Mitzi har flyttat

Så har dagen kommit, när den första kattungen ska lämna sin mamma och sina syskon. Så är det för både djur och människor. De ska bygga upp sina egna liv. Naturligtvis kan inte katter bli självständiga som vi människor. De kan varken tjäna sina pengar, betala för mat och husrum, handla eller städa sin låda men de gör, det de kan. De klarar att äta kattmat och behöver inte längre sin mammas mat, säger till när de är hungriga, sköter sin hygien och klarar av att skapa nya kontakter med både människor och djur. Detta fick vi ännu ett bevis för idag.

Carina kom lite före klockan 14. I handen hade hon en gullig cerisefärgad transportbur. Den passade bra till Mitzi nu men, när hennes katter är fullvuxna måste hon köpa en större bur. Både Herax, Sibirisk katt, och Mitzi kommer att bli stora kissar. Carina har redan funderat på det och kommer nog att köpa en bur på hjul. Klokt tänkt, särskilt som hon planerar att ställa ut Herax. Hon hade tänkt anmäla honom till Stockholms kattklubbs utställning 26-27 mars. Det är tungt att bära en bur med en stor katt i, enklare att dra. Tyvärr var hon ute för sent. Utställningen var fulltecknad. Bättre lycka nästa gång! Vi gick igenom alla papper och undertecknade köpeavtalet (överlåtelse av katt). Carina valde att själv skicka in blanketten till SVERAK. Efter det drack vi kaffe och åt semlor och gjorde oss sedan redo för avfärd. Ove hade lovat att köra Carina och Mitzi hem och jag ville gärna följa med och se, hur Mitzi skulle bete sig i en främmande lägenhet med en annan katt, som hon inte kände sedan tidigare.

Så snart vi kom in i lägenheten kom Herax och mötte. En jättefin, trevlig katt. Carina placerade buren i vardagsrummet. Herax satt i hallen c:a två meter ifrån Mitzis bur. När Carina öppnade "burdörren", gick Mitzi ut direkt och inom en minut hade katterna mötts nos mot nos - Mitzi med bakåtfällda öron och lite högre päls på ryggen än brukligt. Herax var helt lugn och satte sig ner och tittade på sin lilla "syster". Ingen av dem kommer att minnas detta första möte. Om några dagar kommer de att bete sig, som om de känt varandra hela livet. Jag kan inte nog säga, hur glad jag är över att Mitzi kommit till Carina och hennes familj.

Ljuset har kommit tillbaka och det är jag glad över. Klockan hade passerat 16, när vi kom hem och det var ännu inte mörkt. Alla katterna sov men Stina masade sig upp, hälsade och gick och lade sig igen. Ove är så snäll. Han erbjöd sig att laga middagsmaten, trots att han hade stått för matlagningen även igår. Det var skönt, eftersom jag måste skriva färdigt protokollet från Järvas styrelsemöte. Jag hade ingen egentlig lust men det måste göras.

Carina skickade både bilder och en filmsnutt på - numera - sina katter. Jag älskar att få rapporter om "våra" kattungar - små som stora. Fick idag också en hälsning från Kajsa och Buster, som hade fått ett miniklätterträd, som de uppskattade.

Efter middagen ringde jag också Bellan, som har Vagabond, för att ställa några kompletterande frågor om honom. I marsnumret av Trasdockan skriver jag om Vagabond och vårt besök hos Bellan, hans "mamma".  Det är roligt att både Carina och Cecilia, som ska hämta Titzi och Yatzi imotgon, nu är med i Ragdollklubben. Ju fler vi blir, desto fler medlemsaktiviteter har klubben råd med. Målsättningen är att alla ska känna att klubben arbetar för Ragdollens bästa och att man får valuta för medlemsavgiften och gärna betalar de 200 kronorna ett medlemskap i "Ragdollklubben the cool Cat klubb" kostar.

 
31 jan 2016

Comments powered by Disqus

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.