Det tycker jag är bra. Som jag berättat tidigare är Sandie väldigt förtjust i honom. Det är som om hon ser upp till och beundrar sin storebror. Han satt helt stilla i lådan och tittade. Såg ut som om han tänkte "vad gör jag här och varför". Några timmar senare var det Sandies tur. Hon nosade runt i lådan. Jag vet att katter har ett utomordentligt luktsinne men kan det fortfarande finnas kvar kattungedoft från den förra kullen? Stina har inte varit intresserad av lådan överhuvud taget, vilket kanske talar emot att det skulle finnas spår av den förra kullen. Hur som helst ska det bli jättespännande att se, hur Stina kommer att reagera på Sandies kattungar. Sandie gillade ju hennes ungar, så länge de var små och hjälplösa. Hon hjälpte till att tvätta dem och låg gärna tillsammans med dem i bolådan. Annat var det, när de blev äldre, busiga och sprang runt i lägenheten. Innan de flyttade fräste hon ljudligt bara de kom nära. Så har aldrig Stisse gjort. Han har alltid haft överseende med dem, även när de varit alltför busiga eller jobbiga på annat sätt.

Om en stund ska jag lägga mig och läsa min nya bok "Helikopterpiloten". Jag har bara hunnit läsa lite i början av den men jag känner ändå att jag längtar att få reda på mer om det spännande och spektakulära rånet. Jag kan inte undgå att ändå beundra rånarligan för den fantastiska planeringen, organisationen och genomförandet. Jag tar givetvis avstånd från handlingen men att få en plan att fungera så bra med så många inblandade kan inte vara lätt. Kanske får jag fler förklaringar på att de ändå åkte fast, när jag läser vidare. Just nu känns det som att det enda misstag de gjorde var att blanda in en person, som så småningom informerade polisen i sitt hemland. Uppgifterna gick vidare till den svenska polisen och så gick det som det gick.

 
18 mar 2016

Comments powered by Disqus

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.