Hösten och balkongen

Att bo utan balkong skulle vara förfärligt för oss alla, Ove och jag såväl som katterna. Vi älskar balkongen både vår, sommar, höst och vinter (även om jag skulle vilja förkorta hösten och vintern och förlänga sommaren). Jag skulle aldrig byta vår bostad mot en lägenhet utan balkong, hur fin den än skulle vara.

Just nu är det upptaget på balkongen. Det finns ingen sittplats där, för det ligger en katt på vardera balkongfåtöljen. Tjejerna hann först, så Stisse sover i min säng. Han tycker mycket om den och vill alltid ligga med sitt huvud på kudden. Så här ser det alltid ut, när det regnar. Då sover kissarna jättemycket, Sandie orkade inte ens tigga ost, när jag åt frukost. Jag själv är inte heller fylld av energi men jag vet att den kommer, när jag väl sätter igång. Idag blir det tvätt och "underhållsstädning". Christine hjälper oss med det tunga, golv- och mattvård. Hon är en ängel!

Nästa vecka hoppas jag kunna se eventuella graviditetstecken på Stina, större bröstvårtor med intensivare färg. Jag tycker mycket om teoretiska kunskaper. Jag kan lära mig snabbt och hur lång tid det ska ta, bestämmer jag själv. Värre är det med det praktiska t ex att se tecken på att honan är dräktig eller fastställa färg, teckning och kön på kattungarna. Att se om det är en hane eller hona är, enligt böckerna, enklast när de är nyfödda. Förra gången hade jag rätt men hade absolut inte kunnat "ta gift på det". Kunskaper baserade på erfarenhet tar lång tid och jag kan inte påskynda processen.

Alla kattungar är söta, tycker jag. Det främsta skälet till att jag köpte en raskatt, Tasse, var att jag både läst och hört att Birmor är mycket lugnare än bondkatter och att de gärna lever sina liv som innekatter. De längtar inte ut. På Djurens Helg utsågs en bondkatt till BIS, bäst in show. Jag är definitivt emot att bondkatter ska paras med raskatter. Jag vill att man ska bevara alla rasers utseende, egenskaper och beteende. Vi har ett stort problem där, både hos hundar och katter. Problemet är MÄNNISKAN. Perserkatten hette, när jag var liten, Angorakatt. Den hade en ordentlig nos och inte problem med andning och rinnande ögon. Både Bulldog och Perser har dessa bekymmer idag. Varför har människor genom avel förorsakat djuren sådant lidande? Jag välkomnar verkligen Sveriges veterinärers upprop till uppfödare av Perser och Bulldog att ändra sitt avelsbeteende och och istället för utseende prioritera djurets välmående. 

Så här ser Perserkatten ut idag och när jag bar barn

 
18 sep 2015

Comments powered by Disqus

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.