Stina

Stina föddes på Lidingö, en av sex syskon. Hennes "människomamma" heter Annika. Annika hade inte bestämt, om hon skulle registrera kattungarna i SVERAK, som utfärdar stamtavlor, när vi köpte Stina. Givetvis ville vi ha stamtavla och Annika registrerade sig senare som uppfödare under namnet Enbäret's.

Avelssekreteraren i kattklubben är den person, som som kontrollerar att alla blanketter är korrekt ifyllda av uppfödaren, innan hon/han skickar ansökan vidare till SVERAK, som sedan utfärdar stamtavlor. Uppfödare blir man genom att ansöka hos SVERAK efter att ha bestämt namn på uppfödningen och betalat in avgiften. Även i detta fall ska ansökan först gå till den egna kattklubbens avelssekreterare. 

När vi bestämde oss för att bli uppfödare kostade det 1500kr för att få stamnamn och det krävdes att man kom med tre olika namnförslag. Vårt förstahandsval var Spinetts och det fick vi också registrerat..

Stina, SE*Enbäret's Toffifee, lämnade sina fem syskon och mamma lördagen 3 juli. Det sista hon gjorde, innan vi satte in henne i transportburen, var att ta en slurk "mammamjölk". Sedan åkte vi hem. Hon jamade ett par gånger men det var allt. Väl hemma vägrade hon att gå ur buren. Hon morrade, så snart Tasse och Stisse försökte närma sig. Hon var så rädd och faktiskt de också fastän mest nyfikna. På eftermiddagen bar vi henne till kattlådan, där hon kissade. Sedan bar vi tillbaka henne till buren. På natten fick hon sova bredvid oss i sängen. Nästa dag i soffan med oss och sedan buren igen. Hon vågade inte gå på golvet. 19:30 på söndagen ringde jag Västerorts djursjukhus. Då hade Stina varken ätit eller druckit sedan 10-tiden föregående dag. Jag beskrev situationen och undrade, vad vi skulle göra. Svaret blev - avvakta! Senare på kvällen åt och drack hon lite, tack och lov, men hon ville inte vara på golvet. Först på torsdag eftermiddag, vågade hon sig ur buren för att hälsa på sina "bröder".

Stinas mamma och syskon var ensamma väldigt mycket och jag tror inte det fanns så mycket tid för social träning. Förvisso är Stina varken rädd för dammsugaren eller nyårssmällare men ändå inte en djärv typ. Hon dröjer ett tag, innan hon bekantar sig med, för henne, nya människor. När hon får mat "vildäter" hon. Kanske har hon så bråttom eftersom hon hos Annika tvingades dela maten med sina syskon och skynda sig för att kunna äta sig mätt. Hon är absolut inte lika trygg som Stisse. Jag tror mycket beror på, hur hennes första (dryga) tre månader var. Hon hade behövt få mycket mer kärlek och "hantering", än hon fick. Stina är en gullig flicka men kommer alltid att tillhöra den försiktiga sorten men hon har stor tilltro till människor, när hon lärt känna dem. Detta har hon förmedlat till sina barn, som med tillförsikt möter nya människor och situationer. Duktigt Stina, fin mamma!

18 jun 2015

Comments powered by Disqus

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.