Besök hos Djurskyddet

Klockan 13:15 skulle vi träffa Jeanette och Åsa på Djurskyddet. Jag tog tvärbanan mot Sickla. Elin och Leo steg på i samma vagn i Liljeholmen. Efter en kort promenad steg vi in i Djurskyddets lokal  på Hammarby Fabriksväg 25. Den första vi hälsade på var en lite rufsig vovve, som gjorde matte sällskap på arbetet.

Planen för dagen var bl. a att Leo skulle filma när Jeanette visade oss runt på sin arbetsplats. Det var hon som skrev till oss och ville ha till stånd ett eventuellt samarbete. Varje arbetsrum hade en grind ut mot korridoren där vi gick och innanför gallret stod nyfikna hundar som hjälpte sina ägare i arbetet för djur - sådana som inte var lika lyckligt lottade som de själva. Stämningen på arbetsplatsen var väldigt positiv och vi kände oss mycket välkomna.

Efter rundvandringen satte vi oss i konferensrummet; Leo riggade upp mikrofoner och gjorde sina kameror klara. Därefter inledde Elin det som så småningom kommer att bli ett inslag i Prata Katt. Åsa Hagelstedt är generalsekreterare i Djurskyddet; en kvinna som brinner för djur, som är varm och ”utan krusiduller”. Hon beskrev sin organisation och det arbete som utförs. Äntligen fick jag klart för mig den största skillnaden mellan Djurskyddet och Djurens rätt. Båda organisationen har ju djurens bästa för ögonen men i Djurskyddet accepteras att djur föds upp och används som föda. Huvudsaken är att de behandlas väl och får leva ett bra liv innan de slaktas och att transporter och avlivning sker på ett humant sätt. Djurens rätt menar givetvis att djur ska behandlas på bästa sätt men också att djuren inte ska bli människoföda. Jag själv är ju medlem i Djurens rätt men borde kanske ha valt Djurskyddet istället, eftersom jag inte klarat av att bli vegitarian/vegan. När jag tänker efter är det nog inte riktigt sant, för det som jag kan påverka med min vilja har jag alltid klarat, när jag verkligen bestämt mig. Sanningen är nog att jag tycker alltför mycket om kött, kyckling och fisk. Jag ska ta mig en funderare igen.

Kattungarna är så duktiga. De tar sig fint framåt i garderoben, när de vill till sin mamma. Hon tar också väl hand om dem och de ökar fint i vikt. Musse är den som är störst med sina 175 g - en jättebra viktökning. Minst är lilla Mickey men även han har ökat tillräckligt för att vara godkänd. Hade tänkt fotografera kattungarna ikväll men de sover så fint nu i en liten hög, så jag vill inte störa dem.

Imorgon planerar jag att flytta den lilla kattfamiljen till transportburen. 

17 apr 2018

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.