Inte kul men det kan bli bättre

Innan jag skulle somna i måndags, tyckte jag att det kliade på både armarna och benen. Jag "kliade tillbaka" och somnade efter en liten stund. På morgonen tog jag mina mediciner som vanligt och åt frukost i sällskap av fem små och en stor katt. Jag vet att man inte ska falla för den bedjande blicken men jag kan helt enkelt inte äta min frukost och låta dem stå bedjande bredvid mig i soffan. De tycker ju också att det är gott med ost. Själv kan jag skära en skiva, när jag blir sugen på en ostbit, varför - och vem har bestämt - att katten inte ska få sitta i soffan och njuta av en Prästostskiva? Jag kan inte låta bli att ge dem men visst tycker jag att det är jobbigt att knappt hinna ta en tugga av smörgåsen innan det kommer en liten tass på benet som påminnelse om att någon vill ha mer. Det händer till och med att Sandie, i ett obevakat ögonblick, förser sig själv med en rejäl bit.

Plötsligt började det klia intensivt på armar och ben igen och när jag tittade på armarna upptäckte jag att de var fulla av urtecaria, nässelutslag. Jag insåg direkt att det var en reaktion på min antibiotikamedicin. En sådan reaktion är inte att leka med. Den kan i värsta fall bli livshotande. Jag kontaktade ortopedmottagningen och ortopedläkaren bestämde i samråd med en infektionsläkare att jag skulle byta preparat. Pga den planerade reoperationen är det oerhört viktigt att jag fortsätter med någon form av antibakteriell medicin. Ove hämtade den nya medicinen, Amoxicillin, på apoteket och kort därefter kom Marita och Peter för att titta på kattungarna. Klådan kvarstod men jag mådde för övrigt bra.

Peter och Marita älskar verkligen sina katter, Kajsa och Buster. De talar så varmt om dem och det finns inget som katter gillar, som Kajsa och Buster inte får. Katterna i sin tur visar sin uppskattning tillbaka genom att vara tillgivna och godmodiga. Jag blir lika glad varje gång jag hör hur nöjda våra kattungeköpare är med sina "barn". Efter kaffe och muffins fotograferade Marita alla kissarna med sin fina kamera. Det är skillnad på kvalitén på Maritas foton och på mina "telefonbilder". Marita ska skicka bilderna till mig och då ska jag visa dem här på bloggen.

Vid 22-tiden tog jag en tablett av min nya medicin. En dryg halvtimme senare tilltog klådan och jag började känna mig "inte helt ok". Jag beslöt mig för att åka in till sjukhuset, Danderyd igen. Ove, som redan lagt sig, hoppade i kläderna och körde mig dit. Efter diverse prover lades jag in på en övervakningsavdelning och där är jag fortfarande. Hoppas på att kroppen sköter sig och att jag kan åka hem i eftermiddag.

 
8 jun 2016

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.