Scanningen på Södra djursjukhuset

Först några ord om styrelsemötet igår. Det är underbart att ha tillgång till all den teknik, som vi har idag. Ragdollklubbens medlemmar är ju utspridda över hela Sverige, så det måste ha varit svårt att hålla styrelsesammanträden innan det fanns möjlighet att ha mötena som gruppsamtal. Idag kopplar vi ihop våra telefoner och har representanter över den södra och mellersta delen av landet. Vår Norrlandsrepresentant flyttade nyligen till Västkusten. Norrland är stort och det borde vara minst två därifrån, tycker jag men man kan ju inte tvinga någon.

Mötet igår var det sista för året och mycket handlade om det kommande årsmötet; våra planer på föreläsning och lokal. Carina informerade också om vakanser i styrelsen och vilka som ställer upp för omval. Två ledamöter avgår och två önskar sluta som ledamöter men ställer gärna upp för val till suppleanter. Carina är en av dem som har beslutat sig för att avgå (som ordförande) och det är en stor förlust för klubben, enligt mig. Jag själv omvaldes som ledamot i februari och har därmed ytterligare ett år kvar efter årsmötet.

Dagens stora händelse var ultraljudsscanningen på Södra djursjukhuset. Sara Granström är Ragdollklubbens veterinär, dvs att hon bl. a. svarar på frågor från medlemmarna. Hon är också en av de 15 veterinärerna i Sverige, som är godkända av PawPeds att utföra de ultraljud av hjärta och njurar som ingår i Ragdollklubbens hälsoprogram. 

Eftersom jag själv håller i arrangemanget och bokar in katterna på olika tider, var Sandie den första inplanerade patienten (jag ville vara på plats när det hela skulle köra igång, för att se att allt skulle flyta på och att jag inte förbisett något). Sandie gillar inte bilåkning! De andra katterna brukar sitta tyst i sina transportburar men inte hon. Hon började med att klaga ljudligt och det klarar jag något så när men sedan övergick hon till att ”räddspinna”, som jag kallar det, - ett högt intensivt spinnande som liknar det hon använder när hon ska föda sina kattungar. Imorgon ska jag berätta vad man tror är förklaringen till det. 

Väl framme på djursjukhuset satte vi oss i ”kattväntrummet”, där vi var nästan helt ensamma men lukten av andra, obekanta djur gjorde inte Sandie lugnare. Vi pratade med en djurvårdare, som var vänlig att spraya två pappbitar med ”lugnspray”, som vi sedan lade bredvid Sandie i buren. Kanske hjälpte de lite grann. Vi kom in till Sara 10 minuter försenade, pga ett akutfall som hon först måste ta hand om - självklart!!! Imorgon berättar jag om hur undersökningen gick till.

 

22 nov 2018

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.