En återblick

Året var 1988 och Nicke skulle fylla nio år dagen därpå. Jag hade just varit och hämtat kattungen, som han skulle få på sin födelsedag. Vad visste jag om katter då? Egentligen ingenting. Jag har alltid älskat djur och velat göra mitt allra bästa för att de ska ha det bra men...... jag hade fått lära mig att katter alltid klarar sig, att de måste få vara ute och att de kunde lämna sin mamma och sina syskon, när de börjat äta fast föda.

Mysan var precis 8 veckor när jag, dagen innan Nickes födelsedag, hämtade henne på S:t Eriksplan i Stockholm. Hon bodde tillsammans med sin mamma och sina tre systrar i en etta där katterna, med hjälp av den nedmonterade köksdörren på kant, hindrades från att ta sig in i det kombinerade sov- och vardagsrummet. 
Joakim följde med för att hjälpa mig att hålla ordning på kattungen under bilfärden hem. Hon fick sitta i famnen på honom. Transportbur fanns inte ens i min tankevärld. 

Mysan var en fantastisk katt, trots att hon separerats från sin familj alldeles för tidigt. Hon åt det som bjöds - aldrig människomat men heller ingen särskild kattungemat. Royal Canin och Hill's var obekanta begrepp för mig. Efter en vecka hos oss fick hon flytta med till vårt lantställe på Värmdö. Där tog hon sina första små steg på marken efter att ha stått på trappan långa stunder, visat ansats att vilja gå ut gräsmattan men ångrat sig och återvänt in i huset. Efter några dagar tyckte hon om att vara ute, nära huset och med öppen dörr. Hon vågade sig aldrig ut på några längre utflykter men var orädd och gillade att vara med på våra grillfester, trots att det ibland kunde vara många, för Mysan obekanta, personer runt borden.

När hösten kom flyttade vi hem till radhuset och Mysan hade inga problem med det. Efter ett par dagar där var det naturligt för henne att ge sig ut på kortare upptäcktsfärder men hon visste att hitta hem redan från början. Med ett, max två undantag, kom hon hem på eftermiddagen/kvällen för hon ville alltid sova inomhus. Så kom dagen, när vi skulle flytta till Hornsgatan i den stora staden...

Trodde att jag skulle hinna berätta om Mysan fram till blodprovstagningen, som jag nämnde igår, men hur livet på Södermalm, inkl. veterinärbesöket, blir en del av morgondagens blogg. Mysan levde 17 år som stadskatt men klagade aldrig över att inte kunna vara ute där. Hon var en fantastisk katt, helt olik och samtidigt väldigt lik de raskatter jag har haft och har!

22 nov 2019

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.

 

 

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)