Vi saknar Primus

Igår flyttade han. Catrin och Christoffer kom som avtalat och vi gick igenom "det pappersmässiga" och undertecknade ägarändringsblanketten och köpeavtalet. En ägarändring ska vara inskickad till SVERAK inom 30 dagar från övertagandet. Det är mitt ansvar att informera om den och jag erbjuder mig att skicka in den men frågar alltid, om köparen själv vill göra det. Visserligen håller jag alltid det jag lovar men tycker ändå att det är bra, när den nya ägaren gör det. Då vet hen att papperet verkligen är insänt. Catrine och Christoffer valde att själva ombesörja det. Jag vet inte hur lång tid det tar men, om inte alltför många dagar, kommer Primus finnas med i SVERAKs ID-register - för katten!

Primus fick med sig mat han är van vid, sand från den låda han brukar använda och en kasse innehållande information, en termometer och några leksaker från Agria. Stisse brukar leta upp de flesta vippor vi försöker gömma men vi har faktiskt lyckats rädda den vippa vi köpt till Primus och den hoppas vi han ska ha glädje av. Primus gick själv in i transportburen och satte sig på sin "Agriafilt", när det var dags att åka.  

Stina har inte synbart reagerat över att enbart ha en kattunge kvar. Hon har aldrig avvisat sina ungar men vartefter tiden gått har "snuttestunderna" blivit färre och färre och kortare och kortare. Visserligen varade veterinärbesöket bara c:a 1 1/2 timme men under den tiden verkade hon inte bry sig om att kattungarna var borta. Kattmammor, förmodligen även andra djurmammor, har en sund inställning till sina barn. De är enormt kärleksfulla, omhändertagande och vårdande, när ungarna är beroende av dem men när de upptäcker att avkomman klarar sig på egen tass, håller de dem inte tillbaka, utan låter dem träna sin egen förmåga att ta sig fram i livet. När kattungarna är runt 12 veckor, vet kattmamman att de inte längre behöver henne utan klarar sig ändå. Hon är nöjd! Hon har fyllt sin funktion och låter kattungarna gå vidare utan henne.

Värre är det kanske för "människomamman". Jag har kunnat sitta och bara titta på och roats av kattungarnas lek. Igår kväll var det bara Flinga, som sprang lite i sin tunnel men jag tror att hon funderade över, varför hennes lekkamrat inte längre fanns här. Likadant är det nu. Hon sitter på golvet och tittar sig runt och verkar tänka: "vad har hänt"? Ännu mer förbryllad kommer hon att bli om några timmar. Då kommer hon själv att åka med Laila och Jan till sitt nya hem i Västerås. Då vet jag att jag verkligen kommer att sakna "mina bebisar" men.......

Så här fungerar livet. Det är ledsamt, när en kattunge flyttar men vetskapen om att den kommer till ett bra hem gör det lättare, när man ska säga "hej och lycka till". Jag vet att mina kattungar får det bra och jag vet också att jag inte kan behålla alla kattungar. Köparna är noggrant utvalda och jag har fått ha de ljuvliga småttingarna till låns under 12 veckor. Primus är en trygg kattunge och jag gissar att han redan bekantat sig med sin nya syster, Tessla. Vad hon tycker om honom är ovisst. Det kommer säkerligen inte att bli något problem, tvärt om, men från början kanske hon tycker att det är onödigt att dela Catrin och Christoffer med "en liten odåga".

 

 

4 feb 2017

Välkommen till www.kattungar-stockholm.se

 

Om du fyller i din e-mailadress kommer du att få nyhetsbrev från mig. Det kan handla om ett nytt foder, en utställning eller annat "matnyttigt" för kattintresserade.