Operationsdagen mer i detalj

Jag kom till operationsavdelningen c:a 06:30 efter att ha blivit skjutsad, det var långt, av en sur vaktmästare. Jag träffade också den första narkossköterska, som inte kunde sätta nål (natkossköterskorna är de som räknas som sjukhusens specialister på det). Efter två försök tog en annan sköterska vid och så blev det klart. Så kom en utomordentligt trevlig narkosläkare, som jag gärna skulle ha som väninna men inte som läkare. Efter tre försök sade hon sig ha lyckats med den första bedövningen, EDA (epiduralanestesi) men det visade sig senare att hon inte hade. Sedan skulle hon också ge en annan bedövning, spinalanestesi. Båda är bedövningar i ryggen. Detta misslyckades naturligtvis och en annan doktor tog över. På operation hade jag blivit lovad att sova men inte vara sövd, alltså inte sövd med narkosgaser utan med "flummedel" i nålen, som de tidigare gångerna. Narkossköterskan, som inte kunde sätta nål, kunde inte heller dosera narkosmedlet, så jag fick för mycket, blodtrycket sjönk, han kunde inte ge mer och jag tvingades vara vaken och höra, hur man borrade och hamrade och bökade i mitt knä. Det var inte angenämt.

Så till postop, där jag initialt inte hade ont alls men där smärtan successivt kom smygande. Då fick jag morfin i EDA-slangen, som var insatt mellan kotorna i ryggen. Efter det fick jag ondare, mer morfin i slangen, mer ont. En narkosläkare påvisade att slangen låg fel och att jag alltså inte fick bedövning, som det var tänkt. Katetern togs bort och jag fick morfin intravenöst istället. Sedan dess har jag klarat mig på värktabletter. Själv trodde jag att jag skulle ha mycket ondare den här gången men det är ungefär som förra gången; lite ont i vila och mycket ont, när jag ska hasa mig till toaletten. Förra gången jag fick en ny led, blev jag rätt så bra redan efter tre veckor (innan infektionen slog till). Hoppas nu att det blir samma förlopp men utan infektion. Den här gången får jag penicillin intravenöst i förebyggande syfte, så nu borde det gå bra.

Först klockan 19:30, som jag skrev igår, kom jag till avdelningen och då hade personalen sagt till Ove att han kunde åka hem, för ingen visste, när allt skulle vara klart med mig på postop. Inte blev jag glad, när jag kom till avdelningen och fick veta att jag skulle sova i korridoren. Det är inte personalens fel men jag förstår inte att politikerna är så dåliga på matematik. Det finns siffror på hur inflyttningen till Stockholmsområdet ser ut och prognoser för flera år framöver. Ändå saknas bostäder, skolor och inte minst vårdplatser.

Klockan 21 kom nattpersonalen och en undersköterska, som jag glömt namnet på men tycker mycket om sedan förra gången, kom och sade att hon ordnat, så att jag fick sova i avdelningens behandlingsrum. Visserligen kom personalen av och till och hämtade saker men jag somnade strax om med hjälp av den sömntablett, jag tagit vid 23-tiden. Vaknade strax innan frukost, som jag åt i lugn och ro (frukosten är den bästa måltiden på dagen, tycker jag). 

Plötsligt hade man ordnat en plats åt mig på en annan avdelning och jag kördes dit. Här,är jag nu och har två trevliga rumskamrater. Snart dags för kvällsmedicinen och penicillindroppet. Hoppas kunna sova, trots att vi är tre på rummet.

7 jul 2016

Comments powered by Disqus

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.