Den fantastiska ragdollen

"Förra året registrerades runt 2 000 ragdolls i Sverige". Uppgiften är hämtad från ett några år gammalt inlägg i SVT:s lokala nyheter. Jag tror att siffran är densamma även idag. Ragdollen är Sveriges populäraste raskatt.
"Lång mjuk päls, lugn och kelig. En riktigt bra innekatt, som dessutom brukar komma bra överens med andra husdjur",  menar uppfödaren Emma Sandström Jensen i Höör (i programmet), så här beskriver hon rasens fördelar:
"- väldigt lugn utan att vara tråkig
- väldigt kelen utan att vara påflugen
- väldigt nyfiken och vill vara med

Den som vill slå till på en ragdoll som sällskap får betala uppåt 8 000 kronor (det var då!). Vill man ha en katt som går att ställa ut och/eller avla på brukar det bli ytterligare några tusenlappar, eftersom det ställer högre kvar på pälsens färg och teckning", fortsätter hon.

Att ragdollen är en underbar ras kan många med mig vittna om. Efterfrågan är stor och det är roligt men det är viktigt att vi uppfödare tar ansvar för rasen. Vi ska både vara noga i valet av föräldrakatter och generösa när det gäller våra kattungar; inte kastrera dem som säljs till sällskap för att vi är rädda för konkurrens på "kattmarknaden", rädda för att de fina generna våra kattungar bär på ska komma in i någon annans uppfödning utan vår (ekonomiska) kontroll. Det finns ju en risk/chans att den nya ägaren så småningom kommer fram till att det skulle vara roligt med kattungar. Jag skulle vilja att det enda skälet till tidig kastration möjligen skulle vara att katten inte är rastypisk eller på annat sätt olämplig men det argumentet håller inte, när hankattens ägare redan i i parningsavtalet kräver att alla hankattungar ska kastreras innan försäljning. Andra säljer sina kattungar okastrerade men kräver att de SKA kastreras innan sex månaders ålder.

Vi behöver bredda vår avelsbas och bör INNAN parning ha tillsett att endast katter med bra ragdollgener går vidare i avel. Alltså bör det inte vara många kattungar som "inte duger" och ska kastreras.
Det är fel, fel, fel att uppfödaren ska bestämma om en fin kattunge ska kastreras eller ej. Alla jag känner tar ett högre pris om kattungeköparen vill avla på kissen (jag vill ändå säga att mina ”tjejer” är värda varenda krona). Det gör inte jag. Tvärtom - jag uppmuntrar till avel, om jag tycker att den kattunge jag säljer verkar särskilt lämplig. Jag hjälper med glädje till, om köparen vill ha råd och stöd.
Mycket av det jag nu skrivit provocerar många, det vet jag, men jag förstår egentligen inte varför. Om jag skulle jämföra med att t ex köpa en bil - hur många bilköpare skulle acceptera att försäljaren bestämmer vart man får köra med bilen? Är det inte rimligt att ägaren bestämmer, vare sig det gäller katter eller bilar, vad som händer efter köpet?


Elin hörde av sig idag. Jag känner inte Elin men tycker ändå att jag gör det - lite iallafall. Elin har väntat på Sissels kattungar länge nu. Hon hörde av sig redan när vi hade den förra kullen, Sandies, där alla kattungarna var tingade. Elin har valt att vänta på nästa Spinettkull. Roligt tycker jag! Sissel är min första katt hos fodervärd och jag får ju inte följa kattungarnas utveckling på samma sätt, som när jag har dem hemma. Jag har regelbunden kontakt med Lotta och vet att allt verkar bra med både Sissel, Rubi, Sissels "syster" och Rubis kattungar, som nu är sex veckor gamla. Hoppas på rapport från Lotta imorgon. Då får jag också veta om Rubis kattungar är tingade. Gissar det - ragdollen är en välförtjänt populär ras.

 

6 aug 2017

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.