Rädd för katter

Hur kommer det sig att vuxna människor kan vara rädda för en katt? Att barn kan det, förstår jag. De har fått lära sig av någon vuxen, som de har stor tilltro till, att en katt inte går att lita på, är oberäknelig och att den kan bitas och rivas, när man minst anar det. Däremot kan jag absolut inte begripa att en vuxen person är rädd för en liten katt. Som vuxen bör man ha kommit i kontakt med många kattägare och få är väl de, som blivit attackerade av en katt. Jag tror istället att de fått berättat för sig om fantastiska stunder kattägare haft tillsammans med sina kissar.

Det är viktigt att våra barn får lära sig att både ha respekt för och respektera djur - men också att djur är fantastiska - och att de får lära sig hur man umgås med dem. De som inte tycker om djur, jag tänker då främst på hundar och katter, har gått miste om så mycket. Den närhet och ömhet man får och får ge till djur får oss människor lugna och harmoniska. Det är vetenskapligt bevisat.

Idag träffade jag en jättetrevlig kvinna, när jag väntade på att få mina naglar vackert röda till midsommar (hos nagelterapeuten, om det heter så). Naturligtvis lyckades jag föra in samtalet på mina katter, stora som små, och då sade min nya bekantskap just det, som jag nog aldrig kommer att begripa: ”jag är så rädd för katter”. Jag vill så gärna förstå, vad de som känner så egentligen är rädda för. Själv är jag realist och inser att en liten katt inte kan utgöra något hot mot en människa. En katt går heller inte till attack utan anledning. Jag skulle vilja hjälpa dessa katträdda människor, så att de också får uppleva hur fantastiskt det är med djur. Om de själva inte fullt ut går att övertyga, kanske jag ändå skulle kunna få dem så pass trygga med en kisse i närheten, så att de iallafall inte överför sin egen oroskänsla till sina barn. Det är att ta ifrån barnen den underbara känsla det innebär att umgås med djur. 

Djur är underbara och jag kan inte tänka mig ett liv utan mina katter men visst måste jag erkänna att det skulle vara jobbigt, om alla kattungarna skulle bo kvar för alltid. De blir busigare och busigare och modigare och modigare. Just nu pågår ”nattracet” och de rusar fortare och fortare runt i lägenheten för var dag som går. De har också tagit intryck av Stisse, som brukar ta avstamp från ryggstödet på köksstolarna, när han aka hoppa upp på köksbänken, där han brukar äta sin frukost (i övrigt är han aldrig på bänken). Nu sitter också småttingarna på ryggstöden och måttar med ögonen men de har - tack och kiv - inte vågat prova att hoppa ännu.

Efter alla upptåg blir de mycket trötta och så här sött sov Mimmi idag.

 
21 jun 2018

Comments powered by Disqus

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.