Har aldrig hänt förut

Hur var det möjligt? Vi glömde att uppvakta Stina på hennes 10-årsdag i fredags! Kan jag kanske skylla på coronapandemin? Absolut inte!!! När något oönskat sker lägger numera många nästan all skuld på det förfärliga viruset men ofta stämmer det inte alls. Förvisso är det orsak till mycket elände med olika grader av påföljder; människor blir arbetslösa, världsekonomin "slår i botten" samt isolering och en känsla av total ensamhet. Värst av allt död - men VI KAN INTE SKYLLA ALLT PÅ VIRUSET.
Det är ingen ursäkt att riskera att bli smittad och dessutom kanske sprida sjukdomen vidare till andra, under förevändning att isoleringen tärde så ofantligt på den mentala hälsan så att ett besök på en fullsatt krog därför var nödvändigt!!!

Det är viktigt att förstå att ALLA HAR ETT EGET ANSVAR i de flesta situationer!!! Alltså - naturligtvis låg ansvaret för att komma ihåg Stinas stora dag enbart på Ove och mig (inte på att så mycket är annorlunda p.g.a. viruset så att vi glömde det av den anledningen).

Jag försöker tänka på allt jag kan göra istället för att fundera över det jag inte kan eller bör göra. Det mår jag bra av. Idag skulle jag gå och handla om det inte vore restriktioner för det. Nu ska jag istället vispa ihop lite torrmjölk och vatten. Det fungerar faktiskt bra till kaffet. Om några dagar kommer en leverans från Maxi med sådant som börjar sina i kylskåp och skafferi.

Stina fick en "guldburk", som vi kallar Shebas finaste (dyraste) kattmat. Den ääälskar hon. Stisse var inbjuden till kalaset men han var, till Stinas stora lycka, inte särskilt intresserad. Nu sitter jag och tänker på, när vi första gången träffade Stina, köpt för att bli min första avelshona.

Stina föddes i stort hus på Lidingö den 10 april 2010. Hon hade fem syskon och en mamma, som var mixkatt (ni vet lite ute under uppsikt men mest inne). När vi kom för att boka kattunge, vi var först, mötte "Kattmamma" oss vid yttertrappan. Hon såg lite sliten ut men var trots det vid gott mod och välkomnande. Vi ringde på dörren, vilket var en signal till kattungarna att någon kom på besök. En efter en, alla sex, kom skuttande uppför trappan från suterrängvåningen. Vilken i ordningen som var Stina vet jag inte, skulle gissa först, för när vi satte oss ner i besökssoffan var hon den som direkt tog kontakt med oss. Mer om lilla Stina imorgon.

15 apr 2020

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.