Så bra trots allt

Jag är ingen kverulant men vill ända säga att sängarna var alldeles för mjuka på hotellet. Innan jag somnade igår snuddade jag vid tanken på att jag ju faktiskt har nyckeln till min granne Judits lägenhet. Judit bor numera i Ungern och har haft sin lägenhet uthyrd ett par år men nu har bostadsrättsföreningens styrelse sagt nej till det, så lägenheten står tom och kostar Judith pengar. När jag idag talade med ordförande kom vi tillsammans fram till att Judith skulle få hyra ut en månad, om det var till "bostadslösa mig". Jag skickade genast en förfrågan till Judith, om hon ville hyra ut till mig och till vilket pris. Till min glädje fick jag ett ja på den första frågan och 8 000 kronor på den andra. Taget - kontrakt skulle skrivas ikväll.

Katterna skulle stanna några dagar ytterligare, så att bilningen skulle vara klar men vi längtade verkligen efter dem och ville träffa dem och försöka ta reda på, varför endast Sandie var ute och spatserade i korridoren på pensionatet medan de andra båda låg inkrupna i en låda och inte ville komma ut, varken för att äta eller gå på lådan. Att Stina gjorde så var föga förvånande, så gör hon på båten också första dygnet men Stisse....... Han som är så social. Jag förstod ingenting.

Vi anlände exakt klockan 14, precis som avtalat, samtidigt som Marita och Bertil körde upp framför huset efter att ha varit iväg på lunch. I våra katters tillfälliga "bostad" mötte Sandie, som gick omkring på golvet. De andra två syntes inte till. Jag satte mig ner och pratade med Sandie, vilket de andra givetvis hörde. Nästan direkt kom Stisse ut från sitt gömställe och kom direkt fram till mig och strax efter gick Stina. De hade nog längtat lika mycket efter mig som jag efter dem. Ett dygn hade vi varit ifrån varandra men det var ett dygn för länge! Vi öppnade altandörren till uteplatsen och alla tre gick ut. Nu började alla katterna att sätta sin doft på hyllor och klätterträd genom att gnida sina kinder mot inventarierna men Stisse ville mest ligga på en hylla nära mig och bli klappad. Jag är uppriktigt förvånad över att han inte gått ut tidigare, eftersom han älskar att vara i friska luften och se fåglar och småkryp på nära håll. Halva balkongdörren stod ju öppen, när vi kom. Likaså hade jag trott att han skulle vilja gulla med Marita och Bertil men..... icke! Nu först kände han sig trygg med att gå ut. 

Vi stannade en dryg timme och när vi gick var alla katterna ute. Deras uteplats vetter mot ingången och parkeringsplatsen. Vi stannade vid dörren och utbytte några ord med ägarparet, vilket naturligtvis katterna hörde. Stisse började då att ropa på mig med hög röst. Jag gick naturligtvis fram till honom och han stod där, innanför nätet, och ville inget hellre än att följa med hem. Lillgubben, han förstår inte varför vi gör så här med honom. Hoppas kunna hämta honom imorgon men så sent som vid 22-tiden var det långt ifrån säkert men det berättar jag om imorgon.

Även om sängen såg skön ut, var den för mjuk. Handfatet hade ett för mig ovanligt utseende. Och så dessa bilder som vänder och vrider på sig. Ni får tänka er dem rättvända. Orkar inte ta dem till Photoshop.

 
25 maj 2017

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.