Det kommer nog alltid att finnas....

Jag tänker då på suget och längtan efter kattungar. Vi har ju i samförstånd fattat beslutet att aldrig mer utsätta oss för risken att var tredje timme behöva stödmata småttingar eller att oroa oss för att de inte ökat tillräckligt mycket i vikt de senaste dygnen eller att något är fel med lilla Pytte, som är så mycket mindre och betydligt försiktigare än sina syskon. Ingen som känner mig uppfattar mig som en rädd och ängslig person, tvärtom!
De har rätt, det är jag inte heller men när det gäller mina barn - både de två- och fyrbenta, blir jag liksom en annan människa.
Inget ont får hända barnen och det ansvaret vilar på mina axlar, tänker jag. Det är det som ligger till grund för min oro. Jag älskar både mina människobarn och mina kattungar av hela mitt hjärta men kärlek kan också vara jobbig. Som väl är släpper oron efter några veckor. 

Med stolthet kan jag säga att alla våra kattungar vuxit upp och blivit både stora, kraftiga och underbart sociala och jag är så stolt över dem alla. Visst längtar jag ibland efter små tassar som far fram över golven men så minns jag.... 

Ove satt och tittade i sin telefon idag och så utbrister han på fullt allvar: "Visst skulle det väl vara roligt att ha en kull till, bara en till. Har man en gång fått vara med och föda upp en kull, kommer längtan alltid att finnas att få vara med om detta igen. Samtidigt måste man inse att någon kull måste vara den sista. Jag är där nu. Nu ska vi njuta av de fantastiska katter vi har och kommer att åldras tillsammans med dem. Snart är Stisse och jag lika gamla :-).

Det var när Ove tittade på de här fotona från förra sommaren, som han började längta efter ännu ett "rövargäng".

 
25 maj 2020

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.