Dagen F - förlossning

En förlossning är aldrig den andra lik. Som barnmorska kan jag skriva under på det. Visst förhåller det sig så att kvinnor som haft en snabb första förlossning ofta föder fort även nästa gång men det finns inga garantier för det. Det finns alltid skillnader i endera förlopp eller upplevelse eller i bådadera. För katter är det precis likadant och det vet jag ju men trodde ändå inte att det skulle ta så lång tid från första värken fram till förlossning.

Som jag skrev kortfattat igår, började förlossningen på kvällen, närmare bestämt vid 21-tiden. Det går inte att ta miste på när värkarna startar, den blivande kattmamman börjar spinna väldigt högt - ett spinnande som långt ifrån liknar det vanliga "mysspinnandet". Jag ställde in mig på att den första kattungen skulle komma runt midnatt. Sandie vill ha mig med, när hon känner att förlossningen startar. Jag satt bredvid henne men märkte snart att värkarna fortsatte komma glest, med 7 - 10 minuters mellanrum. 22:30 bestämde Ove och jag att hålla henne sällskap två timmar var, medan den andra skulle få tillfälle att vila, kanske till och med slumra en stund. Timmarna gick, vi byttes av och så småningom blev det morgon. Vi och alla katterna, inklusive Sandie, åt vår frukost. Efter det upphörde Sandies värkar. Alla katterna lade sig för att sova; kattungarna i "förlossningssalen" tillsammans med Sandie. I stort sett hade de varit vakna hela natten, eftersom de märkte att något spännande var på gång. 14:20, när jag var ute i köket och fixade lite, hörde Ove att Sandie "värkspann" igen. Han steg upp från soffan för att hålla henne sällskap. Så hör jag honom säga med ivrig stämma: "det har kommit en unge". Inom loppet av knappt tre timmar var de födda: Tessi, Timmie, Tea, Teo, Truls, Tessla, Tommie eller vad det nu blir. Sandie började direkt att slicka sina nyfödda kattungar. Det gör kattmamman både för att stimulera sina ungar att komma igång utanför livmodern och också för att få dem torra. När de föds är pälsen alldeles våt och därigenom förlorar de värme. Det är lika viktigt att kattungar hålls varma som att människobarn gör det. Jag väntade en halvtimme. Sandie hade fortfarande inte bitit av navelsträngen och inte heller krystat ut moderkakan. Då försökte jag "leda ut placenta", som det heter på barnmorskespråk. Man får aldrig dra hårt i navelsträngen. Om moderkakan inte lossnat kan det leda till väldiga komplikationer för mamman. När jag försiktigt tog tag i navelsträngen gled moderkakan fint ut. Jag navlade av och denna procedur upprepade jag tre gånger.

Kattungarna vägde 140g, 140 g respektive 125 g. Naturligtvis finns det andra ragdolls, som vägt så mycket men själv har jag aldrig hört talas om det. Blinda och döva kravlade de sig fint fram till varsin spene. De hittar rätt med hjälp av sitt luktsinne. Det är så stort när ett nytt liv kommer till världen.

Nu har jag bara ett problem. Det är att jag inte har tillräckligt många kattungar för att alla trevliga, motiverade, längtande, passande familjer, som hört av sig och vill köpa en av Sandies kattungar, ska kunna få göra det. En kattunge skulle få ett fantastiskt liv hos dem alla men jag tvingas nu att välja och det känns svårt. Dessutom vet jag ju att de som hoppats blir besvikna, om jag tvingas säga "tyvärr". Kanske kan jag tipsa om en annan uppfödare men har inte fått besked av henne, om den senaste parningen i hennes uppfödning blev lyckad. Jag vill inte att någon ska bli ledsen. Det är ju en klen tröst att Sissel ska paras, så snart hon börjar löpa. 

27 jan 2017

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.