Katt-IPaden

Igår var Joakim med familj här på middag. Det fick mig att tänka på kattungarna, när Tor kom in. Högsta fart från början. Alla barn, såväl människo- som djurungar, har en enorm energi, som de använder till att utforska allt, de ser. Nästan allt bygger på fysisk aktivit. 

Tor gillar katter. Det gör för övrigt alla i familjen men kan tyvärr inte ha egna djur, eftersom Joakim är allergisk - främst mot katter. Våra katter är uppväxta i och lever i en "stilla värld", totalt ovana vid höga ljud och röster. Med små barn i huset är det vardag och tystnad är en sällsynthet (förutom nattetid). Katterna kom som vanligt till dörren, när Leo ringde på. Tor blev väldigt glad och ivrig, så snart han såg dem och det visade han både med ljud och spring. Han ville klappa dem men alla tre blev helt förskräckta. Visserligen vet de att Tor gör så men de vänjer sig inte. De sprang in i sovrummet och försvann in under sängen och verkade känna en skräckblandad nyfikenhet. Stisse kom så småningom smygande på låga, snabba ben och rusade genom vardagsrummet ut på balkongen och lade sig under en fåtölj. Efter en stund tyckte Tor att katterna var tråkiga och lekte själv med bollarna istället.

När jag köpte min nya iPad, var min avsikt att använda den nya plattan till kattrelaterade saker, Trasdockan och Ragdollklubben främst. Jag har inte helt lyckats genomföra min plan men tror att en dag, kommer jag att ha lyckats. En sak, som jag störts av är att jag inte kunnat ringa till personer, som har Appletelefoner eller ta emot samtal (från alla telefontillverkare) på plattan. Det kunde jag innan, jag köpte den nya paddan men inte längre. Joakim är autodidakt men jätteduktig med tekniska saker. När han resonerade sig fram till lösningen av problemet, förstod jag det fullt ut men hade nog själv inte kommit på hur man skulle göra - inte ens om jag försökt blidka det dåliga tålamodet. Nu ringer den i alla fall och det är jag mycket glad över. Kanske undrar någon, varför det ska vara viktigt. Svaret är att benen på morgonen är mina ovänner. De protesterar mot det mesta. Om telefonen ligger på laddning och ringer, har jag jättesvårt att resa mig och uppringaren har oftast lagt på luren, innan jag hinner fram till telefonen. Inte en katastrof men förvisso ett irritationsmoment. Nu är ordningen återställd och jag är så glad för det.

Jag fick bilder på Kajsa och Buster igår. Via sms bestämde Marita och jag att vi ska komma och träffa katterna och deras underlydande någon dag i september. Vi har inte träffat dem på ett år. Det ska bli jätteroligt att se dem igen.

 
27 aug 2016

Comments powered by Disqus

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.