Kattungarnas första dygn

Jag trodde faktiskt inte att den femte kattungen skulle överleva men jag ville att den skulle få dö älskad och omhändertagen. Ove värmde små lakan i mikrovågsugnen. Jag stoppade kattungen innanför blusen - hud mot päls - lade de varma lakanen över ryggen och huvudet, för att den skulle få det ombonat de sista minuterna i livet. Efter en liten stund kände jag att kattungen började röra sig innanför blusen, mer och mer. Vad hände? Jag tog fram "femman" och såg att hen började få fin färg och bra tonus (muskelmotstånd, inte slapp längre). Hen behövde fylla på sina glykogenreserver för att orka leva vidare. Jag hade kontakt med flera andra uppfödare och fick många olika råd. Till slut bestämde jag mig ändå för att stoppa tillbaka kissen under blusen, så att den skulle bli ordentligt varm. Ingen energi skulle åtgå till att hålla värmen. Energin skulle ransoneras, så att kattungen skulle orka äta, resonerade jag. När jag sedan bedömde kattungen stark nog att börja äta på sin mamma, lade jag ner den hos mamma Sandie tillsammans med sina syskon. Först "hackade den runt" men efter en liten stund hittade den sin spene och började äta. Vilken lycka!

Både Ove och jag var helt slut, när anspänningen släppte. Först efter klockan 02, kände vi oss redo att sova. Vi flyttade kattungarna från soffhörnet, där de föddes, till garderoben, där vi lagt varma, sköna lakan. Sandie protesterade inte, när vi bar in kattungarna till sovrummet utan kom efter och gick in på den nedersta hyllan och lade sig tillrätta, så att kattungarna skulle kunna fortsätta att äta. Stina spann en vaggvisa för sina barn. Ove och jag somnade ovaggade vid 03:30. Ett av våra jobbigaste men roligaste dygn var till ända.

22 mar 2016

Comments powered by Disqus

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.