En låååång hemfärd

Så kom förklaringen, alltså förklaringen om att det inte fanns någon förklaring till att vi blivit stående på spåret!!! Mer information skulle komma. 

Det blev varmare och varmare i tågvagnen. En ström av kaffe- och vattensugna människor passerade i den trånga gången. Två vidöppna ögon inne i transportburen följde allt som hände. Jag serverade sötnosen lite vatten men hon var inte intresserad men hon verkade inte besvärad över allt som hände runt omkring - mer nyfiken. Efter c:a en timme fick vi en förklaring - växelfel (vad det nu betyder). Själv hade jag blivit gladare över att få information om när vi skulle kunna fortsätta färden och beräknad ankomsttid till Centralstationen i Stockholm. Efter två timmar i buren tyckte jag riktigt synd om Sandie och tog ut henne för att ha henne i mitt knä. Den förtjusande lilla kattungen satt sedan, ömsom i Oves och ömsom i min famn, under den resterande tiden av tågfärden.

När vi äntligen kom på rull var vi, istället för norrut, på väg söderut igen. Tåget var omdirigerat och nu gällde en ny färdväg. Klockan 03:25, istf. 22:06 var vi framme i Stockholm. Nu måste vi snabbt hitta en taxi!!! 20 minuter minuter senare öppnade Ove dörren hemma på Gjuteribacken i Sundbyberg. Där innanför satt Tasse, Stisse och Stina och väntade på sina "föräldrar". Att de skulle få en "syster" var inget de hade förväntat sig och plötsligt betydde Ove och jag ingenting. Allt fokus var på kattburen. Hur skulle det bli nu? Jag hade ställt in mig på ett liknande första möte som det med Stina, fyra år tidigare; att de vuxna katterna skulle göra allt för att få hälsa på och bekanta sig med sin "lillasyster" och att hon skulle önska att de skulle försvinna helt ur hennes åsyn men så blev det inte......

 

 
29 apr 2020

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.