Den självständiga katten

Normer är en förutsättning för att kunna fungera tillsammans. Samtidigt finns det många normer som begränsar oss och speglar ojämlika förhållanden. Är det en tillgång eller ett problem att inte bete sig "inom normen"? Inom normen för vad?

Nicke sade något intressant igår, ”katter måste ha Aspbergers”. Jag började googla på diagnosen (som för de flesta var okänd fram till 90-talets mitt). Jag fann:

”Det förefaller som om en smula autism är nödvändig för att man ska nå framgång inom vetenskapen eller konsten”. Så skrev den österrikiske barnläkaren Hans Asperger, som gav namn åt Aspergers syndrom. Vidare kan jag läsa att personer med diagnosen har specifika och intensiva intressen och är ofta mycket intelligenta och framgångsrika. Diagnosen medför nedsättningar i förmågan till socialt samspel/social kommunikation (mer eller mindre tydlig). 

Man spekulerar i att t.ex. Albert Einstein, Isac Newton och Michael Jackson hade diagnosen Aspbergers - alla intelligenta, högpresterande och framgångsrika människor.

Jag började fundera över hur katterna beter sig och fann att Nicke måste ha rätt men att ingen nog känt behov av att sätta en diagnos på dem.

Vi tycker ibland t.o.m. att deras beteende är charmigt och vi har inga behov, som väl är, att ge dem en diagnos och sätta in dem i ett särskilt fack! Istället är det främst p.g.a. sättet att vara vi kattälskare väljer just katten som husdjur. Våra katter accepteras som dem de är och vi fascineras av deras självständighet.

Fanns inga människor med Aspbergers syndrom innan 1985 eller....? Nu är i alla fall personer med diagnosen insorterade i en egen grupp och jag undrar - har de det bättre av att finnas i ett särskilt fack? Kanske - jag vet inte.

 

5 jan 2020

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.