Päls- och tandvård - inte alldeles lätt

Som jag skrivit tidigare har jag ett inte oansenligt problem i mitt förhållande till katter. Trots att jag är medveten om det, kan jag inte bli kvitt det. Jag vet ju att katter inte tänker som människor och ändå förmänskligar jag dem som nu t.ex. Det är just det som är mitt bekymmer.

Det var ju en stor överraskning att Ove vill behålla en kattunge för utställning men.... och här kommer det. Jag har så svårt att göra något mot djur, som jag vet att de inte tycker om, bad exempelvis. Stina får mig att må riktigt dåligt, när hon står i badbaljan med uppspärrade ögon och en blick som vittnar om att hon är dödsförskräckt och att hon tror att hon är utsatt för ett mordförsök. Jag känner mig helt maktlös, eftersom jag inte kan lugna henne och få henne att förstå att det inte är farligt och att det snart är över. Jag känner mig också orolig över att hon tycker att jag sviker henne och att hon inte vågar lita på mig i fortsättningen. Att hon inte försöker ta sig ur vattenbaljan eller försöker bitas eller rivas gör att jag får ännu sämre samvete. Det är mycket lättare att göra något mot Stisses vilja, för han försöker brotta sig ur mitt grepp, om han känner sig missnöjd med behandlingen; han biter inte eller river men protesterar med tydlighet. Hän är inte rädd utan bara obekväm med situationen. Det är sådant här som snurrar runt i mitt huvud, när jag tänker på att vi ska behålla en katt för utställning.

Vi har ingen ny katt ännu, vi vet inte ens säkert att Sandie är dräktig - även om vi både hoppas och tror det - så det är ju irrationellt att börja fundera på bad nu. Jag har en hel del tid på mig att försöka jobba med mig själv och rent teoretiskt vet jag att man inte ska förmänskliga djur och att man ska börja vänja en kattunge vid bad, helst redan innan 12 veckors ålder. Det är det jag måste göra! Sedan har jag ju både Eva och Elin, som jag tror hjälper mig i värsta fall.

Jag har inga problem med människor som är rädda och till och med uttrycker dödsångest. Som barnmorska har jag hört sånt många gånger men i de lägena har jag helt andra förutsättningar. Jag kan med ord, egen erfarenhet och trygghet lugna de oroliga föräldrarna, som då förstår att det svåra går över, att jag har kontroll över situationen och att allt kommer att gå bra. Den möjligheten har jag inte med katterna och det är här mitt problem ligger. 

Med tandborstningen är det nästan likadant. Ingen katt gillar heller tandvård, åtminstone inte från början men även här brukar det vara så att om kattungen blir van vid tandborstning redan som liten, går det bra.

1 feb 2019

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.