Nya bekantskaper

Jag har många gånger hört att det är så bra att skaffa hund, om man vill få nya vänner. Förvisso träffar man många andra hundägare, som man direkt kan se att man har en gemensam nämnare med - hunden i kopplet. Har man katt, kan man också lära känna många trevliga människor och man behöver faktiskt inte nödvändigtvis ha sin pälskling med sig. I fredags, några timmar efter att våra katter kommit hem, skulle jag hämta ut mina Alvedon, som jag fått på recept. En kvinna med en halvårs bebis i vagn och en 2 1/2-åring "lös" höll just på att expedieras, när jag kom fram till "receptdisken". Den lilla i vagnen började så smått bli irriterad och den större sugen på att möblera om på hyllorna. Jag fick en deja-vue-känsla av hur det kunde vara för si så där 40 år sedan. Vad jag själv slapp uppleva då - tack och lov - var det som plötsligt hände. En man kom rusande in på apoteket, pappan i familjen. Han var fullständigt hysterisk; hade en laptop i ena handen - öppen - slog igen den med en smäll och SLÄNGDE ner den i vagnen. Det han sade, vill jag skona mina läsare från. Det blev till sist min tur och innan jag framfört mitt ärende sade jag spontant: "det är klart lättare med katter"! Den medelålders kvinnan bakom disken, hon som inte tidigare använt ett enda ord mer än hon var tvungen till, sken upp och började prata om sina tidigare katter, dem som hon nu skulle köpa, att hon bytt bostad för att kunna erbjuda katterna en mer kattanpassad bostad m.m, m.m. Hade jag inte behövt åka hem till mina egna kissar hade jag nog stått kvar där än :-). Prata katt och du får lika många nya vänner som hundägare får via sina djur. Enda skillnaden är att hundägare direkt ser, vilka som gillar hundar. Katterna följer ju sällan med ut på promenad. Testa ordet katt och du märker direkt, vilka som gillar kissar!

Ingenting av Stisses stressreaktion, det röda ovanför båda ögon och på öronen, syns längre; ett objektivt tecken på att han nu känner sig lugn och trygg. Det var så förfärligt tomt utan katterna, när de var på pensionatet och jag vet att de längtade hem; vissa mer (Stisse) och andra lite mindre (Stina och Sandie). En väldigt bra sak med vistelsen på Sagatun är att katterna liksom "växte", precis som barn som börjar på dagis gör (kom just på att man inte får säga det ordet - ska visst heta förskolan). Katterna har lärt sig att de inte är övergivna, bara bortlämnade ett tag. Det bästa av allt är att det blivit ordning på Sandie och hennes matvanor. Hon äter nu på regelbundna tider och tigger inte mat hela sin vakna tid. Hon kommer aldrig att bli den stora, kraftiga katt, som man läser om i rasbeskrivningen men det mesta av det andra som poängsätts på utställning ger henne höga poäng. Alla hennes avkommor är dubbelt så stora som sin mamma (lätt överdrift kanske).

Idag fick jag en liten hälsning från Smurf. Tråkigt att Eva blev sjuk och inte orkade ha henne kvar men Smurf går det ingen nöd på. Hon chefar men hård tass över sin äldre "syster", som redan fanns i hemmet, när hon flyttade in. Hon är älskad av hela sin nya familj och trivs bra på Värmdö.

 

 
4 jun 2017

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.