Går tiden fortare och fortare?

Jag tänker ofta "hur hann jag förr"; förvärvsarbete nattetid 50%, SöS, förvärvsarbete dagtid, Narvavägens husläkarmottagning 60% och huvudansvarig för sjuksköterskebemanningen tillika mottagningssköterska på Husläkarmottagningen på Östermalm 20%. Eftersom jag "lånade tid" från natten, tycker jag att jag ändå hade tillräckligt med tid att sköta barnen och hemmet på ett bra sätt. Jag behövde inte arbeta så mycket men jag trivdes med det och tyckte att det var roligt.

Idag är det obegripligt för mig att jag hann allt. Numera stiger jag upp mellan 07:30 och 08:00, sätter mig i soffan och försöker få igång mitt stela, onda knä, äter frukost och läser nyheter och mail på plattan och sedan har klockan närmat sig 09:30. Bädda, duscha, dammsuga kök och toalett - katthår och kattsand lite här och var. Varannan dag måste mattorna borstas med en "potatisborste", katthåren liksom kryper in i dem. När allt är klart kan jag ägna mig åt "kattstudier och att skriva om katter (för bloggen, Järva kattklubb och Trasdockan). Tiden går. Trots att jag idag har fysiska begränsningar är ändå den största skillnaden mot förr att jag inte har bråttom och att jag vet att jag inte har ett tidsschema, som måste hållas. Jag kan ändra mina planer efter dagsformen för det finns "luckor" att skjuta fram de aktiviteter jag preliminärt planerat för dagen, t ex strykning, till en annan dag, om vädret är inbjudande. Det hade absolut inte fungerat, när barnen var små och jag arbetade så mycket. Då måste tidsschemat hållas, för det fanns ingen oplanerad tid under veckan. Då trivdes jag med tillvaron, som den var och nu trivs jag med att ha ett lugnare tempo utan att ha det tråkigt.

Igår var Carina och Madeleine här. Vi är verkligen effektiva, när vi har våra redaktionsmöten och vi samarbetar på ett fantastiskt sätt. Var och en tar till 100% ansvar för sitt arbetsområde. Madeleine är utbildad AD och det är ovärderligt. Hon har gjort ett lakan, som det heter. Det är en plan över vad som ska finnas var på, i vårt fall, de 32 sidorna, som ska fyllas i tidningen. Hon vet, var man ska placera bilder och storleken på dem, var annonserna ska finnas, eventuella ramar på sidorna och hur rubrikerna ska se ut. Sådant kan jag absolut ingenting om. Jag skriver. Carina kan lite av varje och är en utmärkt organisatör. Arbetet tar mycket tid men är, som jag tidigare skrivit, väldigt roligt och jag har ju tid.

Idag har jag i över en timme, utan framgång, försökt hitta en högupplöst bild på ett sopberg. Jag har pratat med många olika personer och ringt till flera företag, som jag trodde skulle kunna hjälpa mig t ex jourhavande presschef på Fortum och väntat mer än en halvtimme i växeln på Sveriges Avfall AB utan att komma fram ens till en telefonist, bara en malande telefonsvarare "du är placerad i kö". Förhoppningsvis svarar webmaster på Stockholm Avfall AB på mitt mail, när hon kommer åter från semester på måndag. Jag har arbetat hela dagen med material till tidningen och det övriga jag ägnat mig åt, har varit enklare. 

Jag hoppas att Ragdollklubbens medlemmar kommer att uppskatta vårt arbete!

Kattungarna är bara 8 1/2 månad men ändå så här stora och kraftiga. Bilden på Izzie kom i lördags och bilden på Kajsa och Buster anlände idag. Hoppas de nya ägarna fortsätter skicka bilder på dem. Jag tänker dagligen på alla Stinas barn.

 
24 jul 2015

Comments powered by Disqus

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.