Så gick det se’n

Åter till dagen då Stisse flyttade in.

Det gick flera timmar innan Tasse tyckte att han hade ett bra grepp om situationen och kunde ”knoppa in”. Runt midnatt gick även Ove och jag och lade oss och ett befriande lugn vilade över bostaden. Vid halv tre vaknade jag av att en stol välte. Min teori är att Tasse, troligtvis i uppfostringssyfte, råkade springa emot stolen, när han jagade bort Stisse från matskålen. ”Det här går inte, du måste lämna tillbaka katten”, sa Ove. ”Ok, jag kontaktar uppfödaren på måndag”, svarade jag - det var bara att inse fakta. Lugnet återvände efter en kort stund och vi somnade om.

När vi vaknade vid niotiden sov katterna, säkerligen helt utmattade efter allt som hänt under det gångna dygnet. Ove och jag åt vår frukost och såg morgonnyheterna på 4:an. När jag skulle titta till katterna blev jag stående - helt häpen - på tröskeln till vardagsrummet. Trodde inte mina ögon!!! Tasse var i full färd med att, genom att slicka Stisse från hjässan till svansen, införliva honom i familjen. Stisse satt blickstilla och jag tror han förstod att han var godkänd nu och att det fysiska våldet helt skulle upphöra. Från den stunden hände det aldrig mer att katterna var ovänner. De är visserligen halvbröder men väldigt olika, både till utseende och temperament. Det är nog förklaringen till att de gick så bra tillsammans (efter denna söndagsförmiddag). Att Tasse inte längre bor kvar hos oss är en annan historia, som jag berättar någon gång framöver.

Mona skickade ett foto på Sandie igår. Sonja, som hon numera kallas, är en riktig ”hussekatt” och hon tar varje tillfälle i akt att hoppa upp i Lasses knä och ligger sedan där och spinner. Det känns så skönt att veta. Om några veckor hoppas jag att vi kan hälsa på lillan. 

 
19 sep 2019

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.