De är verkligen nöjda nu

Marita och Bertil var fantastiska, kattrummen väl genomtänkta med både möbler att kunna gömma sig i, hyllor att kunna klättra upp på och en fin rastgård. Trots det tror jag att katterna har längtat hem och inte kunnat förstå, varför vi lämnat dem där och varför de inte fick följa med hem, när vi kom på besök. Det är Ove och mig de saknat, inte bostaden eller alla leksakerna. Bilfärden gick som vanligt helt utan problem. Stisse och Stina brukar inte säga ett pip och det gjorde de inte igår heller. Sandie jamade några gånger, när vi strtade färden hem men upphörde med det ganska snart. 

Jag har läst en hel del om katters beteende och det är ingen nyhet för de flesta att katter ogillar förändring. Katter kan inte vara planerande, som människor. De kan inte tänka: "nu ska jag straffa matte och kissa i hennes skor, när hon rest ifrån mig och lämnat mig bland främmande människor och i en helt ny miljö". Människor kan planera hämnd men inte katter. Att katten eventuellt gör så kan bero på att skorna luktar annorlunda och att det är viktigt at få matte tillbaka och markera hennes skor (som luktar ovant) med den egna doften, dvs hon är min och ingen annans. Visserligen trodde jag inte att katterna skulle börja urinmarkera i Judiths bostad men tanken fanns och det skulle ha varit ett skräckscenario. Nu har det inte varit några som helst problem med dem.

Jag tror att det kan vara svårt att kunna koppla av och falla i djup sömn för katter på pensionat. Nya katter kommer och andra lämnar. Under de sex dygnen våra kissar var på Sagatun hade de två olika grannar. Det fungerade bra, dvs inget fräs (inte ens från Sandie) men visst är de lite extra på sin vakt, när något nytt händer. Katter vill sova mycket och det fanns en hel del sömn att ta igen, när de kom hem. Idag har alla tre sovit nästan hela dagen med avbrott för mat och låda.

Vid läggdags igår var alla katterna i sängen och det kändes tryggt för både dem och oss. Det gick inte att ta miste på att de verkligen var lyckliga. Någon gång under natten hade Stisse flyttat till balkongen, för på morgonen låg han i en av balkongfåtöljerna. Kök, vardagsrum och sovrum är likadant planerade som hos oss (fast vi använder det som här är sovrum till abetsrum). Jag vet inte hur mycket en katt känner till om planlösningar men det verkar som de har en liten arkitektådra, för de gick till sin "gamla" (fast den ligger två trappor ner) matplats tämligen omgående och kollade om det fanns något gott där.  

De har på kort tid varit med om fler förändringar och upplevelser, som både de och vi själva helst hade varit utan. Trots det verkar de inte stressade eller på annat sätt oroliga. Förutom att de sovit onormalt mycket är de precis som innan vattenskadan och det är jag oerhört tacksam över. Att vi fick plats för dem på Sagatun är en annan sak jag känner stor tacksamhet för. Vågar säga att Sagatun är ett av landets bästa kattpensionat. Stort tack för tipset, Annelie!

Smulan, Annelie och Leo tar ofta skogspromenader och det är så trevligt att jag "fick följa med" idag

 
3 jun 2017

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.