Fantastiska minnen

Igår var jag på städhumör. Som jag skrivit tidigare är det inte själva städningen jag gillar utan resultatet. Nu handlade det inte om dammtrasa, hink och dammsugare utan om en iPad och "duttpenna". Jag fortsatte städa bland mina dokument och lyckades komma underfund med, hur man gör mappar och samlar det, som hör ihop i dem. Urenkelt att hitta nu! Wonderful!! "Dokumentarbetet" var då klart - på den nya paddan fanns allt, som gäller Ragdollklubben och på den gamla allt, som inte hör hemma på "klubbplattan". När jag ändå var på det humöret, började jag sortera alla bilder, som låg huller om buller i väntan på att få en egen plats bland likasinnade. Nu finns kattungarna från den första kullen i ett eget album, de från andra kullen i sitt, balkongbilderna i "balkongalbumet" osv. Alla nya album finns på den nya plattan. Om de ska stanna kvar där, vet jag inte än. Vi får se, hur det blir, när jag sorterat klart (har bara gått igenom c:a 20%). Det finns nästan uteslutande bilder på katterna, deras avkommor och barnbarnen. 

När jag nu tittat på alla bilderna har jag nästan återupplevt kattungekullarna. Jag minns tydligt, hur osäker jag kände mig, när Stina fött sina första kattungar - de såg så små och hjälplösa ut, Stina var en så ung mamma och hade inte gått någon föräldraförberedande kurs :-). Tänk, så väl hon ändå visste, hur hon skulle ta hand om sina barn - långt mycket mer än jag. Hon levde i en absolut förvissning om att hon hade mjölk till dem och att de skulle växa, som de skulle. Ove och jag vägde dem och oroades, när en kattunge bara gått upp 7 g istället för 10, som det stod i böckerna. Detta trots att ungen gått upp 20 g dagen innan. Ibland är det nog en fördel att lita på sina inneboende instinkter. Det behövdes ytterligare två kullar, innan jag insåg att det mesta löser sig utan min inblandning. Min uppgift är bara att observera och endast ingripa, om det finns en synbar anledning till det.

Fotografier - varför tar man sådana? Är det för att man inte ska glömma hur det var, är det för att drömma sig tillbaka, för att visa dem som inte var med eller som inte kommer ihåg? Kanske beror det på motivet eller situationen. Hur det än förhåller sig, är de flesta av oss mycket rädda om våra bilder och tycker om att både titta på dem själva och visa dem för andra. Därför är jag så glad nu, när fotografierna är sorterade och vi kan titta på dem på Apple-TV utan att minnena hoppar hit och dit mellan båten, barnbarnen och vuxna katter och kattungarna. Vi ser bara det vi bestämt oss för att titta på.

Idag har det varit så varmt så att all annan städning än "iPad-städning" varit omöjlig. Min plan imorse var att torka köksluckorna. Jag är så glad över att jag nu blivit så mycket bättre att jag skulle kunna göra det men nu var det temperaturen, som hindrade mig. Ok, det är skönt med ordning men det är faktiskt inte det viktigaste i livet. Det viktigaste är att lyssna på kroppen och nu ville kroppen vila i soffan istället.

24 jul 2016

Comments powered by Disqus

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.