Förändringens dag

Vår äldsta tös, Stina, har efter att ha fött, vårdat och uppfostrat tolv kattungar, gått i pension idag. Det ska firas med kokt torsk på lördag. 

Ove steg upp redan innan klockan sju, trots att han är ledig på måndagar. Han skulle ensam köra Stina till Väsby djursjukhus, där vi hade beställt tid för kastrering av vår duktiga avelshona. Från och med idag ska hon slippa p-piller och ansvar för småkatter. Stina skulle lämnas på djursjukhuset mellan klockan 8 och 9. Efter en enkel frukost lyfte Ove in Stina i transportburen och sedan bar det av. Stina är så enkel att handskas med i alla lägen. Hon protesterar sällan och upphäver aldrig det minsta, lilla mjau, när hon åker bil. Annat var det med Mysan, som skrek oupphörligt under färd. Jobbigt för både henne själv och de övriga i bilen.

Så snart ytterdörren slagit igen lade jag upp mat till Stisse och Sandie. Båda brukar småäta över dygnet men den gångna natten har de inte haft möjlighet att få i sig någonting över huvud taget. Redan innan läggdags igår ställde Ove upp katternas mat- och vattenskålar på köksbänken. Stina skulle fasta inför operationen och automatiskt blev det fasta även för Stisse och Sandie.

Trots två katter hemma, märktes det direkt att Stina inte var här. Jag blev för första gången varse att jag dras med ett kontrollbeteende - att jag med jämna mellanrum ”räknar in” katterna, när jag är hemma. Nu vet jag det! Man kan undra varför men kanske är det ett restbeteende från Lindvallsplan. När jag bodde där, brukade katterna springa ut i trapphuset så snart de fick en möjlighet. Räknandet började cirka en timme efter att Stina hade åkt, närmare bestämt när jag skulle klä på mig. Det låg bara två katter i sängen och jag hann tänka: ”var är Stina”. Så gick det på under dagen tills Ove ringde vid halv fyratiden och meddelade att Stina och han precis skulle sätta sig i bilen och åka hem.

Stina var mycket piggare när hon kom hem, än jag någonsin kunnat föreställa mig. Förvisso hade hon fått både antiinflammatorisk medicin och värktabletter men att hon skulle hoppa så obehindrat både upp i sängen (för att sova) och ner (för att kissa), hade jag aldrig kunnat tro. Vad som rörde sig i Stisses huvud, skulle jag bra gärna vilja veta. Efter att ha gått några varv runt Stina närmade han sig henne på låga, försiktiga ben och nosade lite lätt på henne, liksom för att ta reda på om det verkligen var ”hans Stina”.

På kvällen visade Stina tydligt att hon var hungrig - inte genom att tigga, för det gör hon aldrig, men genom att sitta framför matplatsen och vänta på att bli serverad. Hon åt med god aptit sin älsklingsmat - Féline. Hon hade kunnat äta mer än dubbelt så mycket men från och med kommer hon att bara att få små portioner av lightprodukter. Hon får absolut inte bli tjock med allt negativt det medför. Stina väger idag 4,3 kg - en perfekt vikt!

Kanske har jag skrivit det tidigare men det tål att läsas igen - om jag skulle köpa min första katt, skulle jag naturligtvis välja en ragdoll men den sibiriska katten är också fantastisk. Titta på sibiriska Saga (bilden)! Hon är också både vacker och trevlig precis som våra katter (ragdoll och birma).

 

 
17 okt 2017

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.

 

 

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)