Hos veterinären

Starten på gårdagen var tuff. Dagen började redan klockan 06:00. Då plingade telefonen och jag skulle upp direkt. Ove gav mig min medicin som vanligt men igår hade jag inte tid att ligga kvar i sängen, tills den börjat verka. Jag måste till soffan, så att jag skulle hinna stretcha benen, så att jag skulle komma igång - skulle vara på Evedensia Västerort klockan åtta.

Klockan 07:50 släppte Ove av mig utanför dörren till djursjukhuset. Väl inne bekantade jag mig två patienter, en Sibbe (tror jag) och en "husis, Sotis. Båda skulle kastreras. Exakt klockan åtta kom Anne, chefveterinären på sjukhuset. Vi tog plats i arbetsplatsens konferensrum och strax efter det kom Tina, sjukhuschefen. 

Jag hade förberett ett antal frågor, mest för att jag skulle komma ihåg, vad jag frågat om, när jag ska skriva reportaget. Som jag tidigare skrivit, ar jag "allergisk" mot högläsning. Det är inget problem för mig att intervjua. Under många år arbetade jag med medicinsk marknadsföring. I det arbetet ingick mycket intervjuande både bland läkare och patienter - personligen eller per telefon. 

Tiden rusade iväg. Plötsligt var klockan 09 och då väntade Annes patient, en Maine Coon-dam på 14 år. Med djurägarens medgivande närvarade jag vid undersökningen. Kissen var där för uppföljning. Hon hade varit hos Anne några dagar tidigare, eftersom hon inte ville äta. Igår skulle ett omfattande ultraljud göras på både mage, urinblåsa, lever, gallblåsa och mjälte. Dessutom skulle det tas en del blodprover. På ultraljudet sågs inga förändringar. Anne lyssnade också på hjärtat och hörde nu, som tidigare, ett blåsljud men det kan inte förklara kattens matvägran. När detta var gjort skulle kissen få vila c:a 20 minuter. Därefter skulle blodtrycket mätas och blodproverna tas.

Jag fick hjälp med att ta bilder och efter att min "fotograf" tagit ytterligare några bilder, tackade jag för mig och åkte hem efter exakt två givande timmar, givande både för mig och även veterinären, tror jag. Hon tyckte min idé om "husveterinär" var jättebra och något hon ville införa på kliniken. Precis som jag som uppfödare anser det värdefullt att träffa en veterinär jag känner, tycker hon att det bra (och roligt) att träffa ett djur (och djurägare) som hon känner och själv kunna följa upp sitt arbete och följa djuret genom åren; kanske se avkommor och även senare kastrera sin "egen" patient.

 

 
22 sep 2015

Comments powered by Disqus

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.