Jag börjar med Buster och Laban

Buster och Bitte, numera Luke och Lily, flyttade tillsammans till Hanna - Bitte som min foderkatt och Buster som Hannas egen sällskapskisse. För att inga oplanerade kattungar skulle födas, hade Hanna beställt tid för att kastrera Buster för knappt två veckor sedan men.....vilken överraskning!!! 
Veterinären kunde bara känna en testikel och utökade det operativa ingreppet för att försöka hitta den andra. Det gjorde hon men lyckades inte få ner den. Enligt henne satt den så hårt att den näppeligen kunde tänkas ha varit på plats någonsin. Det enda vettiga ansåg hon vara att kemiskt kastrera Buster för att få testikeln att minska i storlek och på så vis sedan kunna föra ner den på plats (så har jag fått det hela berättat för mig). Värst av allt är ju att Buster behöver utsättas för allt detta men även tråkigt för Hannas ekonomi. Chippet är dyrt och den kommande "vanliga kastrationen" kostar ju också en hel del. Eftersom veterinären anser att testikeln inte kan ha funnits på plats vid den veterinärbesiktning som görs i nära anslutning till att katten flyttar, ska jag kontakta kliniken och meddela vad som hänt. Det är inte för att skapa dåligt samvete hos veterinären ifråga, utan för att få henne att vara noggrann även vid rutinundersökningar.

Så var det detta med Laban, "min fina kille". Att jag skriver "min" beror på att Laban växte upp hos mig. Buster däremot föddes i Sollentuna hos Lotta och hans mamma var en av mina avelahonor. Laban skulle kastreras i samma veva som Buster och, som sig bör, tittade veterinären i munnen på honom. Vad ser hon då? Jo, att tre mjölktänder finns kvar bredvid tre permanenta. Detta vet ju ni, som brukar följa min blogg. Igår var Carina och jag och besökte Laban och hans familj på Hornsgatan, inte långt från mina gamla kvarter. Laban brukar alltid möta besökare i dörren och så även igår. Han undersökte mig ytterst noga och hans matte sade direkt: "han känner igen dig" och jag tror henne! Han verkade verkligen göra det. Om det var på rösten, tonfallet eller lukten vet jag inte - kanske alla sakerna sammantaget. Det spelar ingen roll men jag tror att både han och jag fick tillbaka känslan av den oerhört fina kontakten vi hade när jag och Ove, dag efter dag, satt med våra sprutor och matade de hungriga kattungarna, vars mamma inte hade tillräckligt med mjölk för att kunna mätta dem. i de stunderna kom vi varandra så nära som det överhuvudtaget går.

 
8 okt 2019

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.