Respekt ger trygghet

"Katter gillar" eller "så gör katter"...... Det har jag ofta hört. Som barn fick jag t.ex. lära mig att katter måste få vara ute, för om inte skulle de bli olyckliga. Hur har det blivit så? Jag har aldrig hört att hundar blir nedstämda av kontrollerade promenader eller övervakade utevistelser.
På vilka grunder blir felaktiga påståenden sanningar? Svaret har jag inte men en sak vet jag och det är att katter, precis som hundar (och människor)  har olika personligheter, tycke och smak.

Stisse är en lugn, trevlig katt med stor tro på sin egen förmåga. Han är väldigt kärvänlig och spinner både ofta och högt. Stina är en helt annan typ av katt. Hon är timid och är dålig på att hävda sig. Hon var fyra år när Sandie flyttade in, 12 veckor gammal, men Sandie tog snabbt kommandot över Stina som är försiktigare i allt; hon spinner nästan ohörbart och "tar aldrig för sig". Hon är egentligen inte rädd men hon "ställer sig alltid sist i ledet". 

Stina växte upp tillsammans med fem syskon, sin mamma och uppfödaren själv. Jag förstod inte riktigt då att uppfödare har så stor betydelse, som jag nu vet att de har. 
Starten i livet är oerhört viktig. Från 2 till 7 veckors ålder är kattungen som mest mottaglig för socialisering och här grundläggs kisses tro på sig själv och sin omgivning. Stinas uppfödare gjorde nog det hon trodde var rätt men förstod inte att hon borde ägna sig väldigt mycket åt kattungarna; inte heller att rätt mat har så stor betydelse som den har både för den växande och den vuxna katten. Att Stinas första tid var som den var går inte att ändra på men jag har försökt göra mitt bästa för att hon ska känna att hon är viktig. Hon får äta ensam med stängd dörr när katterna serveras våtfoder på morgonen, annars hetsäter hon med påföljden att hon kräks. Hon lärde sig en gång att om hon inte skyndar sig, kan hon inte äta sig mätt. 

Stisse hoppar varje morgon upp på arbetsbänken i köket, aldrig annars. Där intar han långsamt sin frukost, gör pauser mellan tuggorna och kollar in oss andra. Han växte upp tillsammans med sin syster, mamma och en stor labrador. Hans uppfödare var förvisso inte erfaren men hade tillsett att hon hade en mentor, som hon kunde vända sig till närhelst hon behövde råd och hjälp. Stisse har alltid vetat att han är viktig, att han ska få bra och tillräckligt med mat och att han "räknas". Idag tror jag absolut inte att Stina tror att hon inte får äta sig mätt men det beteende hon lärde sig som liten kisse kommer att sitta i för alltid. Jag vill i nästa bloggavsnitt dela med mig ytterligare lite om mina tankar kring matens betydelse för katten.

 
5 dec 2019

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.