Lite katter, mycket sjukhus

Exakt tre månader efter min knäoperation, skrevs jag in på Danderyds sjukhus. Planen var att mitt knä skulle punkteras under kvällen, att vätska skulle tas ur leden, skickas för odling och därefter skulle ställning tas till fortsatt behandling. Jag flyttades till avdelning i väntan på ingreppet. Senare på kvällen kom narkospersonal för bedömning av mig inför eventuell sövning. Jag fick då veta att planen var ändrad och att man nu planerade att punktera och direkt övergå till att öppna leden (om vätskan var grumlig) och göra rent, antibiotkabehandla och, om jag förstod saken rätt, ta bort den gamla protesen och sätta in en ny provisorisk sådan. Två timmar senare informerades jag om att ingreppet skulle flyttas till nästa dag och att jag skulle fasta från midnatt.

Om jag inte själv upplevt det jag nu ska berätta, hade jag nog inte trott att det var sant. Klockan 21:10 bad jag om en värktablett. En timme senare ringde jag på klockan igen och nattsköterskan lovade komma med den. Ytterligare en halvtimme senare ringde jag igen och tio minuter därefter fick jag min tablett. Under tiden jag väntade på min medicin, kom en undersköterska och kontrollerade blodtryck, puls, temp och andning. Efter tio minuter kom en annan undersköterska för att göra samma sak!!! Vid 06-tiden kom nattsköterskan för att ta en blodgruppering och infektionsprover. Två timmar efter det kom en annan sköterska för att ta om blodgrupperingen, eftersom den första glömt att signera att hon gjort id-kontroll. I samband med den första blodgrupperingen bad jag om min värkmedicin. Jag fick en tablett och frågade efter den andra, som är ordinerad. Svaret blev att den fick jag vänta på till dagsköterskan kom (finns i samma skåp som den tablett hon tagit med sig). Det finns oändligt mycket mer att berätta om, som jag inte trodde var möjligt. Fel mediciner, total avsaknad av information, tre olika personer som förberedde mig inför operation; en kom in med rena lakan, en annan med duschhanddukar och en tredje med operationsskjorta (de två senare var jag tvungen att ringa på). Det hjälper inte mig men det är min skyldighet att begära ett samtal med chefsjuksköterskan. En sista liten sak - jag var tvungen att vänta 35 minuter på att få kissa, någon skulle hämta ett gåbord till mig men denna någon  fanns inte och jag kunde jag inte ensam gå till toaletten. Jag får inte stödja på benet. Puh!

Hemma är det full fart. Ove har nu totalansvaret för alla katterna, så det är fullt upp för honom. Hans "favvo", Smurf är en oerhört aktiv och framåt liten tjej och hon tar sig över alla hinder. Henne har han fullt sjå med att stänga in i kattrummet för natten. Trots att han höjt avspärrningen mellan kattrummet och vardagsrummet, stod hon plötsligt framför TV:n. Alla kattungarna är pigga och nyfikna - precis som kattungar ska vara - men Smurf är envisast. 

På tisdag ska jag opereras, om jag inte blir dålig av den pågående infektionen, för då måste jag akutopereras. Alla turer kring det ska jag informera om senare. Iallafall kommer det att dröja minst tre månader, innan jag är frisk från den. Katterna måste, som de alltid gör, stå i fokus, vilket innebär att Ove kommer att arbeta 08:00-12:00. Vi brukar sällan lämna dem ensamma så länge men detta fixar de. De är mätta och har rena lådor, när Ove åker och när han kommer tillbaka är det dags för "kattlunch" och sedan håller han dem sällskap ett par timmar. Därefter kommer han och Bryter min tristess för att sedan sköta kvällsmat, kamning och gos med katterna. Jag önskar att jag kunde dela både det praktiska arbetet och ansvaret för alla katterna men jag måste ligga här. 

6 maj 2016

Comments powered by Disqus

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.