Vet att det tar tid

Det är varmt inomhus, även när solen inte skiner. Jag tycker om att bo långt ner i huset (sedan det brann på fjärde våningen i huset mitt emot mig i stan) men inte, när det är varmt. Jag störs oerhört av trafiken, om fönstret är öppet och när jag inte kan ha öppet, är det för varmt. Ännu varmare är det, när jag ligger i sängen, för då är det alltid minst en katt, som vill ligga bredvid mig. Det är så skönt att vara hemma igen och så mysigt att ha mjukisarna att klappa. 

Jag skrev inget bloggavsnitt igår, var trött och varm och vilade mycket men - jag var iallafall hemma. Jag är glad över att jag både är sjukvårdsutbildad, tillräknelig och orädd annars vet jag inte, hur det blivit i lördags. Ända sedan operationen har jag frågat, hur lång tid jag ska behandlas med intravenöst penicillin och om jag ska fortsätta med antibiotika efter det. Ingen sjuksköterska har kunnat svara mig och någon läkare har jag inte träffat. Azziz, en nattsköterskan som jag också träffade vid det förra vårdtillfället, var den ende, som orkade titta, vad som stod om mig i journalen. Då fick jag veta att den sista intravenösa dosen skulle ges på lördagsmorgonen men efter det ??? På eftermiddagen den 9:de kom så en "jagad" men vettig ortoped på rond. En jourläkare ska inte behöva ta ställning till, vad som hade kunnat planeras en vardag med full behandling men nu var det som det var. Han frågade mig, vad som var sagt, när jag skulle hem, om jag skulle fortsätta med någon medicin och i sådant fall vilken. Sorry, jag vet ingenting. Själv kunde denne läkare inte fatta beslutet om ev fortsattantibiotikabehandling, eftersom det är infektionskourens beslut - den läkare, lika jagad, som var satt att sköta infektionskliniken och "dubbelpatienter" som jag. Efter c:a 1 1/2 timme hade dessa båda läkare lyckats komma i kontakt med varandra och "min" läkare kom tillbaka med besked. Jag skulle gå hem och äta Eusaprim, den medicin jag skrevs ut med, när jag gick hem förra gången. Att jag kan och vet vad som kan hända, kan ha varit livsavgörande för mig. Om man reagerar som jag gjorde på den medicinen förra gången, kan man drabbas av anafylaktisk chock, om man tar den igen. Förmodligen frågade infektionsläkaren, vilket preparat jag fick förra gången, "min" ortoped svarade korrekt, eftersom han inte läst fortsättningen. Infektionsläkaren är den, som skulle ha kontrollerat medicinerna i min journal och hade då upptäckt att jag absolut inte får ordineras Eusaprim någonsin mer.

Hemma är jag nu igen och sköter min egen medicinering. Jag har nyss ringt till ortopedmottagningen och givit dem i uppdrag att tillse att en infektionsläkare ordentligt sätter sig in i "fallet A. Sjölin" och återkommer med ett tydligt besked. Det blev "mycket mig" idag också och inte så mycket katter men imorgon hoppas jag allt är bra igen och då ska jag börja berätta om Ragdollklubbens nya välkomstbrev.

Avslutar med en bild på Smulan och aktivitetsbollen och flera bilder på Sammetsprinsessan (Sissel).

 
11 jul 2016

Comments powered by Disqus

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.