Så tomt och Maxi dos

Hur mycket jag än försöker förbereda mig på att kattungarna en dag kommer att flytta, känner jag en stor tomhet, när det blivit verklighet. Jag saknade dem redan imorse, innan de hämtats. Jag visste ju att de skulle vara borta inom några timmar. Stina har inte varit ledsen tidigare, när hennes barn flyttat men från eftermiddagen har hon jamat av och till och varit orolig. Är det då värt att låta Stina få de kattungar, hon så gärna vill ha? Vill vi utsätta henne och oss själva för den saknad vi känner, när vi måste skiljas från dem? Ja, tveklöst! De har givit oss så mycket glädje under den tid, vi fått ha dem hos oss och jag vet att de nu kommer att förgylla livet för de familjer, som tagit över. Vi har blivit lovade att få hälsa på dem, när de är ordentligt hemmastadda i sina nya hem och det ser vi fram emot.

Cecilia kom med alla sina flickor, när hon skulle hämta kattungarna. Jag kunde se glädjen i allas ögon, när kattungarna var deras på riktigt. När vi gått igenom "pappersexercisen" fikade vi tillsammans och sedan var det dags att ta farväl av småmissarna. Även i den förra kullen flyttade två katter, Kajsa och Buster till Vällingby, precis som Yatzi och Titzi. Titzi kommer i fortsättningen att heta Maxi, ett namn som vi tycker mycket om. Vi döpte en av hanarna i den första kullen till Maxi. Han var i somras pappa till 16 kattungar, kanske ännu fler idag. Eftersom vi redan har en Maxi, kommer Titzi för oss vara den andra Maxi - Maxi dos (spanska för två). Stina somnade c:a en timme efter att kattungarna åkt. Hon sov sedan flera timmar i sträck. När hon vaknade var hon ledsen och vi försökte trösta henne, så gott vi kunde. Vartefter tiden går, slutar hon sörja, det vet jag.

Den enda som var glad ikväll var Sandie, den lilla prinsessan. Nu var hon minst igen och det trivs hon med; liten, gullig, bortskämd och i centrum. Hon återtog sin plats bredvid mig i soffan, lade sig på rygg och ville bli kliad på magen (och givetvis blev det så). Hon hjälpte Stina med skötseln med kattungarna, när de var små men när de blev större, upplevde hon dem som konkurrenter och det ville hon inte ha.

Imorgon ska jag bringa ordning bland mina papper. Somligt ska in i SVERAK-pärmen, annat skickas till SVERAK med vanlig post. Det färdigskrivna protokollet från det senaste styrelsemötet ska mailas till Sissi, som ska justera protokollet, kläder ska strykas, lakan ska tvättas och manglas och sängen ska renbäddas, desinficeringstvål ska inhandlas från Apoteket och de saker som ska med till sjukhuset ska packas ner. En hel del att göra imorgon alltså. 

Stina födde sina ungar i helt rätt tid. De fyllde tolv veckor i lördags och var därmed flyttklara. Det kommer nog att vara jobbigt ändå, när jag kommer hem nyopererad. Skönt då att någon annan har ansvaret för kattungarna. Hade det inte varit för operationen, skulle vi haft dem kvar ytterligare en vecka, inte för att det skulle vara lättare för oss när de skulle flytta men kanske för Stina. Förr hade SVERAK en minimiålder för kattungeflytt om åtta veckor. Alldeles för tidigt!! Skönt att man ändrat på det.

1 feb 2016

Comments powered by Disqus

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.