Min del klar

Trots att jag tycker att jag behärskar ämnet "blodgrupper och immunisering", tog det mig några timmar att få ihop den text, som jag ska lägga ut på Ragdollklubbens hemsida. Nja, det är ju inte riktigt sant. Det jag skrivit är bara min del, nu väntar jag på Jordbruksverkets. Jag letade en hel del på myndighetens hemsida men lyckades inte hitta något om att det kommit ett förbud att avla på katter med B-blod, om man inte dessförinnan fått Jordbruksverkets tillstånd. Eftersom jag hittade en möjlighet att ställa en fråga till myndigheten, skrev jag ett mail och beskrev mitt ärende. Jag väntar också svar från den uppfödare, som själv för inte så länge sedan, hade en b-blodshona som födde kattungar med blodgrupp A. Om det var några eller alla, som dog, vet jag inte men skulle vilja höra direkt från henne, vad som hände och inte minst varifrån hon fått sin information (för det vet jag att hon har). På eftermiddagen fick jag ett mail från Jordbruksverket, där man skrev att man kommer att återkomma med svar. 

Carina och jag jobbar vidare med nästa nummer av Trasdockan. Vi arbetar som om vi skulle ha en AD, vilket vi tyvärr inte har men "det sista som lämnar människan är hoppet". Idag har Carina lagt ut en annons, "AD sökes", hos Arbetsförmedlingen och nu hoppas vi mycket på den. Någon bland alla arbetssökande borde ha den kunskap som krävs och kunna se det som en merit -  något värdefullt - att lägga till i sitt CV. Att ha varit med i en liten redaktion och fått skapa en tidning med nästan helt "fria händer" tycker vi borde vara lockande. Vi har också idag skapat ett informationsbrev till medlemmarna, där vi beskriver vad som är planerat i klubben under vårterminen. Även där efterlyser vi en AD. Det måste finnas någon någonstans, som är beredd att arbeta för vår fantastiska ras utan ekonomisk ersättning; någon som ser arbetet som en kul hobby och som inser att hen får en hel del ny kunskap på köpet. I England har man ett ordspråk som säger: "to teach is to leran", något som jag helt och hållet instämmer i. I Trasdockan försöker vi ofta lära ut saker men för att göra det krävs ju att vi själva måste ha tillräcklig kunskap och då måste vi läsa på.

Kattungarna blir mer och mer förtjusande för var dag som går. Det känns hemskt, när jag tänker på att det är mindre än två veckor innan Primus ska flytta. Detta blev jag påtagligt påmind om idag när Katrin, Primus nya "mamma", ringde och ville ställa lite frågor kring Primus "dagliga liv", mat, sand och annat som gäller honom. Katrin och Christoffer räknar dagarna tills Primus är deras på riktigt och på måndag kommer Katrin och hälsar på sin nya, lilla älskling. När jag tänker på att kattungarna ska flytta blir jag först ledsen men påminner mig själv snabbt om att jag ska vara glad. Jag utser noga, vilka som kan komma ifråga, när kattungarna är tillräckligt stora att tinga. Kraven är givetvis att katten ska bli älskad men också att den ska få vara en del i familjen, en liten medlem som inte blir lämnad ensam hela dagarna. Just nu har Primus hoppat upp i soffan - nu kan kattungarna hoppa och behöver inte klättra upp som för ett par veckor sedan. Han har trängt sig ner i soffan tätt, tätt bredvid mig. På min andra sida ligger mysgubben Stisse och snarkar högt. På bordet!! - ja, jag vet att många inte gillar det - ligger Sandie och i sängen bredvid Ove har Stina och Flinga tagit plats. Klockan är mycket och det är släckt i de flesta lägenheterna runtomkring och det är helt tyst. Katterna ger både lugn och lycka. Lycka stavas KATT!

19 jan 2017

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.