Underbart!

Stina har nu fritt tillträde till sovrummet, där bolådan står. Hon har inte visat minsta tendens till att vilja hoppa ner till kattungarna och Sandie har inte besvärats av att Stina är i rummet. Säkerligen finns det någon expert på kattbeteende, som kan förklara, vad det beror på. Min gissning är att småttingarna inte piper så hjälplöst längre, tar sig fram på egen tass och att de, när de gnäller, gör det för att tala om att det är läge att äta och inte att de behöver hjälp.. Mitt antagande styrks av att Sandie inte längre är orolig, när hon hör de små rösterna, utan lugnt kan lägga sig i lådan och vänta, när vi "jobbar med socialiseringen".

För tre veckor sedan precis, 21 mars klockan 18:35 hade vi bara tre kattungar, var nöjda med det och trodde att Sandies alla bebisar var födda. Två timmar senare var de fem; alla döva, blinda och med tunn päls. Idag har vi fem nyfikna, livliga krabater, som tittar på oss med pigga ögon och som blivit riktigt duktiga på att gå. Så otroligt fort de utvecklas. Sandie är så smal, så smal trots att hon äter så mycket men hon har ju försörjt sina bebisar, som ökat fint i vikt. Så här ser vikten ut idag i jämförelse med för tre veckor sedan:

Sixten RAG a  109/401, Simba RAG a 04  110/383, Smurf RAG a 04  106/366, Sissel RAG a 99/394, Stisse jr RAG a 118/407.

Jag ska ändra rutiner. Hade tänkt berätta mer om min lilla kattfamilj men det dumma benet gör det omöjligt. I fortsättningen ska jag skriva mitt blogginlägg på förmiddagarna, då jag inte har så ont. Det kommer att bli bättre. Det är jag förvissad om.

11 apr 2016

Comments powered by Disqus

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.