Ute första gången

Kattungarna har de senaste veckorna varit mycket intresserade av att se, vad som finns utanför lägenheten. De har försökt smita ut både genom ytter- och balkongdörren. Jättenyfikna!

Christine kom vid 11-tiden. Jag blir glad bara jag tänker på att hon ska komma. För att jag riktigt ska kunna njuta i soffan, ska det vara nystädat överallt. Ibland önskar jag att jag inte skulle bry mig om det, eftersom jag inte alltid har lust att städa men vanligtvis tycker jag det är ok. När vi städar tillsammans, Christine och jag, är det till och med roligt. Jag borstar mattorna och går före och dammar och torkar fria ytor. Hon tar hand om golven. Kattungarna älskar att städa. De är jättetrötta, när Christine stänger dörren och går till nästa kund. Då har de utan avbrott följt henne från rum till rum och "hjälpt till".

Stisse avskyr städdagar och så snart han hör Christine öppna dörren till städskåpet, talar han högt och ljudligt om att han inte vill vara med. Han vill ut på balkongen. Som vanligt kom kattungarna sättande, när de hörde att jag öppnade dörren. De är ju stora kissar nu, har mycket päls och kommer inte att frysa ute. De ville verkligen veta, hur det känns att vara på balkongen, som de stora katterna. Först ut var givetvis Yatzi men syskonen var inte sena att följa efter. Oj, så spännande det var. Mitzi testade, hur det var att ligga under en av stolarna men tyckte nog att det var kallt, för hon lämnade platsen och fortsatte sin upptäcktsfärd; kollade den vissna blomman (som jag har tänkt kasta för länge sedan). Den fanns bakom julgranen, så jag har glömt bort den. Därför har den blivit kvar. Blomman levde ända tills några dagar efter julafton, då kylan kom!

Titzi kollade också runt men var den av kattungarna, som gick in först. Jag serverade honom bebisfrön och han åt med god aptit. De andra två kom efter en stund. Alla är så sällskapliga. Man behöver inte känna sig ensam som Ragdollägare. När jag började torka köksluckor och bänkar i köket, hoppade plötsligt Yatsi upp på köksbänken. Strax innan hade han legat på ryggstödet på en av stolarna. Duktig pojke!?

Vet inte hur många gånger, som jag tänkt på att det endast är en hel dag, innan "min" lilla docka Mitzi ska flytta och två dagar tills killarna lämnar Sundbyberg för att istället ha Vällingby som postadress. Det känns tråkigt att inte få ha alla kvar men förståndet säger mig att det inte skulle vara bra - varken för oss eller katterna. Samtidigt som jag tycker att det är trist, är det också roligt. Kattungarna kommer att glädja två nya familjer, där jag vet att de kommer att vara älskade familjemedlemmar och få en bra fortsättning på sina liv. Det är ju det allra viktigaste. Förhoppningsvis får vi också ha kontakt med dem via mail och kanske också hälsa på dem, när sommaren kommer.

 

28 jan 2016

Comments powered by Disqus

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.