Katter i verkligheten

Dagarna i Borlänge har varit intensiva, precis som jag hoppats. Jag har, som jag tidigare skrivit, gått kursen förr men då hade jag betydligt mindre både kunskap och erfarenhet än nu. Utbildningen gav mig mer den här gången än den förra. Egentligen borde det vara tvärtom - att det vore mer värdefullt när så mycket var helt nytt för mig - men då visste jag för lite om hälsoprogram och annat, som man bör ta hänsyn till, när man bestämmer sig för att bli uppfödare. Pawpedskurserna har givit mig mycket bra kunskap och med dem "i bakfickan" tror jag mig bättre förstå, vilka faktorer jag bör ta hänsyn till, när jag börjar leta partner till min katt. Om, till exempel, min egen katts svans är något för kort, bör jag undvika en hankatt, som också har kort svans, om nu inte den katten har en alldeles utmärkt, värdefull egenskap eller poäng på annat i bedömningen - något som kan vara ett lyft för hela rasen.

För många uppfödare är det domarnas omdömen som styr. Minns hur utvecklingen gått hos persern!! Frågar man uppfödare om vad som är viktigast, när det gäller avel, svarar troligtvis de flesta att det är kattens hälsa. Samma uppfödare kan sedan, utan att blinka, försöka få fram en egen avkomma, som liknar vinnarkatten (BIS, best in show) på den senaste utställningen, trots att vi talar om en perser, som hade nosen som en prick mitt emellan ögonen. Detta medför oftast någon form av ögon, näs- eller andningsproblem hos katten, vilket är bekant för uppfödarna men ändå fortsätter de att avla fram just dessa kortnosta katter. Varför? Såg uppfödaren först och främst till kattens hälsa i valet av hankatt?

Vilka har ansvar för osund avel, uppfödarna eller domarna? Tveklöst är det uppfödarna. Om alla kattägare slutar ta hänsyn till domaridealet (om det medför problem för katten) och om de slutar bjuda in domare som premierar utseende framför välmående - då har vi kommit långt med vårt mål: ATT ARBETA FÖR ATT VIDAREUTVECKLA VÅR RAS och att ragdollen även  fortsättningsvis ska vara en sund, frisk och trevlig katt.

Är det rätt att sätta restriktioner på en katt, som ska säljas? Är det enbart den nya ägaren, som får bestämma allt om katten efter övertagandet? Varför sätter man restriktioner? Vilken är den huvudsakliga anledningen? Att man inte vill dela med sig av sina egna fina linjer? Hur ser jag på att bilhandlaren sätter restriktioner på bilen, t ex att den får inte köras till Göteborg? Uppfödaren som sätter restriktioner på sina katter anger ofta att rasen kan försämras annars, eftersom vissa köpare då skulle börja avla på katter som inte är "bra för rasen". dvs inte bara para katten med enbart katter, som har många fina titlar.  Fler och fler sällskapskatter kastreras innan flytt trots att de mycket väl skulle vara lämpliga i avel. Jag tror att det är bättre med ett stort antal avelsdjur för att slippa nära släktskap, där ufödaren givetvis inte låter sjuka, defekta eller katter som kraftigt avviker från rasstandarden gå vidare i avel. Om uppfödaren är seriös utser han/hon sina kattungeköpare efter noga övervägande och urval. Det finns också andra skäl till att jag är emot tidig kastration men dem hinner jag inte med idag.

2 apr 2017

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.