Rapport från Stina

Visserligen kan katter förmedla sig och när man lärt sig deras sätt att kommunicera, förstår man vad de vill säga. Tyvärr gäller detta bara, när katten och människan ser varandra. Alltså har vi undrat en hel del, hur Stina och Amoretto har det tillsammans. Stina kan ju varken ringa eller maila, så för att få svar på våra funderingar ringde Ove till Karin igår. Till vår stora glädje berättade Karin att de parat sig flera gånger, så nu hoppas vi att det kommer små ulltussar i november.

Vi längtar förvisso efter Stina men vi ska ändå hämta henne först på lördag förmiddag. Vi hade från början planerat att ta hem henne idag men ikväll har Ragdollklubben styrelsemöte, vilket jag inte tänkte på, när jag föreslog torsdag. Karin är vice ordförande i klubben och hon kom ihåg sammanträdet och ville att vi skulle hämta Stina imorgon. Då ska Ove åka med båten till båtverkstaden och få någonting ??? coolmonterat. Därför blir det på lördag.

Jag gissar att det inte bara är Ove och jag, som gläds över Karins besked. Marco och Linda är säkert också glada. De vill ju köpa en bror eller syster till Sixten. Visserligen kommer Han inte att få ett biologiskt syskon men för mig är syskon människor och djur, som fötts av, och/eller växer upp med samma föräldrar (mamma, pappa eller både ock) eller med samma barn; djur som människor. Jag vet ju inte om Marco och Linda vill ha en syster eller bror till Sixten. Stina kanske inte får både hanar och honor - faktiskt inte ens säkert att det blir några kattungar alls men eftersom hon inte haft problem med att bli dräktig tidigare, utgår vi ifrån att det går bra även denna gång. När det gäller kön, kanske det inte har så stor betydelse. Det viktigaste är nog, hur katten beter sig och ser ut. När jag skriver detta, tänker jag på Annelie, som köpte Smulan. Hon hade bestämt sig för att köpa ytterligare en hane, en bror till Leo, men blev så förtjust i Smulan, så hon ändrade sig och tingade henne istället. 

Idag kommer min "ängel" Christine. Jag ser alltid fram mot det. En så duktig och pålitlig städerska har jag aldrig haft tidigare. Om en tavla hänger snett pga att Stisse petat till den, vilket förekommer, när han balanserar på soffans ryggstöd, ser hon det och rättar till den direkt. Det är bara ett exempel på att Christine inte bara gör det hon ska, utan hon ser själv, vad som behöver göras. Jag är så glad över henne och också över att hon bara är 42 år och därmed kommer att arbeta många år till, om inget oförutsett händer.

Strax kommer Sandie och Stisse att titta förnärmat på mig och jag gillar verkligen inte att behöva flytta på dem. De ligger, som vanligt i sängen, precis som de brukar vid den här tiden. Vanligtvis brukar jag inte lägga på överkastet förrän de själva valt att lämna sängen men idag vill jag lägga på det, innan Christine kommer. Jag vill alltid ha överkastet på under städprocessen för att slippa eventuellt damm på lakanen. Katterna får ytterligare några minuter i sängen, eftersom jag först ska äta min frukost och har jag tur märker Sandie det och kommer upp för att tigga ost. Då slipper jag iallafall hennes förebrående blick.

 

8 sep 2016

Comments powered by Disqus

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.