Nu försöker vi igen

Igår kväll hade Christoffer, Carina och jag ett telefonmöte. Vi måste än en gång diskutera, hur vi ska lösa de problem vi har i samarbetet. I mitt huvud är det enkelt. Om var och en sköter sin del av arbetet och följer tidsplanen, kommer det inte att finnas några bekymmer alls. Carina och jag är inte jämt av samma uppfattning, om vad och var vi ska ta upp saker men vi kommer alltid fram till en lösning, när vi noga pratat igenom saken. Igår under telefonmötet kom vi alla tre tillsammans fram till hur samarbetet kan förbättras på ett enkelt sätt. Jag tror på den! Vi valde att inte titta bakåt utan istället pratade vi om, vad vi bör göra för att den tråkiga situationen, som rådde, inte skulle uppstå igen. Det blev ett bra samtal och Christoffer lovade att sköta sin del helt i enlighet med, det vi kommit fram till. Om någon av oss skulle få ett oförutsett problem, skulle de andra informeras omedelbart, för att kunna försöka lösa situationen på annat sätt. Om enklare frågor uppstår, ska vi kontakta varandra via mail och mottagaren ska bekräfta mailet. Vid större frågor o/el problem ska vi snarast planera in ett telefonmöte. Christoffer var helt "med på noterna" och vi kommer att fortsätta vårt samarbete i en form, som jag nu tror på. Christoffer kan, när han vill, och nu vet jag att han kommer att ta sin del i arbetet på ett större allvar. Trots allt har våra tidningar kommit ut även tidigare men nu kommer allt att flyta bättre, när vi slipper förseningar.

Nu är det hög tid att söka partner till Stina. Hon brukar löpa i september och vi är snart där. I morse skickade jag en förfrågan till Åsa, om hon lånar ut sin hane eller, om hon känner någon, som kan hjälpa till. Nu håller vi tummarna för det, för när Stina väl löper, kan det vara för sent att börja leta. Stina skulle bli så nöjd, om hon fick små bebisar igen. Jag tror att det är med katter som med människor - vissa är mycket förtjusta i bebisar och småbarn, andra mindre. Själv tycker jag att det är mycket trevligare med barn, när de går att kommunicera ordentligt med och att man inte ständigt behöver vara på sin vakt, så att inte en olycka händer. Att läsa för barn, berätta hur deras föräldrar var som små, spela spel, ta med dem i matlagnings- och diskbestyr (när de blivit mogna att ta instruktioner) och lära dem saker - det gillar jag, särskilt det sista. Katter läser ju inte för sina barn eller lagar mat men de kommunicerar med dem på olika sätt och kattungarna förstår. 

Stina älskar bebisar. När Sandie hade fött sin första kattunge och den pep, hoppade Stina genast upp i soffan, där Sandie låg, och skulle "ta över". Hon trängde ut Sandie ur bolådan den första natten, så vi fick skilja dem åt. Sandie var även hon en duktig mamma och tog hand om sina småttingar på ett utomordentligt bra sätt men när de blev större, åt fast föda och "gick på låda", var hon inte så intresserad av dem längre. Hon blev ofta irriterad på dem, när de var busiga och uppfostrade dem "tassgripligen". Här kom Stina in i bilden. Nu fick hon vårda dem. Hon tog dem ofta med sig till sängen och där tvättade hon dem och låg gärna bredvid dem och sov. Sandie verkade tycka att det var skönt med barnvakt men några gånger per dygn kallade hon på dem med ett speciellt ljud, som gjorde att alla kom springande. Sedan fick de äta en liten skvätt "mysmjölk" men efter en stund reste hon sig, mitt i måltiden, och gick därifrån. 

26 aug 2016

Comments powered by Disqus

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.