Raskatt eller huskatt

Som jag skrivit många gånger tidigare är inte raskatter finare eller mer värda för sina ägare än huskatter för sina. Varför har jag då valt att ha raskatter, när det finns så många huskatter som behöver ett hem? 

Det är viktigt att man kan erbjuda ett bra hem, när man skaffar katt. Katten måste passa ihop med sin ägare. Under ett liv genomgår man många faser och det som passade för 30 år sedan kanske inte är optimalt idag. Då, den 25:e april 1988, hämtade jag min älskade huskatt Mysan. Hon förgyllde sedan min tillvaro under 19 år och 9 månader. Mysan var en alldeles utmärkt innekatt visade det sig, när jag flyttade till Södermalm. Detta trots att hon dessförinnan varit utekatt under ett år. Det var ju ingen självklarhet för egentligen visste jag ingenting om Mysans bakgrund, när jag köpte henne. Var hon lugn? Rastlös? Friska föräldrar? Ja, jag visste helt enkelt bara att hon var bedårande söt och att hennes mamma verkade orädd, vilket varen förutsättning för att jag skulle köpa henne. Hon var dyr med den tidens mått mätt och det tyckte jag var positivt. Uppfödaren var inte den som ”bara ville bli av med” sina fyra kattungar (katten hade ännu lägre status då), resonerade jag. Det tog jag som ett tecken på att hon fött upp sina kattungar med omsorg. Jag hade tur - Mysan var lagom lugn utan att vara tråkig.

Varför tar jag upp det? Jo, för att en f.d kollega till mig, Annica, var på besök idag. Hon bor tillsammans med huskatten Madeleine, som idag är 11 år. Annica, precis som alla mina vänner, bedårades av kattungarna och satt med dem - en efter en - i knät och kelade med dem. När jag såg kärleken i Annicas ögon frågade jag henne: ”kommer du att skaffa en ny kisse den dag du inte längre har Madeleine”? Annica svarade: ”jag ver inte, Madeleine var så jobbig förut”. Hennes svar påminde mig om, vad som lågt till grund för att jag köpte min första raskatt.

Förutom att Tasse var vacker visste jag redan en hel del om honom innan jag träffade honom (dvs jag hade läst på om rasen) t ex om hans temperament, vuxenstorlek, föräldrarna osv. och jag visste också att han inte var frukten av inavel. Det kändes skönt att veta att jag skulle köpa en katt som passade mig och livet i storstaden. När man skaffar en raskatt vet man, som sagt, en hel del om katten men naturligtvis finns individuella skillnader. En huskatt vet man ofta bara lite eller ingenting om. Blir det en stor katt, en ”pratig” katt, en livlig, en sävlig eller en matglad kisse? Man kan helt enkelt inte på samma sätt välja den katt, som bäst överensstämmer med de egna önskemålen.

De raringar Annica ägnat eftermiddagen åt skulle passa henne; ragdollen är en lugn men inte tråkig katt, som inte tjatar (som t ex siamesen). Den är vacker med sin låga, silkiga päls, som faktiskt är lättskött fastän man inte kan tro det. Jag vet att en ragdoll skulle bli en perfekt sambo till Annica så småningom. En ragdoll passar egentligen de flesta. Inte konstigt att så många kontaktat mig och velat tinga en kattunge. Tyvärr hade jag bara fem.

29 maj 2018

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.

Facebook

 

 

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)