Vaknade imorse.....

med en råtta på huvudkudden; en svart liten råtta, som blivit biten i buken. Kanske hade två jägare hjälpts åt och slitit i bytet - eller kanske hade de försökt ta det ifrån varandra. Det får jag aldrig veta men att råttans  ”maginnehåll”, något vitt bomullsliknande, stack ut ur hålet på magen var iallafall ett bevis på att vassa tänder gjort avtryck. En liten bit ifrån stod Mimmi och Mickan beredda till ny attack :-). Jag kan inte säga om de ville visa bytet för mig men det gissar jag, för råttan var iallafall inte i sängen när jag släckte för natten sex timmar tidigare.

I januari 2017, kort efter att jag avlagt examen i Pawpeds andra delkurs (utbildningen är uppdelad i totalt tre avsnitt, där svårighetsgraden ökar för varje kurs), anmälde jag mig till den sista delen. Eftersom jag nu börjat tycka att det gått väldigt lång tid, utan att jag hört något från kursarrangören, skrev jag ett mail igår och undrade, om min ansökan blivit bortglömd/borttappad. Jag fick svar efter några timmar med beskedet om att man inte kunde hitta mig och samtidigt fick jag frågan om när och till vem jag anmält mig. Jag kunde ange datum för anmälan men jag har ingen aning om vem jag skickat den till. Någon halvtimme senare fick jag iallafall veta att man hittat min anmälan och nu hoppas jag på att bli antagen till kursen, som börjar i höst. De båda utbildningarna jag avverkat har varit både lärorika och trevligt upplagda. De är dessutom mycket prisvärda. Den kurs jag väntar på kostar 1200 kr. Någonstans ska den väl gå att ”klämma in”, även om jag räknar med att Seniornet kommer att ta en hel del tid. Eftersom jag kommer att vara kursledare från start, blir det mycket tid jag behöver ägna åt förberedelser, om utbildningen ska bli så bra som möjligt. Det krävs bra lektionsupplägg, övningsuppgifter på plats och ”hemläxa”. Elin och jag har också många bra idéer, som vi vill genomföra i Prata Katt.

Jag har hört många pensionärer klaga över att inte ha något att göra, när nu arbetslivet är till ända. Själv tycker jag att det är fantastiskt att kunna få ägna så mycket tid åt hobbies men ändå sällan behöva passa tider, vilket jag avskyr. Hela livet har jag haft tider att passa och jag har tvingats rusa från den ena aktiviteten till den andra. Idag kan jag i lugn och ro äta frukost med, numera, sex katter som sällskap. ”Ostgenen” måste vara dominant, för alla kattungarna älskar ost och de är nästan lika duktiga på att tigga ost som sin mamma.

20 jun 2018

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.