Kanske i USA

I USA har man ju alla möjligheter att blanda in sina djur i sådant, som inte är möjligt i Sverige. Jag undrar om de har kliniker där, där man får ha med sina djur. Infektionsrisken tänker många. Jag tror det argumentet är dåligt och att det är fullt möjligt att lösa, om man verkligen vill. Så sent som i mitten av 60-talet visades nyfödda barn upp, av barnsköterskor, för anhöriga genom en glasruta. Fullt möjligt att göra med djur också. Jag menar det jag skrivit som ett skämt, tror inte att så många skulle utnyttja möjligheten, så att det blev lönsamt men - kanske i USA.

Det kändes tomt att vakna ensam imorse. Ingen Ove att prata med och inga djur i sängen (dem brukar jag förvisso också prata med). Trots att det brukar vara omöjligt för mig att sova, när det inte är helt mörkt i sovrummet, sov jag några timmar. En ljus rullgardin, hur tänker man då? Duschproceduren tog lika lång tid idag som igår, så klart. En trevlig dam, som opererats på tisdagen, rullades in på rummet och själv kördes jag till operationsavdelningen en stund senare. Bra kontinuitet här. Samma narkosläkare och operatör, som jag träffade inför operationen. Sköterskorna är bra, särskilt Helena och Anna-Greta. Om jag vore chef och skulle tillsätta två tjänster, skulle det utan tvekan bli dessa. 

Sov på Diprivan och vaknade pigg efter ingreppet. Inga smärtor men obehagligt att inte kunna känna nederdelen av kroppen. När jag vidrörde benet kände jag bara något varmt men min hjärna registrerade inte att det var mitt ben. Jag har varit så gott som smärtfri med hjälp av olika medikamenter, vilket möjliggjorde att jag med hjälp av en sjukgymnast ställde mig på golvet och "gick på stället". Maten smakade ungefär som igår. Skillnaden var att köttet var vitt precis som riset. Fazers bröd ed ost och paprika smakade underbart till kvällskaffet. Tur att jag har mina clementiner! Imorgon ska jag be att få smörgåsar till middag.

Det snarkas och snusas runt omkring mig. Själv är jag klarvaken. Mitt knä måste ligga sträckt, vilket innebär ryggläge. Jag har aldrig kunnat sova på rygg, sover i framstupa sidoläge. Nu har jag fått en effektiv insomningstablett och löfte om ett komplement, om jag ändå inte sover mer än två timmar. Kanske räcker vetskapen. En mjuk kattpäls skulle nog räcka som tillägg.

 

3 feb 2016

Comments powered by Disqus

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.