Två är här

21:55 föddes den första kattungen. Stina hade lagt sig i transportburen och vi hade inte märkt ens en tendens till värkar, när vi tittat till henne en halvtimme tidigare. Så låg han där bredvid sin mamma nästa gång vi gick in till Stina; helt nyfödd, blekt gammelrosa och blöt. Stina var i full färd med att slicka honom torr och han pep lite under proceduren. 23:38 föddes hans syster Snöflinga. Nu är det så att jag inte med säkerhet kan säga att den första kattungen, Primus, är en pojke eller att Snöflinga är en flicka. Hon har ett rosa halsband. Ikväll ska jag försöka könsbestämningen dem. Eftersom det inte spelar någon roll, vilket kön det är, låter jag det första dygnet gå med så lite separation, mor-barn, som möjligt. Den enda vi intervenerat med är att bädda rent i transportburen och väga kattungarna. Om det är två Snöflingor eller två Primusar får vi ta ställning till namn senare.

Primus är störst. Han vägde 119 g vid födelsen och han märktes upp med ett mörkgrönt halsband. Snöflinga, namnförslaget fick jag av Lotta, som är fodervärd till vår Sissel, vägde 105 g. På morgonen hade Primus ökat till 135 g och Snöflinga 119 g. Normalt sett brukar vi inte väga våra kattungar så ofta men det var ett sätt för Ove att hålla sig vaken. Stina har hållit oss vakna hela natten.

Efter Snöflingas ankomst fortsatte Stina "förlossningsspinna", ett onaturligt intensivt, högt spinnande, som kommer i samband med värkarna. Ove och jag satt på varsin stol och väntade och väntade och Stina hade koll på att vi inte lämnade henne ensam med kattungarna och värkarna. Vartefter tiden gick glesnade sammandragningarna och av ljudnivån att döma, tystare spinn, var värkarna i avtagande. Vid tvåtiden försökte jag och Ove lägga oss och i alla fall vila kroppen men det gillade inte Stina. Hon kom efter och uppmanade oss att stiga upp och återgå till våra stolar i arbetsrummet. Då kom jag på den geniala idén att flytta buren med kattungarna in till sovrummet men vad hände då? Jo, Stina tog den ena kattungen och bar den tillbaka in till kattrummet, så det var bara att ställa tillbaka transportburen och sätta sig på stolen igen. Efter 02:30 turades Ove och jag om att sova i 2-timmarapass. Vid tre tillfällen försökte jag smyga iväg till sängen men genast kom Stina efter och beordrade mig tillbaka. 

Eftersom Stina fortfarande är tjock, inte vill bli lämnad ensam och hade ett "värkbeteende" inatt har jag beställt tid för ultraljud hos Sara Granström på Södra djursjukhuset imorgon klockan 08:40. Hoppas ändå att hon fött de ytterligare kattungarna, som jag tror är förklaringen till hennes beteende. Trots allt var det även förra gången hon födde kattungar så att hon fick en kattunge och de övriga drygt ett dygn senare. Vi får se!!!

10 nov 2016

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.