Man kan bara göra sitt bästa

I november 2015 föddes fyra pigga, trevliga, jättegulliga kattungar, som kom att heta Kajsa, Buster, Izzie och Céline. Kajsa och Buster bor i Vällingby, Izzie i Spånga och Céline flyttade till Norrköping. Céline är den enda av katterna, som vi inte träffat i sitt permanenta hem men planen har varit att hälsa på henne i samband med ett besök i Kolmårdens djurpark. Det kommer aldrig att bli av, för idag nåddes jag av den sorgliga nyheten att Céline är död. Hon fick somna in förra fredagen efter att ha varit sjuk sedan december månad, då hon fick diagnosen kronisk njursvikt. Sååå sorgligt. Trots allt är jag ändå glad att Victoria, Célines matte, informerade mig. Jag anser att det är viktigt att uppfödare följer Ragdollklubbens hälsoprogram, vilket bl a innebär att djuren är ultraljudade både hjärta och njurar. Den hane jag väljer till mina tjejer är vald med omsorg och har därmed även han en seriös uppfödare. Att både föräldradjuren och kattungarna ändå kan drabbas av sjukdom vet jag men risken är ändå mycket liten. Jag skulle ha tagit på mig stor skuld för Célines död, om jag inte vetat att jag har gjort allt som står i min makt för att undvika sjukdom hos de kattungar som föds i min uppfödning. 

Jag tror inte att någon anar, hur ofta jag tänker på "mina kattungar". Eva ringde mig för att få hjälp att omplacera Smurf, när hon själv blev sjuk och inte orkade vara den lekfulla, omhändertagande matte, som hon ville vara. Det är jag också glad över - att hon kände att jag skulle göra mitt allra bästa för att hitta ett bra hem till hennes älskade kisse. Smurf har fått fortsätta vara en lycklig katt. Hon bor numera på Värmdö tillsammans med Jens och hans familj, där hon själv är medelpunkten i familjen. Hon chefar också över de två katterna som bodde där redan innan hon flyttade in.

En kattunge som jag tänkt särskilt mycket på idag är min egen lilla tjej, Sissel. Visst vet jag att Ove och jag faktiskt äger henne men jag tänker ändå på henne som Lottas. Det är ju Lotta som kammar, borstar, fönar, badar, matar, kelar med och klipper klorna på Sissel. Lotta är fodervärd och har en liknande funktion som den har, som vi människor kallar fostermamma  (bara ett par bokstävers skillnad :-)). När Sissel fått två kullar övergår hon i Lottas ägo. Min roll nu, när det gäller Sissel, går att likna vid den jag har som farmor; jag får gulla med "mina barnbarn" och känna mig stolt över både dem och deras mamma. Förhoppningsvis får jag också hälsa på Sissel och hennes bebisar många gånger framöver. Sedan får jag vara med och bestämma, vilka som ska bli hennes nya ägare. Jag har aldrig tidigare lovat att reservera en kattunge till någon, innan den är född men om allt går som planerat ska Elin köpa ett syskonpar. Elin har väntat på just "Spinettkattungar" och jag gissar att det liknat en graviditet, dvs väntan har varit lång. 

Sen eftermiddag hämtade Ove Amoretto hos Lotta. Han hade då tillbringat drygt två dygn tillsammans med min lilla silkesprinsessa. Mina tjejers kavaljerer har varit diskreta och parningarna har skett "in privacy". Lotta tror iallafall att de "fått till det" och vi håller nu alla tummar för att det föds ett gäng småttingar i slutet av augusti. Oh, så roligt!

25 jun 2017

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.